.
Övertorneå den 27 mars 2010
Hej Kia Johansson, Vd i svensk Adressändring.
Större delen av förra året satt jag i politiskt fängelse, i Kolmården, från mars fram till i oktober 2009.
Jag hade då en tidsbegränsad, särskild adressändring, som skickade min post till Kolmården.
Efter att tiden i politiskt fängelse var till ända har Svensk Adressändring bland annat
- fortsatt att skicka min post till Kolmården,
- senare skickat min post till en för mig helt obekant advokatfirma i Stockholm (som hade vänligheten att vidarebefordra posten till mig och informera mig),
- ännu senare återupptagit att skicka posten till Kolmården.
Vilka eventuella andra adresser, än de ovan angivna, som min post kan ha skickats till, är av naturliga skäl obekant för mig.
Det speglar säkert en del människors innersta önskan att min post även fortsättningsvis ska skickas till ett politiskt fängelse.
Till följd av Er oförmåga att sköta Era arbetsuppgifter på ett hedervärt sätt, har jag drabbats av merkostnader, förseningsavgifter, räntor, obefogade utmätningar m.m. Du förstår säkert att jag överväger att så småningom framställa ett skadeståndsyrkande mot Svensk Adressändring.
Men just nu är jag mest intresserad av att få ta del av Din förklaring till hur det har blivit så här med min adress?
Vem har agerat, på vems uppdrag och med vilken avsikt?
Naturligtvis vill jag också ta del av vilka åtgärder Du avser vidta, eller redan vidtagit, för att eventuellt komma till rätta med missförhållandena omkring Svensk Adressändrings hantering av min adress.
Jag hoppas att Du ska visa Dig ha den civila resning som vi skattebetalare förväntar oss att en medarbetare och chef i den offentliga sektorn ska ha, men som de dessvärre numera ofta saknar.
Om Du inte har det, är jag ändå tacksam, om Du har vänligheten att informera mig om vart Ni avser skicka min post den närmaste tiden, så att jag kan kontakta mottagaren och be dem vidarebefordra den till mig.
För Din information publicerar jag detta på min blogg med adress: http://mikaelstyrman.blogspot.com, eftersom jag tycker att det är viktigt att sprida kännedom bland allmänheten om hur den offentliga sektorn i Sverige fungerar respektive inte fungerar och hur den styrs.
Med vänlig hälsning
Mikael Styrman
Kopia för kännedom och eventuell åtgärd:
Regeringen
Infrastrukturminister Åsa Torstensson
103 33 STOCKHOLM
.
lördag 27 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
söndag 14 mars 2010
”Kraftverket i Ekfors orsakar översvämning.”
.
Ja, så basunerar Haparandabladet(NS) ut, att vattnet söker sig upp till landsvägen mellan Ekfors och Armasjärvi. Ett antal anonyma sakkunniga bereds även möjlighet att dels påpeka, att så även skett ”någon gång i mitten på 1980-talet. –Då tvingades bolaget köra kraftverket även när det var kallt för att inte turbinen skulle frysa.” Dels påpekas ”Konstigt förresten att han inte passat på och kört kraftverket då priserna var höga.” Artikeln avslutas med uppgiften att ”HB har sökt Ekforsbolagens vd, Mikael Styrman, utan att få kontakt med honom".
Viljan att uttala sig omvänt beroende av kunnandet.
Av denna i huvudsak obegripliga sörja, som den av politiskt styrda statsbidrag drivna Haparandabladets prisbelönta stjärnreporter har fått till, kan möjligen den som känner till sakförhållanden få intrycket att viljan att uttala sig står i omvänt beroende till kunnandet på området.
Den som bygger i utbyggt vattendrag måste beakta pågående verksamhet.
Kraftverket i Ekfors, och den vattendom som reglerar vattenföringen, är tillkomna i början av 1920-talet och verken har, såvitt bekant, drivits utan nämnvärda problem med svallis fram till ungefär mitten av 1980-talet. Vid denna tidpunkt byggde vägverket om bron över Puostijoki och ändrade då den yta som Puostijokis vatten fördelas på när den passerar bron. Samtidigt var man, sannolikt i missriktad välvilja, framme med grävmaskin, lagligt eller olagligt, och ändrade bottenförhållandena vid bron varefter svallis i tidigare ej skådad omfattning uppstår. Och 2010 skriver HB med ovanstående rubrik, att den för 90 år sedan genomförda vattenregleringen orsakar översvämning av den 60 år senare uppförda bron. Det är ju faktiskt upp till den som bygger bron att se till att knyta till sig den kompetens som krävs för att inte den bro man bygger ska skada vattenföringen i det utbyggda vattendraget.
Svallisens fundamenta.
Av artikeln kan förstås, att vattnet bör släppas på under en längre tid för att undvika översvämning längre ned (på grund av svallis, min anmärkning). I verkligheten är det dessvärre tvärtom. Mängden svallis som bildas ökar påtagligt i samband med kombinationen kyla och låg vattenströmning. Om man verkligen vill att bron ska korkas igen av svallis och vägen översvämmas då ska man släppa på vatten försiktigt under lång tid. Då bildas nämligen mycket svallis som efter en tid lägger igen den öppning för vatten som finns under bron. Om bron och bäckbotten är felaktigt utformade tilltar benägenheten att svalla igen.
Tyvärr råder inte Ekforsbolagen över all vattenföring i den aktuella bäcken. Nedströms kraftverken ansluter mindre vattenflöden som bildar svallis även då kraftverken står stilla.
Okunnigt om kraftverk.
Kraftverken drivs som tidigare med korttidsreglering. Verkens produktion beror på ett flertal faktorer som tillgång till vatten, pågående tillrinning, temperatur, energi- och effektpriser osv.
