Mikael Styrmans blog

Vart leder Reepalu Malmö?

2012-02-01T13:15:00.001+01:00

"Jag väljer trygghet framför skattesänkningar"

I Malmö var det ett nytt mord igår. Och i natt en bomb mot en polisstation. Det är klart att det så småningom kommer att resultera i något.

Att döma av, och med en fri tolkning av, åtminstone delar av den mediala rapporteringen ställer Malmös kommunalråd, Ilmar Reepalu, huvudsakligen tre alternativa färdriktningar i utsikt. Malmö kan bli ett nytt Beirut, ett Syrien eller ett gammaldags Sovjetunionen. Åtminstone kommer det att bli följden av de förslag till åtgärder som Reepalu har kläckt. Några andra alternativ gives knappast.

I en sådan här situation måste vi, för att förstå vart vi är på väg, först ta reda på var vi är. Och för att kunna förstå det måste vi ta reda på var vi kommit ifrån. Då får vi förhoppningsvis både insikt i varifrån vi kommit och hur vi hamnat där vi är idag. Det i sin tur ger insikter om vart vi är på väg om vi inte slår om kursen.

Beirut?

Att det är oroligheter i Malmö är ju lätt att förstå när man sett inslagen i TV:s samhällsgranskande program. Hur översittare i samhällsmaskineriet utnyttjat sina positioner och överlägset hänvisat människor som inte gjort något ont till att bo packade som sillar och bland kackerlackor och annan ohyra.

Hur kunde det bli så?

Varför kunde inte kommunen, politikerna och de allmännyttiga bostadsföretagen behandla invandrare till Malmö på ett människovärdigt sätt? Hur kan man ens tänka tanken att det skulle sluta på något annat sätt än med förskräckelse? Hur kunde man tro att människor som behandlas så någonsin skulle kunna fostra barn att vara lojala med samhället - om de inte har extremt goda egenskaper och god karaktär förstås - sådana egenskaper som inte gammelsvenskarna själva har.

Tankarna går osökt till en gammal Hasse & Tage sketch som möjligen börjar med att Hasse Alfredsson har en frack som han belånar, i vilken sketch Hasse ”slänger in åtta turkiska diskare i varje rum”. Om jag inte minns helt fel var slutrepliken ”Då går jag och löser ut fracken - man kan ju inte gå omkring så här när man bor i stenhus”.

Sverige och Malmö i ett nötskal anno 2012?

Jag försökte söka reda på sketchen på internet, utan att lyckas. Kanske någon som läser har sketchen eller hela revyn och kan dela med sig av kunskap på området? Eller kanske ännu bättre har en länk till den?

Malmö?

Övertorneå den 1 februari 2012
Mikael Styrman
.

”Binder oss inte till euron...”

2012-02-01T12:25:00.002+01:00

Obundna

Då fick vi förklaringen.

Inte förklaringen till VARFÖR hundratusen miljoner kronor ska vräkas över den organiserade politisk-ekonomiska brottsligheten i Europa.

Men väl förklaringen till HUR det ska förankras hos fårskocken - det lättledda och lättlurade svenska folket.

Det ska ske med hjälp av ett gammalt och ofta använt politiskt trick - att göra huvudsak till bisak.

Istället för att föra diskussion om varför, och om, vi ska slösa bort hundramiljarder skattekronor till ett försvar för utländska brottslingar - som ändå är dömt att misslyckas - vill regeringen föra en diskussion om huruvida det binder oss vid euron eller inte. Hundratusen miljoner är mycket pengar för Sverige. Men för frågan om att rädda den europeiska politisk-ekonomiska brottsligheten är det ungefär jämförbart med att spotta en törstig kamel i halsen.

I normala fall åtföljs ett sådant här regeringsutspel av en intensiv kampanj i den servila pressen vilken gör ett stort nummer av att vi ”inte binder oss till Euron”. Få se då, hur långt den svenska journalistikens uppvaknande nått.

Att vara stasijournalist eller att vara riktig journalist - det är frågan.

Övertorneå den 1 februari 2012
Mikael Styrman
.

Vill du berätta, Maud?

2012-02-01T10:21:00.001+01:00

.

Maud Olofsson, många svenskar väntar på att få höra vilken roll Du, Centerpartiet och regeringen har spelat i fråga om ”ariseringen” av Ekfors Kraft och därmed besläktade frågor.

Många undrar naturligtvis

varför en kommun (Haparanda) kort innan valet 2010 kunde få ett undantag från ellagen stick i stäv med den politik som förts dessförinnan,

varför regeringen medverkade till att en kommun fick ett privat kraftföretag tvångsförvaltat, inte mindre än tre gånger utan reell anledning annat än för att ge kommunen som inte hade betalat räkningarna på flera år gratis vägbelysning,

varför regeringen, i ett land som ännu officiellt vill omtala sig som både demokratiskt och som varande en rättsstat, tvångsförvaltar ett litet kraftbolag så, att man tar alla intäkter och leker och lallar med dem till allehanda ändamål - utom de som tvångsförvaltningen ska ägna sig åt - samt lämnar företaget ensamt, utan intäkter, att sköta driften, samtidigt som regeringen med Din förre statssekreterare Jöran Hägglund som torped i Vattenfall, låter statliga konkurrenten Vattenfall försätta kraftbolaget i fråga i konkurs efter att staten tagit alla intäkter,

varför regeringen, som i alla sammanhang föder och skyddar banker som lånat ut svenska sparares pengar - inte till att utveckla svenskt näringsliv, utan till den grova internationella brottslighetens flashiga men ofta dödfödda jätteprojekt - inte kan se till att ett samhällsnyttigt litet företag som i allt väsentligt fungerar som ett föredöme, i en bransch som allt mer liknar en moralisk härdsmälta, kan finansiera sin verksamhet utan hellre ser till att utnyttja övermakten till att ruinera företagaren och låsa in honom i politiskt fängelse.

Ja, frågorna är naturligtvis många fler. Efter hand kommer mycket, om än inte allt, att komma fram, en servil, mörkläggande och propagandafixerad press till trots. Det kommer att bli en plågsam resa för alla inblandade. Som Du säkert förstår, står Ditt val mellan att kliva fram i ljuset och ta itu med frågorna eller att hanteringen blir dissekrerad ben för ben och stycke för stycke.

Jag tror att Du kommer att må mycket bättre om Du tar bladet från munnen och kliver fram i ljuset och berättar om spelet bakom kulisserna.

Det kan vara svårt att få utrymme för en sådan sak i vår centralstyrda och korrumperade press. Om Du vill ta klivet och lyfta frågorna, från kotterierna och det ljusskygga spelet i maktens boningars skuggor ut i ljuset är jag beredd att upplåta utrymme för Dig här på bloggen.

Jag tror att det vore klokt att göra. Efterräkningarna av och uppgörelsen med Ert förflutna riskerar annars att förstöra resten av inte bara Ditt liv.

Är Du intresserad av att ta den här möjligheten att komma vidare med Ditt liv? Hör av Dig till mig i så fall. Hör gärna av Dig i vilket fall som helst så att jag vet vad som gäller.

Övertorneå den 1 februari 2012
Mikael Styrman
.

Hundramiljardersläget

2012-01-31T19:00:00.002+01:00

Klicka på bilden för bättre detaljrikedom

Jag skulle länka till den ovan illustrerade artikeln i Dagens Industri som fanns i papperstidningen idag, men på nätet fanns den inte...

Regeringen har gått med på att Sverige ska ansluta sig till EU:s stabilitetspakt.
Sverige, eller rättare sagt skattebetalarna, ska enligt uppgifter i media
låna ut 100 miljarder, till en ränta på 0,1 %,
för att låntagaren i sin tur ska låna ut pengarna mot en ränta på 3%
till en låntagare som inte inte får låna av någon annan mot lägre ränta än 30%.

Alltihop till ett av politisk egoism orsakat konkursbo vars återbetalningsförmåga är synnerligen tveksam.

Som motprestation (!?) får någon representant för Sveriges regering sitta med i någon salong och utan rösträtt. Och vad ska vi - skattebetalarna, era uppdragsgivare - ha för nytta av sådant trams?

Det här tarvar en förklaring och regeringen har inte ens presterat en ansats till förklaring till varför och hur det kommer sig att man kan handskas så till synes vårdslöst med så mycket skattemedel.

Det här duger inte, Fredrik Reinfeld och Anders Borg!
Sluta föra oss bakom ljuset och börja tala sanning.

Sveriges skattebetalare har rätt att få veta vad det här handlar om och Ni har skyldighet att upplysa oss om det.

Övertorneå den 31 januari 2012
Mikael Styrman
.

Korruptionen inom Elsäkerhetsverket

2012-01-30T21:09:00.001+01:00

.
Svar till signaturen Elbesiktningsman's kommentar till bloggen ”Det politiska spelet om elförsörjningen”.

Jag har inte haft möjlighet att sätta mig in i frågorna i detalj. Därför blir mitt svar väldigt allmänt hållet.

Man måste vara försiktig med de uppgifter som Elsäkerhetsverket (nedan Verket) lämnar. Det finns nämligen mycket som tyder på att Verket kommer att vilja sysselsätta sig med formalisk kurra-gömma istället för att behandla vad man har gjort och inte har gjort av elsäkerhetsskäl.

Det görs gällande från Verket - eller hur? - för det är ju Verket som skriver, om än anonymt, och i överslätande ton, att ”det förekommit exempel med vägbelysningsstolpar som haft träkilar som fixerar stolpen i fundamentet”, och att dessa inte bedömdes farliga. Fast så var det ju inte. Det här som Ni nu gör är ju en i bedrägligt syfte genomförd omskrivning av verkliga förhållanden.

Det fanns visst träkilar- i alla fundament. Och de utgör visst en i sammanhanget betydande fara. Men det var inte i huvudsak det som var det tydligaste tecknet på kriminaliteten i Verkets beteende. Det var istället det faktum att överinspektören inte såg det, för han begrep inte att titta efter. Och hade han begripit, så hade han ändå inte bedömt det farligt eftersom han hade politisk order om att åka dit och godkänna anläggningen. Och det var det han gjorde, utan något som helst annat på fötterna än en politisk order.

För att kunna tillmötesgå sin uppdragsgivare - utan att riskera att anläggningen ändå skulle måsta underkännas - tog han inte kontakt med oss vare sig före eller efter besiktningen. Och själv begrep han ju troligen ingenting eller brydde sig inte. Inte om något annat än att han hade fått order om att blunda vill säga. Och den styrka som mötte upp från Haparanda kommun tillhörde väl inte heller världens begåvningsreserv på vare sig el- eller vägbelysningsområdet.

I försåtligt och bedrägligt syfte vill Verket jämföra med ett ödehus som förfallit under lång tid och som ingen vistas i eller har naturlig rätt att uppehålla sig i. Men det är ju inte på något vis jämförbart med det här fallet. En nyproducerad vägbelysningsanläggning förväntar sig människor, och har rätt att förvänta sig, att den är personsäker. Men ingen förväntar sig att någonting i ett ödehus är säkert.

Här talar vi istället om en hänsynslös politiker, som utnyttjar en svag omgivning, och som på grund av insikter om andra politikers korrupta förflutna och vad dessa insikter kan ställa till med om de offentliggörs kan nyttiggöra sig deras sårbarhet. En politiker som till en kostnad om flera miljoner skattekronor, för att främja sin egen karriär, använder pengarna, med vett och vilja, till att göra en livsfarlig anläggning och därmed slänga iväg nästan varenda skattekrona.

Att stolparna satt fast med träkilar är illa mot bakgrund av att detta inte är en följd av eftersatt underhåll utan av en ny anläggning som uppsåtligt byggs så. Särskilt illa blir det eftersom anläggningarna är byggda vid en skola och längs barnens skolväg. Träkilarna leder till att stolparna lossnar och ganska snart skaver bort isoleringen från kablarna varvid stolparna kan spänningssättas. Och hur roligt är det för barnen vid skolgården och längs skolvägen?

Ännu värre är, att man försökt plöja ned kabeln i frusen backe och sedan lämnat den bristfälligt dold av endast grästorvan. Var och en som har arbetat med kabelförläggning förstår vad den kabeln varit med om efter att en stor hydraulmaskin försökt tvinga ned den i frusen backe. Det är uppenbart att bosatta i transformatorområden runt omkring anläggningarna löper en kraftigt förhöjd risk att skadas eller omkomma, bland annat i närheten av diskbänkar och i samband med dusch m.m. och det utan att i och för sig komma i kontakt med vägbelysningsanläggningen som sådan. Kabeln är dessutom helt oskyddad och exponerad för påverkan som plogning och annat. Om den skulle råka vara hel idag kan den därför mycket väl vara farlig imorgon. Det är inte riktigt den nivå som skattebetalare i I-länder har rätt att förvänta sig att deras förtroendevalda hanterar deras skattemedel och deras närmiljö på.

Verket bevakar inte längre elsäkerhetsfrågor i Sverige. Däremot åker de runt på elföretagen och leker pampar och översittare som förväntar sig att elföretagens medarbetare ska hålla dem med kaffe och wienerbröd och smeka deras egon. Vidare bevakar de sin ensamrätt att ta emot mutor för att se emellan fingrarna i samband med brott mot elsäkerhetslagstiftningen.

Denna bevakning sker med samma emfas som en kenyansk tulltjänsteman bevakar sin rätt att ta ut 50 US$ per inresande istället för lagliga 50 kenyaskilling. Men elsäkerhetsarbetet i Sverige ska inte bedrivas för att värna ett mutrevir åt Verkets personal innebärande mutlexusar och andra förmåner. Det ska bedrivas för främjandet av en hög elsäkerhetsnivå.

Det måste göras skillnad mellan att eftersätta underhållet i ett ödehus och att trots obegränsade resurser, med den egna karriären och den lockande riksdagskarriären som drivkraft, avsiktligt uppföra livsfarliga anläggningar. Jag skulle bli mycket förvånad om inte den eldistributör som medverkar till att en sådan anläggning kopplas in till nätet riskerar åtal för till exempel medhjälp till dråp eller vållande till annans död. Finns inte en sådan risk är lagstiftningen undermålig och bör skyndsamt ses över. I så fall bör man även kolla om Carl Lidboms grav är intakt eller om han har återuppstått från de döda och har börjat skriva lagar igen.

Förfallet verkar numera ha gått så långt inom Verket att man måste fråga sig vilket incitament landets skattebetalare har för att verksamheten ska drivas vidare i dess nuvarande form och organistation. Det bästa vore kanske att starta om på ny kula om man vill göra avslut för det politiska missbruket av Verket. Då kanske Elsäkerhetsverket kan börja ägna sig åt elsäkerhetsarbete istället för att skydda de som orsakar elolycksfallen.

Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.

LKAB förfallets bästa exempel

2012-01-30T09:15:00.004+01:00

.
Svar till signaturen Martins kommentar till bloggen "En liten skärv".

Jag tror inte att LKAB bedömer hotet från Pajala mot deras personal som vare sig särskilt stort eller bestående. Ingen säger det högt. Men så är det nog.

Vi lever i tider av långt utbredd kriminalitet i staten och den övriga offentliga sektorn. Till stor del beror det på att vi varit godtrogna och accepterat onödigt höga skatter och uppenbara sagor om den svenska statstjänstemannens hederlighet, ivrigt förmedlade av en korrumperad och bidragsknarkande press. Med bidragsknarkande avses både det synliga presstödet och det dolda stödet genom bland annat annonsering, positiv karriärutveckling osv.

Den svenska offentliga sektorn klarar inte av att utföra sina uppgifter. Men det saknas inte exempel på länder som har ett skattetryck som är en tredjedel och lägre än Sverige och som klarar sina uppgifter utan problem.

Det höga skattetrycket och den obefintliga granskningen har gett korruptionen möjlighet att breda ut sig. Och värst blir det på ställen där gott om lösa pengar flyger omkring. LKAB har gått bra i decennier och har hållit på att drunkna i pengar som ingen saknar i flera år. Det är därför inte konstigt att situationen, får man hoppas, är värst i LKAB och att regeringen därför inte vågar öppna böckerna.

Att LKAB har gått väldigt bra under senare år beror inte på att LKAB har varit särskilt mycket duktigare under senare år jämfört med tidigare år. Inte heller på att personalen är särskilt kompetent. Men många vill naturligtvis lura sig själv att så är fallet.

Det beror istället på att tjuvaktiga och samvetslösa galningar med framskjutna politiska positioner, oförmögna att fatta impopulära beslut, säkrat sina platser vid köttgrytorna genom att låna pengar till de flesta offentliga investeringar och drift i många år. På det sättet har man lekt trollkonstnär och jultomte men framför allt skapat en konstlad, extremt lång och hög konjunktur som drivit upp priserna på råvaror. Det mesta talar för att den kommer att krascha i en monetär kollaps och djup och långvarig recession. Om det blir så, vilket mycket tyder på, upphör den konstgjort uppskrämda prisbilden på råvaror och priserna kollapsar.

Den höga prisbilden är skadlig om den är konstlad. Om den inte baserar sig på uthållig underliggande efterfrågan. Den leder i så fall till felaktiga strategiska beslut och kapitalförstöring. Det saknas ju inte råvaror i befintliga gruvor med färdig infrastruktur. Det billigaste och bästa sättet att öka produktionen är att öka den i befintliga gruvor - om man tror att efterfrågan blir bestående.

Marknadsekonomi är självreglerande om inte politiker uppfyllda av gudssyndrom sätter den ur spel. Därför leder höga priser till att nya gruvor startas, utbudet ökar och priserna regleras. Om de höga priserna blir bestående och investeringarna i övrigt är sunda lyckas dessa investeringar. Om prisbilden sviker misslyckas dessa investeringar. I ett läge med kollapsade priser befinner sig gruvor med stora investeringar för infrastruktur och/eller eljest höga kostnader i ett hopplöst konkurrensläge. Vilket som kommer att gälla i aktuella fall beror på investerarnas skicklighet att bedöma prisbildningens utveckling, föranledd av det politiska systemets skicklighet att lura marknaden och folken att de har situationen under kontroll. Möjligen kryddad av en god portion tur.

Kollapsen leder, om den blir svår, till ett mycket tråkigt scenario, på många håll resulterande i stora sociala motsättningar. Jag hoppas därför att våra politiker och deras byråkrati hittar en väg ut ur detta dilemma. Men hittills har de inte visat mycket som tyder på att de skulle vara förmögna att göra det. Samtidigt blir tecknen allt tydligare på att allmänheten genomskådar systemet. Ju längre pyramidspelet kan drivas innan kollapsen, desto svårare blir följderna i samband med kollapsen. Idag är vi förmodligen framme vid en position vid vilken våra pensionsbesparingar håller cirkusen igång. Det i sin tur riskerar att leda till att många som ser fram emot en pension under ordnade ekonomiska förhållanden istället har att se fram emot en ålderdom som väskbärande piccolo på något hotell. De lyckligt lottade har ett hotell i närheten som behöver en piccolo.

Hur det här fortlöper beror på hur skickliga våra politiker och vår byråkrati är. Jag för min del befarar att de är mycket duktigare psykopater och kleptomaner än de är statsmän och ekonomer. I så fall kommer många av dem snart att gå under jorden så som nazistiska koryféer gjorde 1945 vid Nazitysklands sammanbrott.

Övertorneå den 30 januari 2012
Mikael Styrman
.

En liten skärv

2012-01-29T14:01:00.001+01:00

.
Så där ja, en liten bonusskärv till de LKAB-anställda, rapporterar media om. En ovanligt stor liten bonusskärv.

Varför?

För att de anställda gjort ovanligt bra ifrån sig? Det kan man ju gärna, och vill nog gärna, intala sig. Och delvis är det ju säkert rätt. Men det är inte anledningen till bonusen.

Anledningen är istället att köpa de anställdas tystnad om den organiserade statsbrottslighetens bedrägerier mot LKAB och Sveriges skattebetalare.

Det här är gammal beprövad härskarteknik som alla regimer stadda i långt gånget förfall alltid ägnat sig åt. Förr gick det lite annorlunda till. Då stod två lakejer på kejsarens vagn och kastade pengar omkring sig medan kejsaren vagn passerade. Men syftet var detsamma då som nu. Att nyttiggöra sig folkets snikenhet till att avleda uppmärksamheten från de stora sammanhangen till de små och näraliggande.

Övertorneå den 29 januari 2012
Mikael Styrman
.

Vem är Sven-Erik Österberg?

2012-01-26T03:15:00.004+01:00

Under rapporteringen om socialdemokratins dödskamp har framkommit att socialdemokrater i åtminstone Kalmar län lämnar partiet på grund av de konspirationer mot Juholt som man menar att Sven-Erik Österberg ägnat sig åt.

Flera media har idag rapporterat om att Österberg bestrider att han konspirerat. Det är inte hans stil säger han. Att Västmanlands partidistrikt, som han är ordförande i, förklarade sig sakna förtroende för Juholt under verkställande utskottets sittande möte svär Österberg sig således fri från.

Detta rapporterade flera media om, men under dagen svängde rapporteringen delvis. Åtminstone i SvD försvann artikeln. Varför? Fick inte Österberg försvara sig? Eller fick inte anklagelsen framföras?

I Västmanland ligger även Västerås där Mälarenergi har sitt säte. Förra året, genast efter valet, slog den politiska nomenklaturan till mot Ekfors-bolagen. För att kunna genomföra sin nazi-inspirerade stöld av bolagen gällde det att snabba på. Ärendet förhalades över valet och sedan slog saxen igen. Nu skulle Ekfors slås ihjäl och värdena stjälas i god tid innan nästa val.

När Ekfors Kraft sattes under tvångsförvaltning samordnades detta med en attack mot Ekfors Energi. I tvångsförvaltarens uppdrag från Energimarknadsinspektionen ingick att se till att inte Energibolagets kunder betalade räkningarna. Åtminstone inte till Ekfors Energi.

Det var naturligtvis helt olagligt. Han hade inte att skaffa med vare sig fakturor eller betalningar. På det sättet lyckades man dock störa Ekfors Energis kapitalflöde och göra det möjligt för åldringsvårdsmarodören Peter Roslund i Piteå och hans tjuvar att rulla in i Tornedalen.

Och nu ligger den kriminella tvångsförvaltaren ännu mer än ett år senare på fem miljoner kronor som tillhör Ekfors Energi men som man inte betalar till Ekfors Energi utan söker efter någon godtycklig mottagare till.

Men vad var det som gjorde att Mälarenergi, på uppdrag av sin politikerstyrelse, sade upp balansansvaret för Ekfors Energi redan efter några dagar? Vilken roll spelade ordföranden i socialdemokraternas västmanlandsdistrikt i socialiseringen av Ekfors? Ligger det sanning i ryktena om att han spelat under täcket med sin psykopatiske namne från Haparanda som länge försökt ta över företaget?

