Bandidos-auktionen i Luleå

.

I förrgår fick jag vara med om ännu en bisarr upplevelse som jag känner att jag måste dela med mig av.


Tvångslikviderad av Skatteverket

Sosse-Gestapo slog till mot Ekfors-bolagen i gryningen den 25 okt 2005, på Mona Sahlins uppdrag och under åklagaren Jan Wallströms ledning. Skatteverket behöll bokföringen i Uppåt Väggarna AB (UVAB) så länge att företaget försattes i tvångslikvidation. Skatteverkets attack mot oss leddes av en politruk som vi kan kalla för Angelika Skuurk. Avsikten var av allt att döma att göra likadant med övriga Ekfors-bolag. Efter att jag korresponderat med Skatteverkets generaldirektör i frågan, och låtit publicera korrespondensen, började kronofogdarna stå som spön i backen med vårt redovisningsmaterial så övriga företag kunde räddas undan tvångslikvidation. Innan redovisningen återlämnades till oss lät man vår konkurrent, statliga Vattenfall, ta del av den.


Personligt ansvar för skatter

I kölvattnet på tvångslikvideringen sattes UVAB i konkurs av den kinesiska folkdomstolen i Haparanda. Jag och den övriga styrelsen blev ådömd personligt ansvar för de skatter som bolaget förhindrats att betala genom skatteverkets övergrepp. För att säkra betalning för skatterna (11,9 Mkr) slog Kronofogden till en vecka före påsk 2006. Efter att först ha värdesäkrat fastigheter för drygt 60 miljoner (!) som betalning för skatter uppgående till 11,9 miljoner bröt man sig in i vårt hem medan endast ett av våra barn var hemma. För att verkligen garantera fullständig kränkning av familjen och tillfredställelse hos det nationalsocialdemokratiska slöddret utmätte man – den stora överutmätningen till trots - dessutom två av familjens bilar och familjens tre skotrar (en vecka före påsk). Ur nationalsocialdemokratiskt perspektiv får därför operationen beskrivas som en odelad framgång.


Okynnesböter utan rättslig prövning

Kfm har sedan sålt våra fordon via anbudsförsäljning två gånger. Bägge gångerna har jag själv köpt dem men ingen av gångerna har jag fått fordonen. Båda gångerna har Kfm utmätt dem igen utan att över huvud taget ha lämnat ut dem åt mig. Hittills har de således utmätts tre gånger och sålts två gånger, allt till illa dold förtjusning hos inblandade politruker och med enorma kostnader för mig som följd. Självklart är det kostnaderna som är målet, möjligheten att straffa mig med avgifter som aldrig prövas rättsligt eller döms ut av någon annan än de nazistiska tjänstemännen.


Exekutiv auktion

I förrgår skrevs det senaste kapitlet i detta skamliga nationalepos. Då sålde Kfm fyra av mina skogsfastigheter på exekutiv auktion. För skogsfastigheter i glesbygd erfordras förvärvstillstånd. Förvärvstillstånd är förenat med krav på lokalt boende. Det är en gammal nationalsocialdemokratisk eftergift mot sitt lojala stödparti Centernazisterna. På detta sätt har aktiva centerpartister skyddats mot att behöva erlägga marknadsmässiga priser när de velat överta sina grannars fastigheter.


Lokal angelägenhet

En exekutiv auktion som gäller skogsfastigheter är därför en lokal angelägenhet. En exekutiv auktion med fyra skogsfastigheter är normalt en tillställning som lockar hugade spekulanter från alla delar av kommunen och drar fullt hus. I Övertorneå avhålls en sådan typiskt sett i kommunens förvaltningshus. Det har också förekommit att auktionen avhållits i förvaltningsbyggnaden i grannkommunen Haparanda. Denna auktion hölls dock i Luleå, tre kommuner och 160 km från Övertorneå, vilket gör deltagande i auktionen till en heldags resa. Något som väl inte precis främjar ett högt deltagande med åtföljande god budgivning.