För att något belysa kvaliteten i den prisbelönta stjärnreporterns artikel kan jag nämna att kraftverk typiskt sett körs när det är kallt. Det beror dock inte på rädsla för att de ska frysa utan på att det är då elen behövs som bäst. På 1980-talet, som nämns i artikeln, fick detta genomslag i elpriserna och styrde i högre grad produktionen.
Fram till 1980-talet fungerade det.
Efter denna tidpunkt upptäckte vår svenska byråkrati, och våra politiker, elbranschen. Den var då en utomordentligt väl fungerande sektor, helt opåverkad av politisk klåfingrighet. Därefter har branschen hemsökts av en orgie av långt gående och radikalt förändrande lagstiftning. Det har lett till att branschen, som redan tidigare bestod av onödigt få företag, ca 300 st att jämföra med över 3.000 i slutet av 1950-talet, numera i det närmaste helt kontrolleras av tre(!) företag. I sin tur har det resulterat i att elpriserna har stigit från ca 15 öre per kWh till numera vanligt förekommande priser mellan 50 öre och en krona, ofta mer. Skatterna har ungefär tredubblats under tiden och nätbolagen har skalat bort sin driftsäkerhet. Sveriges elabonnenter har förlorat, och förlorar på detta. Någon måste väl ha vunnit på det? Det kan väl inte bara bero på dumhet även om det fenomenet inte är direkt ovanligt i byråkratin och det politiska systemet?
Prisincitament ersatt av likgiltighet.
En ytterligare följd av politikens och byråkratins omsorger har blivit att det prisincitament som nämndes i artikeln, med höga priser till följd av brist på el kraftigt avtagit, delvis helt försvunnit. Men detta är i paritet med energipolitiken i övrigt. Den innebär numera att skattemedel i stor mängd, som kunde användas för att förse oss med billig el, istället blåses bort med vindkraftverk. Dessa producerar svårreglerad el på slumpmässiga tider, snart sagt när som helst, utom när elen behövs som bäst. Då står vindkraftverken stilla.
Som SL och SJ men utan tidtabell och med nedlagd rusningstrafik.
Statens satsning på vindkraftverk kan, för att göra det konkret och begripligt, jämföras med om SL och SJ skulle inköpa bussar, tunnelbane- och pendeltåg, som fungerar då och då, utan att man i förväg vet när och kan göra tidtabeller, och dessutom inte fungerar alls under rusningstid. Jag är medveten om, att det i vinter har kunnat tyckas att det är så det är med SL och SJ, men det ska jag återkomma till.
Vattenrättslig bakgrund.
Den som är lite bevandrad i vattenrätt vet, att den som kommer först har bästa rätten. Ekfors kraftverk och vattendom tillkom i början av 1920-talet. Vägverket byggde en bro i början av 1940-talet, vill jag minnas. Den som kommer efter har att beakta redan pågående verksamheter i vattensystemet, vilket man av allt att döma också gjorde då. Ekfors byggde om sitt kraftverk och byggde ett ytterligare kraftverk nedströms, i skarven mellan 1950 och 1960-talen, vilkas vattenföring regleras i vattendomen från 1920-talet. Ytterligare ca 25 år förflyter utan problem.
På 1980-talet byggde vägverket en ny bro varefter svallisen blev ett problem.
De röda bröderna griper in.
Då ingriper de röda bröderna från länsstyrelsen, Överby och Co, och påpekar att Vägverkets vattendom för bron är av äldre datum än domen för Ekfors andra kraftverk och följaktligen ska Ekfors stå för kostnaderna för den felbyggda och möjligen delvis olagligt tillkomna bron. Det blev ju naturligtvis ingenting av detta eftersom vattenföringen regleras i vattendomen från 1920-talet.
Efter min fars bortgång, när Ekforsbolagen är försatta i blockad av Unga Örnar, förlåt Elektrikerförbundet ska det vara, dyker de röda bröderna på länsstyrelsen, Johansson och Överby, upp på vårt kontor. Då anade jag inte att jag 2005 skulle komma att bli olagligt anhållen av den av den organiserade brottsligheten kontrollerade åklagaren Jan Wallström, bland annat grundlöst anklagad för överdämning.
Trots att de röda bröderna på länsstyrelsen ganska nyligt fungerat som Vägverkets ombud och åberopat att vattendomen för Ekfors nedre kraftverk var av yngre datum än vägverkets vattendom sätter de nu upp en förvånad min på mitt kontor och säger: "Finns det TVÅ kraftverk? Vi har bara uppgift om ett från 1920-talet. Kommer Du att ansöka om lagligförklaring av det nyare kraftverket?"
De försökte, mot bättre vetande, lura mig att söka en onödig vattendom. De gjorde så, bland annat därför, att det är sökanden som står för kostnaderna i en vattendomsprocess.
Så fungerar det alltså på länsstyrelsen i norrbotten. När det passar ”rörelsens” syften kan man vara ovetande om det ena kraftverket, för att sedan, när det är lämpligt, glömma bort det kraftverk man nyss kände till, för att istället veta om det som nyss var okänt. Ingen tråd, ingen ryggrad, ingen heder.
Ingen ställs till ansvar.
Som rättsrötan numera brett ut sig så långt inom statsförvaltningen har naturligtvis ingen av dessa förbrytare ställts till ansvar. Det blir istället alltmer utbrett att rättsväsendet slutat fungera. Så utbrett att det inte längre är ovanligt att förbrytare leker åklagare och domare.
Haparandabladet förföljer företagare och zigenare.