Om det gör det kommer han att ställas till svars för grova svindlerier uppgående till åtminstone tiotals miljoner kronor, som man på nämnda sätt roffat åt sig från ett privatägt samhällsnyttigt småföretag. Ett av få elföretag som fungerar och som inte betalar mutor till socialdemokratiska politiker. Inte till andra heller för den delen. Vill det sig illa kan skadeståndskraven, beroende på den fortsatta utvecklingen av justitiemorden komma att handla om hundratal miljoner kronor.

Är det så förnyelsen av den sönderfallande socialdemokratin ska gå till? Genom att utse en konspirerande och intrigerande och möjligen även gravt tjuvaktig partiordförande, känd för grova stölder och svindlerier? Vars första åtgärd blir att försvara sig mot anklagelsen att ha deltagit i stölden av Ekfors-bolagen? Är det den förnyelse som socialdemokratin behöver? Är partiets ambition i så fall bara att i framtiden appellera till skurkar? Finns det då inga hederliga socialdemokrater som man kan vända sig till?

Vad är Sven-Erik Österberg för en juvel egentligen?

I verkställande utskottet sitter även AMF-skurken Wanja Lundby-Wedin som efter att ha sänkt LO lever livets goda dagar.

Är Wanja och Sven-Erik representativa för dagens socialdemokrati och dess verkställande utskott?

Finns det i så fall ingen plats i världen för en hederlig människa som vill vara socialdemokrat och inte vill föda skurkar?

Övertorneå den 25 januari 2012
Mikael Styrman
.

Angående dagens förtalsartikel

2012-01-25T13:56:00.002+01:00

Är texten oskarp - klicka på mailet

Det politiska spelet kring elförsörjningen

2012-01-25T13:36:00.001+01:00

.
Hej Esa och tack för Ditt svar.

Det har inte varit självklart att bygga ledning vid väg i Sverige heller.

Vi började göra så ungefär 1984. Vi hade stora ledningsförrättningar 1985-1987, för cirka 40 km ledning som skulle flyttas till väg. Vid dessa förrättningar uppträdde chefen för Vattenfall Norrbottens markägarkontor på våra förrättningar som ombud för en markägare och ledde motståndet mot förändringen. Han hävdade att Vattenfall hade 6 m breda ledningsgator i skog och att det gick bra utan väg. Men våra markägare och kunder som flera gånger läst i tidningarna och fortlöpande informerades av bekanta om långa elavbrott inne på Vattenfalls område trodde honom inte och förrättningarna gick igenom.

Inspiration från Finland

Inspirationen till att bygga längs väg kom faktiskt från Finland. Mina morföräldrar bodde i Ii, norr om Oulu. På vägen till Ii imponerades vi alltid av en ledning, väldigt praktiskt dragen längs E4:an mellan Kuivaniemi och Ii.

En annan ledning vi inspirerades av fanns också i Finland, mellan Ylitornio och Rovaniemi, längs det som vi kallar för Muurola-vägen.

I Sverige fanns en ledning söder om Söderhamn, även den längs E4:an.

Avgörande impuls kom utifrån

Den utlösande faktorn var en av våra kunder. Jag har glömt vem. Men det kan möjligen ha varit Ove Eriksson-Taavo från Juoksengi, men jag är inte säker. I alla fall kom han in på vårt kontor en dag (jag var ung då). Han sade:

”Jag har tänkt på en sak. Varför bygger man inte kraftledningar längs vägen? Det måste ju vara både billigare och bättre? Jag har själv tänkt att det kanske beror på besvärliga markförhandlingar?”

Mognadsprocessen

Utan att kunna ge honom något tillfredsställande svar lutade jag också emot att det kunde bero på besvärliga markförhandlingar. Men jag bestämde mig för att gå till botten med saken. Jag hade själv varit med om flera besvärliga och tidsödande felsökningar och felavhjälpningar längs ledningsavsnitt långt borta från vägar och tyckte inte att det fungerade bra. Alla jag studsade frågan emot tyckte att det var en bra idé. Ingen kunde förklara varför vi inte byggde vid väg. Alla var rädda för svåra markförhandlingar.

Genomförandet

Något år senare byggde vi vår första ledning längs väg. En del politiska småpåvar skulle stoppa ledningen med Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets hjälp. Vi vann klart i Kammarrätten och när Naturvårdsverket överklagade till Regeringsrätten tog den inte upp målet. Sedan vidtog förrättningar som jag beskrev inledningsvis.

Idag har vi flyttat ut ca 40 km ledning till väg, en sjättedel av vårt 20 kV nät. Därefter hade vi ingen ledning som var så dålig att den behövde byggas om. Samtidigt skärptes regelverket vilket gjorde det svårare att bygga längs allmän väg i Sverige. Då byggde vi egen väg längs linjerna i skogen. Hittills har vi byggt väg längs ca 70 km ledning. Sammanlagt har därmed ungefär hälften av vårt ledningsnät försetts med väg. Av återstående ledning utan väg är mer än hälften i öppen mark där det inte går att dra väg och inte heller är lika nödvändigt. Resterande ledning i skog har vi klarat att sköta utan långa elavbrott.

Positiv eftersmak

Jag möter ibland markägare numera som, med glimten i ögat, vill att jag ska dra en ledning över deras mark också så att de får väg. Sedan slutet av 1990-talet bygger även Vattenfall i sina områden runt omkring oss ledning längs väg.

Hindret konservatism snarare än regelverket?

Det är möjligt att det finns skillnader i regelverk som gör det svårare att bygga längs väg i Finland. I så fall bör man naturligtvis ändra regelverket så att ledningsbygge vid väg underlättas. Men jag är av ovan beskrivna skäl inte övertygad om att det är det som utgör det verkliga hindret. Det största hindret ligger nog snarare i konservatism hos ledningsföretagen.
Oförmåga att bryta invanda mönster och ta in nya intryck motverkar förändringar. Ett motstånd mot att ta till sig att det skulle vara något fel på de stora kraftbolagens arbetsmetoder som framgångsrikt har gett långa elavbrott i hundra år.

Förändrad företagsstruktur orsakar sammanbrott i driftsäkerheten

Det här var förr inget stort problem. Elbranschen bestod av ett större antal mindre företag, lokalt förankrade och väl fungerande, utgörande goda driftsenheter. På grund av en naivt genomförd ”avreglering” av elbranschen har ett fåtal större enheter tillåtits bli än större genom att köpa upp sina små kollegor. ”Avregleringen” har åtminstone i Sverige medvetet gynnat de stora. Av för mig något oförklarliga skäl finns inte den anda av samhällsnyttighet som genomsyrade de små elföretagen alls i de stora. De präglas istället av kortsiktiga ekonomiska intressen. Situationen förvärras av de stora organisationernas tendens att skapa långa avstånd, såväl fysiskt som mentalt, mellan kunderna och driftserfarenheterna på fältet och beslutsfattandet i företagen. Insikten blir vagare i vilka konsekvenserna blir för företagets driftsegenskaper av olika beslut som fattas på ledningsnivå. Den förstärks, åtminstone i Sverige, av rekrytering av ledande funktionärer utifrån, vilka saknar erfarenheter från kärnverksamheten. De långa elavbrotten är därför till stor del en konsekvens av kompetensutarmning i elföretagen.

Kunskapsmässig slagsida försvårar diskussioner

Jag förstår att det inte är okomplicerat att med framgång föra diskussioner om förändringar med dessa stora kraftbolag. Särskilt inte om man själv saknar insikter inifrån kraftindustrin. Även om de motparter man har i diskussionen har brister i den egna kompetensen och erfarenhetsbakgrunden är det ofrånkomligt att de har ett övertag i diskussioner med en utomstående part som av naturliga skäl har ännu mindre insikter i verksamheten. Icke desto mindre är den diskussionen angelägen att föra.

1969 åkte amerikanarna till månen, landade där och åkte hem igen. Sedan dess har vi haft en enorm teknisk utveckling. Det finns kanske ingenting som kunde göras 1969 som inte är mycket lättare att göra nu. Detta till trots, 2012, snart 42 år efter att amerikanarna åkte till månen, klarar man inte i Sverige och Finland av att hålla elnäten fungerande om det snöar eller blåser. Det kan inte vara en hemlighet för någon att orsaken är en naivt och felaktigt genomförd avreglering av elbranschen. Det är således ett problem som skapats av politiken och byråkratin. Det bör därför även avhjälpas av politiken och byråkratin.

Ingen tvekan behöver heller råda om att det inte är på väg att bli bättre. Verklighetens språk är obönhörligt. Det blir i rask takt sämre därför att politiken har gynnat en skadlig branschstruktur och försett elföretagen med felaktiga incitament.

Vissa åtgärder behöver hjälp på traven

På grund av kostnaderna och långa ledtider tar det lång tid att förändra ett ledningsnät. Förändring är i det här fallet nog ingenting som sker av sig självt. Ett alternativ är naturligtvis att följa minsta motståndets lag och inte göra någonting alls, annat än att hoppas på bättre väder. Men om man vill få slut på problemen bör man nog vidta åtgärder. Det kan ju bli dåligt väder strax innan ett viktigt val också och då har man som makthavare lite pedagogisk uppförsbacke. Det är ju inte säkert att då, under galgen, vidtagna åtgärder varken uppfattas som trovärdiga eller blir särskilt genomtänkta. Men det är ju vad jag vet och tror om saken. Var och en måste ju bilda sig en egen uppfattning och även ta konsekvenserna av de egna slutsatserna.

Oheliga allianser & korrumperad press

Det är naturligtvis svårhanterligt att komma till rätta med det här problemet. Svårast är säkert de oheliga allianser som finns mellan kraftindustrins stora företag och ledande politiker. Det kan vara svårt för ledande politiker att komma ur kraftindustrins grepp när man väl har satt sig i deras famn.

Vad starka ekonomiska krafter kan åstadkomma och hur det kan påverka opinionsbildningen och det fria ordet blir tydligt när man exempelvis läser dagens nummer av Pohjolan Sanomat. Där har man ägnat nästan hela första sidan och sidorna 2 och 3 åt Ekfors Kraft AB som har tryckts i konkurs genom ett justitiemord.

Kommunalrådet i Övertorneå får uttala att ”kommunen är svår att marknadsföra om kommunens image belastas av att strömmen är borta stup i kvarten”. Därmed får han sagt att strömmen har varit borta ofta. Ingenting kan ju vara felaktigare. Det finns få ställen i Sverige som har så lite elavbrott som Övertorneå.

Problemen i Övertorneå kommun finns snarare på den bogen att kommunen befinner sig på ett sluttande plan och är i så långt gånget förfall att man inte längre klarar av att skotta trapporna. Ett litet Sovjetunionen anno 1992 i norra Sverige. Vad har en kommun för framtid som leds av en Juholtare som ljuger rakt ut i luften?

Och vilken realism finns det i att bärplockarkungen, mest känd för det organiserade och statsbidragsstödda utnyttjandet av värnlösa och fattiga thailändare, i sjuttioårsåldern ska börja driva elverk?

Det kan ju vem som helst räkna ut att en gammal tidning som Pohjolan Sanomat gör inte ett sådant stort uppslaget förtalsreportage utan att låta mig också komma till tals om inte starka ekonomiska och politiska intressen ligger bakom.

Det bådar inte gott för elförsörjningen i Finland om ledande politiker har så mycket barn ihop med de stora kraftbolagen att finska folkets intressen tillåts komma i andra rummet. Men vägen ligger säkert utstakad. Mutade politiker kan inte agera med erforderlig tyngd mot den som sitter på mutkranen. Och de finska väljarna har för vana att straffa politiker som blir ertappade med fingrarna i syltburken.

Med vänlig hälsning

Övertorneå den 25 januari 2012
Mikael Styrman
.

Jämnårig (S)

2012-01-24T21:49:00.001+01:00

I Aftonbladet hurras det. Jan Eliasson, 71, föreslås som ny partiledare för socialdemokraterna. Jan Eliasson är säkert en utmärkt person och ett utmärkt val. Gammal, tyckte någon? Inte då. I ett parti där nästan alla väljare är mellan 65 och livets slut är inte en 71-åring gammal. Han är jämnårig.

Eftersom de är jämnåriga, partiledaren och väljarna, slipper man dessutom besväret med att välja ny partiledare någon mer gång. När partiledaren är slut är väljarna slut och partiet slut. Och ingen behöver heller ta itu med kriminaliteten som sitter i väggarna och är orsaken till partiets problem.

Det är helt självreglerande - fiffigt, eller hur?

Övertorneå 24 januari 2012
Mikael Styrman
.

Nu går skam på torra land

2012-01-24T18:00:00.003+01:00

.
I dagens Haparandabladet uttalar sig Sven-Erik Bucht (S) om ”drevet” mot Håkan Juholt (S).
Som det får förstås, i självförhärligande syfte, säger Sven-Erik:

”Jag skulle aldrig i livet utsätta min familj för det som Juholt fått vara med om. Hur tror du hans pojkar har haft det.”

Nähä, det är möjligt att Sven-Erik inte skulle utsätta SIN familj för det. Men det har inte hindrat honom från att utsätta MIN familj för motsvarande. Och det har inte varat några veckor eller maximalt månader som för Juholt utan mer än 10 år och har innehållit all slags existentiella hot, med inslag som tvångsförvaltningar, grova stölder, justitiemord, politiska fängelsedomar, husrannsakningar, avlyssningar och exekutiva auktioner av all egendom.

Även jag tycker att ett antal ledamöter i socialdemokraternas verkställande utskott har burit sig svinaktigt åt i sin makt- och karriärhunger. Men det måste jag säga till deras försvar, att det har uppenbarligen inte fallit någon av dem in, att ta med en förslavad presstödsberoende chefredaktör på verkställande utskottets möten när Juholts fall diskuterades. Sven-Erik däremot drog sig inte för att ta med den bidragsberoende chefredaktören Örjan Pekka, HB, till Ekfors Kraft AB:s bolagsstämmor, för att hjälpa honom i hans försök att komma över företaget.

Socialdemokratin har en lång väg att vandra för att befria sig från mobbkultur och kriminalitet. Sven-Erik Buchts dubbelmoral är ett av de tydligast levande bevisen på det.

Övertorneå 24 januari 2012
Mikael Styrman
.

Sökes: Inställsam Pansarrygg

2012-01-22T23:58:00.002+01:00

.
Nationalsocialdemokraterna söker ny partiledare. Mot bakgrund av vad som framkommit den senaste tiden om samarbetsklimatet inom partiet som de alla älskar kanske en platsannons ska se ut så här:

Sökes: Inställsam skurk med hederlig framtoning och pansarrygg

Till populärt och tacksamt toppjobb i medialt fokus sökes pansarrygg med vana att fungera i fientlig miljö med frekvent krypskytte, mest bakifrån, men även från sidorna. Du förväntas vara tillgänglig dygnet runt, året om. Jobbet innebär en möjlighet för den ensamstående som gillar att resa. God samarbetsförmåga, innebärande vana att låta andra betonghäckar bestämma vad Du ska tycka, tänka och försvara, är ett krav. Det är meriterande om Du har odemokratiska och otidsenliga ståndpunkter, tydlig mobbarprofil och flexibel inställning till sanningen. God förmåga att uttrycka Dig i tal och skrift, men inte utan lov, är ett plus. Vi förväntar oss att Du har god social kompetens och god förmåga att vinna människor för Din sak, vare sig den är vad de tror att den är eller något helt annat.

Svar till signaturen ”Låt oss gå in i 1930-talet tillsammans”, Sveavägen 68, Stockholm.
.

Åk till Finland

2012-01-22T21:10:00.002+01:00

.
Just ikväll utspelar sig två storartade politiska skådespel i TV.

Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm

I Sverige springer ett lamslaget socialdemokratiskt verkställande utskott tafatt omkring som yra höns och vet inte vad de ska ta sig till. Många vill mygla om makten i vanlig ordning. Andra vill ha en öppen demokratisk process som folket kan ha full insyn i. Men ingen verkar veta hur det ska gå till. Det är inte så konstigt. Ingen av dem har varit med om det, partinamnet till trots. De är istället vana vid kotterier i det fördolda. Sedan vid att någon pekar med hela handen på vem man ska välja. Och Gud nåde den som sedan röstar efter eget huvud. Denne blir mobbad och förföljd och fullständigt skoningslöst uttryckt ur både politik och parti.

Presidentpalatset i Helsingfors

I Finland väljer folket sin president i direkta personval. Ingen blev president i första omgången idag. Sauli Niinistö (Kok) som fick överlägset mest röster går vidare till en avgörande andra omgång. Vidare går även De Grönas representant Pekka Haavisto. Folket avgör i andra omgången vem som blir president, om två veckor. Även då i direkta val.

Eftersom de svenska socialdemokraterna är så okunniga om grundläggande demokratiska metoder kan jag rekommendera ett studiebesök i Finland. Kanske kan då (S) lämna sin odemokratiska mobbarkultur bakom sig och istället bli ett lyhört demokratiskt oppositionsparti, som kan verka för att direkta personval införs i Sverige, istället för vårt odemokratiska partivals- och listsystem. Det är en fråga som man kan komma tillbaka till makten med.

Och de kan gärna ta med sig ledande företrädare för allianspartierna. De behöver också demokratisk skolning eftersom de har gjort socialdemokratins mobbarkultur till sin.

Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.

Verkligheten har kommit ikapp

2012-01-22T19:21:00.005+01:00

.
I lördagens Dagens Nyheters ledare med rubriken ”Det kan bli värre” står inledningsvis att läsa:

”Äldre socialdemokrater talar ofta om att de inte känner igen sitt parti längre. Det handlar om en nostalgisk dröm om en tid när arbetarrörelsen dominerade landet politiskt, men också om en epok när växande resurser hela tiden räckte till nya välfärdsreformer.
Krisen på 90-talet markerade ett slut på den historien.”

Politiskt korrekt

Jag har väl inledningsvis inga direkta invändningar mot den beskrivningen. Den är formulerad till stöd för en ledare som handlar om socialdemokratins kris och är förmodligen i vanlig DN-ordning vägd på guldvåg för att vara politisk korrekt, men ändå säga någonting över huvud taget om de allvarliga skevheter och grova övergrepp mot medborgarna som präglat Sveriges ekonomi under och efter det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet - dock utan att reta upp någon. Under alla förhållanden kan bilden åtminstone behöva kompletteras.

Robert Mugabe

Förskönande beskrivning

Det är, menar jag, inte helt korrekt att påstå att ”växande resurser hela tiden räckte till nya välfärdsreformer”. I så fall måste man gå så långt tillbaka att nästan inga nu levande eller åtminstone nu yrkesverksamma personer har några egna minnesbilder från en sådan tid.

Oförmåga att rätta munnen efter matsäcken

I själva verket förhöll det sig så att resurserna aldrig räckte. Behoven, eller snarare förevändningarna för att roffa åt sig andras pengar, var hela tiden större än tillgången på pengar. Därför befann sig nationen, trots det enorma ekonomiska övertag ett från två världskrig förskonat Sverige hade över resten av världen, i ett konstant tillstånd innebärande oförmåga hos de styrande, främst socialdemokratin och dess byråkrati, att rätta munnen efter matsäcken.

Palme, Schori och Castro

Hela tiden nya och högre skatter

Eftersom pengarna aldrig räckte höjdes skatterna hela tiden. Ny skatter och avgifter skapades, och fortsätter än idag att skapas. Oms infördes och skulle, om jag inte minns fel, vara tillfällig. Den höjdes senare och ersattes av Moms, som också skulle vara tillfällig.

Kostsam byråkrati skickar runt bidrag

De höga skattesatserna drabbade även i allt högre grad normalinkomsttagare som kompenserades genom en gränslös byråkratisk cirkus som ägnade sig åt att, under förbrukande av avsevärda medel till stasi-inspirerad och meningslös byråkrati, skicka tillbaka en del av skattebetalarnas pengar till dem. Det i sin tur uppfattades av ett allt mer indoktrinerat och fördummat folk som gratispengar från jultomten, trots att det bara var en del av deras egna pengar de fick tillbaka.

Svensk försäkringskassetjänsteman på 1970-talet

Skenande - men tabubelagd - korruption

Ett fogligt och lättlurat folk skickade glatt in sina pengar till den ”goda” staten vars funktionärer fick dålig skolning i att hantera dem och helt sonika började hitta på metoder för att stoppa dem i egen ficka. Redan på 1960-talet växte korruptionen snabbare än staten lyckades höja skatterna för ett Sverige som fick allt svårare att klara den internationella konkurrensen efter att Europa började ha återuppbyggt sina industrier efter krigen.

Ett Europa i ruiner möjliggjorde folkbedrägeriet "Svensk kvalitet"

Över 100% marginalskatt

Under toksocialismens värsta tid med Tage Erlander, Gunnar Sträng, Olof Palme, Ingvar Carlsson m fl vid eller nära rodret, beslutade man i ”laglig och demokratisk” ordning om marginalskatter långt över 100%. Det vill säga socialdemokratins moralbegrepp var så degenererade och urgröpta att man ansåg att medborgarna skulle betala mer än sin inkomst till staten för att få arbeta.

Välutbildade drevs att hugga ved

Det ledde till att välutbildade människor i bristyrken, exempelvis läkare, tog ledigt för att utföra enkla sysslor som vedhuggning. Länge präglades det svenska samhället av ett enormt resursslöseri på grund av att människor som samhället skolat under många år drevs av ett tjuvaktigt skattesystem att hugga ved. Vi var inte långt ifrån en kinesisk kulturrevolution eller en kambodjansk utveckling.

Kulmen 1976

Statens tilltagande övergrepp fick sin kulmen genom skattepolisens hämtning av Ingmar Bergman från Dramaten 1976 och Astrid Lindgrens samma år publicerade saga ”Pomperipossa i Monismanien”.

Oliver Tambo och Palme

Förskingring förklädd till bistånd

Men det hindrade inte den allt mer utpräglade nationalsocialdemokratin från att i sken av att ägna sig åt internationellt politiskt och demokratiskt arbete allt mer fräckt förskingra skattemedel i allt stridare strömmar. Det tog sig bland annat uttrycken att man åkte med stora väskor med kontanter med flyg till Afrika. Officiellt för att lämna bistånd till än den ena, än den andra, diktatorn eller befrielserörelsen. Flyget gick via Schweiz och Leichtenstein där väskan tömdes på merparten av sitt innehåll. Det sattes in på bankkonton i sändebudets och kompiskretsens namn. Detta något som fortfarande förlamar skatteverkets verksamhet. Därefter fortsatte resan till Afrika där en liten väska med pengar lämnades över. Mycket av det som lämnades över gick inte till bistånd utan stoppades i egna fickor av mottagarna. Men det var det ju ingen som brydde sig om. Resans syfte var ju ändå uppfyllt - och kamouflerat till bistånd. Utan kontroll, utan kvitton, utan varje ansats till medial granskning - helt riskfritt.

Ingvar Carlsson och Robert Mugabe

I stort som smått

Samma metod tillämpas i stort som smått. Ännu i modern tid har statskassan dränerats, sannolikt på mer än en miljard kronor genom Allan Lehtos Norrfrys/Polarica på motsvarande sätt. Det finns säkert ett oräkneligt antal parallellfall och här döljer sig förklaringen till att vi inte har råd med vare sig sjuk- eller åldringsvård i Sverige och inte heller har råd att skicka ambulanser till sjuka eller hålla tågen rullande. Metoden är inte passé, snarare sprider den sig. Och skatteverk, polis, ekobrottsmyndighet och åklagare är strängt upptagna av att titta bort. Som i LKAB-fallet exempelvis.