Fogdens labyrint

När jag anlände till fogdens lokaler på femte våningen i ”rätts”-centrum i Luleå fann jag receptionen obemannad. På väggen bredvid receptionens glasvägg fanns upptejpad en liten lapp på vilken jag kunde läsa att auktionen avhölls på sjunde våningen. Hissen gick bara till sjätte våningen. Efter att ha tagit trappan upp till sjunde våningen kunde jag allt mer förbryllad konstatera att man för att ta sig till auktionslokalen skulle ta sig genom ett duschrum, ett omklädningsrum och en relaxavdelning för att slutligen finna auktionslokalen längst in.


Ingen kioskvältare

Mycket riktigt visade sig auktionen ha lockat endast två spekulanter utöver mig själv. Därutöver kopplades två anonyma ”spekulanter” upp per telefon. Fogden hade enligt min uppfattning värderat fastigheterna till ungefär två tredjedelar av dagens marknadsvärde. Mycket riktigt visade de två närvarande ”spekulanterna” sig vara riktiga fyndköpare. Den ena, för mig okänd, bjöd 600.000 för en fastighet värd 4,5 Mkr. Den andra, mest känd för att till mångmiljardkostnader för skattebetalarna, ha kört fast borren Hallbor 12 m in i Hallandsåsen, slog till med en miljon. Därefter lutade de två finansmännen sig tillbaka, uppenbart nöjda med sin insats. Jag ropade in fastigheten för tre miljoner varefter de två spekulanterna slokörade lommade iväg. Sedan ropades tre fastigheter ytterligare ut. Mönstret från det första utropet upprepades, dock med den skillnaden att det var telefonspekulanterna som stod för skambuden på dessa.


Suggestiv känsla

Det var en overklig upplevelse att sitta ensam i Luleå på en exekutiv auktion avseende skogsfastigheter i Övertorneå, mitt under brinnande högkonjunktur och endast i sällskap med sju (!) kronofogdar. Solljuset silade mjukt genom persiennerna som effektivt hindrade personerna i rummet från att se ut och även gav en känsla av att verkligheten stängts ute.

Jag vet inte säkert vad tanken var, om någon, med detta bisarra arrangemang. Jag vet att avsikten med kronofogdens försäljningar ska vara att åstadkomma högsta möjliga försäljningsvärde och undvika värdeförstöring. Jag konstaterar, att om inte jag varit i position att själv försvara mina fastigheters värde, skulle Kfm ha skänkt dem till några lycksökare, möjligen i förbund med någon tjänsteman på myndigheten, för ett pris inte överstigande en fjärdedel av deras värde.

Parallellen, till hur poliser och åklagare i Malmö kommer i besittning av värdefull beslagtagen glaskonst för en spottstyver, som Uppdrag Granskning rapporterat om, är uppenbar.


Odugliga värderingar

I god tid innan värderingen av dessa fastigheter försökte jag få till ett möte med Kfm för att skydda mig mot värdeförstöring. Jag ville att Kfm skulle förfara på samma som man gör på den öppna marknaden när man vill ha höga bud på en fastighet. Man låter göra en skogsbruksplan t ex i PC-Skog, något som alla skogsägare vill ha och behöver och som utgör ett utomordentligt underlag för bedömning av en fastighets värde och avkastningsmöjligheter. Mina strävanden imponerade ringa på Kronofogdemyndighetens politruker. De försvarar hellre sin hävdvunna ”rätt” att istället servera sina manipulerade Svefa-värderingar som kostar lika mycket som en skogsbruksplan och som åtminstone efter auktionen inte duger till annat än att torka sig där bak med.


Låt Bandidos ta över

Om inte vår nya regering kan komma till rätta med denna politiskt degenererade församling föreslår jag att man åtminstone outsourcar försäljningsverksamheten till Bandidos – de är ju åtminstone affärsmän och inte bara politiserade vandaler.

Rättshaverist eller egensinnig företagare?

I rapporteringen från tisdagens förhandling i fastighetsdomstolen i Luleå om eventuell tvångsinlösen av Ekfors elnät var det inte helt lätt att känna igen sig för den som deltagit i förhandlingen.