Haparandabladet finansieras av sveriges skattebetalare för att vara megafon åt lokala skurkaktigt lagda politiker. Det tar sig de underligaste uttryck. Än förföljer man företagare som inte viker sig för en korrumperad politisk rörelse och lyckas tillsammans med de korrumperade bröderna få vederbörande satt i politiskt fängelse. Än förföljer man zigenare för att lokala politiker har svårt för zigenare. Man hetsar så grundligt faktiskt, att man lyckas få en zigensk familj inlåst i fängelse i 30-talet år för att ha befunnit sig på sin egen tomt. Högsta Domstolen går i vanlig ordning och gömmer sig när det blir politiskt känsligt. Och den korrumperade tidningsägaren, Örjan-Smörjan, som ju är den som verkligen borde skaka galler, väljs in i Tidningsutgivarnas styrelse, och hans reporter belönas med papegojmärken. Dock inte järnkorset denna gång, vilket var fallet förra gången en nordeuropeisk demokrati fallerade.
Använd Haparandabladets mutpengar till sjukvård.
Det vore naturligtvis att föredra om de 2,5 miljoner som används för att göra Haparandabladet till den organiserade brottslighetens megafon istället användes till något för nationalhushållningen nyttigt. Exempelvis kan man dra in bidraget och använda pengarna till sjukvård i Östra Norrbotten. De politiska partierna får generösa bidrag från Sveriges skattebetalare. Dessa kan användas till att föra ut partiernas budskap.
Ingen offentligt anställd brottsling blir dömd.
Eftersom vi, som väljare, inte tillräckligt har satt oss till motvärn när våra politiker infört fascistlagstiftning enligt vilken politiker som begår lagbrott inte kan åtalas, kan man säga att vi har den offentliga sektor och det rättsväsende vi förtjänar. Ingen statstjänsteman som begår brott som är politiskt initierat blir idag åtalad och dömd. Enligt lagen ska det ske men i praktiken blundar rättsväsendet kollektivt när något uppdagas.
Italien - ett föregångsland.
I Sverige brukar vi, ganska vårdslöst, jämföra oss med Italien när vi vill kunna jämföra oss med något som är korrumperat och fungerar sämre. Men en sådan jämförelse utfaller idag till stor besvikelse för svensk del. I Italien bedrivs ett aktivt arbete för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Där finns separata parallella poliskårer som håller ordning på varandra och försvårar korruption av polismakten. I Sverige däremot utreder den som begår brotten sina egna brott med naturlig påföljd att snart ingen åtalas och döms. Ofta arbetar våra myndigheter i symbios med den organiserade brottsligheten som exempelvis i fråga om slavhandeln med utländska bärplockare där en offentlig institution är ägare till det företag som drar nytta av slavhandeln och där myndigheterna skräddarsyr ett regelverk för att främja slavhandeln och försvåra för slavhandlarens konkurrenter. Och för att hålla uppe skenet åtalar åklagarattrappen Jan Wallström några obetydliga springpojkar men sticker svansen mellan benen och blundar när den organiserade brottsligheten kommer på tal.
Avskaffa straffriheten och preskriptionstiden.
Detta måste vi själva se till att ändra på. Jag har svårt att tro att det ska kunna ske utan att man tar bort straffrihet och preskriptionstid för brott begångna av politiker respektive brott som begås inom rättsväsendet. Med nödvändighet måste det ske retroaktivt. Ingen korrumperad representant för vare sig rättsväsende eller politik har något incitament att förändra sitt beteende. Det krävs att han/hon är medveten om att i framtiden kunna ställas till svars. Att vara tvungen att kunna objektivt rättfärdiga sina handlingar för att inte få skaka galler och bli fråntagen förmåner erhållna genom brottslig verksamhet.
.
Ja, så basunerar Haparandabladet(NS) ut, att vattnet söker sig upp till landsvägen mellan Ekfors och Armasjärvi. Ett antal anonyma sakkunniga bereds även möjlighet att dels påpeka, att så även skett ”någon gång i mitten på 1980-talet. –Då tvingades bolaget köra kraftverket även när det var kallt för att inte turbinen skulle frysa.” Dels påpekas ”Konstigt förresten att han inte passat på och kört kraftverket då priserna var höga.” Artikeln avslutas med uppgiften att ”HB har sökt Ekforsbolagens vd, Mikael Styrman, utan att få kontakt med honom".
Viljan att uttala sig omvänt beroende av kunnandet.
Av denna i huvudsak obegripliga sörja, som den av politiskt styrda statsbidrag drivna Haparandabladets prisbelönta stjärnreporter har fått till, kan möjligen den som känner till sakförhållanden få intrycket att viljan att uttala sig står i omvänt beroende till kunnandet på området.
Den som bygger i utbyggt vattendrag måste beakta pågående verksamhet.
Kraftverket i Ekfors, och den vattendom som reglerar vattenföringen, är tillkomna i början av 1920-talet och verken har, såvitt bekant, drivits utan nämnvärda problem med svallis fram till ungefär mitten av 1980-talet. Vid denna tidpunkt byggde vägverket om bron över Puostijoki och ändrade då den yta som Puostijokis vatten fördelas på när den passerar bron. Samtidigt var man, sannolikt i missriktad välvilja, framme med grävmaskin, lagligt eller olagligt, och ändrade bottenförhållandena vid bron varefter svallis i tidigare ej skådad omfattning uppstår. Och 2010 skriver HB med ovanstående rubrik, att den för 90 år sedan genomförda vattenregleringen orsakar översvämning av den 60 år senare uppförda bron. Det är ju faktiskt upp till den som bygger bron att se till att knyta till sig den kompetens som krävs för att inte den bro man bygger ska skada vattenföringen i det utbyggda vattendraget.
Svallisens fundamenta.
Av artikeln kan förstås, att vattnet bör släppas på under en längre tid för att undvika översvämning längre ned (på grund av svallis, min anmärkning). I verkligheten är det dessvärre tvärtom. Mängden svallis som bildas ökar påtagligt i samband med kombinationen kyla och låg vattenströmning. Om man verkligen vill att bron ska korkas igen av svallis och vägen översvämmas då ska man släppa på vatten försiktigt under lång tid. Då bildas nämligen mycket svallis som efter en tid lägger igen den öppning för vatten som finns under bron. Om bron och bäckbotten är felaktigt utformade tilltar benägenheten att svalla igen.