Palme och Geijer

Maktslickande press all korruptions moder

När jag nu tänker tillbaka på hur jag inledde detta inlägg måste jag fråga mig om det var korrekt att vara så försonande mot DN:s ledares formulering. Kan man vara i tron att verkligheten är så rosenröd och lycklig om man gått i nationalsocialdemokratins statsglorifierande och indoktrinerande skola? Ja, kanske om man som alternativ kunskapskälla har den korrumperade och maktslickande svenska pressen. Men vare sig skribenten inser det eller ej är i inledningen citerade politiskt korrekta och försåtligt formulerade bakgrund ingenting annat än historieförfalskning.

Ingen oförklarlig kris

Det är ingen oförklarlig ”kris” som har drabbat nationalsocialdemokratin. Det är den egna oförmågan att tygla tjuvarna i de egna leden som nu slår tillbaka. De egna, den innersta kretsen och deras närstående och allierade, stjäl numera så mycket från skattebetalarna att samhället inte längre kan upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Och då går det inte längre att få människor att rösta på nationalsocialdemokratin.

Det är verkligheten som har kommit ikapp nationalsocialdemokratin.

Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.

Psykopaterna tryckte ut Juholt

2012-01-22T12:37:00.001+01:00

Aftonbladet skriver idag om att Wanja Lundby-Wedin agerade yxa under avrättningen av Håkan Juholt härom dagen. Uppgiften är varken uppseendeväckande eller ologisk - tvärtom. Wanja har hängt i en lös snara allt sedan hennes egna oegentligheter var på tapeten. Sedan dess har hon varit utfryst. Ingen vill tala med henne, skriva om henne, läsa om henne, förknippas med henne. Det som hållit henne kvar vid köttgrytorna har varit risken för att hon i fallet, om hon avsätts, drar med sig flera kumpaner. Och möjligheten att nyttiggöra sig av henne när helst det behövs ska inte underskattas, eftersom hennes svaga ställning gör att hon inte kan värja sig. Men få personer har gjort mer för att skada socialdemokratin och facket. Därför är det både ironiskt och logiskt att hon agerar arbetarrörelsens samvete vid avsättningen av Juholt - på grund av mycket blygsammare fiffel och slarv.

Juholt avsätts för diverse fiffel och för vårdslös faktakontroll. Fifflet är upprörande i sig men inte värre än, eller kanske inte ens i närheten av, vad andra ledande nationalsocialdemokrater ägnar sig åt. Beträffande faktakontrollen är den ju inte till heder men ändå ytterst obetydlig jämfört med de grova och ibland utstuderade lögner som tidigare nationalsocialdemokratiska ledare, exempelvis Palme, notoriskt ägnat sig åt. Och det är ju åtminstone inte offentligt påstått att Juholt skulle ha ägnat sig åt att skriva anonyma insändare under olika pseudonymer till stöd för sig själv och i manipulativt syfte, enligt Göran Perssons modell, anammad av bland annat psykopatadepten Sven-Erik Bucht.

Det fanns ju därför inte mycket substantiellt att avsätta honom för. Han var också kongressvald. Värdet av nära nog dagliga opinionsundersökningar är också synnerligen tveksam emedan de kombineras med en aktiv förtalskampanj. Socialdemokrater och svenskar synes ändå mycket kluvna i frågan om han skulle ha suttit kvar. Så vad föll han på?

Han föll naturligtvis på att psykopaterna i partiapparaten, som biter sig fast vid köttgrytorna för allt vad de är värda, inte längre kände förtroende för att han skulle fungera som röstmagnet, så att de själva skulle kunna hålla sig kvar vid förmånerna.

Därför är nationalsocialdemokraterna på jakt efter en ny ”leiter”. Inte nödvändigtvis en hederlig sådan. En hederlig führer skulle vara som en katt bland hermelinerna. Istället söker man en skickligare skurk, som ljuger bättre än Juholt och därför kan lura ett folk som VILL låta sig bedras. Lyckas det får vi dras med och försörja skräpet. Misslyckas det får vi så småningom förpassa skurkarna och psykopaterna till historiens soptipp med pissblöjorna och de nattlåsta och övergivna vårdavdelningarnas misär, vilka de själva skapat. Om de nu inte har skott sig så att de - till skillnad från sina väljare och avlönare - kan köpa privat åldringsvård. Men det har de väl, förstås.

Övertorneå den 22 januari 2012
Mikael Styrman
.

En Internationell Politikerförbrytartribunal

2012-01-21T02:30:00.000+01:00

Internationella Krigsförbrytartribunalen

Innan vi har sett slutet av den, sannolikt globala, under alla förhållanden kontinentala, finansiella kollaps som vi är på väg in i, kommer Europa att behöva en Internationell Politikerförbrytartribunal.

Anledningarna är flera. Bland annat plågas ett stort antal europeiska länder av en långt framskriden korruption, i kombination med annan grov brottslighet, inom sina respektive offentliga sektorer. Det är tydligt att Sverige inte hör till de bästa i klassen på det här området. Däremot var Sverige länge bäst på att dölja korruptionen och med stöd av Europas mest korrumperade press lägga locket på över den offentliga brottsligheten.

På grund av den utbredda nationella korruptionen saknar många länder förmåga att komma till rätta med den här typen av brottslighet. När korruptionen m.m. även omfattar åklagar- och domstolsväsenden blir rättsväsendet förlamat.

En Internationell Politikerförbrytartribunal skulle kunna förväntas ha bättre förutsättningar än de nationella rättsväsendena att hantera den här typen av brottslighet. På grund av svårigheter att bryta korrupta strukturer skulle det nog vara lämpligt att domare och åklagare för dessa mål rekryteras globalt, så som ibland skett i samband med krigsförbrytartribunaler.

Vissa yrkeskategorier skulle med fördel kunna dömas av en sådan domstol: politiker, högre tjänstemän, domare och åklagare torde vara självklara. Men på grund av deras betydelse för korruptionens, och besläktad brottslighets, utveckling och beskydd kan argumenteras för att även journalister och redaktörer vore lämpliga att dömas av den internationella domstolen. Även bankdirektörer och -ägare skulle kunna vara lämpliga kategorier, kanske även andra, om man kan hitta lämpliga begränsningskriterier så att inte vad strunt som helst skulle belasta tribunalen.

Bland ytterligare betydelsefulla omständigheter kan nämnas att nationella preskripitionsregler som trätt i kraft på grund av att den nationella korruptionen hindrat utredning och utmätning av straff naturligtvis kommer att kunna, och bör, sättas ur spel per automatik om ett korruptionsmål anhängiggörs den internationella domstolen.

Den Internationella Politikerförbrytartribunalen bör naturligtvis ha befogenhet att döma ut såväl böter som skadestånd och fängelse. I speciellt fräcka och/eller grova fall kanske även dödsstraff måste finnas i straffskalan. Självfallet måste befogenheter finnas att konfiskera genom den brottsliga verksamheten skapade förmögenheter.

Tribunalen kan ges karaktären av en appellationsdomstol till vilken klagan valfritt kan ske redan efter första nationella instans men det kan även argumenteras för, att mål ska kunna väckas direkt vid den internationella domstolen.

Av korruption drabbade europeiska medborgare bör vara garanterade att det allmänna täcker lejonparten av rättegångskostnaderna. Under vissa förhållanden även oavsett utgången i målet. Det skulle inte vara acceptabelt att rädsla för höga rättegångskostnader skulle hindra en av korruption svårt ekonomiskt drabbad europeisk medborgare från att väcka talan inför domstolen.

En domstol, som den ovan beskrivna, skulle kunna vara ett verksamt medel för att komma till rätta med den korruption som plågar oss alla, som har satt rättsväsendet ur spel till stora delar och som i rask takt bringar institution efter institution att sluta fungera.

Men till skillnad från det intryck man kanske får vid en första betraktelse, kan tribunalen vara ett nog så angeläget intresse för Europas politiker. Erfarenheterna från diktaturer, demokraturer och eljest korrumperade systems kollapser torde förskräcka ledande europeiska politiker mot bakgrund av den rådande ekonomiska utvecklingen. En Internationell Politikerförbrytartribunal skulle kunna vara ett sätt att lägga band på befolkningens ilska och hämndlystnad och på så sätt möjliggöra en mer civiliserad rättsskipning vilket avgjort skulle vara till fördel, inte minst för oskyldiga anhöriga som annars skulle riskera att fara illa.

Eventuell avsaknad av en sådan Internationell Politikerförbrytartribunal kommer sannolikt att resultera i att många får följa exempelvis Kadhaffi, Ceauscesco och Il Duce i spåren. Ett mer eller mindre okontrollerat ”giljotinerande” kan också bli fallet. Men giljotinering som sådan skulle nog av många vara att föredra jämfört med de bestialiska scener som man inte utan fog kan befara att kommer att utspelas i ett Europa under ekonomiskt sammanbrott, föranlett av politisk korruption och därmed relaterad ekonomisk brottslighet.

Europa behöver en Internationell Politikerförbrytartribunal. Till verket Europas politiker - medan tid är.

Övertorneå den 21 januari 2012
Mikael Styrman
.

(S)kamlöst om Häxjakt

2012-01-20T22:47:00.004+01:00

.
Både Sven-Erik Bucht (S) och Karin Åström (S) har i dagarna varit ute och gjort gällande att Håkan Juholt är utsatt för häxjakt à 1500-talet.

Uppenbarligen är det lättare för framträdande socialdemokrater att använda sin kontroll över mobben och sin kontroll över massmedia till att i åratal, för att inte säga decennier, utsätta företagare och deras familjer för häxjakt än att själva bli utsatta ens för den kortaste mediala uppvaktning.

Så här sa till exempel Karin Åström i Nordnytt ikväll:

Nog skulle det vara klädsamt Karin Åström, om Du och Din kumpan Sven-Erik Bucht kunde se bjälken i det egna ögat och inte bara grandet i en företagares. Ta fram en spegel och betrakta Er själva och vad ni gjort innan ni helt skamlöst går ut i media och dillar om häxjakt mot Håkan Juholt.

Socialdemokratins problem är inte Håkan Juholt. Socialdemokratins problem är istället att den representeras av samvetslösa personer som du Karin Åström samt Sven-Erik Bucht och Peter Roslund. Makten har gjort er blinda och känslokalla och i jakten på kamrat 4% tycks ni ha förlorat det lilla omdöme ni eventuellt kan ha haft någon gång.

Att ni inte har vett att skämmas!

Övertorneå den 20 januari 2012
Mikael Styrman
.

Stasijournalistik på Nordnytt

2012-01-19T10:06:00.001+01:00

.
Som jag tidigare skrivit om här på bloggen, blev det nödvändigt att förmedla ”tillrättaläggande” nyheter för att söka kamouflera Kronofogdens justitiemord mot mig den 11 januari. I Nordnytt blev det Ulrika Wänkkö som fick det tvivelaktiga hedersuppdraget att leverera det korrupta inslaget. Man kan undra varför? De övriga kollegorna gick nog inte att få att göra ett så undermåligt och för ens egen trovärdighet katastrofalt inslag. Var Ulrika Wänkkö frivillig, begrep hon inte bättre eller kunde hon bara inte värja sig? Och hur faller hennes belöning ut?

Det är uppenbart, att efter att ha tagit alla nätintäkter i mer än femton månader, legat med död hand på alla mina fastigheter i ett år genom utmätningar av dem, länsat alla konton av och till samt missbrukat sin ställning som tillsynsmyndighet i konkurser till att blockera bokföringen och därmed skatteärendena i Rottneby Bruk och Ekfors Mark- o Linje, var man på Kfm övertygad om att jag INTE skulle kunna försvara mina fastigheter, vilket resulterade i den framforcerade exekutiva auktionen den 11 januari. Den kombinerades dessutom med ett bakhåll och ett bedrägeri varigenom man lurade mig att det inte skulle bli någon auktion, men detta ska jag återkomma till.

Kronofogden var därför övertygad om att jag inte skulle kunna försvara mig. Därav överfallet. När Kersti Moxén i Nordnytt påstår motsatsen så är det lögn och förbannad dikt. Hade vi haft ett fungerande rättsväsende i Sverige, som i en del andra europeiska länder, då skulle både Kersti Moxén och hennes chef rikskronofogden Eva Liedström Adler sitta häktade nu. Men vi är ju i Sverige. Landet där en statsanställd med föregivet politiskt uppdrag får ägna sig åt hur grov brottslighet som helst, inklusive mord, utan att bli föremål för utredning.

I inslaget fick Rikstorpeden Kersti Moxén fritt utrymme att påstå att jag kan ha - får man förmoda, svarta pengar - snart sagt var som helst, i bolag, på konton och så vidare. Den som vet det minsta lilla om vår bransch vet att allt är reglerat, mätt och kontrollerat i vår bransch. Och ingen har någonsin genomgått en så omfattande genomlysning som jag, dessutom upprepade gånger. Det torde därför vara uppenbart att det där säger Moxén för att försöka skyla över Kfm:s kriminella överfall.

I inslaget fick Kfm fritt utrymme för sin politisk-ekonomiska propaganda och sina felaktiga påståenden om att jag har mångmiljonskatteskulder samtidigt som mina synpunkter censurerades. Påståendet är ju dels fel och dels ägnat att försvåra min finansiering - i vanlig ordning, nödgas jag tillägga.

Just nu hinner jag inte skriva mer men jag ska återkomma i ärendet.

Vilka frågor borde Ulrika Wänkkö på Nordnytt ha ställt till Kronofogden - om hon hade velat vara en riktig journalist? Fundera gärna på det. Jag återkommer.

Övertorneå den 19 januari 2012
Mikael Styrman
.

Kristinehamn = Övertorneå = Haparanda

2012-01-18T21:34:00.000+01:00

.
Jag tittade på Uppdrag Granskning ikväll. Det är väl för sorgligt. Samma skit överallt.

Subventionerade campingar och hotell som byggs och iordningställs av kommunerna för många miljoner kronor skattepengar. Som sedan säljs, eller skänks, till i förväg utsedda privata köpare, utan ordentliga upphandlingar och vilka därefter subventioneras av kommunerna. Ibland är motprestationen pengar under bordet till ledande politiker, ibland politisk lojalitet från politiker i oppositionen. Och ibland tycks affärerna bara vara drivna av dumhet och ansvarslöshet. Men vanligast tycks vara att ett fåtal är invigda och att fakta döljs för övriga - i den mån de har vett att efterfråga fakta.

Och i Kristinehamn lika väl som i Haparanda säger man som Sven-Erik Bucht att om lagen ställer till svårigheter så kringgår man den.

Och i Kristinehamn, liksom i Haparanda och Övertorneå, trakasseras och mobbas den som ifrågasätter misshushållning med allmänna medel eller motsätter sig rovdrift eller våldtäkt mot privata företag vilket maktgalna och maktberusade politiker ägnar sig åt.

Övertorneå 18 januari 2012
Mikael Styrman
.

Paniken sprider sig...

2012-01-18T03:06:00.001+01:00

.
...och då börjar propagandaapparaten göra konstiga saker.

Varje land och varje tid har sina egna politruker och sina egna vanor.
Josef Stalins Sovjetunionen hade politruker som åkte runt på nätterna och sköt inbillade statsfiender till döds med nackskott.
Adolf Hitlers Tyskland hade motsvarande som med samma glada humör slängde in miljoner människor i gaskammare.
Fredrik Reinfeldts Sverige har - så här långt - journalister som inte granskar statligt maktmissbruk utan istället mörklägger sådant.

Läste Du Haparandabladet idag? Tittade Du på Nordnytt ikväll? Lade du märke till något konstigt?
- Alldeles riktigt.

Hörde Du klicket? Klicket från bankstermaffians censur - från saxen...
...när TV-politruken Ulrika Wänkkö klippte bort att jag sade att både jag och Ekfors är helt obelånade. Att jag inte har några skatteskulder alls. Att det bara är politiskt beslutade skatter föranledda av att staten ligger på bokföringen i Rottneby Bruk AB och Ekfors Mark- och Linje AB och därigenom hindrar oss att göra boksluten färdiga och röja undan de felaktiga skattebesluten. Men det nådde inte över nyhetströskeln i Nordnytt...

Och var är den journalistiska granskningen av att en människa som inte har några skatteskulder får alla sina fastigheter försålda på exekutiv auktion?

Det fick Du inte höra för skurkarna vill att Du bara ska få höra deras propaganda. De vill inte att Du ska få veta hur det verkligen är.

Var stolt.
Det betyder att de inte tror att Du är en skurk. De tror istället att Du är hederlig och skulle bli både rädd och förbannad om du fick reda på vad de håller på med. Därför får Du inte veta.

Inte veta att man först stulit 40 miljoner i intäkter genom tvångsförvaltningen,
sedan mätt ut alla mina fastigheter för en skuld som inte finns,
därefter annonserat ut alla fastigheter till samtidig exekutiv auktion den 11 januari.

Tiden mellan annons och auktion går åt till jul-, nyårs- och trettonhelgsfirande.
Och alla köpstarka skogsköpare är utomlands.
Alla fastigheter på en gång för att torpedera den lokala prisbildningen.

Vad tycker Du? Skulle det vara ok om man gjorde så mot Dig om Du inte lät maffian råna Dig godvilligt?

Är det ok att statens tjänstemän är kriminella?

Arlanda den 17 januari 2012
Mikael Styrman
.

Bråttom, bråttom...skynda Dig att stjäla

2012-01-18T02:22:00.010+01:00

.
När Kronofogden ska sälja en fastighet följer man en särskild rutin. Avsikten är dels att tillgodose rättssäkerhetsaspekter, så att inte gäldenärer eller fastighetsägare onödigtvis skadas, men även att få gäldenärer att varsebli att en auktion är i antågande så att de får möjlighet att försöka undvika att drabbas av de mycket höga kostnader som en auktion innebär.

Rutinen är den att man först skickar en ”Underrättelse - begäran om försäljning” som bland annat informerar om att värdering och beskrivning ska upprättas och att tid för försäljning kommer att bestämmas senare. Syftet är, att man ska kunna undvika dessa dryga kostnader om man får information om vad som är i görningen. Normalt kommer denna någon eller några månader innan det blir dags för eventuell försäljning.

Så småningom sänder man ut ”Meddelande Auktion” med förslag till auktionstidpunkt för att bereda tillfälle att lämna synpunkter på auktionstidpunkten m.m. men även för att påminna om att dryga kostnader kan undvikas om auktionen kan ställas in. Normalt är det många veckor mellan aviseringen och den tidpunkt då annonsmanus skickas till tidningarna.

När sedan tidpunkten för auktion slutgiltigt bestämts skickas ”Underrättelse Auktion” ut av vilken framgår när auktionen kommer att äga rum m.m.

Den sammanlagda tiden som den här ritualen spänner över är normalt några månader. Det finns flera syften med det. Bland annat en önskan att inte orsaka onödiga kostnader genom exekutiva försäljningar som kan undvikas.

Men ibland, när det råder panik i det statskriminella lägret, när statliga skurkar har gått för långt och det börjar bli svårt för myndigheter och rättsväsende att fortsätta blunda, då gäller inga regler tycks det. Då hamnar Rikskronofogde Eva Liedström Adlers truppor i fullkomligt sken. Så gick det när det var jätteviktigt att trakassera mig och min familj till jul och nyår samt utnyttja kapitalstarka svenskars semester till att skinna oss genom att få våra fastigheter bortslumpade till vrakpriser dagarna efter trettonhelgen.

Då kan det gå som framgår av den här pdf-filen. Ett hån mot kronofogdens egna instruktioner, rättssäkerheten, likhet inför lagen och respekt för äganderätten likaväl som röjande en vilja att åstadkomma betydande skada för gäldenären.

Det kan anmärkas att den 16 dec är en fredag och 19 dec därför en måndag. Det kan på goda grunder antas att annonsmanus gått till tryck innan vi har nåtts av underrättelserna. Vi har därför berövats rätten och möjligheten att ha några synpunkter på valda tider men även berövats möjligheten att i enlighet med kronofogdens praxis uppmärksammas om åtgärden i syfte att kunna vidta åtgärder för att förhindra att försäljningen kommer till stånd. Det kan likaledes på goda grunder antas att detta skett uppsåtligt och med avsikt att vålla allvarlig ekonomisk och annan skada.

Övertorneå den 18 januari 2012
Mikael Styrman
.

Äras den som äras bör

2012-01-15T10:42:00.001+01:00

.
Svar till signaturen Verners kommentar till bloggen ”En svala gör ingen sommar”.

Ja, det är klart att det var jobbigt. Det tar nog sin tid att återhämta sig från. Och det är naturligtvis syftet med hela expeditionen.

Jag tänkte väl mer på Årets Svensk. Rapportredaktionen utsåg Kjell-Olof Feldt 1984, Refaat El-Sayed 1985, Hans Holmér 1986, Anna-Lisa Stoican 1987 och Ebbe Carlsson 1988. Sedan gav de upp. Fyra träffar av fem. Det blev ju näst intill en professionell dödsdom att bli utsedd.

Har Rosengren, Bucht och Peter Eriksson blivit utsedda till Årets Norrbottning? Det var ju lite jobbigt. Det tyder nog på att Stalin också skulle blivit utsedd om han levat. Det tyder nog också på ett folk som utser den som en köpt press skriver upp på maktens begäran. Då kanske det inte gör så mycket att jag aldrig kommer att bli utsedd.

Jag vet inte hur det är med Rosengren och Eriksson, om det har gått åt helvete för dem eller om det ens väntar något helvete på dem. Men att Sven-Erik Bucht är på väg dit den saken är klar. Om man bara tänker på hur han i ett decennium, tillsammans med sina med presstödet köpta vapendragare Örjan och Lars Pekka med Haparandabladet spridit lögner om mig och Ekfors - hur våra pengar skulle ta slut redan 2001, vill jag minnas att det var. Hur vi skulle ha jättemycket högre tariffer än alla andra trots att det är ett rent påhitt. Att kunderna skulle ha en massa pengar att få tillbaka enligt myndighetsbeslut - trots att de fått tillbaka det som de ska ha enligt myndighetsbeslutet. Bara lögner det också således. Att jag slösat bort alla pengar. Ändå är vi fortfarande helt obelånade - både jag och Ekfors - trots alla kostnader för att värja oss mot politiska påhopp, trots alla tvångsförvaltningar och trots att den organiserade brottsligheten med olika politiska justitiemord tryckt Ekfors i konkurs och roar sig med att sälja mina tillgångar på exekutiv auktion - utan annat skäl än att man mår bra av att göra andra människor ont. Sven-Erik Bucht är något så vanligt som en politiker som inte kan någonting därför att han redan i ungdomen, på badhusfiket i Haparanda, skrävlade vitt och brett om att man inte behöver kunna något om man går den politiska vägen. Så småningom kommer även ett godtroget och lättmanövrerat folk att förstå, att Sven-Erik Bucht har farit med osanning hela tiden för att sko sig själv på andras olycka. Själv har jag av vår korrumperade massmedia blivit kallad "Mörkrets Furste" men äras den som äras bör. Den som har släckt belysningen i Tornedalen och i åratal använt befolkningen som gisslan och redskap i sin egen karriär är ju faktiskt Sven-Erik Bucht. Det är klart att helvetet väntar på honom. Vad ska man annars ha det till?