Selektiv rapportering

I referaten har nämligen konsekvent uteslutits all den förhållandevis omfattande argumentation som förekom och som berörde brister i Energimyndighetens (EMI) handläggning av Ekfors koncession. Den förda politikens betydelse för EMI:s under långa tider osakliga handläggning och som ju faktiskt bitvis åtminstone gränsar till någon form av statsterrorism släpps inte fram i media.


Konfiskation kamouflerad till myndighetsutövning

Inte ens en sådan väsentlig information förmedlas som att två försök att tvångsförvalta Ekfors nät för att åtgärda påstådda brister omintetgjordes därför att EMI intervenerade i tvångsförvaltarens arbete synbarligen i tron att det var EMI som var utsedd till tvångsförvaltare, vilket ju inte var fallet. EMI ville använda tvångsförvaltningen – inte till att åtgärda några brister, utan till att överta, med andra ord konfiskera, hela företaget.


Allmänheten vilseleds

Norrbottens-Kuriren snuddar på problemet genom att nämna frågeställningen i rubriken ovan, med tillägget att man i landet funderar på vilketdera som är fallet – rättshaverist eller egensinnig företagare? Ur journalistisk synvinkel är frågeställningen extra intressant därför att allmänheten naturligtvis till stor del bildar sin uppfattning på grundval av den rapportering som sker i media. När media åläggs censur eller ålägger sig självcensur får naturligtvis allmänhetens uppfattning slagsida – föga förvånande eftersom det är själva avsikten med censuren. Så blir följden oavsett om anledningen är medveten censur eller en självpåtagen strömlinjeformning som det heter på finsvenska eller feghet som vi säger på vanlig bondsvenska.


Utvecklingen får censuren att krackelera

Vanligtvis i sådana här fall – när en korrumperad statsapparat och en enveten medborgare drabbar samman – behöver man inte sätta något frågetecken efter texten i rubriken därför att då ”vet” allmänheten att det handlar om en rättshaverist. Det beror på att i vanliga fall har allmänheten endast tillgång till den mediala bilden och saknar kompletterande information eller en motbild. Just i det här fallet har ”journalisten allmänheten” kunnat ta del av och sprida budskapet från skyltarna på vår kontorsvägg och våra fordon. Dessa har, trots en omfattande medial bevakning av Norrbottensmedia, i huvudsak inte orkat in på riksnivå, närmare Moskva, förlåt Stockholm. Istället har de dokumenterats och spritts med hundratals mobiltelefoner och digitalkameror samt, får man förmoda, spridits vidare bland allmänheten med mobiltelefoner, Internet m.m. Den påtagliga censuren, eller troligare självcensuren, bland svensk media, i kombination med den tekniska utvecklingen, har således gett oss en nyhetsförmedling inte olik den som växte fram i Polen, Tjeckoslovakien, Östtyskland med flera länder före järnridåns fall; vi har fått en officiell bild som presenteras via press, radio och tv samt en ocensurerad bild som sprids mellan medborgarna direkt. Det är svårt att låta bli att le när man tänker tillbaka på att det bara gått några år sedan Nationalsocialdemokraterna på allvar var inne på att förbjuda parabolantenner.

Privat elnätsägare i Europas Sibirien – ett Sisyfosarbete

Allt har sin tid

Det har gått ett tag sedan jag bloggat nu. För detta har jag ett Lutherskt dåligt samvete. Som nätägare måste man använda den ljusa milda perioden till förbättringar och reparationer i nätet. Allt det som man inte gör på sommaren under planerade och ordnade former i ljus och värme, det riskerar man att få i skallen på vintern under mörker, kyla och kaotiska former. Det gäller därför att nyttja arbetssäsongen väl och då måste det planeras färdigt nu. Annars kan man hamna i samma situation som de av nationalsocialdemokrater ledda nätföretagen som präglas av undfallenhet, kompetensbrist och fatalism. Därför har bloggningen fått stå tillbaka en tid.