Tyvärr råder inte Ekforsbolagen över all vattenföring i den aktuella bäcken. Nedströms kraftverken ansluter mindre vattenflöden som bildar svallis även då kraftverken står stilla.
Okunnigt om kraftverk.
Kraftverken drivs som tidigare med korttidsreglering. Verkens produktion beror på ett flertal faktorer som tillgång till vatten, pågående tillrinning, temperatur, energi- och effektpriser osv.
För att något belysa kvaliteten i den prisbelönta stjärnreporterns artikel kan jag nämna att kraftverk typiskt sett körs när det är kallt. Det beror dock inte på rädsla för att de ska frysa utan på att det är då elen behövs som bäst. På 1980-talet, som nämns i artikeln, fick detta genomslag i elpriserna och styrde i högre grad produktionen.
Fram till 1980-talet fungerade det.
Efter denna tidpunkt upptäckte vår svenska byråkrati, och våra politiker, elbranschen. Den var då en utomordentligt väl fungerande sektor, helt opåverkad av politisk klåfingrighet. Därefter har branschen hemsökts av en orgie av långt gående och radikalt förändrande lagstiftning. Det har lett till att branschen, som redan tidigare bestod av onödigt få företag, ca 300 st att jämföra med över 3.000 i slutet av 1950-talet, numera i det närmaste helt kontrolleras av tre(!) företag. I sin tur har det resulterat i att elpriserna har stigit från ca 15 öre per kWh till numera vanligt förekommande priser mellan 50 öre och en krona, ofta mer. Skatterna har ungefär tredubblats under tiden och nätbolagen har skalat bort sin driftsäkerhet. Sveriges elabonnenter har förlorat, och förlorar på detta. Någon måste väl ha vunnit på det? Det kan väl inte bara bero på dumhet även om det fenomenet inte är direkt ovanligt i byråkratin och det politiska systemet?
Prisincitament ersatt av likgiltighet.
En ytterligare följd av politikens och byråkratins omsorger har blivit att det prisincitament som nämndes i artikeln, med höga priser till följd av brist på el kraftigt avtagit, delvis helt försvunnit. Men detta är i paritet med energipolitiken i övrigt. Den innebär numera att skattemedel i stor mängd, som kunde användas för att förse oss med billig el, istället blåses bort med vindkraftverk. Dessa producerar svårreglerad el på slumpmässiga tider, snart sagt när som helst, utom när elen behövs som bäst. Då står vindkraftverken stilla.
Som SL och SJ men utan tidtabell och med nedlagd rusningstrafik.
Statens satsning på vindkraftverk kan, för att göra det konkret och begripligt, jämföras med om SL och SJ skulle inköpa bussar, tunnelbane- och pendeltåg, som fungerar då och då, utan att man i förväg vet när och kan göra tidtabeller, och dessutom inte fungerar alls under rusningstid. Jag är medveten om, att det i vinter har kunnat tyckas att det är så det är med SL och SJ, men det ska jag återkomma till.
Vattenrättslig bakgrund.
Den som är lite bevandrad i vattenrätt vet, att den som kommer först har bästa rätten. Ekfors kraftverk och vattendom tillkom i början av 1920-talet. Vägverket byggde en bro i början av 1940-talet, vill jag minnas. Den som kommer efter har att beakta redan pågående verksamheter i vattensystemet, vilket man av allt att döma också gjorde då. Ekfors byggde om sitt kraftverk och byggde ett ytterligare kraftverk nedströms, i skarven mellan 1950 och 1960-talen, vilkas vattenföring regleras i vattendomen från 1920-talet. Ytterligare ca 25 år förflyter utan problem.
På 1980-talet byggde vägverket en ny bro varefter svallisen blev ett problem.
De röda bröderna griper in.
Då ingriper de röda bröderna från länsstyrelsen, Överby och Co, och påpekar att Vägverkets vattendom för bron är av äldre datum än domen för Ekfors andra kraftverk och följaktligen ska Ekfors stå för kostnaderna för den felbyggda och möjligen delvis olagligt tillkomna bron. Det blev ju naturligtvis ingenting av detta eftersom vattenföringen regleras i vattendomen från 1920-talet.
Efter min fars bortgång, när Ekforsbolagen är försatta i blockad av Unga Örnar, förlåt Elektrikerförbundet ska det vara, dyker de röda bröderna på länsstyrelsen, Johansson och Överby, upp på vårt kontor. Då anade jag inte att jag 2005 skulle komma att bli olagligt anhållen av den av den organiserade brottsligheten kontrollerade åklagaren Jan Wallström, bland annat grundlöst anklagad för överdämning.
Trots att de röda bröderna på länsstyrelsen ganska nyligt fungerat som Vägverkets ombud och åberopat att vattendomen för Ekfors nedre kraftverk var av yngre datum än vägverkets vattendom sätter de nu upp en förvånad min på mitt kontor och säger: "Finns det TVÅ kraftverk? Vi har bara uppgift om ett från 1920-talet. Kommer Du att ansöka om lagligförklaring av det nyare kraftverket?"
De försökte, mot bättre vetande, lura mig att söka en onödig vattendom. De gjorde så, bland annat därför, att det är sökanden som står för kostnaderna i en vattendomsprocess.
Så fungerar det alltså på länsstyrelsen i norrbotten. När det passar ”rörelsens” syften kan man vara ovetande om det ena kraftverket, för att sedan, när det är lämpligt, glömma bort det kraftverk man nyss kände till, för att istället veta om det som nyss var okänt. Ingen tråd, ingen ryggrad, ingen heder.
Ingen ställs till ansvar.
Som rättsrötan numera brett ut sig så långt inom statsförvaltningen har naturligtvis ingen av dessa förbrytare ställts till ansvar. Det blir istället alltmer utbrett att rättsväsendet slutat fungera. Så utbrett att det inte längre är ovanligt att förbrytare leker åklagare och domare.