Okunnig, skrupelfri och hyllad

Men den som verkligen förtjänar att bli uppmärksammad efter förtjänst är den av makteliten, eller tjuvarna om man så vill, och deras press, och sina ryggradslösa kollegor inom sjukvården ständigt utmobbade och trakasserade anestesiläkaren Anders Mansten som hela tiden får rätt i allt han förutspått. Vägen mot undergången för norrbottens sjukvård och norrbottningarnas trygghet och livskvalitet följer med kuslig exakthet den väg som Anders Mansten varnat för. Han må se orädd ut när han ställer sig upp och trotsar den organiserade brottsligheten. Men även Anders Mansten är en människa med en familj som alla blir rädda och far illa när korrumperade tjänstemän och deras medlöpare förföljer dem.

Anders Mansten är något så ovanligt som en skicklig läkare som är intelligent nog att förstå vad det är som pågår bakom kulisserna och har civilkurage att tala om det. Men det ryggradslösa patrasket inom sjukvården förföljer Mansten, eller i bästa fall tiger och tittar bort. Och väljarna agerar som en lättlurad fårskock. De demonstrerar lite mot sig själva under mellanvalsperioden för att sedan vart fjärde år gå och välja om oduglingarna som kör hela systemet åt fanders - hur tokigt det än blir.

Kompetent, rejäl och förföljd

Alliansregeringen gjorde en rivstart efter valet 2006 med ett program som man hade gjort upp i förväg. Sen hände ingenting. Sen malde byråkratin ner dem därför att de inte hade förstått att ta kommandot över byråkratin och slå sönder nätverken. Nu är man fullt upptagna av att kamouflera egna nyckelspelares skurkstreck. De försöker dansa hambo i knäck skulle en som jag känner uttrycka det. Och då blir det inte mycket dansat.

Samarbetet mellan politiken och bankslöddret blev Ekfors död - eller har blivit det så här långt åtminstone. Om framtiden är svårare att spå. Värre är att samarbetet mellan bankslöddret och politiken kommer att bli hela samhällsekonomins undergång - med stort mänskligt lidande och möjlig social oro som följd. Enda glädjen med det är, att en och annan tjuvaktig politisk koryfé säkert kommer att få sin rättvisa belöning, om det blir så illa även i Sverige, att den sociala oro som redan inletts i Europa kommer hit också, till följd av den förda bankpolitiken. Det bådar inte gott om ett litet land som Sverige ska sätta folkets framtid i pant för att värna den Euroanstrukna kriminaliteten och våra dysfunktionella och samvetslösa bank-kasinon.

Övertorneå den 15 januari 2012
Mikael Styrman
.

En svala gör ingen sommar

2012-01-14T12:00:00.001+01:00

.
Eller gör den det?

Jonas Sjöstedt, nye V-ledaren, har verkligen klivit fram de senaste dagarna och sagt de rätta sakerna. Inte minst om den korrupta dansen runt bank-attrapperna. Han har uttalat sig på ett begripligt sätt, med eftertryck.

En panikslagen sosse-adel springer runt som yra höns och hackar på varandra. Alla förstår nu att Jonas Sjöstedt har gjort det som de själva borde ha gjort. Men sosseriet kan inte. Av flera skäl. De har själva skapat detta skenande monster till samhälle, denna ondskefulla samhällsmaskin som inte låter sig kontrolleras och som helt saknar moral, förnuft och empati. Och det är inte så lätt att kritisera sitt eget verk och sedan slå sig på bröstet över hur märkvärdig man är.

En annan sak som gör det svårt för sossarna är just att de är så märkvärdiga. Det är lätt att förstå. Vilken piga eller dräng som helst som plötsligt blev vald till kung eller drottning skulle ha svårt att behålla markkontakten. Sossarna har efter sitt långa maktinnehav blivit ett med makten. Att ta sig över tröskeln till att kritisera är att ta sig över en avgrund. Det innebär att innerst inne erkänna för sig själv att man inte har makten längre. För det är bara opposition - sådana som inte har någon makt - som kritiserar. Vilket trauma...

Och att kamrat 4% närmar sig med stormsteg gör ju inte saken lättare.

För alliansregeringens partier är det naturligtvis ett grovt underkännande som borde stämma till eftertanke att flera som jag talat med de senaste dagarna, som traditionellt avskyr kommunister och socialister, lyssnar på Sjöstedt med gillande och kan tänka sig att rösta på V trots medvetenheten om att rösten i så fall knappast gynnar en Sjöstedt utan någon, inte alls lika klart lysande stjärna, som de inte sympatiserar med.

Är vi på väg mot ännu en borgerlig valförlust och förlorad regeringsmakt betingad av att man inte klarar av att kontrollera korruptionen i de egna leden när man väl får makten?

Räcker veckovisa opinionsundersökningar under hela den fyraåriga mellanvalsperioden verkligen till för att styra människornas åsiktsbildning och få dem att glömma korruption och rättsröta?

Övertorneå den 14 januari 2012
Mikael Styrman
.

PO blundade och blev professor

2012-01-10T23:18:00.002+01:00

PO Pär-Arne Jigenius blundade för nazistkampanjen och blev professor i journalistik som belöning.

.
Inom kort på bloggen.
.
.

Regeringen mutade Mälarenergi

2012-01-10T23:14:00.000+01:00

.
Regeringen mutade Mälarenergis politiker att obefogat säga upp Ekfors Energis balansansvar.

Inom kort på bloggen.
.
.

Skatteverket arrangerade grov mened

2012-01-10T23:08:00.001+01:00

Skatteverket tubbade Wallenberg-vittnet att begå grov mened för att få mig i politiskt fängelse.

Inom kort på bloggen.
.
.

Center o Moderater stal Falu-skogen

2012-01-10T23:02:00.002+01:00

.
Center- o Moderatpolitiker stal Falu-skogen med förtalskampanj.

.
På bloggen inom kort !
.
.

Gamarna flockas kring bytet

2012-01-10T21:48:00.003+01:00

Nordnytt rapporterar ikväll om stort intresse för att överta Ekfors Kraft AB efter att den företagsvänliga alliansregeringen äntligen fått till den politiskt betingade konkursen. Det är gott att det finns seriösa och kapitalstarka lokala köpare som man inte behöver vara avundsjuk på.

En sådan, som faktiskt inslaget var uppbyggt kring, är bärföretagaren Allan Lehto, som har fått en dryg miljard skattekronor genom åren i bidrag. Den försvann till den ryska maffian, utan att någon myndighet brytt sig om att verifiera detta. Istället tillsköts även våra pensionsmedel. Nåja, hur det nu än är med den saken tycks det ha blivit några tiotal miljoner över som ryska maffian inte hittade och som skatteverket aldrig sökte. Det senare föranleddes nog av att bidragen åtföljdes av krav på och verkställd kickback till beslutande statliga funktionärer, i vanlig ordning. Och en korp hackar inte på en korp, så det bryr sig inte skatteverket om.

Allan levererade det mest krypterade erkännande jag någonsin hört i det att han sade, att om de får ta över så ska företaget även i fortsättningen bli välskött. Det var första gången jag hörde honom säga någonting gott om Ekfors.

Men det behöver inte vara någon dålig lösning för Tornedalen. Då kan de thailändska bärplockarna sköta linjerna. Och om de plockar bär i linjegatan så kan de röja i förbifarten - en skälig hektar per man och dag bör man klara utan att det drar ned på bärskörden. Något mindre om det regnar. Och billigt blir det när man inte behöver betala några löner utan kan ta in nya bärplockare varje år.

Då kan en stolt tornedalstradition upprätthållas, nämligen den att tillgodogöra sig leverantörens tjänster utan att betala för dem, samtidigt som man känner sig kränkt och förorättad och skäller leverantören för en skurk.

- Krappar, det plir kratis !

Övertorneå den 10 januari 2012
Mikael Styrman
.

Om HD:s två beslut att inte bevilja prövningstillstånd

2012-01-09T21:12:00.001+01:00

Vad beträffar Högsta Domstolens ställningstagande att inte medge prövningstillstånd i frågan om det näringsförbud som jag dömts till, samt inte medge prövningstillstånd i fråga om den politiska konkursdomen mot Ekfors Kraft AB konstaterar jag följande:

Det finns inga bevis som belägger att Högsta Domstolen skulle ha låtit sig påverkas otillbörligt. Å andra sidan ligger det i sakens natur att det inte skulle föreligga några sådana bevis även om så hade skett. Därför återstår det för oss medborgare, som kan tänka själva och som intresserar oss för frågan, att göra en egen intelligent analys.

Högsta Domstolens ställningstaganden kommer inom loppet av några dagar från varandra. Det ena kommer under mellandagarna, det andra mellan nyår och trettonhelgen. De kommer i en tid då Ekfors Kraft AB:s elnät har tvångsförvaltats av staten i femton månader varvid staten konfiskerat alla intäkter vilka uppgår till väsentligt större belopp än alla Ekfors-bolagens skulder. Det vill säga enbart intäkterna är större, bolagens alla övriga tillgångar oräknade. Besluten kommer dagarna innan kronofogden ska sälja mina fastigheter och i syfte att skinna mig inpå bara kroppen har annonserat ut dem just före jul för försäljning genast efter trettonhelgen, vilket med till visshet gränsande sannolikhet är unikt i svensk statsförvaltnings historia.
Allt åtgärder som är främmande för en utvecklad rättsstat och finner sin like senast i ariseringens Tyskland på 1930-talet.

Högsta Domstolen är inte vilken byadomstol som helst. Landets högsta domstol ska vara en garant för att rättvisan är oväldig och inte låter sig påverkas. Vi har en debatt i Sverige idag om huruvida det är ett hot mot rättssäkerheten att som domare i våra domstolar deltar politiker i egenskap av nämndemän vilka inte kan skilja på domarrollen och politikerrollen. Hela den frågeställningen förbleknar naturligtvis om inte landets högsta domare heller förstår innebörden av Olaus Petris domarregler som är författade redan på 1500-talet, som finns i varje svensk lagbok och som alla svenska jurister blir utbildade om i sin juristutbildning.

Högsta Domstolen sällar sig sannolikt härmed till sina ryggborstande bröder och systrar som med god fart leder oss mot rättsstatens slutgiltiga sammanbrott.

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Om Kfm:s exekutiva auktion den 11 januari

2012-01-09T21:06:00.001+01:00

Som så mycket annat i Sverige tycks upplägget av den här exekutiva auktionen vara korrumperat.
I grunden finns utdömt styrelseansvar för två av Ekfors-bolagen.
Bolagen har tryckts i konkurs av skatteverket.
Varken skatteverket eller konkursförvaltaren har brytt sig om att fastställa skatterna rätt eller bestämma huruvida bolagen kan betala skatterna själva.
Konkursförvaltaren har omhändertagit bokföringen och trots upprepade löften därom inte lämnat ut den varför inte bolagens skatter och skulder samt bolagens betalningsförmåga har kunnat fastställas.

Sedan har kronofogden lagt sig som en död katt över ägarens/styrelsemedlemmens tillgångar genom opåkallade utmätningar.

Nu har man strax före jul satt ut alla fastigheter till exekutiv auktion den 11 januari.
Mellan annonsen och auktionen infaller jul-, nyårs- och trettonhelgerna, men nästan inga bankdagar.
En stor del av den kundkrets som finns på tillgångar av den här typen är på semester vid den här tiden.
Många är utomlands, exempelvis i Thailand.

Jag menar att detta, med till visshet gränsande sannolikhet, är ett utslag av korruption.
Kronofogden har antingen blivit mutad av en spekulant att försälja fastigheterna vid en tidpunkt då konkurrensen kan vara svag och fastigheterna gå billigt, eller så har kronofogden blivit tubbad av någon inom administrationen och/eller politiken att göra så, i syfte att skada mig. I så fall mest troligt därför att jag har påtalat grov outredd ekonomisk brottslighet som emanerar från det politiska systemet.

Jag håller statsminister Fredrik Reinfeldt ytterst ansvarig för detta.
Enligt min mening är Sverige så toppstyrt att det inte finns någon möjlighet att en exekutiv auktion skulle kunna genomföras på ett sådant här ur rättssäkerhetssynpunkt stötande sätt utan att ha regeringens och Fredrik Reinfeldts välsignelse.

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Har Du fått oväntat besök till morgonkaffet?

2012-01-09T16:55:00.000+01:00

.
För några år sedan, innan jag fick min första politiska fängelsedom, föregicks den av omfattande politiskt initierade myndighetsåtgärder. Efter ett antal år med buggningar, inbrott, avlyssningar, myndighetstrakasserier, blockad, fackliga trakasserier med okynnesstämningar inför AD, politiskt initierade minoritetsrevisorer, särskilda granskningar, taxeringsrevisioner, politiskt initierade låneuppsägningar, ogrundade konkursansökningar, olagliga brottsprovokationer m.m. kom en första kulmen den 25 oktober 2005 med en husrannsakan i stor stil som skulle skapa förståelse hos allmänheten för den första tvångsförvaltningen av Ekfors nät vilken inleddes den 1 november 2005.

Jag beskrev mina upplevelser av denna våra politiserade myndigheters våldtäkt mot mig, min familj och våra företag. Beskrivningen som har publicerats i norrbotten hösten 2005 har mig veterligen aldrig varit tillgänglig för läsning på nationell nivå. Det har gått några år men beskrivningen är i allt väsentligt alltjämt aktuell.
Ladda ner pdf-filen genom att klicka här om Du vill läsa.

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Varför skyddas statens brottslingar och deras kumpaner?

2012-01-09T16:23:00.001+01:00

.
Mutskandalen gällande det onödiga och uteblivna fängelset i Haparanda gläntade till det vi redan visste.
Att brottslingar i staten inte sällan har ett etablerat samarbete med konsult-, ingenjörs- och arktitektbyråer och att samarbetet går till så att onödiga, eller prismässigt avsiktligt uppskruvade och mer eller mindre onödiga arbeten, ibland rena skenavtal, läggs ut av olika statliga institutioner mot en kickback under bordet till den tjänsteman, oftast chef, som lägger ut uppdraget.

I praktiken innebär det att företagen i fråga är de som möjliggör att skattebetalarna luras på pengar.

Alla chefer är säkert inte berörda. Inte heller alla konsultföretag. Men många statliga chefer har en, ibland flera ”samarbetspartners” som möjliggör plundringen.

I fallet med Haparandafängelset handlade det om flera hundra miljoner på ett bräde.

Det här kan vara så omfattande att alla ekonomiska problem i vården kunde lösas på ett bräde om Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten slutade skydda dessa statliga brottslingar och deras kumpaner.

Vad skulle till exempel en ordentlig genomlysning av Reilers Ingenjörsbyrå ge stadskassan?

Varför skyddas brottsliga statstjänstemän? Ska inte även de utredas och lagföras? Varför gjorde Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten halt efter Haparanda-fängelset?

Vem beordrade det?

Varför har inte Ekobrottsmyndigheten utrett Yvonne Fredriksson, Energimarknadsinspektionen, Johan Gullesjö och Reilers ingenjörsbyrås plundring av Ekfors Kraft AB trots att det utspelar sig för öppen ridå? Ekfors må handla om små pengar ur statens perspektiv men ur Ekfors perspektiv är det fråga om stora pengar.

Och hur stora pengar finns att återvinna i närbesläktade ärenden hos berörda aktörer?

Har inte Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten ambitionen att vara något annat än attrapper som legitimerar fortsatt uttaxering av skatter till bedragare istället för till statlig verksamhet?

Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.

Kors i taket!

2012-01-08T20:09:00.001+01:00

.
Nu blommar både löken och flaggstången. Det är inte så ofta jag förbehållslöst har anledning av säga att jag håller med en vänsterpartiledare. Men när jag nyss på TV4:s nyheter hörde Jonas Sjöstedt i ett utdrag från ett tal på V-kongressen, närmare bestämt vad han sade om de 100 miljarderna som regeringen avser slösa bort på eurons dödskamp, kan jag inte annat än hålla med nye V-ledaren.

Regeringens band till den nationella och internationella bankbrottsligheten hotar att bli landets fördärv.

Regeringen har haft en strålande möjlighet att hjälpa igång nya lokala banker för utveckling av lokalt svenskt näringsliv och finansiering av lokala projekt i Sverige, istället för att alla pengar ska kanaliseras till den grova internationella brottslighetens grandiosa projekt. Men den chansen har man inte tagit. Eller har i alla fall inte tagit än. Man har istället varit lojal med bankmaffian. Och nu ska goda pengar kastas efter dåliga. Nå, det är ju inte egna pengar så det är kanske inte annat att vänta av svenska politiker. Men att V-ledaren visar sig ha ett skarpare omdöme än landets regering - det är onekligen lite svårsmält.

Och skillnaden mellan V:s engagemang och det förlamade socialdemokratiska partiet är nästan komisk. Har socialdemokratin bytt mål med V? - Kamrat 4%, här kommer vi!

Och regeringen har inte ens dugt till att byta ut röda-kors-gangstern som fortfarande leker ordförande i finansinspektionen. Då blir det inte mycket av trovärdighet i bankfrågor. Finansinspektionen borde få en ny ordförande som allmänheten kan känna förtroende för att är hederlig och omutad.

Jag såg även Ilmar Reepalu på TV4:s nyheter nyss. Han hade startat fyra kriskommittéer sade han och signalerade handlingskraft... Nu måste regeringen agera sade han uppfordrande. Vilken skamlös bedragare. Sväljer folk verkligen den där smörjan? Och honom måste Ni dras med i Malmö - åtminstone när han inte är utomlands på någon straffriförklarad mutresa. Det tror fan det, att Reepalu vill skylla ifrån sig.

Minns för övrigt att Hans Rodhe också kom från Malmö. Är Malmö någon sorts plantskola för oseriösa politiker?

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

Judas-Roope och Alf Capone

2012-01-08T11:59:00.004+01:00

.
Den 12 december skrev jag under rubriken ”Syftet är sabotage” om förbrytarstatens tillslag mot Ekfors-bolagen. Jag lovade att återkomma om vilka metoder staten numera använder sig av i umgänget med privata företag och det gör jag nu.

Fram till tillslaget den 30 november 2011 skötte Ekfors Kraft AB driften av nätet utan inskränkningar. Vi har efter tvångsförvaltningens inledande tills vidare skött driften. Skälen till det är flera.

Dels har vi byggt upp och skött det här nätet i nästan 100 år. Dels är det uppenbart att staten, eller över huvud taget stora organisationer, har mycket svårt att sköta eldistributionsverksamhet. Särskilt om det inte är vindstilla och om solen inte skiner. Under senare år har detta förändrats påtagligt till det sämre. En av anledningarna är att verksamheterna dräneras på pengar av personer som är satta att sköta verksamheterna. En annan anledning är att metoden, som runt om i vårt samhälle får verksamhet efter verksamhet att kärva eller helt upphöra att fungera, numera även sökt sig in i eldistributionsbranschen. Jag menar naturligtvis metoden att utse folk som saknar branscherfarenhet och -kunskap till ledande befattningar.

En annan anledning är att den ”pågående” så kallade tvångsförvaltningen, som är den tredje som vi blir utsatt för (inget annat elverk har blivit tvångsförvaltat), inte är intresserad av att sköta nätdriften eller ta ansvar för den. Det finns ju inga brister i nätdriften. Hela expeditionen syftar istället till att komma över vårt kapitalflöde för att kunna få vår företagsgrupp i konkurs. Det är den svenska varianten av Ariseringen som svepte över Tyskland på 1930-talet som vi nu bevittnar.

Vi har fortsatt att sköta driften fram till tillslaget den 30 nov för att försöka förhindra att den organiserade brottsligheten skulle nå sina mål. Men efter den 30 nov kan vi inte längre göra det.

Jag har i en blogg den 22 dec ”Staten ./. Ekfors” raljerat lite med den panik som nu sprider sig bland statsbusarna. Jag syftade då bland annat på det jag strax ska beskriva. Sen har det budskapet ytterligare understrukits av Högsta Domstolens avvisande av min begäran om prövningstillstånd i frågan om mitt näringsförbud vilket kom i mellandagarna (!) och HD:s avvisande av överklagan av den politiska konkursdomen som kom härom dagen.

Judas-Roope

Det är svårt att frigöra sig från tanken, att det handlar om att skapa en legitimitetens rökridå framför justitiemordet som ska genomföras mot mig på onsdag. Den exekutiva auktionen av mina fastigheter. Då ska statsbusarna kröna verket - att konfiskera 15 månaders intäkter (ca 40 Mkr) och på det sättet skenbart lagligt trycka Ekfors Kraft i konkurs för skulder som knappt är en tiondel av företagets tillgångar - med att sälja mina fastigheter exekutivt. Var och en kan ju räkna ut, att det här inte tål dagens ljus. Kanske kan läsaren också ana hur många statliga skurkar som har smutsat sina händer i detta.

Om HD har låtit sig påverkas eller inte, det är ju inte klarlagt, menar jag. Så det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning om den saken. Men nog har Hin Håle jagat HD:s ledamöter med den glödgade eldgaffeln i december 2011.

Själva tillslaget den 30 nov gick till så att 15-20 olika politruker samlades i Övertorneå. Det var kronofogdar, tvångsförvaltare, konkursförvaltare, låssmeder och jag vet inte vad. Men de är ju alltid många. Det är ett sätt att undgå ansvar ifall det går på tok.

Men det som upprört mig, är att man hade mutat två av mina medarbetare: en anställd linjemontörsaspirant, under utbildning, Robert Enbuske, och en inhyrd elektriker, Alf Simu.

Utan att någon av dem hade sagt upp sig, eller på något sätt kommunicerat med oss, dök de inte upp på jobbet på morgonen utan åkte istället runt i kommunens (?) fordon och låste upp alla lås till linjeanläggningar och kraftverk, med våra nycklar. Vi fick reda på det genom att en annan anställd såg dem och frågade vad de ägnade sig åt. - Lägg Dig inte i det, var svaret som vår bestörte medarbetare då fick. De medföljde även politrukerna och identifierade handlingar. Åtminstone i min värld är det fråga om grov trolöshet mot huvudman. Nära nog det värsta en anställd kan göra mot sin arbetsgivare.

Enligt uppgift från både Judas-Roope och Alf Capone, som är mera rättvisande namn på dem, har de bägge fått bra betalt. Staten har med andra ord genom tvångsförvaltningen tillförskansat sig våra intäkter och använder sig av dem till att muta våra anställda att göra sig skyldiga till grov trolöshet.