Det är följaktligen inte så att sosseriet har klippt linan som någon ifrågasatte på min blog. Nog är dom där och famlar med en massa saxar och många är dom, men alla vet ju vid det här laget hur det blir i en maffiaorganisation vars främsta ideologi är att ingen får vara bättre än den som är sämst, ingen får kunna mer än den som kan minst osv. Det blir mycket snack och lite verkstad.


Den svenska skolan

Hur det blir om ingen får kunna något kan vi se i den svenska skolan där den som är sämst skickad att lära sig något eller har svårast att koncentrera sig eller ringer mest i mobiltelefon bestämmer inlärningstempot – inte bara för sig själv utan även för alla andra – inte tillfälligt utan i alla år, hela skolan igenom. Lärarna förväntas hålla cirkusen igång och fokuserad på utbildning men har fråntagits alla medel. Den lärare som ändå försöker göra något åt saken riskerar att ställas inför rätta för att ha kränkt eleven. Det krävs mycket av en svensk elev för att bevara studiemoralen i den svenska skolan. Långt ifrån alla studiebegåvningar klarar det och för medelmåttor och sämre är skolan en katastrof i vardande. Det har orsakat att Sverige fallit tillbaka i välståndsligan från att vara ett av de 3-4 bästa länderna till vadå? Är det tjugonde plats idag eller hur långt har vi fallit? Jag tycker att Jan Björklund har börjat bra men gudarna ska veta att han har mycket att städa i som nationalsocialdemokraterna lämnat efter sig. För Sveriges och våra barns framtids skull må vi alla hoppas att han ska orka och hålla uppe tempot.


Det kommer på bloggen

Jag kommer snart tillbaka – det har hänt mycket som jag vill blogga om. Här några exempel på vad som kommer:

- Om ringrostiga politiska poliser som ger upphov till det nya talesättet att ”skjuta sig i helikoptern” - istället för att ”skjuta sig i foten” - när man övar för riktigt polisarbete och nu istället övar sig i gammalsovjetisk mörkläggning.

- Om hur NationalSocialdemokraterna och CenterNazisterna farit fram i Rottnebyskogen och hur de svenska ”SA-trupperna” far fram i de svenska skogarna under sken av att utföra naturvårdsarbete.

- Om det blivande flygbolaget i Haparanda – Haparanda Vägbelysning AB u.p.a. som det bör heta om finansieringsmetoden ska ge namnet – eller Ikaros Aviation AB u.p.a. som det bör heta om verksamheten ska ge namnet.

- Om den blivande samtidshistoriska konstnärsparken som jag vill starta i Rottneby och vad den kommer att innehålla.

- Om Rottnebys framtida användning för rehabilitering.

- Om Pol Potkramaren Birgitta Dahls betydelse för den svenska rättsuppfattningen, energipolitiken, vår internationella konkurrenskraft på kärnteknikområdet och Sveriges rättsliga och moraliska anseende i omvärlden.

- Om hur Marita Ulvskog hotar familjen Bonnier, i gammal god nazistordning, och om huruvida det gör henne till ett hot mot den svenska tryck- och yttrandefriheten.

Så det blir lite att läsa om den närmaste tiden – välkommen tillbaka inom kort!


Sisyfosarbete

Som sagt i rubriken; att vara privat elnätsägare i Sveriges och Europas Sibirien är ett Sisyfosarbete. Nu är stenblocket nästan helt uppe på kullen trots all dynga som haglar över en från en sönderfallande maffia. Nu återstår att identifiera de som vill fortsätta att vara maffians springpojkar och springflickor. Dem ska vi placera nedanför stenblocket och sen ska de få springa på samma sätt som de samvetslöst roat sig med att låta andra springa.


Fastighetsdomstolen

Nu närmast stundar förstås morgondagens förhandling i fastighetsdomstolen om Energimarknadsinkvisitionens ansökan om tvångsinlösen av Ekfors elnät. Mycket har hänt i Sverige sedan regeringsskiftet, det medges. Har det hänt tillräckligt mycket för att Luleå Tingsrätt ska ha kurage att räta på ryggen och vara en tingsrätt i västerländsk mening? Det tror jag, men framtiden får utvisa om det redan hänt eller om det tar ett tag till.