Haparandabladet förföljer företagare och zigenare.
Haparandabladet finansieras av sveriges skattebetalare för att vara megafon åt lokala skurkaktigt lagda politiker. Det tar sig de underligaste uttryck. Än förföljer man företagare som inte viker sig för en korrumperad politisk rörelse och lyckas tillsammans med de korrumperade bröderna få vederbörande satt i politiskt fängelse. Än förföljer man zigenare för att lokala politiker har svårt för zigenare. Man hetsar så grundligt faktiskt, att man lyckas få en zigensk familj inlåst i fängelse i 30-talet år för att ha befunnit sig på sin egen tomt. Högsta Domstolen går i vanlig ordning och gömmer sig när det blir politiskt känsligt. Och den korrumperade tidningsägaren, Örjan-Smörjan, som ju är den som verkligen borde skaka galler, väljs in i Tidningsutgivarnas styrelse, och hans reporter belönas med papegojmärken. Dock inte järnkorset denna gång, vilket var fallet förra gången en nordeuropeisk demokrati fallerade.
Använd Haparandabladets mutpengar till sjukvård.
Det vore naturligtvis att föredra om de 2,5 miljoner som används för att göra Haparandabladet till den organiserade brottslighetens megafon istället användes till något för nationalhushållningen nyttigt. Exempelvis kan man dra in bidraget och använda pengarna till sjukvård i Östra Norrbotten. De politiska partierna får generösa bidrag från Sveriges skattebetalare. Dessa kan användas till att föra ut partiernas budskap.
Ingen offentligt anställd brottsling blir dömd.
Eftersom vi, som väljare, inte tillräckligt har satt oss till motvärn när våra politiker infört fascistlagstiftning enligt vilken politiker som begår lagbrott inte kan åtalas, kan man säga att vi har den offentliga sektor och det rättsväsende vi förtjänar. Ingen statstjänsteman som begår brott som är politiskt initierat blir idag åtalad och dömd. Enligt lagen ska det ske men i praktiken blundar rättsväsendet kollektivt när något uppdagas.
Italien - ett föregångsland.
I Sverige brukar vi, ganska vårdslöst, jämföra oss med Italien när vi vill kunna jämföra oss med något som är korrumperat och fungerar sämre. Men en sådan jämförelse utfaller idag till stor besvikelse för svensk del. I Italien bedrivs ett aktivt arbete för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Där finns separata parallella poliskårer som håller ordning på varandra och försvårar korruption av polismakten. I Sverige däremot utreder den som begår brotten sina egna brott med naturlig påföljd att snart ingen åtalas och döms. Ofta arbetar våra myndigheter i symbios med den organiserade brottsligheten som exempelvis i fråga om slavhandeln med utländska bärplockare där en offentlig institution är ägare till det företag som drar nytta av slavhandeln och där myndigheterna skräddarsyr ett regelverk för att främja slavhandeln och försvåra för slavhandlarens konkurrenter. Och för att hålla uppe skenet åtalar åklagarattrappen Jan Wallström några obetydliga springpojkar men sticker svansen mellan benen och blundar när den organiserade brottsligheten kommer på tal.
Avskaffa straffriheten och preskriptionstiden.
Detta måste vi själva se till att ändra på. Jag har svårt att tro att det ska kunna ske utan att man tar bort straffrihet och preskriptionstid för brott begångna av politiker respektive brott som begås inom rättsväsendet. Med nödvändighet måste det ske retroaktivt. Ingen korrumperad representant för vare sig rättsväsende eller politik har något incitament att förändra sitt beteende. Det krävs att han/hon är medveten om att i framtiden kunna ställas till svars. Att vara tvungen att kunna objektivt rättfärdiga sina handlingar för att inte få skaka galler och bli fråntagen förmåner erhållna genom brottslig verksamhet.
.
söndag 7 mars 2010
Landstinget inget självspelande piano.
.
Landstinget är ett bra, eller kanske snarare avskräckande, exempel på vad som händer med stora kollektiva organisationer. De upphör efter en tid att arbeta för ägarnas/grundarnas syften och börjar arbeta för sina egna syften, om de inte har en dugande ägare som håller dem kvar på rätt kurs.
Det har exempelvis återkommande varit ett problem inom bondekooperationen. Ursprungligen startades bondekooperationen för att främja böndernas/ägarnas situation. Successivt har organisationen/-erna glidit över till att främja sin egen organisation, ofta på böndernas bekostnad.
Periodvis, och under svaga, oprofilerade, bonderepresentanter har situationen förvärrats och bönderna nära nog förslavats. Under starkare, mer profilerade, bönder som förtroendevalda har situationen förbättrats.
De nuvarande ledande politikerna inom landstinget är ju inte precis den starka och handlingskraftiga sorten. Det lyser ju om dem lång väg. Man kan lika gärna intervjua ett frågetecken ur ABC-boken som någon av de politiker som påstås styra landstinget. Inget kan passa tjänstemannamaffian som rutar in egna stycken av landstingets ekonomi bättre. Det är därför som landstinget används för andra syften än avsett.
Tack vare svaga politiker kan oegentligheter som exempelvis tvätterisåpan återkommande utspela sig, med enorma merkostnader som följd. Somligt blir offentligt känt, annat sopas under mattan. Inget passar tjänstemännen bättre än en alkis i ledningen biträdd av några vandrande frågetecken.
Det är upp till Norrbottens befolkning att ändra på detta. Det kommer inte att ändra på sig självt. Däremot kommer sjukvården att fortsätta att försämras tills Norrbottens befolkning tar sig i kragen och gör något åt detta.
.