Det här passar, menar jag, in i ett mönster. Så tvingade ju också den tyska staten judarna att betala en miljard mark till staten för skadorna som Kristallnatten ställde till med och de judiska affärsägarna tvingades städa upp på gatorna efter förödelsen (Källa: Forum för levande historia).

Det var det här jag syftade på i min raljerande blog den 22 dec. Finns det någon rimlig anledning varför en stat som har torrt på fötterna behöver bete sig på det här sättet? Varför så bråttom? Jag vill nog mena, att medan man tidigare lyckades hålla uppe en demokratisk och legal mask med hjälp av våra korrumperade massmedia, har man numera tappat alla koncept.

Det finns nog mycket skumraskaffärer att städa upp i kring vår stat när de känner sig tvingade att bete sig på det här sättet. Ändå tycker jag att det inte förklarar riktigt hela paniken. Eftersom man tillsammans med medbrottslingarna i pressen lyckas mörklägga det mesta borde det ju inte vara så bråttom. Om det inte är så, att bakom pressens mörkläggning döljer sig en verklighet, som vi undanhålls och som innebär att maktapparatens förtryck krackelerar? Att den för oss dolda verkligheten är att fler och fler inte finner sig i att förföljas av förbrytare som leker demokrati, stat och rättsväsende?

För att återvända till den lilla världen i Övertorneå:

Visst hade jag fått signaler om att Alf var ute och jobbade svart hos folk i bygden, i deras installationer, och för samma tid även fakturerade Ekfors. Och det hade tipsats om att de jobbade i lag, att Alf gjorde jobben inne hos kunden och Robert jobben på eldistributionsanläggningen, och både kunden och Ekfors fick betala. Kunden svart och Ekfors vitt. Men på grund av de turbulenta förhållanden som tvångsförvaltningen skapade gick frågan inte att hantera.

Enligt uppgift från Alf är han mycket nöjd med sin ersättning. Han ska enligt egen uppgift ha blivit garanterad full lön fram till pension vare sig han gör något eller ej.

Även Robert uppger enligt samstämmiga källor sig vara nöjd med ersättningen utan att närmare ha gått in på vad den innehåller. Men eftersom Robert nyligen har köpt hus ligger det väl nära till hands att antingen lånen amorteras ned eller att ersättningen används till att skapa en guldkant i tillvaron som inte skulle vara möjlig annars.

Alf Capone

Det enda man kan vara säker på, är att den politiska kamporganisation som officiellt kallas Skatteverket - i vanlig ordning - inte kommer att se något av den organiserade statsbrottslighetens mutor.

Jag sörjer inte Alf. Den som hunnit bli pensionär utan att lyckas bli hederlig finns det inte mycket hopp om.

Men jag sörjer att de här hänsynslösa brottslingarna i staten ”förbrukar” Robert som vi tyckte så mycket om och trodde så mycket på. Hur man sedan exploaterade honom, och kanske har förstört hans liv, kan man exempelvis läsa genom att klicka här och här.

Det är klart att det är lätt för mobben och brottslingar som uppträder med staten som täckmantel att lura en ung pojke som inte är van vid det här spelet. Men hur ser framtiden ut för honom efter detta? Ingen i den här mobben kommer att anställa Robert. Alla framtida potentiella arbetsgivare kommer att måsta fråga sig: om han kunde svika Ekfors, kommer han att svika oss också? Den som åker runt med arbetsgivarens nycklar och öppnar åt den som ska stjäla företaget och är ute och svartinstallerar - kan han anförtros ett bränslekort? Kommer han att stjäla på lagret om han anställs? Alla arbetsgivare har hemligheter - inte minst de statliga och politiska organisationerna. Vem vågar anställa den som inte går att lita på? Är det inte så, att den som en gång sålt sig, alltid kan sälja sig igen?

Är en framtid som statlig eller politisk torped den enda framtid som återstår? Kommer ens de att lita på honom?

Jag är rädd för att Yvonne Fredriksson, Johan Gullejö och Hans Andersson i sin karriärhunger och girighet har förstört vår Roberts liv genom att göra honom till Judas-Roope.

Och en stat och ett rättsväsende som åker runt och stjäl pengar, betalar mutor och betalar för att grova brott ska begås - vilken trovärdighet har en sådan stat kvar? Är den någonting annat än en förbrytarorganisation?

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

Apropå kyrkodebatten

2012-01-08T01:47:00.000+01:00

.
Apropå debatten om kyrkorna som många vill skydda om någon annan betalar,
ingen verkar behöva,
ingen tycks ha råd att underhålla,
ingen vill riva osv.

Det här är bilder från Hotel des Augustins i Aix-en-Provence i Frankrike.
Byggnaden har varit kyrka sedan 1100-talet.
Därefter hotell sedan 1892.

Platsen för receptionen har tidigare varit altare.

Hotellet var mycket trevligt.
Jag sov alldeles utmärkt.
Det var en mycket speciell upplevelse som jag inte glömmer.
Och jag trivdes bra.

Vad hade byggnaden varit utan dess nya användning?
Om den hade skyddats enligt känd svensk modell?
En ruin?

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

Vi bevittnar samhällets sönderfall

2012-01-08T01:24:00.000+01:00

Ekfors och rättsväsendet

Många har kunnat läsa om hur Ekfors Kraft i sina ansträngningar att få betalt för sina leveranser av två kommuner, den ena under ledning av, och den andra under inflytande av, en politisk psykopat. I mer än två års tid har frågan om huruvida det lilla kraftbolaget med fem anställda missbrukat marknadsdominerande ställning gentemot de två kommunerna valsat runt i rättsväsendet med stor möda och höga meningslösa kostnader som följd. I övrigt kan rättsväsendets bedrifter sammanfattas med att flera års leveranser ännu är helt eller delvis obetalda och att kraftbolaget med 240 miljoner i tillgångar är försatt i konkurs för en skuld på 20 miljoner. Eftersom ägaren ådömts styrelseansvar för bolagens skulder ska ägarens tillgångar, efter ett års död hand på tillgångarna genom utmätning av fastigheterna i utpressningssyfte, nu försäljas på exekutiv auktion den 11 januari. Tilläggas kan att företaget som aldrig i modern tid har fallerat i sina leveranser under nu femton månaders tid har ”tvångsförvaltats”, för tredje gången, på grund av två betydelselösa rapporter som inte givits in. Tvångsförvaltningen har INTE resulterat i att tvångsförvaltaren, direktstyrd av Energimarknadsinspektionen, givit in rapporterna men väl i att de konfiskerat intäkter om ca 40 miljoner kronor utan att använda dem vare sig till rörelsens kostnader eller skulder. Detta bör vägas mot den officiella ”orsaken” till den politiskt betingade konkursen.

Den journalistiska prestationen

Den journalistiska granskningen har hittills begränsat sig till att kalla elverkschefen för ”Mörkrets furste” när Ekfors efter flera år utan betalning inte längre levererade vägbelysningstjänster.

Summorna är flera gånger större numera men redan dessa summor talar ju om vad det handlar om.

Allmänheten tar intryck även om pressen kamouflerar

Allmänheten deltar inte i dessa ärenden. Helt klart är det så. Men jag tror att det är självbedrägeri att intala sig att inte allmänheten av dessa skenjuridiska och journalistiska spektakel drar slutsatser om tillståndet inom landets rättsväsende och vilka förutsättningarna är för att äga och driva företag i Sverige.

Gatubön, numera förbjuden, södra Frankrike

Morden i Malmö

Det vi ser hända i Malmö, upprepade mord på öppen gata, handlar inte om några illegala vapen som är på vift, som en del vill påskina. Det löses inte med någon vapenamnesti om något år eller så - alldeles för sent, alldeles för lite.

Inte heller att trakassera jägare hjälper. Vapen som används vid våldsbrott kommer ofta från polis och militär.
ofta är de stulna, ibland genom insiderjobb. Det är en officiell hemlighet att de inte sällan är inköpta från polisen. Från poliser som frekvent används till ”politisk” verksamhet och därför skyddas.

Rikligt med vapen och knark

Tillgången på illegala vapen är lika stor som tillgången på knark i samhället. Det kan gälla Malmö i högre grad än många andra orter. Vilken skolunge som helst kan få tag i ett vapen inom någon timma.

Om avsikten med den förda politiken har varit att dränka samhället i knark och vapen och skapa ett samhälle i vilket folk inte törs gå ut på gatan så har den förda politiken genererat en stor framgång. Annars har den varit en katastrof.

Hederlighet kommer uppifrån

Hederlighet är en märklig sak. Den fortplantar sig nedåt i en organisation så att den ser ut som en pyramid. Är ministern det minsta lilla hemfallen åt window-dressing så kommer man på statliga departement och verk inte att göra annat än att snickra och måla på Potemkin-kulisser. Strunt samma om det blir bra - bara det ser bra ut - imorgon är det glömt.

Aix en Provence - hit flyttar fransmännen själva från Marseille

På polischefsnivå resulterar det i egennyttigt mygel och så fortplantar det sig nedåt i organisationen. Och nära fotfolksnivå handlas det friskt med beslagtaget knark och legala och illegala vapen.

Nu säger jag inte att alla blir sådana. Så är det absolut inte. Men av dem som genom fostran, brister i fostran eller svagt genetiskt påbrå är hemfallna åt att bli kriminella krävs det betydande moralisk mobilisering för att inte bli kriminell i en sådan organisation.

Och tillräckligt många har inte klarat av det för att samhället ska bada i knark och vapen.

Kompetens väger lättare än politisk förankring

Kompetens borde prioriteras i poliskåren om resultat ska kunna uppnås. Ser man i organisationen att kompetenta kollegor och chefer, som är de som i slutändan är garanten för att verksamhetens mål kan infrias och kvalitén kan upprätthållas, godtyckligt kan sidsteppas, bytas ut eller sparkas, så som i Luleå, för att de saknar rätt politiskt kontaktnät eller sätter verksamhetens mål framför populism är det förödande för moralen.

Förtroendet för åklagarkåren

Förtroendet för åklagarväsendet kan inte bevaras när det som i Malmö har fungerat så att åklagare stjäl som korpar ur beslagtaget gods och gör det utan rättsliga efterräkningar. Eller när de fungerat som politiska kommissarier som van der Kwast i Quick-fallet. SAAB-mutorna som handlar om hundratals skattemiljoner skulle utredas av en outbildad utredningsman på halvtid - då är det inte många som har något förtroende kvar för åklagarkåren.

Förtroendet för domstolsväsendet

Den som ägnar sig en stund åt medial efterforskning har inget problem med att komma fram med mycket konstigheter. Det jag själv omedelbart drar mig till minnes är naturligtvis de många och grova politiskt initierade justitiemorden mot Thomas Quick. Och vilka blev efterräkningarna för uppdragsgivaren och för det förhållandevis omfattande koppel med statsanställda brottslingar som drog land och rike kring och manipulerade rättegångar och mordutredningar? - Praktiskt taget inga. Lite medialt ovett för van der Kwast, men alla andra kom undan helt eller nästan helt. Skandalen i Vojakkala blir inte heller lätt för det svenska rättsväsendet att skaka av sig.

Förtroendet har eroderats

Det har blir allt mer tydligt för allmänheten hur statens syn på lagen och dess efterlevnad eroderats. Statliga funktionärer struntar i lagens bokstav, följer lagens bokstav men inte dess intentioner med absurda konsekvenser, domar till statens nackdel efterföljs inte, statens tjänstemän vidtar åtgärder mot bättre vetande, fullt medvetna om att de kommer att ändras vid överklagning men ändå under en tid hindrande beteenden som inte är olagliga osv.

Lång dags färd mot förfall

Jargongen har redan i decennier har varit den, att om man har rätt, ska man alltid göra upp, för man har femtio procents risk att förlora. Om man å andra sidan har fel, ska man alltid processa, för det finns femtio procents chans att vinna.

Sedan 1980-talet har även tillkommit att man i första rummet måste väga in den politiska situationen. Hur ligger man själv till politiskt jämfört med hur motparten ligger till?

Regeringen har svikit våra förväntningar

I den här frågan var vi många som hade stora förväntningar på den tillträdande alliansregeringen. Jag tror att alliansregeringen hade stora förväntningar på sig själv också. De har i huvudsak inte infriats. Alliansregeringen är skyldiga att ta bladet från munnen och dels förklara för oss varför det blivit så men även vad man har för plan för att ändra på saken.

Malmö och Marseille

Situationen i Malmö påminner om situationen i Marseille tycker jag. Jag var där 2004. Då flyttade fransmän, alla som hade råd och valmöjlighet ut från Marseille. In flyttade människor från Afrika under helt okontrollerade former. Man sade då att Marseille tidigare hade 600.000 invånare men att ingen hade en aning om hur många som bodde där nu.

Halv Marseille-patrull

Polisen använde över huvud taget inte vanliga bilar längre. Man använde piketbussar - alltid minst två åt gången. Orsaken var den grova kriminaliteten. Man avrådde besökare från att ens gå från den parkerade bilen till hotelldörren.

Det är lätt att inse att stora delar av Marseille har övergetts av det franska samhället och övertagits av gängkrig. Nyfransmännen i Marseille får därför ingen normal relation till ett hederligt franskt samhälle. Rättsskipningen sker då istället inom ramen för de kriminella gängens verksamhet. Det är ju naturligtvis inte bara gängen som är övergivna. Framför allt är människorna som inte är kriminella eller med i gäng övergivna av samhället.

Malmö ligger visserligen inte nära Nord-Afrika men det finns anledning att förmoda att situationen i Malmö inte är helt olik den i Marseille. Och mot det hjälper inte att Ilmar Reepalu nu gråter krokodiltårar i elfte timmen.

Rättvisa söks via andra vägar

Det är bekant att människor i allt högre grad söker sig rättvisa via andra kanaler än vårt rättsväsende. Inte heller det är tecken på något stort förtroende och jag är övertygad om att det är en utveckling som inte någon önskar. Men det tycks inte bekomma vare sig regeringen, justitiedepartementet eller rättsväsendet.

Regeringen låtsas nu ta i på allvar med anledning av morden i Malmö. Men jag tror att vi kommer att se många döda på våra gator innan det här landet har repat sig från regeringen Reinfeldts regeringsduglighet.


Utsikt över småbåtshamnen i Marseille

Övertorneå den 8 januari 2012
Mikael Styrman
.

Nomenklaturan läser Ladislaus som Ladulås av egennyttiga skäl

2012-01-07T15:16:00.002+01:00

.

.
Jag skrev den 11 december 2011 med rubriken ”Ännu en statslögn avslöjad - men mer ska följa”. (Det är inte klokt vad tiden går.) Jag aviserade då en blogg med tänkbar rubrik ”Magnus Ladulåsstilftelsen”. Här är nu delvis innehållet i den. Dock är inte ämnet färdigt avhandlat. Finalen återstår, men den kommer att bygga även på denna blogg varför den som intresserar sig för demokrati- och rättssäkerhetsfrågor både för framtiden och ur historiskt perspektiv gärna bör läsa denna också.

Amerikas Förenta Stater bildades den 4 juli 1776 genom att självständighetsförklaringen antogs och man slog fria från engelsk överhöghet. Bakgrund var något förenklat att många människor hade flyttat från förtryck i sina hemländer och att man ville värja sig från att leva under fortsatt förtryck.

Vid författandet av den amerikanska konstitutionen, som antogs 17 september 1787, med sina senare ratificerade tillägg, lade man sig vinn om att skydda medborgarna mot en för stark stat som skulle kunna bli ett nytt hot mot friheten. Domstolarna fick därför en stark och fri ställning i förhållande till staten och individens frihet och skydd mot statligt förtryck skrevs in i författningen.

I Sverige är situationen annorlunda. Sverige var under lång tid en feodalstat. Ett slags djungelns lag där den starkaste hade all rätt och den svagaste inga rättigheter, men däremot en hel del skyldigheter. Domstolarna byggdes upp som överhetens redskap att kontrollera folket med.

Runt om i Europa ökade individens frihet och rättigheter under en period som har kommit att spänna över åtminstone 200 år och där franska revolutionen har spelat en viktig roll. De senaste inslagen är väl revolten mot Ceausescos kvardröjande kommunistdiktatur i Rumänien. Vissa länder har ännu lång väg att gå till ett demokratiskt system med rättssäkerhet. Vitryssland, Ukraina och Ryssland kan nämnas. Så Sverige är inte ensamt den sista sovjetstaten.

Till skillnad från resten av Europa har inte rättssäkerhets- och frihetsbegreppen införts här. Kungamakten försvagades i Sverige genom bland annat förlusten av Finland. Men tjänstemannamakten försvagades inte. Sverige kan sägas ha övergått från en feodalstat, via en försvagad kungamakt med tjänstemannadiktatur till en socialistisk diktatur, dock fortfarande med starkt tjänstemannainflytande. Men Sverige blev aldrig, eller har hittills inte blivet, någon genomförd demokrati med införd rättssäkerhet. I Sverige haltar demokratin, den fria pressen är i det närmaste obefintlig och domstolarna är alltjämt en del av nomenklaturans maktapparat.

Att det blev ett så annorlunda skeende i Sverige torde åtminstone delvis kunna förklaras med utbredd okunnighet, delvis orsakad av utbredd incest och därav ganska allmän fördumning, glesbygdens och okunnighetens gissel i alla tider - men onämnbart. Fortfarande finns ju dessa incestuösa inslag kvar i vissa länder och då ofta eller alltid kombinerad med utbredd okunnighet och svagt utvecklad demokrati. Ytterligare orsaker torde vara överhetens genom kunskapsövertaget möjliga utnyttjande av propaganda, skickligt eller ej så i alla fall verkningsfullt. Propagandan och desinformationen har därför, som i organiserad form använt redskap, för att kontrollera folket långa anor i Sverige och har ibland utvecklats till en konstart, i symbios med en genomkorrumperad press.

Ett exempel i sammanhanget är myten om Magnus Ladulås som alla svenskar fått sig itutad i skolan. Enligt myten var Sverige fram till 1200-talet fritt rov för hänsynslösa högre ståndspersoner men sedan satte konung Magnus, som egentligen hette Magnus Birgersson, ”lås” på böndernas lador och fick därav sitt tillnamn ”Ladulås”. Därefter lever vi en rättsstat med världens hederligaste statstjänstemän.

Det är en jättebra historia. Det är bara det att den inte är sann. Den har bara varit, och är, tjänstemännens sätt att slå i folket att det lever i en rättsstat. Så om någon är i klammeri med staten, eller det allmänna, beror det alltid på att det är fel på den enskilde. För Sverige är en rättsstat och har världens hederligaste statstjänstemän, allt sedan konung Magnus Ladulås tid.

Alltihop är dessvärre lögn och förbannad dikt. Magnus var istället en tidig politikerbegåvning och var den som stadfäste privilegiesamhället. Han gav bland annat kyrkan ett generellt befrielsebrev från alla statliga pålagor och vann därmed en budsförvant i strävandena att kontrollera folket. Han införde ett nytt förvaltningssystem med fasta skatter, borgar och län samt militärtjänstgöring för adeln.

Enligt den utmärkte, men numera tyvärr sedan många år hädangångne, historikern Alf Henriksson ska det istället ha förhållit sig så, att Magnus även hette Vladislav - på latin Ladislaus, försvenskat uttytt som Ladulås. Jag såg i en personakt, vars källa jag inte har till hands just nu, att Alf Henriksson ska ha sagt apropå detta "...vilket visserligen inte kan bevisas i brist på egenhändiga vittnesbörd, men är så sannolikt att det är nästan säkert".

Denna måhända oavsiktliga historieförvanskning har en fräck och egennyttig byråkrati omtolkat och utnyttjat för egna syften.

Efter Magnus tid och fram till nu har istället överheten helt obekymrat och godtyckligt mördat och låst in folk på löpande band och plundrat dem. Men sagorna har ändå varit bra att berätta för ett okunnigt folk för att lura i dem att de ändå har det ganska bra.

Att skolan är i förfall kan säkert åtminstone delvis förklaras med att inte alla delar av nomenklaturan anser att ett upplyst folk är någon välsignelse. Ett upplyst folk har kunskap om sina rättigheter och inser när de kränks. Det finns säkert de i maktapparaten som föredrar ett dumt, okunnigt och lättmanipulerat folk och som därför hälsar dagens förfall i skolan med tillfredsställelse och gärna ser till att en dyngkusk i Stockholm har men än dubbelt så bra betalt för en halv dags arbete än en lärare har för en hel dag. Jag skulle inte bli förvånad om någon duktig historiker eller samhällsforskare även kan finna en möjlig koppling mellan denna mörka bakgrund och nomenklaturans och maktens böjelse för att tillsätta outbildat och inkompetent folk, upplockat från gatan, istället för kompetent folk, på viktiga tjänster i vårt samhälle.

Vad kan vi lära oss av detta då?

Säkert mycket. Men en sak vi ganska säkert kan lära oss är att vi ännu väntar på Magnus Ladulås ankomst. På någon som kan genomföra eller initiera en process som innebär att korrumperad, maktfullkomlig och åtminstone delvis rent kriminell byråkrati får veta sin plats i förhållande till folket som betalar deras löner. En som kan se till att rättssäkerhet införs i landet med i förhållande till politiken självständiga domstolar som likt i USA:s författning har till uppgift att skydda folket mot övergrepp från det allmänna. Det kan innebära att även politiker som sätter sig över grundlagens bestämmelser om röstning och maktutövning och tar sig för att bete sig som mobbare mot folkets valda representanter måste ställas inför skranket och låsas in.

Övertorneå den 7 januari 2012
Mikael Styrman
.

Bankernas Hasardspel

2012-01-07T13:28:00.000+01:00

Jag ser i Svenskan idag att Västeuropas korrumperade skräpbanker har expanderat sitt skattesubventionerade och ansvarsbefriade hasardspel till Östeuropa också - naturligtvis. Det är ju säkert det bästa sättet att ödelägga även Östeuropas bankväsende och ekonomi. Allt för att försvara de korrumperades dogm att bankväsendet inte får fallera.

Ändå vet vi ju alla - de också - att enda sättet att nå fram till ett friskt bankväsende är att det bankväsende som ägnar sig åt ”moral hazard” städas bort genom att tillåtas fallera.

Antingen får det korrupta bankväsendet fallera eller så tvingar vi de friska delarna av bankväsendet att konkurreras ut av de sjuka och så småningom drar det med sig oss alla ned i en djup ekonomisk avgrund.

Det finns nämligen ingen gräns vid vilken statsunderstödda banker självmant kommer fram till att ”grabbar, nu slutar vi med det här”. Det är knappast möjligt för politiker heller att klara av att dra den gränsen. Frågan är självreglerande. Det ekonomiska sammanbrottet efter vilket inga statssubventioner är möjliga är gränsen. Och allt det vi ser nu av spel för kulisserna i form av politiska "räddningsaktioner" är förmodligen bara en transportsträcka fram mot sammanbrottet.

Övertorneå den 7 januari 2012
Mikael Styrman
.