Landstinget är ett bra, eller kanske snarare avskräckande, exempel på vad som händer med stora kollektiva organisationer. De upphör efter en tid att arbeta för ägarnas/grundarnas syften och börjar arbeta för sina egna syften, om de inte har en dugande ägare som håller dem kvar på rätt kurs.
Det har exempelvis återkommande varit ett problem inom bondekooperationen. Ursprungligen startades bondekooperationen för att främja böndernas/ägarnas situation. Successivt har organisationen/-erna glidit över till att främja sin egen organisation, ofta på böndernas bekostnad.
Periodvis, och under svaga, oprofilerade, bonderepresentanter har situationen förvärrats och bönderna nära nog förslavats. Under starkare, mer profilerade, bönder som förtroendevalda har situationen förbättrats.
De nuvarande ledande politikerna inom landstinget är ju inte precis den starka och handlingskraftiga sorten. Det lyser ju om dem lång väg. Man kan lika gärna intervjua ett frågetecken ur ABC-boken som någon av de politiker som påstås styra landstinget. Inget kan passa tjänstemannamaffian som rutar in egna stycken av landstingets ekonomi bättre. Det är därför som landstinget används för andra syften än avsett.
Tack vare svaga politiker kan oegentligheter som exempelvis tvätterisåpan återkommande utspela sig, med enorma merkostnader som följd. Somligt blir offentligt känt, annat sopas under mattan. Inget passar tjänstemännen bättre än en alkis i ledningen biträdd av några vandrande frågetecken.
Det är upp till Norrbottens befolkning att ändra på detta. Det kommer inte att ändra på sig självt. Däremot kommer sjukvården att fortsätta att försämras tills Norrbottens befolkning tar sig i kragen och gör något åt detta.
.
torsdag 4 mars 2010
Stordådens tid är inte förbi.
.
Ölgren och landstingsbyråkratin tar på sig spenderbyxorna.
Distriktsköterskemottagningen i Nattavaara blir kvar,
en dag i veckan,
över valet.
.
Ölgren och landstingsbyråkratin tar på sig spenderbyxorna.
Distriktsköterskemottagningen i Nattavaara blir kvar,
en dag i veckan,
över valet.
.
tisdag 2 mars 2010
Etablissemangets manipulationer och deras mutkolvar.
.
(Svar till Peters frågor med anledning av bloggen ”Rädda Vården dementerar”.)
Svar: Det skulle det säkert. Avsikten med påpekandet var att visa hur absurt Kurirens påstående om våra avsikter är.
På Kuriren hittade man själva på, och lade i vår mun, att vi skulle ha dragit igång partiet för att få 4.500 röster och ta oss in i landstingsfullmäktige. Ett urbota dumt påstående. Att det finns en avsikt med detta framgår ganska tydligt av att Kuriren vägrat att rätta uppgiften trots att vi påpekat förhållandet.
Varför lägger då Kuriren sådant i vår mun?
Det har förmodligen samma bakgrund som de pseudovetenskapliga artiklarna med Simon Matti.
Skakade som etablissemanget var onsdagen den 24/2 när röstningen i NSD visade att 24-25 % av läsarna skulle rösta på Rädda Vården blev det brandkårsutryckning framåt lunch. Röstningen fortsatte men siffran om antalet avlagda röster doldes plötsligt. Procenttalet uppdaterades inte längre. Något senare gömdes artikeln undan, så väl att man fick vara ganska duktig för att hitta igen den.
Vilket röstetal vi fick får vi väl aldrig veta, men så mycket vet vi, att vid lunch hade vi 24 % och då fick det politiska etablissemanget spader.
En sak till vet vi. Det utlöste de ur journalistisk professionell synpunkt katastrofala artiklarna i Kuriren fredagen den 26/2. Efter att minst 24% hade uttalat att de skulle rösta på oss i NSD, kommer Kuriren med sin pseudovetenskapliga gallimattias och låtsas som om det är tveksamt att vi skulle kunna nå 4.500 röster.
Det är uppenbart att det var ett försök att manipulera läsarna, att förskjuta fokus. Istället för att fundera på hur mycket över 25% vi skulle kunna få (25% motsvarar ca 40.000 röster i landstingsvalet), försökte man få läsarna att tänka i banor som om vi skulle få över eller under 4.500 röster. Det är ju inget annat än skamligt att bete sig på det sättet. Och Norrbottens-Kuriren kallar mig och Anders Mansten för rättshaverister, i förringande syfte! Vilket epitet passar då på Kurirens krutuppfinnare?
Börjar det bli dags för kollektivt harakiri på Kuriren?
– Kollektiv hjärnblödning tycks man ju ha drabbats av redan.
.
(Svar till Peters frågor med anledning av bloggen ”Rädda Vården dementerar”.)
Svar: Det skulle det säkert. Avsikten med påpekandet var att visa hur absurt Kurirens påstående om våra avsikter är.
På Kuriren hittade man själva på, och lade i vår mun, att vi skulle ha dragit igång partiet för att få 4.500 röster och ta oss in i landstingsfullmäktige. Ett urbota dumt påstående. Att det finns en avsikt med detta framgår ganska tydligt av att Kuriren vägrat att rätta uppgiften trots att vi påpekat förhållandet.
Varför lägger då Kuriren sådant i vår mun?
Det har förmodligen samma bakgrund som de pseudovetenskapliga artiklarna med Simon Matti.
Skakade som etablissemanget var onsdagen den 24/2 när röstningen i NSD visade att 24-25 % av läsarna skulle rösta på Rädda Vården blev det brandkårsutryckning framåt lunch. Röstningen fortsatte men siffran om antalet avlagda röster doldes plötsligt. Procenttalet uppdaterades inte längre. Något senare gömdes artikeln undan, så väl att man fick vara ganska duktig för att hitta igen den.
Vilket röstetal vi fick får vi väl aldrig veta, men så mycket vet vi, att vid lunch hade vi 24 % och då fick det politiska etablissemanget spader.