Statsbrottslighetens egen eldistribution

2012-01-06T15:10:00.003+01:00

.
Den som har följt bloggen har också kunnat ta del av vårt numera helt politiskt korrumperade och kriminella elsäkerhetsverks skurkstreck i bland annat Mattila, beskrivna i bloggar utlagda mellan slutet av oktober och mitten av november. Den som inte har sett kan gärna läsa:

Grovt sabotage mot elnätet i Tornedalen - utlagd 21 okt 2011
Dödshotet i Mattila - utlagd 23 okt 2011
Kriminella som elsäkerhetsinspektörer - utlagd 25 okt 2011
Öppet brev till IT- och energiminister Anna-Karin Hatt - utlagd 27 okt 2011
Vad gjorde Elsäkerhetsverket fredagen den 21 oktober 2001? - utlagd 18 nov 2011

Den organiserade statsbrottslighetens torpeder Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö ska använda Vattenfall till att driva Ekfors nät. Har man tagit del av ovan nämnda bloggar vet man också att jag har ifrågasatt om Vattenfall har några resurser att avsätta till det.

I skrivande stund är det oklart om Vattenfall fått ordning på leveranserna till alla sina egna kunder som varit utan ström sedan juldagen. Ekfors nät har som vanligt inte haft några avbrott. Det tycks finnas ett mindre antal Vattenfall-kunder kvar i mörker ännu - efter 12 dygn. Som mest var det någonting mellan 100.000 och 150.000 hushåll i mörker. Många tiotusen hushåll uppemot en vecka.

Elsäkerverkets Luca Brasi-typer har ianspråktagit åtta vattenfallare en hel helg samt efterföljande måndag för att vakta Ekfors exemplariskt skötta elnät i Mattila - av säkerhetsskäl, sa man. Nog hade det varit bättre om de hade fått sköta Vattenfalls elnät istället. Så här ser det ut i Vattenfalls högspänningsnät strax utanför Ekfors område i skrivande stund:

Var är Elsäkerhetsverkets Luca Brasi-typer nu?

Ut i Lexusen med Dig Fredrik Sjödin
och gör Ditt jobb Din skurk!

Övertorneå den 6 januari 2012
Mikael Styrman
.

Flickorna i Paris

2012-01-06T13:17:00.001+01:00

.
Svar på signaturen ”Stoppa smot och heja HV:s” kommentar till bloggen ”Slavarnas konformism”.

Ja, att säga att det var underligt är bara förnamnet.

Per-Ola Eriksson har ju varit sosseriets man hela livet - en sorts låtsas-centerpartist. Han var högsta hönset i Norrbottens-centern när Maud Olofsson var center-ombudsman i distriktet. Många skurkstreck som hon lärt sig har därför haft honom som läromästare.

Inför valet 2006 organiserade han rena amerikanska valkampanjen för sosseriet i norrbotten: schemaläggning, avisering, samordning, barn som gavs ledigt från skolan för att gå och lämna blommor till sosseministrar, rena Goebbels-metoderna, hela köret. Allt sköttes av statens tjänstemän på skattebetalarnas bekostnad - inte sosseriets. Det var bara ännu ett tecken på hur stat och parti hade vuxit ihop. Eller stat + S + C kanske man ska säga. Det måste ha väckt ont blod bland andra ”borgerliga” men de vågade inte röra honom. En lång karriär i politiken innebär kännedom om många gemensamma skurkstreck som man inte gärna vill ha upp på bordet.

Per-Ola och Sven-Erich Bucht är kompisar. Egentligen föraktar Sven-Erich Per-Ola men han är ju, som många andra psykopater, typen som slickar uppåt och sparkar nedåt. De har varit inblandade i flera skurkstreck tillsammans: Obol, Längmanska Klantfonden, LKAB-plundringen för att nu bara nämna några nyliga.

Det ligger i sakens natur att ingen står i kö för att berätta: Så här klantade vi till det. Men det skulle inte förvåna mig om Per-Ola, kanske i fyllan och villan och efter en bit god mat, blivit lite för pladdrig i sällskap av sin ”vän” Sven-Erich Bucht. Det skulle inte vara första gången i så fall.

Det här med vägbelysningen i Haparanda utspelade sig några veckor före valet 2010. Regeringsmakten hängde i gärdesgården och vissa av partierna hade farligt låga siffror. För centern var hotet att åka ut ur riksdagen ett konkret hot. En skandal strax före valet skulle avgjort saken.

Sven-Erich har säkert inte dragit sig för att hota med att berätta lite grand om vad han vet och varit med om. Så regeringen, åtminstone Mauds kompani, sket på sig och ändrade lag och rättstillämpning över en natt för att slippa en skandal före valet. Uppenbart är det en rejält smutsig byk de har att tvätta eftersom de själva uppenbart bedömde att de skulle åka ur riksdagen om det kom fram. De måste också ha insett att åtgärden skulle innebära ett justitiemord mot mig och Ekfors samt stöka till förhållandena ordentligt för branschen och de koncessionsfria näten. Men det var uppenbarligen inget problem för dem. Så är det tydligen med centern som jordbrukarnas och småföretagarnas vän.

Efteråt skyllde man det på Mauds statssekreterare Ola Alterå och hittade på ett nonsensjobb på FN i Nairobi, där han ”får gå med post mellan olika avdelningar”. Tjänsten inrättades för att ”gömma” honom för svenska journalister och besvärliga frågor. Och de svenska skattebetalarna, genom regeringen, betalar FN för att hålla honom med låtsasjobbet. Men det var en kraftig överskattning av svenska journalistkårens duglighet.

Och inte räddade det Maud att han i så fall tog den kulan i hennes ställe. Hon visade sig ju vara en vandrande katastrof som inte hade någon möjlighet alls kontrollera ”tant Sveas hundar” i de statliga bolagen som hon hade hand om till dagen efter valet 2010. Moderaterna tog över de statliga bolagen dagen efter valet och ångrade sig genast. Det var ju så dags då.

Och nu har ”tant Sveas hundar” lyckats tubba centern att välja en ung flicka som partiledare och näringsminister och regeringen att utse Maud-kopian Anna-Karin Hatt till IT- och energiminister. Det är klart att man kan få väljarna att tycka att de är nya, ganska unga, namn som bör vara ganska oförstörda av korruption. Och så kan det ju vara också. Men vilka förutsättningar har de att genomskåda och kunna kontrollera de ganska erfarna och durkdrivna skurkarna bland ”tant Sveas hundar” och bland energibranschens oligopolföretag?

De kan ju naturligtvis överraska men jag tycker nog att man kan tolka regeringens utnämningspolicy som att man har lagt sig som flickorna i Paris för ”tant Sveas hundar”. Budskapet mellan raderna är, gör vad ni vill, bara ni inte skyltar med det, vi kommer inte att störa Er.

Och landet blöder och förfallet fortsätter...

Övertorneå den 6 januari 2012
Mikael Styrman
.

Självständig press i Tyskland

2012-01-06T01:09:00.003+01:00

.

DN rapporterade igår att det i Tyskland har kommit fram att den främst representative presidenten Christian Wulff hotat Bild-Zeitiungs chefredaktör med krig om de publicerade uppgifter om att han tagit ett privat ”lån” på 500.000€ av en känd affärsmans hustru till en villaaffär. Det hör till historien att han i delstatsparlamentet hade förnekat att han hade några som helst affärer ihop med affärsmannen i fråga.

Till historien hör nog även att om det hade hänt i Sverige skulle det nog inte ha publicerats. Och inte hade vi fått höra talas om det heller. Och knappast hade pressen vågat forska efter något sådant heller. Hade det dykt upp ändå kanske man hade förlagt det...

Istället hade kanske DN bett om ursäkt och inrättat en stipendiefond "för journalisters förkovran i undersökande journalistik"...

Övertorneå den 6 januari 2012
Mikael Styrman
.

Samhällskunskap för cineaster

2012-01-06T00:06:00.005+01:00

.
För den som är filmintresserad eller eljest vill njuta av lite lättillgänglig samhällskunskap och samtidigt underhållas kan jag rekommendera en bra film.

Filmen heter Brubaker, spelades in 1980, och har Robert Redford i huvudrollen.
Den bygger på verklighetsunderlag från den amerikanska kriminalvården.

På ett mycket tydligt sätt visar, framför allt första hälften av, filmen hur allomfattande korruption kan bli, hur totalt den förröder ett samhälle, hur människorna drabbas och hur starka krafter som verkar för att fortsätta med korruptionen.

Det var onekligen med ett igenkännandets leende på läpparna jag tittade på filmen. Under min tid i svenskt politiskt fängelse såg jag många exempel på snarlika korruptionsbrott som de som förekommer i filmen. Det mesta jag såg i Gulag rörde sig på en relativt blygsam nivå även om de summerade till betydande värden sammantaget.

Under tiden jag satt inne pågick den famösa projekteringen av det tilltänkta jättefängelset i Haparanda. Det som senare slutade i ett stort korruptionsåtal, gällande hundratals miljoner, om jag inte missminner mig.

Hela projektet var ju ett grovt brott i sig - mot skattebetalarna. Det behövdes ju inget fängelse i Haparanda. Det var tvärtom en samhällsekonomisk katastrof som planerades. Men sådana gjorde ju sosseriet hur många som helst. Däri en stor del av förklaringen till att vi är fattiga igen. Den här gången gällde det att med skattemedel gynna Göran Perssons skyddsling och tvillingsjäl, psykopaten i Haparanda.

Så det var kanske inte så konstigt, men åtminstone lite lustigt, att projekteringen av det kriminella låtsasfängelset i sin tur utsattes för ett förskingringsbrott. Ännu lustigare mitt i bedrövelsen var att kriminalvården utnyttjade min ”olycksbroder”, och rumskompis, för gratis konsulttjänster i samband med projekteringen. Han fick bistå dem med sakkunskap, men fick så vitt jag vet ingenting betalt. När man sitter i politiskt fängelse har man lite svag förhandlingsposition.

Så hela kedjan blev att Göran Persson och sosseriet lurade skattebetalarna på flera hundra miljoner utan att bli åtalade, men blev i sin tur lurade av någon inblandad i projektet som blev åtalad och som även lurade min rumskompis, utan att bli åtalad.

Jag måste passa på att säga, att med undantag för några uppenbart medicinerade psykopater, som fanns på andra avdelningar, så var de flesta intagna på Gulag-Kolmården ganska bra folk, många så bra att man förundrades över hur de kunde ha hamnat i fängelse. Det finns nog inte lika hederligt och rejält folk, sammantaget, på någon myndighet som de som var intagna på Gulag-Kolmården. Det kändes som ett stort misslyckande för vårt samhälle att hålla hederligt och duktigt folk i fängelse och brottslingar i statlig anställning.

Men se gärna filmen. Den är bra, den begripliggör korruptionen, förklarar på ett tydligt sätt varför det här samhället sjunker som en sten trots världens högsta skatter och varför vi måste ta itu med den organiserade statsbrottsligheten för att inte hela vårt samhälle och alla mänskliga värden det stått för ska gå under.

Alla svenska skolelever borde se filmen, kanske sista året på gymnasiet.

Här är en länk till en trailer för filmen på youtube.

Övertorneå den 6 januari 2012
Mikael Styrman
.

Rigor Mortis Scrive

2012-01-05T15:19:00.000+01:00

Den svenska journalisten ute och granskar myndigheter - ser inget, hör inget, säger inget.

Ok, det var intressanta gissningar, var och en på sitt sätt. Det sista alternativet var ganska omfattande och jag måste medge att jag inte haft möjlighet att titta närmare på det.

Skrivkramp är väl en bra association som kommer nära. Och kopplingen mellan likstelhet och italienskans ord för skriva var just det jag lekte med.

Jag tänkte på den bleka likstelheten som drabbar den svenska journalisten,
konfronterad med tanken på att istället för att springa statsbrottslighetens ärenden
måsta ägna sig åt att granska den, på det sätt som riktiga journalister gör.

Likstelheten som då inträder är ju en betydande förändring
mot bakgrund av att den svenska journalisten i vanliga fall
har en ryggrad bestående av geléhallon uppträdda på ett kolasnöre
vars enda funktion är att hålla ändan uppe så att den inte faller till golvet.

Övertorneå den 5 januari 2012
Mikael Styrman
.

Tant Sveas hundar

2012-01-05T14:51:00.003+01:00

Tant Sveas hundar

För att man ska kunna förstå situationen i den svenska statsförvaltningen kan det vara bra med en metafor:

Alla känner vi tant Svea. Inte den tant Svea utan en tant Svea vilken som helst. En vänlig och timid tant Svea som har några hundar som sällskap.

Eftersom Svea är väldigt snäll har hon väldigt svårt att säga till sina hundar på skarpen eller vidta någon annan sorts åtgärder när de äter upp vardagsrumsmattan.

Sånt där känner hundar på sig. Och de söker gränser. De blir närmast olyckliga om de inte finner gränser.

Efter ett tag räcker det inte med att de äter upp mattan. När Svea sitter och äter kommer de, speciellt en av hundarna som är något av en ledarhund, och ställer sig på stolen och äter från Sveas tallrik när hon går för att svara i telefon. Lite senare kommer den och ställer sig på stolen bredvid och äter från Sveas tallrik när hon sitter och äter. Och Svea kan ändå inte förmå sig att säga till på skarpen.

Och när hon lite senare försöker samla sig till att säga till på skarpen då morrar hunden åt henne och visar tänderna. Svea törs inte annat än att sitta still och låta hunden äta färdigt.

Och från början sov hundarna i en korg i ena hörnet i sovrummet, något senare låg de i fotändan i hennes säng. Det tyckte Svea var ganska trevligt. När de efter ett tag började ligga bredvid henne och i huvudändan samt ligga på hennes kuddar tycke Svea efter att tag att det blev lite jobbigt.

En kväll försökte hon verkligen att köra bort dem ur sängen. Då var faktiskt alla hundarna ganska otrevliga och ledarhunden nöjde sig inte med att visa tänderna och morra utan den nafsade faktiskt Svea i handen ganska ordentligt.

Den natten sov Svea på soffan, och de följande nätterna också. När Svea efter några dagar vågade sig till sovrummet hade hundarna skadat det så illa att Svea flyttade in i gästrummet.

Vi kan stanna där. Om inte Svea får hjälp av någon som kan fostra hennes hundar blir nästa steg att de tar över hela huset och de kan också bli farliga för Svea.

Antingen får Svea hjälp mot sina hundar av någon förståndig eller resolut granne eller släkting eller så kommer hennes hundar så småningom att bli så förvildade att det finns två alternativ. Antingen överger Svea huset och flyttar eller så kontaktar hon en veterinär, hundfångare, jägare eller liknande och får hundarna avlivade.

Så där ungefär är det. Fast huset är egentligen Sverige och Svea symboliserar Sveriges regering. Och hundarna är förstås de allt mer egennyttiga tjänstemän i centrala positioner som fått sitta för länge, bygga sina nätverk för starka och expandera sina revir långt utöver det tillåtliga.

Var på skalan vi befinner oss idag, det är en sanning som finns i betraktarens öga. För min del menar jag att det inte är lika illa överallt - än. Men det går fort utför.

Här är en stor del av förklaringen till att det håller på att gå åt helvete i Sverige på område efter område.

Det här är vad Fredrik Reinfeldt och hans regering har att kämpa med. vare sig de inser det eller inte. Och där finns säkert också hela skalan. Säkert inser vissa medan andra tror att de är de själva som bestämmer. I själva verket bestämmer de inte mer än Jim Hacker i BBC:s insiktsfulla och underhållande TV-serie ”Javisst. Herr Minister”.

För husets skull, för Sveas skull men faktiskt även för hundarnas skull, vore det bästa om Svea faktiskt kan få hjälp med sina hundar, för det vore väl synd om de ska måsta avlivas, bara för att de haft en inkompetent matte.

Övertorneå den 5 januari 2012
Mikael Styrman

Slavarnas konformism

2012-01-05T14:07:00.000+01:00

.
Jag får ibland enstaka hätska påhopp som går ut på att jag ”ska minsann också underkasta mig precis som de gjort”. Det sker i länstidningarna, bland de anonyma kommentarerna. Det kommer också in enstaka sådana, alltid anonyma till min blogg. Jag släpper sällan fram dem.

Eftersom de alltid är anonyma går det inte att veta om de är skrivna av en kuvad människa, en riktig slav, vars liv skulle bli lättare att leva om jag också lät förslava mig. De kan ju också vara, och är säkert också ofta, skrivna av översittare som vill manipulera och härska över andra.

En speciell sådan typ av manipulativa kommentarer är de som utger sig för att vara bosatta i bygden men som egentligen sitter i Stockholm på partikanslier, verk och departement och låtas vara tornedalningar.

Bland de löjligaste är den som känner till att det finns ett gatukök här som heter Rogers och som i sin strävan att ge sina anonyma kommentarer trovärdighet förankrar det genom att flika in något om Rogers i kommentarerna. Som om vi inte hade annat att göra i Övertorneå än att sitta där och häcka.

Där sitter mest socialister och spelar bort de skärvor av livsinkomsten som inte brottslingarna i staten roffat åt sig. Och de spelar bort pengarna på statens lotteri - vad annars?

Min inställning i den här viktiga principfrågan är klar. Jag vill inte hindra någon som prompt vill vara slav från att vara det. Men jag tänker själv inte vara slav åt brottslingar.

Jag är beredd att följa och respektera alla moraliska lagar i Sverige. Och har alltid gjort det. Däremot accepterar jag inte att vi har en lag för att det sedan ska komma den ena efter den andra brottslingen och hävda att det ändå är något annat som gäller.

Vi ska leva efter den lag som finns i Sverige. Men det finns utrymme till förbättringar. Exempelvis bör vi se till att politiker som stiftar omoraliska lagar kan åtalas och straffas. Jag tänker då närmast på lagen om tvångsförvaltning av elnät som bara är skriven för att stjäla vårt företag. En mycket tydligt kriminell lagstiftning med nazistiska förtecken. De som röstat igenom den bör naturligtvis svara för sina handlingar. Och då räcker det inte att säga att inpiskaren sa åt oss. Enligt svensk lag är de inte valda till riksdagen vare sig av inpiskaren eller av partiledaren utan av folket. Och de svarar också inför folket.

Har man lyft ersättningen från folket men inte fullgjort uppdraget utan dansat efter inpiskarens eller partiledarens piska - då är man en tjuv och bedragare - hur mycket riksdagsman man än är.

Övertorneå den 5 januari 2012
Mikael Styrman
.

Kronofogdens förfall

2012-01-05T12:47:00.001+01:00

.
Media rapporterar att det allmänna förfallet i statsapparaten påverkar kronofogden i fler fall än mitt och Ekfors fall.

Kronofogden är tillsynsmyndighet i konkurser. I en debattartikel publicerad åtminstone av Dagens Industri, skriven av Leif Eriksson, fd rådman och konkursdomare i Stockholms tingsrätt och av Marie Karlsson-Tuula, docent i civilrätt vid Handelshögskolan i Göteborg, uppmärksammas hur kronofogden löper amok i SAAB-konkursen.

Fogden har i SAAB-konkursen, lagstridigt, hittat på att spela en aktiv roll och köra konkursen istället för att vara tillsynsmyndighet. Man har engagerat konkursförvaltare, vilket inte alls ankommer på KFM att göra utan är domstolens sak. Vidare tagit initiativet till överläggningar i fråga om hur konkursen ska handläggas, vem som ska vara konkursförvaltare osv. Man har även uppdragit åt av KFM felaktigt och lagstridigt utsedda konkursförvaltare att vidta kostnadskrävande förberedelser. Följden av detta blir att kronofogden som tillsynsmyndighet ska utöva tillsyn över sitt eget arbete. Det vill säga att man har satt sig över lagens bestämmelser om tillsyn i konkurser så att någon tillsyn egentligen inte finns.

Det här är ju inget annat än grov kriminalitet kamouflerad till kronofogdeverksamhet. Återstår att se om någon blir avsatt, åtalad och dömd för sitt kriminella tilltag.

Hela hanteringen påminner starkt om hur personer med inflytande över vårt rättsväsende lät Hans Holmér sabotera jakten på Olof Palmes mördare. Som många svenskar har förstått gick polisutredningen inte ut på att få fast mördaren utan på att skydda mördaren. Hela upplägget av utredningen var en fars med regeringen som ”observatör” i utredningen och polisen självsvåldigt övertagande åklagarens roll och åklagaren i sin tur som demokratiskt och juridiskt alibi.

Jag ska i den nära framtiden redogöra för att det uppenbarligen inte är unikt att kronofogdens tjänstemän gör som de vill och får vålla allvarlig skada för människor genom oetiskt beteende. Av allt att döma utan att riskera vare sig avsked eller rättslig påföljd.

Får numera fogdens tjänstemän eller vissa av dem göra som de vill utan att besväras vare sig att lagens bokstav eller dess intentioner?

Kan tilltron till staten och rättsväsendet försvaras om det accepteras att kronofodemyndigheten agerar lagstridigt?

Om inte en myndighet som Kronofogden har i uppdrag att, och intresse av att, upprätthålla respekten för och tilltron till våra lagar och vårt rättsväsende - vem kan då förväntas ha det?

Har inte vi ännu högre ambitioner i Sverige än att kronofogden ska tillåtas fungera, inte som en folkets och statens institution, utan som torped åt otillbörliga ekonomiska intressen - en slags frifräsande KGB-organisation utom lagens kontroll?

Övertorneå den 5 januari 2012
Mikael Styrman
.

Vådan av att inte lära av historien

2012-01-05T01:26:00.007+01:00

.
Två saker som förekommit i media under senare tid samt en utredning från Svenskt Näringsliv har tilldragit sig mitt intresse.

”Sverige är på väg att spåra ur”

För att börja med det sist nämnda så menar Svenskt Näringsliv att vår infrastruktur börjar vara i ett besvärande skick. Den hotar att göra det svårt att driva industri i Sverige. Leveranssäkerhet till kunder kan inte längre garanteras. Vår internationella konkurrenskraft hämmas.

”Regeringen har inte lärt sig av historien”

Bo Ekman, ordförande för och grundare av Tällberg Foundation, skriver på DN Debatt och ifrågasätter varför regeringens fyra partiledare utsett sig själva till en framtidskommission.
Rubriken är ”Obegripligt att regeringen inte har lärt sig av historien” vilket onekligen har poänger, vilket jag strax ska återkomma till.

"Krympta anslag för trädröjning"

Anders Haraldsson, SvD, skriver att SJ:s ordförande Jan Sundling m fl är kritiska mot att Trafikverket drar ned medelstilldelningen till trädsäkring av järnvägen och istället låter tågen stå om det börja blåsa eller snöa.

Ett attentat mot infrastrukturen

Och så är det säkert. Jag kan hålla med allihop. Trafikverket kan säkert skära ned på många saker som är mindre viktigare än att trädsäkra järnvägarna. Infrastrukturen är i ett miserabelt skick och statens tjänstemän är i full färd med att få den trafik att stanna som vägrar stanna frivilligt eller på grund av att solen inte skiner och det inte är vindstilla. Då tänker jag inte bara på utebliven trädsäkring utan även på galenskaperna med stängselvägarna. En viktig, kanske avgörande förenande faktor i detta sammanhang är historielösheten.

Historielösheten

Den som inte kan sin historia vet inte var han kommer ifrån, inte var han är och inte heller vart han är på väg. Sverige är ett glesbefolkat land, som dessutom numera är fattigt igen, som det alltid varit, förr i tiden. Och det är på väg att i snabb takt bli ännu fattigare därför att Sverige styrs av en otrevlig och ödesdiger mix av tre ingredienser: inkompetens, girighet och kriminalitet.

Om regeringen hade kunnat sin historia hade den insett, att den sitter vid makten på grund av socialdemokraternas långvariga oskick, att plocka upp en okunnig från gatan och göra denne till minister i vilket specialområde som helst. Till och med lät man inkompetenta ministrar byta stol och flytta till andra områden som de inte heller kunde. Den nyfattigdom som vi nu upplever, och som är på väg att få den ena samhällsfunktionen efter den andra att sluta fungera, är till stor del skapad av denna långvariga inkompetens på nyckelpositioner. Hade inte socialdemokratin lagt sig till med denna dumhetens arrogans hade alliansregeringen aldrig fått chansen att visa vad den kan.

Framtiden kommer att visa

Har då alliansregeringen lärt av historien? Har man utsett kunnigt och kompetent folk, till det svåra jobbet att tygla den mix av tätt och under lång tid ingrott byråkratiskt nätverk samt grova yrkesförbrytare, som i långa tider fått härja fritt under inkompetenta ministrar? Eller har man utsett av chefsjobb oerfarna partigängare, främst av hänsyn till sina positioner i det egna partiets hackordning? Svaret på den frågan kommer att visa sig och det kommer att avgöra hur regeringen klarar sitt uppdrag.

Omättliga behov

Den som under lång tid följt svenska regeringars arbete, kan lätt få uppfattningen, att politiker allmänt tror, att det kvalificerade uppdrag som väntar en regeringsledamot, är att fatta beslut om att mer eller mindre i blindo, och ytterst godtyckligt, trycka in pengar i systemet - utan att se till, att de kommer till god användning. Men de blir då herrelösa pengar och herrelösa pengar har en tendens att försvinna och att försvinna till helt andra ändamål än avsett. Häri döljer sig förklaringen till att man kan trycka in hur mycket pengar som helst i den svenska byråkratin - och de kommer ändå aldrig att räcka.

Kotterierna får hållas

På grund av den långvariga brist på kompetent ledning som våra departement lider av, leds arbetet av en mindre grupp erfarna tjänstemän med väl utvecklat kontaktnät, som omedelbart skulle ha slagits sönder av en erfaren företagsledare vilken haft för avsikt att få organisationen att arbeta mot det utstakade målet. Istället får dessa grupper hållas, som till inte oansenlig del består av grova yrkesförbrytare som fått dålig skolning i hantering av skattebetalarnas pengar och vilkas arbetstid till stor del upptas av funderingar ikring hur brister i det statliga systemet ska kunna utnyttjas till personliga fördelar.

Infrastrukturen

Sveriges järnvägar och infrastruktur i övrigt är i ett undermåligt skick. De bakomliggande orsakerna har nyss omnämnts i grova drag.

Mera specifikt kan några saker lyftas fram:

Kustsjöfarten

Sjöfart är det billigaste och miljövänligaste transportmedlet. Sjöfarten har systematiskt motarbetats genom den förda politiken. Men det har inte skett för att gynna järnvägen, som också missgynnats, utan för att gynna den förr så starka billobbyn.

Allvarliga fel på strategiska beslut

Järnvägen är där den är idag på grund av ett antal felaktiga strategiska beslut. Jag ska uppehålla mig runt Norrlands järnvägar som jag haft mer att göra med än övriga landets järnvägar. När stambanan genom Norrland drogs, fick militärens rysskräck styra sträckningen som blev 5-10 mil in i landet. Sverige hade förlorat Finland 80-talet år tidigare så rysskräcken var förstås påtaglig. Egentligen var det ganska onödigt att dra järnvägen i inlandet, för genom förlusten av Finland hade ju Sverige förlorat alla sina soldater som dög någonting till. Man kunde därför lika gärna ha lagt järnvägen på stranden. Men oavsett hur det förhöll sig med den saken hade järnvägen för överskådlig tid placerats där det varken fanns människor eller industrier. Ett av argumenten för att dra den där var att underlätta en industrialisering av Norrland. Det var väl inte så lätt att veta då men därmed var järnvägens öde beseglat. Åtminstone var dess konkurrenskraft i det samhälle som skulle växa fram fullständigt hopplöst.

Människorna bor vid kusten, framför allt vid åmynningarna. Och där finns också industrierna. På grund av detta strategiska felbeslut har järnvägen, som numera ska konkurrera med bil, buss och flyg, att transportera människorna från kusten tio mil in i landet för tågbyte, vidaretransport med stambanan och sedan tågbyte och transport ut till destinationsorten. Jämfört med alternativen är det ju ingenting annat än pajaskonster som man borde ha avvecklat eller ersatt av ändamålsenliga lösningar för länge sedan, istället för att investera fast sig i något som ändå är hopplöst.

Möjligheten fanns när Bottniabanan skulle byggas

Det här hade riksdagen möjlighet att delvis göra något åt när man byggde Bottniabanan. Det gjorde man inte, utan man fattade ett nytt felaktigt beslut, ur järnvägssynpunkt av episka dimensioner, genom att bygga Bottniabanan med enkelspår. När man bygger en ny järnväg i en helt ny sträckning, har men en once-in-a-lifetime möjlighet att göra något bra. Då kan man nämligen för en ganska måttlig merkostnad bygga dubbelspårig järnväg.

Järnvägen skulle vara ett alldeles utmärkt transportalternativ även i Norrland om det gick dubbelspårig järnväg från stadskärna till stadskärna längs Norrlandskusten, gärna med tunnelbana i stadskärnan. Det är inte märkvärdigare än att det finns tunnelbana i alla möjliga småbyar runt större städer.

Men nu gjordes det inte så. Om man nu, givet nuläget, ska få till en dubbelspårig järnväg längs Bottniabanan måste man spränga, bygga och transportera invid en elektrifierad järnväg i full drift. Man kan då inte använda den yta som upptas av nuvarande Bottniabanan till transport och byggyta. Merkostnaden för att bygga ett till spår är idag säkert tio gånger högre men det kan lika gärna röra sig om tjugo gånger eller mer. Våra politiker och järnvägsbyråkrater hade möjligheten att förse oss med en modern och fungerande järnväg och de klantade till det för tid och evighet. De borde giljotineras hela bunten som deltog i beredning och beslutsfattande utan att reservera sig.

Man borde inte ha byggt längre än man hade råd att göra som dubbelspårig järnväg. Sedan borde man ha väntat tills man hade råd med en till etapp dubbelspårigt. Alternativt kunde man ha gjort alla mark- och bergarbeten men senarelagt själva spår- och kontaktledningsinvesteringen.

Ett fattigt land måste vara rädd om pengarna

Sverige är ett litet, fattigt och glest befolkat land. Ett sådant måste lägga sig vinn om att använda pengarna på ett klokt sätt. Inte bara trycka in pengar i systemet för att de ska svamlas bort om inte målsättningen är att landet ska bli ännu fattigare och ännu mer efterblivet.

Stoppade tåg en tillfällig katastroflösning

När vi sedan kommer till trädsäkringen av järnvägarna så är ju den nuvarande hanteringen att stoppa tågen när det börjar blåsa eller snöa ett sätt att tillfälligt hantera en katastrofsituation som inkompetent ledning av landet har försatt järnvägen i. Det är ju inte någon hållbar lösning som kan ersätta trädsäkring. Men det handlar inte heller om att bara trycka in mer pengar i systemet på inkompetenta politiker och statstjänstemäns vis.

Helikopterkvistning

95 % av nyttan till en bråkdel av kostnaden

Faktum är, att mer än 90%, kanske mer än 95% av nyttan med en konventionell trädsäkring kan erhållas till en bråkdel av kostnaden, på en bråkdel av tiden, genom helikoptersågning. Vi helikoptersågade hela Ekfors 20 kV nät sommaren 2006. Även då var vi tvångsförvaltade. Men fortfarande har inte de inkompetenta pajasarna som håller folk i tiotusental och hundratusental utan ström så fort det blåser eller snöar och för det får rikligt med bonus, blivit tvångsförvaltade. Men det är naturligtvis så att de avtvingas, eller ger på eget initiativ, mutor till politiker och byråkrater. Och skatte- och åklagarmyndigheterna är fullt upptagna med att titta bort - naturligtvis.

Entreprenören var här och sågade 3-4 veckor i maj och någon vecka i augusti. Det kostade två miljoner. För det kunde vi ha byggt en mil ledning. Men vi hade ingen mil att bygga som skulle ha förbättrat driftsäkerheten nämnvärt.

Det finns två sätt att helikoptersåga:

Toppkapning

Den ena metoden innebär att man toppkapar alla träd som kan nå ledningen eller järnvägen. Möjligen kan det då innebära att de träd som står allra närmast kan behöva fällas. Men resten kan stå kvar och marken kan därmed fortsätta att vara i produktivt skogsbruk. Må vara med den begränsning av produktiviteten som följer av toppkapningen. Det blir mer kapat närmast och sedan avtagande ju längre bort från järnvägen man kommer. Vi använde oss inte av den metoden därför att vi, till skillnad från våra större kollegor, redan hade en ändamålsenlig bredd på våra ledningsgator. Vi använde oss istället av

Helikopterkvistning

Träd som växer invid en hyggeskant, en väg eller en ledning, har konkurrens av det övriga skogsbeståndet på skogssidan men har ljus på den sida som vetter på öppningen. Det utvecklar därför ganska snart långa, kraftiga och tunga grenar mot öppningen. Dessa tunga grenar gör trädet benäget att böja sig mot öppningen när det lägger sig snö på dem. De gör också att det är dit trädet faller när vinden fäller det. Båda dessa problem försvinner när man kvistar trädet på den sida som vetter mot öppningen. En annan inte oansenlig effekt är, att nästan hela vindfånget försvinner genom åtgärden, varför nästan alla träd står kvar när det stormar. Med den här metoden blir det knappt någon breddning, knappt några markförhandlingar och dyra onödiga förrättningar och nästan hela markens produktionsförmåga kan nyttjas även i fortsättningen.

Att man gör det här med helikopter beror på att helikoptern inte är jordad till mark. Man slipper därför en massa onödiga fel som uppstår om samma arbete görs från mark. Dessutom är helikoptern mycket snabb. Den kvistar i promenadtakt. Man kan göra jobbet från mark också men det är ju ett evighetsarbete, med stora säkerhetsproblem.

Fällning av torrträd

Vi har även en egen huggare anställd så vi lät honom, som vi brukar, gå igenom och fälla bort alla torrträd som kunde nå linjerna. Efter att dessa åtgärder utfördes 2006 har vi haft någon enstaka trädfällning men ingenting värt att nämna.

Nu har jag lovat min hustru att vara återhållsam med invektiv av typen idioter, stollar och pajasar, även när så är påkallat, så därför ska jag inte använda något sådant - den här gången. Men jag måste säga, att det övergår åtminstone mitt förstånd hur det kommer sig att man hellre ställer tågen och håller elkunderna utan ström än sköter sitt arbete - år efter år. Står de egna bonusarna och förmånerna i motsatsförhållande till en ändamålsenlig företagsdrift? Det borde inte behöva vara så. Trots alla drifterfarenheter som alla pekar i samma riktning är det VI som blir tvångsförvaltade och därigenom tvingade i politiskt åstadkommen konkurs av den grova organiserade statsbrottsligheten.

Övertorneå den 5 januari 2012
Mikael Styrman

Före kvistning

De höga grenarna kvistade

Klart

Dagens gåta

2012-01-04T20:23:00.000+01:00

.
Vad är Rigor Mortis Scrive?

Någon som vet eller har ett förslag?

.

Om Högsta Domstolens beslut

2012-01-04T10:36:00.000+01:00

.
Så kom då Högsta Domstolens beslut i fråga om min fängelsedom, men framför allt i fråga om näringsförbudet, i mellandagarna...

Man kan nog på goda grunder anta att det har förekommit en intensiv politisk lobbying mot HD i frågan. Särskilt mot bakgrund av det justitiemord som statens hantlangare i dagarna genomför mot mig, genom bland annat kronofogdemyndigheten. En dom mot mig i HD har naturligtvis legat högt på önskelistan till jultomten hos de inblandade statsterroristerna.

Däremot, menar jag, går det inte att dra några slutsatser om huruvida HD låtit sig påverkas, eller styras, av lobbyingen. Med det underlag som finns i målet behöver inte ställningstagandet rimligen bli så mycket annorlunda. Jag tycker visserligen att det fanns goda skäl för ett klargörande från HD angående näringsförbudet, men det kan man ju ha olika åsikt om. Och det har ju kommit en form av klarläggande genom att HD inte tog upp målet.

NSD hade för några dagar sedan en liten men insiktsfull artikel om utslaget. Som man kan ana av artikeln finns i målet och dess bakgrund de synnerliga skäl som skulle ha föranlett ett annat ställningstagande från HD. Dessa kan föranleda en framtida resningsansökan, både i det här målet och i fråga om den politiska fängelsedom som jag redan suttit av. Men om detta är inte fört någon bevisning och då är det svårt att begära att HD ska kunna ta ställning till det.

Anledningen till att det inte är fört bevisning i den frågan är den stora arbetsinsats som det skulle ha varit förenat med. Det har enkelt inte varit möjligt att under rådande förhållanden, med en pågående fullskalig attack från statsterrorismen mot oss, avsätta erforderliga resurser för den utredning som erfordras.

Det behöver ju inte utesluta en framtida resningsansökan, före eller efter det sammanbrott som vi allt att döma är på väg mot i det här landet, till följd av en stark, egennyttig och otyglad administration och en svag och/eller omdömeslös politisk ledning.

Om man läser min blogg den närmaste tiden så kommer jag att åtminstone glänta till de synnerliga skäl som jag nämner ovan i serien ”Att stjäla ett liv”, som jag kommer att lägga ut på bloggen. Den som tar del av denna serie kommer att ha en god bild av bakgrunden till mina politiska fängelsedomar och bakomliggande krafter.

Övertorneå den 4 januari 2012
Mikael Styrman
.

Ministären Reinfeldts rättsmedvetande

2012-01-04T08:04:00.007+01:00

Så var det dags igen. Innan alla kunder ens hunnit få tillbaka strömmen efter julhelgens oväder - för 10 dagar sedan - är det dags igen. Enligt de tre stora kraftbolagen, som omhuldas av våra myndigheter och vår regering, är i skrivande stund 28.000 hushåll strömlösa igen. Enligt bolagens egna uppgifter fördelar de sig med 13.548 hos Eon, 3.786 hos Fortum och 10.737 hos Vattenfall. Samma bolag - naturligtvis - har samtidigt även tusentals hushåll strömlösa i Finland - oklart dock hur många eftersom en del stängt av sina informationssidor.

Och i Sverige står tågen igen eftersom det lovats snöfall. I ett land som genomkorsas av norra polcirkeln.

Och i vanlig ordning är den svenska nazismen strängt upptagen med att under femton månader (hittills) konfiskera alla intäkter och tillgångar för Ekfors Kraft AB, som aldrig har några långa elavbrott, trycka bolaget i en politisk konkurs, konfiskera huvudägarens alla tillgångar, för att nu sälja allt samtidigt på exekutiv auktion den 11 januari.

Auktionen, i sin tur, sker efter att ha annonserats strax före jul - med julhelg, nyårshelg och trettonhelg mellan annons och auktion, praktiskt taget utan arbetsdagar mellan annons och auktion, och vid en tid då alla köpare är på semester, många utomlands.

Gammal etikett - oförändrad politik

Det är långt ifrån säkert att Fredrik Reinfeldt längre förstår vad det är som händer. Han tycks fullt upptagen med att läsa de numera, i den politiskt kontrollerade pressen presenterade, veckovisa opinionssiffrorna för hans nya moderater, vilka enligt honom ska vara statsbärande parti. Under hela min livstid har statsbärande parti varit ett skällsord bland alla demokratiska krafter och har avsett odemokratiska krafter.

Människors realiteter har kommit helt i skymundan. I en nation i fritt fall, med allt svårare förhållanden för vanliga människor - de som inte tillhör Politiken - är den politiska noblessen, och de gaskammarinkastare som tjänar dem, fullt upptagna med att sko sig själva efter bästa förmåga.

I likhet med Tysklands judar som utestängdes från arbetsmarknaden har även jag fått näringsförbud. För att ha sett till att elförsörjningen fungerar och för att inte ha gett upp mitt företag när de nazistkontrollerade bankerna sade upp lånen för att kunna genomföra en konfiskation.

I april 1933 blev det, under Adolf Hitlers ledning, accepterat att handla i judiska butiker i Tyskland utan att betala samt att bojkotta judiska butiker. I december 2011 blev det, under Fredrik Reinfeldts ledning i Sverige, accepterat för lokala nazistpolitiker att tillgodogöra sig vägbelysningstjänster utan att betala för dem - med statens hjälp.

I valet 1933 fick nazisterna 17,3 miljoner röster motsvarande 43,9% av rösterna, i Tyskland. Men om man skulle ha hållit val i Tyskland hösten 1945, bara tolv år senare - när hela landet stod i ruiner i alla ordets betydelser - skulle det inte ha blivit många röster.

Det var alltså det här som alliansregeringen avsåg med att de skulle utgöra ett regeringsdugligt alternativ.

- Sieg Heil, Friedrich !

Du är absolut en fara för det här landet och för alla som vill utveckla det här landet genom att driva företag i det. För mig råder inte minsta tvekan om att Din tid som politisk ledare i Sverige kommer att ta en ände med förskräckelse.


Gammal etikett men aktuell politik

Övertorneå den 4 januari 2012
Mikael Styrman
.

Stängseldragning en potentiell framtida högriskbransch?

2012-01-03T16:30:00.003+01:00

.
Svar till Jan Lillieskölds kommentar till bloggen ”Förbrytarstaten har ändrat taktik”.

Man skulle kunna tro att Bodström sitter kvar

Det kommer säkert att behövas hjälp. Och det kommer nog lika säkert att finnas hjälp.
Din kommentar gav inspirationen vingar så jag spånade vidare på ämnet:

Ett problem som man redan nu kan förutse är: hur hantera Tjänstemannapartiets och den politiska maktelitens infiltratörer?

Med tanke på hur deras resurser hela tiden förstärks och hur tafatt styrningen brukar vara finns det ju risk för att hela stängseldragningens organisation ganska snart kan bestå av en majoritet av infiltratörer.

Hur skydda stängseldragningen från infiltration utan att det resulterar i ineffektiv stängseldragning?
Eller annorlunda uttryckt: Hur nyttiggöra sig infiltratörerna utan att drabbas av deras nackdelar i form av informationsläckage till nomenklaturan?

En viktig följdfråga är: hur hålla sig under radartäckning för signalspaning, buggning etc och ändå få något gjort?

Den svenska nomenklaturan är ju sådana baddare på att organisera sig, eller rättare sagt överorganisera sig, att hela stängseldragningen riskerar att gå under i sammanträden, konfererenser och procedurfrågor m.m. om de får in den minsta lilla fot i organisationen. :-D

Svårt det här med terminologi. På Hans Holmér, Ebbe Carlsson och Anna-Greta Lejons tid behövde de bara bekymra sig om bröllop - särskilt kurdiska sådana. Och nu kanske de måste programmera om datorerna så att de spanar på stängseldragare också. Och det är väl lätt att räkna ut att Transportstyrelsen och dess personal snart kommer att vara hemsökta av buggare i alla skrymslen. Ja, det måste vara ett elände att ha ett jobb där man hela tiden ska hålla på och nosa i folks sovrum.

Men Carl Bildt, den amerikanska administrationens sändebud i Sverige, kanske kan fixa fram lite amerikanska drönare? De skjuter ju redan framgångsrikt mot bröllop över snart sagt hela Asien. Snart skjuter de väl på svenska stängseldragare också? Och om inte de har råd att hjälpa till, så har ju två drönare, hittills, fallit ned på Iransk mark. Så snart kanske Iranska drönare skjuter på amerikanska terrorister på bröllop var som helst i USA - och på svenska stängseldragare.

Det blir i så fall väldigt kostsamt i USA som behöver dra ned på militärutgifterna. Deras försvar är uppbyggt kring att de skyddas av Atlanten och Stilla Havet. Nine-eleven eller World Trade Center-attentatet tog 2.996 döda. Det motsvarar ungefär en tiondel av antalet döda varje år i vapenrelaterade brott i USA. Drivna av skräcken och möjligheterna som detta öppnade dörren till lyckades de köra sin ekonomi i botten och ödelägga rättssäkerheten i nästan hela världen. Vad skulle man kunna förvänta sig att ett par Iranska drönare över några amerikanska terroristbröllop skulle ställa till med? Vad skulle kostnaden vara för att bygga upp ett fungerande drönarförsvar över USA? Hisnande perspektiv.

Ett problem med detta i tider av det amerikanska militärindustriella komplexets nyinledda ”kris” med Iran kan möjligen vara, att det ansamlas journalister i Hammarby-kanalen och Krigsmaterialinspektörer i tunnelbanan. Men det får väl polis och åklagare sköta med sedvanlig effektivitet. Undrar om det fortfarande går hem att det är Stasis fel? Svenska media får vässa sina pennor och så får vi hoppas på det bästa.

Bemannad "drönare" av äldre typ

Kanske Svarta Korsets och Finansinspektionens Bengt Westerberg kan se till att det startas en insamling för att bekämpa Stasi? Med lite traditionellt mediastöd skulle folket snart kunna bibringas uppfattningen att Stasi är på stark tillväxt i landet? Dags för en extra skottsäker ruta i Säpo-kontoren för att skydda från oönskat stänk från något närliggande bröllop? Vid vanliga bröllop finns ju ingen säkerhetskontroll så på sådana kan ju finnas hur farliga vätskor som helst. Ett alternativ kan ju möjligen för riksdagen vara, att besluta om obligatorisk säkerhetskontroll i samband med bröllop, vid kyrkor, rådhus och festlokaler. Det är förstås ett oskick att bröllop kan hållas snart sagt var som helst i landet utan att våra myndigheter getts möjlighet att granska säkerheten och utforma regler och bestämmelser för bröllopens avhållande.

Övertorneå den 3 januari 2012
Mikael Styrman
.

Förbrytarstaten har ändrat taktik

2012-01-02T23:59:00.004+01:00

Svar till Ulfs kommentar till bloggen ”Gör inte som jag gör...”.