En sak till vet vi. Det utlöste de ur journalistisk professionell synpunkt katastrofala artiklarna i Kuriren fredagen den 26/2. Efter att minst 24% hade uttalat att de skulle rösta på oss i NSD, kommer Kuriren med sin pseudovetenskapliga gallimattias och låtsas som om det är tveksamt att vi skulle kunna nå 4.500 röster.
Det är uppenbart att det var ett försök att manipulera läsarna, att förskjuta fokus. Istället för att fundera på hur mycket över 25% vi skulle kunna få (25% motsvarar ca 40.000 röster i landstingsvalet), försökte man få läsarna att tänka i banor som om vi skulle få över eller under 4.500 röster. Det är ju inget annat än skamligt att bete sig på det sättet. Och Norrbottens-Kuriren kallar mig och Anders Mansten för rättshaverister, i förringande syfte! Vilket epitet passar då på Kurirens krutuppfinnare?
Börjar det bli dags för kollektivt harakiri på Kuriren?
– Kollektiv hjärnblödning tycks man ju ha drabbats av redan.
.
Journalistikens dödgrävare.
.
(Svar till Peters kommentar till bloggen ”Det handlar inte om några OBS-platser”.)
I västerlandet betraktas media som den tredje statsmakten, med uppgift att granska makten. I Sverige och Norrbotten råder en märklig ordning. Det är nästan tvärtom. Ofta granskar media den som vill att makten ska granskas.
Någon gång när jag har varit i delo med någon stor aktör och kunnat uppmärksamma media på någon oegentlighet som pågick, har det ändå inte resultat i någon granskning. Istället har aktören i fråga strax efter dammat av en gammal annonskampanj och kört ett extravarv på den, trots att budskapet var inaktuellt. Vattenfall och Dagens Nyheter gjorde så en gång minns jag.
Landstinget köper återkommande mutannonser i Norrbottens tidningar för att undgå journalistisk granskning. De pengarna används inte till sjukvård. Det kan handla om 2-3 helsidor åt gången, som inte har mer sakinnehåll än vad som ryms på ett vykort. Ibland köper man en hel bilaga, med arbetets hjältar-reportage i bästa Sovjetunionen-stil. Men avsikten är trots allt att muta pressen.
Pressens motprestation är utebliven journalistisk granskning, men det kan också vara att motarbeta någon annan, som till exempel Norrbottens-Kuriren gjorde fredagen den 26 februari med Rädda Vården.
Det är inte helt olikt beskyddarverksamhet. När man väl märker att någon är benägen att annonsera stort, så snart man andas om granskning, blir det nog svårt att låta bli att missbruka möjligheten.
Pressen kan även köpas på annat sätt. Medarbetare som av och till får bidrag för att starta olika dödfödda företagsprojekt, och emellanåt leker redaktörer, för att snart vara igång som bidragsföretagare igen, är inte heller särskilt benägna att granska makten. Tvärtom kan de helt sonika ljuga ihop reportage och publicera falska elprisjämförelser som helt saknar verklighetsgrund, till och med på julafton.
Det är klart att jag förstod att Mattis-pojken syftade på något som skulle ha hänt tidigare. Jag kunde bara inte låta bli att skoja med det löjliga och klumpigt genomförda manipulativa inslaget om Rädda Vården.
De flesta, men kanske inte alla, förstår naturligtvis att det inte finns en möjlighet i världen att spå vilka chanser Rädda Vården har i valet i höst, redan någon dag efter bildandet. Norrbottens-Kuriren försökte ge sina politiska manipulationer en vetenskaplig touch. Det var fult gjort tycker jag. Att göra det så klumpigt och genomskinligt riskerar ju dessutom bara att tidningen gör sig löjlig.
Norrbottens-Kuriren är ju redan tidigare på dekis och i kraftig utförsbacke. Många läsare överger Kuriren och det finns säkert flera skäl till detta. Ett av dem är utan tvekan förlorad trovärdighet orsakad av allt för genomskinliga försök att manipulera läsarna. Alla läsare kanske inte förstår. Men fler förstår mer än Kurirens redaktionsledning och vissa journalister verkar inse. Bara för att läsarna inte ställer sig på barrikaderna och kraxar när man avslöjat tidningens manipulationer tror man på tidningen att läsarna inget begripit.
Det är uppenbart att en del på Kuriren har fel på självbilden och att man därför kan ana föraktet för läsarna i de mer eller mindre klumpiga försöken att manipulera, istället för att rapportera. Och vad händer med en tidning som visar att den föraktar sina läsare? Jo, det kan jag tala om – den förlorar sina läsare. Det är för övrigt precis vad som sker med Kuriren.
Om Kuriren var min tidning skulle jag städa bort en del skräp där. Jag skulle tala om för dem som blev kvar på Kuriren att politiska manipulationer av läsarna må ha varit en bra business förr, men att tiderna är andra nu. Det riskerar att bli ungefär som när man pissar i byxorna. Judaspengarna värmer först men eftersom de skrämmer bort läsarna leder de till tidningens nedläggning.
.
(Svar till Peters kommentar till bloggen ”Det handlar inte om några OBS-platser”.)
I västerlandet betraktas media som den tredje statsmakten, med uppgift att granska makten. I Sverige och Norrbotten råder en märklig ordning. Det är nästan tvärtom. Ofta granskar media den som vill att makten ska granskas.
Någon gång när jag har varit i delo med någon stor aktör och kunnat uppmärksamma media på någon oegentlighet som pågick, har det ändå inte resultat i någon granskning. Istället har aktören i fråga strax efter dammat av en gammal annonskampanj och kört ett extravarv på den, trots att budskapet var inaktuellt. Vattenfall och Dagens Nyheter gjorde så en gång minns jag.
Landstinget köper återkommande mutannonser i Norrbottens tidningar för att undgå journalistisk granskning. De pengarna används inte till sjukvård. Det kan handla om 2-3 helsidor åt gången, som inte har mer sakinnehåll än vad som ryms på ett vykort. Ibland köper man en hel bilaga, med arbetets hjältar-reportage i bästa Sovjetunionen-stil. Men avsikten är trots allt att muta pressen.
Pressens motprestation är utebliven journalistisk granskning, men det kan också vara att motarbeta någon annan, som till exempel Norrbottens-Kuriren gjorde fredagen den 26 februari med Rädda Vården.
Det är inte helt olikt beskyddarverksamhet. När man väl märker att någon är benägen att annonsera stort, så snart man andas om granskning, blir det nog svårt att låta bli att missbruka möjligheten.
Pressen kan även köpas på annat sätt. Medarbetare som av och till får bidrag för att starta olika dödfödda företagsprojekt, och emellanåt leker redaktörer, för att snart vara igång som bidragsföretagare igen, är inte heller särskilt benägna att granska makten. Tvärtom kan de helt sonika ljuga ihop reportage och publicera falska elprisjämförelser som helt saknar verklighetsgrund, till och med på julafton.
Det är klart att jag förstod att Mattis-pojken syftade på något som skulle ha hänt tidigare. Jag kunde bara inte låta bli att skoja med det löjliga och klumpigt genomförda manipulativa inslaget om Rädda Vården.
De flesta, men kanske inte alla, förstår naturligtvis att det inte finns en möjlighet i världen att spå vilka chanser Rädda Vården har i valet i höst, redan någon dag efter bildandet. Norrbottens-Kuriren försökte ge sina politiska manipulationer en vetenskaplig touch. Det var fult gjort tycker jag. Att göra det så klumpigt och genomskinligt riskerar ju dessutom bara att tidningen gör sig löjlig.
Norrbottens-Kuriren är ju redan tidigare på dekis och i kraftig utförsbacke. Många läsare överger Kuriren och det finns säkert flera skäl till detta. Ett av dem är utan tvekan förlorad trovärdighet orsakad av allt för genomskinliga försök att manipulera läsarna. Alla läsare kanske inte förstår. Men fler förstår mer än Kurirens redaktionsledning och vissa journalister verkar inse. Bara för att läsarna inte ställer sig på barrikaderna och kraxar när man avslöjat tidningens manipulationer tror man på tidningen att läsarna inget begripit.
Det är uppenbart att en del på Kuriren har fel på självbilden och att man därför kan ana föraktet för läsarna i de mer eller mindre klumpiga försöken att manipulera, istället för att rapportera. Och vad händer med en tidning som visar att den föraktar sina läsare? Jo, det kan jag tala om – den förlorar sina läsare. Det är för övrigt precis vad som sker med Kuriren.
Om Kuriren var min tidning skulle jag städa bort en del skräp där. Jag skulle tala om för dem som blev kvar på Kuriren att politiska manipulationer av läsarna må ha varit en bra business förr, men att tiderna är andra nu. Det riskerar att bli ungefär som när man pissar i byxorna. Judaspengarna värmer först men eftersom de skrämmer bort läsarna leder de till tidningens nedläggning.
.
måndag 1 mars 2010
Rädda Vården dementerar.
.
Norrbottens-Kuriren har idag, i både papperstidningen och på nätet, uppgett att Rädda Vårdens målsättning är att ”få ihop minst 4.500 röster och därigenom komma med i fullmäktige i landstinget.”
Denna uppgift är felaktig och kommer inte från Rädda Vården.
Vi emotser Kurirens omedelbara rättelse, inte undanskymd, som kan förekomma ibland, utan en rejäl rättelse.
Rädda Vårdens målsättning är,
att få majoritet i landstingsfullmäktige, för att kunna genomföra de saneringar som är nödvändiga, för att vi ska återfå en fungerande sjukvård i HELA Norrbotten.
Majoriteten kan vara egen, eller tillsammans med något annat parti, om det finns något annat parti som vågar räta på ryggen och genomföra de för olika särintressen smärtsamma saneringar, som är nödvändiga för att vårdens pengar ska räcka till just vården.
Att ”bara” komma in i landstingsfullmäktige, för att sedan tvingas sitta där och åse att vanskötseln av sjukvården fortsätter, är för oss båda tämligen ointressant. Vi har båda fascinerande arbeten och behöver inte sitta i landstinget för att få en födkrok och utan att kunna utföra ett arbete som man kan känna stolthet över.
Övertorneå och Bollnäs den 1 mars 2010
Mikael Styrman
Anders Mansten
.
Norrbottens-Kuriren har idag, i både papperstidningen och på nätet, uppgett att Rädda Vårdens målsättning är att ”få ihop minst 4.500 röster och därigenom komma med i fullmäktige i landstinget.”
Denna uppgift är felaktig och kommer inte från Rädda Vården.
Vi emotser Kurirens omedelbara rättelse, inte undanskymd, som kan förekomma ibland, utan en rejäl rättelse.
Rädda Vårdens målsättning är,
att få majoritet i landstingsfullmäktige, för att kunna genomföra de saneringar som är nödvändiga, för att vi ska återfå en fungerande sjukvård i HELA Norrbotten.
Majoriteten kan vara egen, eller tillsammans med något annat parti, om det finns något annat parti som vågar räta på ryggen och genomföra de för olika särintressen smärtsamma saneringar, som är nödvändiga för att vårdens pengar ska räcka till just vården.
Att ”bara” komma in i landstingsfullmäktige, för att sedan tvingas sitta där och åse att vanskötseln av sjukvården fortsätter, är för oss båda tämligen ointressant. Vi har båda fascinerande arbeten och behöver inte sitta i landstinget för att få en födkrok och utan att kunna utföra ett arbete som man kan känna stolthet över.
Övertorneå och Bollnäs den 1 mars 2010
Mikael Styrman
Anders Mansten
.