Du är absolut på rätt spår Ulf. Vi har under lång tid, inte varje år, men sammantaget under lång tid, vi talar om decennier, varit utsatta för systematiska trakasserier som innebär, att man alltid slår till inför stora helger, före jul, före påsk, före Valborg osv. Det är delgivningsmän i floder, konkursansökningar, ofta illa underbyggda sådana, husrannsakningar, exekutiva auktioner, påhittade skattebeslut, brottsprovokationer, förelägganden om de märkligaste ting.

Syftena är flera. Ett är naturligtvis att förfölja oss, men minst lika viktigt är syftet att dels skrämma andra och dels göra det möjligt för alla utsugna stackare som blir bestulna på hela sin livsinkomst att finna tröst och skadeglädje i att det i alla fall finns någon som har det ännu jävligare, fast säkert inte tillräckligt jävligt för att tillfredsställa dem. Det samordnas som regel med i förväg planerade och producerade massmediala attacker. Det kan vara påhittade och vinklade prisjämförelser i syfte att misskreditera oss som det exempelvis var ett år dagen före julafton.

Förr bemödade man sig från statens sida för att det skulle se hederligt ut. Förmodligen var man rädd för att få skulden, bli åtalad och få sparken ifall det skulle gå åt helvete. Förr var det ju så i staten att höjdarna klarade sig alltid medan fotfolket åtminstone upplevde att de riskerade bli kanonmat. Numera bryr man sig inte så mycket om att det ska se hederligt ut. Man vet att det är lättare för kamelen att komma igenom nålens öga än det är för en kriminell svensk statstjänsteman att bli åtalad och straffad - i stort sett oavsett nivå. Troligen beror det på att förfallet, den uteblivna servicen, sjukvård och åldringsvård i förfall, nedlagda skolor, sämre bidrag och förmåner samt högre skatter trots allt detta, gör att det jäser bland allmänheten. Allt fler undandrar sig skatt. Den som är tillräckligt stor företagare är skattefri och får göra hur han vill. Övriga är slavar. Allt flera jobbar utan att betala skatt eller ställer om till ett anspråkslösare leverne. Sliter mycket mindre, betalar mycket mindre skatt men har nästan samma levnadsstandard. Ja, högre om man jobbar lite svart eller jagar, fiskar, plockar bär och svamp. Det gör att skattebasen minskar snabbt och parasiterna får allt friare tyglar för att dra in till sina egna rikliga förmåner.

Statens beteende gentemot medborgarna har i mycket ändrat karaktär under alliansregeringen. Förändringen hade inletts före alliansregeringens tid. Men det är märkligt att det har gått så fort utför efter dess tillträde. Den troliga anledningen behöver jag inte tjata om nu. Det är framfört många gånger och är nog bekant för de flesta som har något innanför pannbenet. Inflytelserika kretsar med plats vid köttgrytorna vill knuffa katastrofen framför sig ett tag till och kunna sko sig ännu en stund. Det har därför blivit viktigare än tidigare att skrämma medborgarna till tystnad och lydnad. Och de tror att alla svenskar är menlösa fån som tar mössan i hand och bockar...

Det värsta jag sett hittills är det som pågår nu. Staten tvångsförvaltar mitt företag, tar alla inkomster under hittills 15 månader, tar all min skog, lägger död hand på den, sätter ut allt till försäljning samtidigt. Annonserar försäljningen just före jul - naturligtvis - med försäljning 11 januari - allt för att pressa ned priserna i botten och ruinera mig. Mellan annons och försäljning är det julhelg, nyårshelg och trettonhelg men nästan inga arbetsdagar. Alla är på semester, de kapitalstarka är utomlands. Att påstå att det är kriminella gangstermetoder är att uttrycka sig djupt nedsättande och kränkande om gangsters. Men det är svenska staten som gör det, under en till namnet och enligt egen utsaga företagsvänlig borgerlig regering. Eller, de är väl inte så noga med att påstå sig vara borgerliga längre. Inte behöver man göra sig några föreställningar om att staten är till för att värna medborgarna eller om att landet har någonting som ens påminner om ett rättsväsende...

Det säger mycket om tillståndet i riket för den som vågar använda sina ögon till att se med.

Jag ska skriva en serie bloggar om hur de här företrädesvis S-, C- och M-märkta svinen har burit sig åt mot mig och min familj i över 25 års tid. Samlingsrubriken blir ”Att stjäla ett liv”. Jag skulle ha skrivit första delen idag men annat kom emellan - nytt försök imorgon.

Övertorneå den 2 januari 2012
Mikael Styrman
.

Gör inte som jag gör...

2012-01-02T10:08:00.000+01:00

.
...gör som jag säger.

Så skulle man - tyvärr - kunna sammanfatta den antimobbningskampanj som skolverket drar igång nu.
Jag ifrågasätter inte på något sätt att det finns en genuint positiv ambition att göra gott genom kampanjen.
Och den är naturligtvis värd all framgång.

Men vilka förutsättningar har den att lyckas åstadkomma någonting?
Att inte bara skapa en illusion av att man försöker göra någonting?
Att inte bara bli spel för kulisserna?

Alla våra beslutande församlingar har förfallit till mobbarförsamlingar - kanske alla utan undantag.
Blir inte då budskapet till skoleleverna:

Gör inte som jag gör - gör som jag säger.

Skulle inte skoleleverna förstå det?
I så fall har ju skolan misslyckats med sin uppgift att fostra kritiska och kloka medborgare.

Jag tror att,
så länge man inte kan få slut på den olagliga mobbningen i riksdagen och övriga politiska församlingar blir den bestående effekten av denna antimobbningskampanj istället att eleverna lär sig hyckla.
Det blir följaktligen rena mobbarutbildningen.

Man skulle kunna döpa den till:

Lär Dig mobba - och låtsas som ingenting!

Hyckleriet rullar vidare in i nästa generation.
Nu med statsunderstödd mobbar- och hycklarutbildning.

Var med och påverka - bli riksdagsman

Övertorneå den 2 januari 2012
Mikael Styrman
.

Ylva Johansson (s) rackar ned på Håkan Juholt (s)

2012-01-02T02:35:00.001+01:00

.
Ylva Johansson skyller Nationalsocialdemokraternas opinionssiffror, ca 25%, på Håkan Juholt.

Men, när det så småningom går upp för svenskarna vad Nationalsocialdemokraterna har gjort för landet under sitt långa maktinnehav, kommer även Ylva Johansson att med längtan drömma sig tillbaka till den tid när man hade opinionssiffror kring 25%.

Övertorneå den 2 januari 2012
Mikael Styrman

.

Att bli vald är inget avlatsbrev.

2012-01-01T23:48:00.006+01:00

.
(Svar till signaturen Veikko J:s kommentar till bloggen ”Projekt Sidostängsel”.)

Översättning

Låt mig vara först försöka översätta det Du skrivit till de av våra läsare som bara läser svenska:

Nog är det konstigt att det inte finns några andra hederliga människor än du. Så uppfattar lätt läsaren ditt skrivande på internet. Och om det nu är så; varför har du inte kommit längre än att skälla på en demokratiskt vald regering? Jag önskar dig ett gott nytt år, och om inte förr så hörs vi sen när du släpps ut ur fängelset.
/Veikko J

Lite om Din och andras kommentarer

Låt mig först säga att jag tror att Du är en hyggligt hederlig person. Ett inte oansenligt antal som skickar anonyma kommentarer till min blogg är inte det. De är istället ofta ”part i målet” men skriver anonyma kommentarer i manipulativt syfte förespeglande att man är en utomstående. Inte sällan utger de sig även för att vara kommuninvånare utan att vara det.

En liten fråga: Vart är det jag skulle ha kommit menar Du, och varför?

Finska förhållanden

Jag utgår ifrån att Du, eftersom Du valt att kommentera på finska, är finne och verksam i Finland. Jag följer inte med allt i Finland men ett och annat snappar jag upp därifrån. Det är ju uppenbart att även Finland är drabbat av korruption och att finska media håller en mycket artig och försiktig ton. Men ändå är Finland i mycket bättre moraliskt skick än Sverige. I Finland förekommer faktiskt organiserad jakt på mutor och korruption. Den lyckas inte alltid. Och den når kanske inte alltid alla nivåer. Men i princip så finns den - korruptionsjakten.

Ingen korruptionsjakt i Sverige

I Sverige däremot finns ingen motsvarande jakt. Korruption jagas inte - inte på någon nivå alls. Kritiskt granskande press finns knappt. Inte ens uppenbara och grova bedrägerier mot det offentliga - utförda inifrån - uppmärksammas av media. Media tiger unisont om grova rättsövergrepp och dito maktmissbruk.

Ofritt och dysfunktionellt rättsväsende

Domstolsväsendet är till stora delar under politisk kontroll. Inte självständigt i förhållande till den politiska makten som ju är fallet i länder med bibehållen rättssäkerhet. Åklagarväsendet är om möjligt i ännu värre skick. Vårt rättsväsende har under senare tid mest blivit berömt för att man lyckades döma Thomas Quick, i enhälliga domar, för åtta mord vilka han skulle ha begått, fast det sedan skändligen visade sig att det hade han inte alls. Det var istället en ”setup” för att bättra på en usel statistik. Och bevisningen var de enhälliga domarna till trots obefintlig.

Man skulle kunna klara upp enklare cykelstölder, under förutsättning att tjuven inte är politiker eller är släkt med eller känner någon politiker. Men då faller det ju i alla fall eftersom det är många år sedan den svenska allt mer politiska polisen fungerade så väl att den klarade upp en cykelstöld.

Medborgarorganisationer infiltrerade

De till medborgarorganisationer förklädda klubbarna för inbördes beundran som säger sig bekämpa korruption hjälper istället till att mörklägga och förneka den och förklara hur fritt Sverige är från korruption.

Korruption kamouflerad till journalistik

Någon gång kan ett drev gå lös på någon pamp men då beror det på att ”de egna” övergivit pampen i fråga och att media har fått anfallsorder. Och då anfaller media mangrant, med samma iver som mobbarens kompisar på skolgården kan springa fram och sparka på mobbningsoffrets mössa, sedan striden väl är avgjord.

Långvarig enpartistat fördärvade oppositionen

Till skillnad från Finland har Sverige varit en enpartistat större delen av 1900-talet och början av 2000-talet. Under enpartistaten har bland viktiga oppositionspolitiker utvecklats en mygel- och korruptionskultur. Det kan förklaras av det ”statsbärande partiets” starka ställning. Men det kan däremot inte rättfärdigas av det. Den starka ställningen kom att innebära att det var det enklaste och tryggaste sättet för att få en guldkant i tillvaron för många oppositionspolitiker i en tid då det statsbärande partiets fästning föreföll ointaglig. På så sätt kunde egna väljare blidkas genom att oppositionspolitiker kunde köpa sig vissa mindre framgångar.

Tyvärr lever vi ännu med skadeverkningarna av detta. Politiker som har sålt sig, som har fnaskat, har ingen självständighet. De kan inte med kraft styra landet. De är hela tiden i händerna på den växande skara som vet vad de ägnat sig åt och är inte ens i position att tacka nej till nya erbjudanden om mutor. All tid går åt till täcka över spåren till det korrumperade förflutna. Alla saker väljarna vill ha genomförda måste vägas mot risken för att någon som drabbas av impopulära beslut ”bränner” en själv eller någon kollega med, för politikern själv, irreparabel skada som följd. Det är som Göran Persson sa: ”Den som är satt i skuld är inte fri”

Allt för många korrumperade skribenter

Så det saknas inte korrumperade institut, media och skribenter som kan skriva reportage av karaktären ”arbetets hjältar” och hylla tillståndet i landet trots att det är under pågående sammanbrott. Det behövs därför inte en till sådan skribent. Därför uppmärksammar jag många sådana saker som svenska media tiger om. Jag tror nämligen att vi kan befria oss från rättsröta och korruption och få det här landet på fötter. Men då kan vi inte förlita oss på att de korrumperade ska fixa det. Det finns de som skulle kunna göra det på ett mycket bättre sätt än jag. Men många som skulle kunna göra det väljer att inte göra det. Jag har blivit utsatt för en hel del politiska skurkstreck och kan därför dra mitt strå till stacken för att bekämpa den grova organiserade svenska brottsligheten.

Svårt att ta till sig obehaglig information

Jag förstår också att jag stör Din världsbild när Du läser min blogg och motvilligt tvingas ta till Dig att allt som Du blir matad med inte är sant. Att den rosenröda bilden av tillståndet i landet inte stämmer.

Alla värjer sig mot obehagliga insikter. Du skulle naturligtvis hellre vilja kunna slå Dig till ro med tryggheten att verkligheten är så som politiker, tjänstemän och deras media berättar. Att sagorna är sanna, att inte Du eller Din rättssäkerhet eller trygghet är hotad och att Du tryggt kan sova vidare.

Kompetensdiskriminering

Fortfarande är många, de flesta får vi hoppas, hederliga. Många är också kompetenta. Men vårt styrelsesätt är tyvärr sådant att det snarare är undantag än regel att de kompetenta har någonting att säga till om. De ser missförhållanden och vanstyre men är inte i position att göra något åt saken.

Läcka - men till vem?

Andra ser olagligheter och maktmissbruk och skulle kunna läcka graverande information som skulle avslöja grova insidebrott mot det offentliga - men till vem? Det är ju knappast lönt att äventyra sin försörjning genom att läcka till någon som är på samma ”lönelista” som de man läcker om.

En fri debatt måste föras och försvaras

Men för att de ska kunna fortsätta att vara hederliga måste de kunna se att de har någonting för det. Att de korrumperade häcklas och jagas. De måste kunna tro att det ska bli slut på den här korruptionen. Annars kommer allt fler att bli korrumperade eller eljest ohederliga. Allt fler institutioner kommer att upphöra att fungera.

Rehabiliterat rättsväsende eller ett nytt dito

Korruptionen tar inte slut genom att de korrumperade plötsligt slutar skurkas eller anger sig själva. Det kan bara åstadkommas genom ett tillräckligt stort tryck från medborgarna mot det allmänna och mot en korrumperad press om att sköta sina åtaganden och tillhandahålla de tjänster vi betalar skatt för. Det krävs ett tryck mot att inte mygla som innebär att de så småningom kommer att få stå inför skranket och svara för vad de gjort. Antingen genom ett rehabiliterat svenskt rättsväsendes åtgärder eller genom ett helt nytt rättsväsende som tar över rollen som vår nuvarande i hög grad politiserade attrapp inte spelar. Det är inte så vanligt, men det händer när behovet blir tillräckligt. Både i Sverige och i andra länder, men oftare i andra länder. Antingen bekämpar vi politisk brottslighet och korruption eller så kommer vårt samhälle i den form vi känner det att gå under.

KFM monterar ned politiskt inkorrekt skylt

Får inte en demokratiskt vald regering kritiseras?

Du skriver i Din kommentar att jag skäller på en demokratiskt vald regering. Hur menar Du då? Vad har det för betydelse hur regeringen är vald? En regering som är demokratiskt vald - har den fått avlatsbrev? Får man inte kritisera korruption eller annan brottslighet i regeringen eller regeringen närstående kretsar som inverkar menligt på regeringens förmåga att sköta landet på ett sätt som vi har rätt att förvänta oss? Får inkompetens eller misshushållning med allmänna medel inte kritiseras om regeringen är demokratiskt vald?

Om regeringens metoder för maktutövning, eller härskarteknik om man så vill, är odemokratiska och saknar stöd i, eller står i strid med, svensk grundlag - får man kritisera regeringen då?

Får en regering svara på kritik med rättsövergrepp och justitiemord?

Om en regering utsätter medborgare för grova rättsövergrepp och justitiemord - får man kritisera den och har det någon betydelse för frågans bedömning huruvida den är demokratiskt vald? Observera särskilt, att det nog hör till undantagen att regeringar som inte är valda i något så när demokratiskt ordning får kritiseras över huvud taget.

Är regeringen verkligen demokratiskt vald?

Är regeringen verkligen demokratiskt vald? Om regeringen blivit vald genom att undertrycka för väljarna väsentlig information med hjälp av ekonomiska påtryckningar, eller mutor om man så vill, mot media. Om det inneburit att andra demokratiska krafter kommit att censuras m.m. Hur demokratiskt vald är regeringen då?

Om regeringen håller sig vid makten med hjälp av ett korrumperande presstöd samt genom att utnyttja den omfattande offentliga verksamhetens och regeringen närstående intressens annonsbudgetar på ett otillbörligt sätt - är regeringen demokratiskt vald då och tycker Du att frågan över huvud taget får väckas då?

Vad menar Du egentligen, ”Veikko J”?

Allmänheten har rätt att få veta även det som pressen tiger om

Jag kan med hänsyn till ovanstående inte dämpa Din oro med att jag kommer att komma med några lugnande, tröstande, skriverier. Tyvärr har jag mycket grov korruption och besläktad offentlig brottslighet att berätta om och det kommer jag att göra den närmaste tiden. Det jag har berättat om hittills är tyvärr bara förnamnet på den kriminalitet som jag blivit utsatt för. Allmänheten har att få veta. Andra som blivit utsatta har rätt att få veta. Den som överväger att göra något åt förhållandena i landet har rätt att få veta.

Hur många andra skulle kunna berätta?

Jag undrar ibland hur många andra som skulle kunna berätta liknande saker men som ännu inte har gjort det, som kanske valt att ligga lågt, som kanske inte vetat hur de skulle kunna gå till väga, som gett upp inför övermakten eller som kanske har haft oturen att vända sig till en korrumperad journalist eller tidning eller korrumperade representanter för rättsväsendet.

Det kommer mera

Därför kan jag bara rekommendera Dig att fortsätta läsa bloggen. Det kanske inte blir den bild eller den information Du skulle önskat men jag tror inte att Du kommer att vilja ha det oläst.

Övertorneå den 1 januari 2012
Mikael Styrman
.

Målet måste vara att skapa...

2012-01-01T20:00:00.003+01:00

.
...inte bara att strö ut ett skenbart outsinligt överflöd av skattemedel.

Svar till signaturen Manges kommentar till bloggen ”Projekt Sidostängsel”.

Insiktsfullt skrivet och jag håller med om mycket. Några distinktioner vill jag dock göra.
Jag måste tillstå att jag tycker genuint illa om att statskassan dräneras till meningslösheter eller direkt skadliga ändamål. Det är något socialistiskt, närmast Östtyskt, över att skapa låtsasjobb som inte är några riktiga jobb.

Det finns många riktiga och nyttiga jobb att utföra - även längs våra vägar. Då ska man inte strö ut penningarna på svammel. Av detta behöver inte nödvändigtvis någon skugga falla på entreprenören. Han kanske inte kan sätta sig till doms över uppdragsgivaren. Men även om man använde pengarna till riktiga jobb skulle ju de positiva effekter som Du nämner falla ut hos entreprenören.

I decennier har vi sett den offentliga sektorn producera dessa skräpjobb som inte skapar något, bara förbrukar resurser. De lever en tid för att sedan återvända till jobbskaparbyråkratins lallande. Så länge jag kan minnas har skattepengarna i Norrbotten använts till att starta företag med syftet att de INTE ska överleva, att det ska behövas en ny jobbskaparinsats efter två år. Sen ska den offentliga sektorns oduglingar stå och göra sig märkvärdiga i media och hånfullt uttrycka: ”det var nog en bra idé och vi gjorde en bra insats, men företagaren räckte inte riktigt till”. Och så var det ju förstås. Han räckte inte till. Han förstod inte att de hade för avsikt att lura honom. Eller så insåg han det men var optimist och bestämde sig för att försöka köra i alla fall. Resultat blev för det mesta detsamma. Jag känner ju till en del av de här figurerna och för många av dem skulle det vara mycket jobbigare om en etablering lyckades än om den misslyckades. Dels skulle behovet av deras egna tjänster minska, de skulle tvingas vara avundsjuka på företagaren och de skulle förbanna sig själva till döddagar för att de var med och hjälpte honom i gång - och med skattemedel till på köpet.

På det här sättet har politikerna och offentliga sektorns krutuppfinnare förvandlat Sverige från ett av världens fyra rikaste länder till vad som snart är ett u-land. Vi kan numera inte tillhanda basservice för medborgarna ens på en nivå som många av tredje världens länder klarar.

Hade den här hjärntrusten av politiker och tjänstemän, som lekt och lallat bort miljarderna genom åren, fått igång två lyckade småföretag per norrbottenskommun under alla dessa år, skulle det inte behövas några sådana insatser längre. Och det må vara ett utnött invektiv i dessa tider av brist på intelligens och kompetens, men till och med idioter hade lyckats med det, under den tiden, med de enorma resurser som har förskingrats - om bara minsta vilja hade funnits.

Tyvärr har inte vi tjänat några pengar på 20 år i vår verksamhet som Du skriver. Det vi skulle ha tjänat har gått åt till att hålla babianflocken och maffian stången. Men som företagare lever man ju till stor del på hoppet och vill inte tro att kriminaliteten ska ta över på det sätt som den håller på och gör i landet.

Som Du mycket riktigt skriver har det skapat mycket jobb i en sorts parasiterande skräpsektor kring Ekfors. Men Sverige hade nog varit ett bättre land utan mycket av de jobben. Särskilt betungande är ju media förstås, som är nyckeln till korruptionens framgångar. Vore inte pressen korrumperad skulle inte övriga kunna vara det heller. Och jag skulle inte behöva skriva blogg för att sköta det jobb som de inte törs sköta eller som de möjligen säljer sig för att inte sköta.

Övertorneå den 1 januari 2012
Mikael Styrman
.

Projekt Sidostängsel

2011-12-31T17:32:00.006+01:00

.
Svar till Anonym kommentar till inlägget ”Sidostängslen dödsfällor”:

Jag tror att det är mycket roligare än så.

Men det är inte så lätt att veta vad som inte rör sig i huvudet på en svensk statstjänsteman. Och vi vanliga dödliga som bara har det tvivelaktiga nöjet att betala för underverket förstår inte vilket viktigt och grannlaga arbete som ligger bakom utplaceringen av sidostängsel i landet. Och vi som har det ännu tvivelaktigare nöjet att få betala flera gånger och dessutom bli bestulna på våra företag och tillgångar och bli inlåsta i politiskt fängelse av den politiska adeln, som varnande exempel, för att deras plundring ska kunna fortsätta, förstår förstås ännu mindre.

Korruption + Dumhet = Sidostängsel

Jag tror att det är en kombination av korruption och dumhet som ligger bakom att det blir så här.
Lite förenklat är det nog så att de på beställarnivån är mutade.
Så en del drar nytta av deras girighet och moraliska tillkortakommanden.
Och på nivån som ser till att stängslen blir uppsatta väger dumheten tyngre än korruptionen.
Sen finns det säkert gränsöverskridande exempel såsom korkade upphandlare och giriga och förslagna praktiker.

Partibok, politisk korrekthet och strömlinjeformning

När man köper in sidostängslen gör man förmodligen likadant som med de flesta andra projekt i den offentliga sektorn. Man sätter man ihop arbetsgrupper som samlas på olika ställen i landet och konferensar om hur och var och varför man ska sätta upp stängslen. Arbetsgrupperna består av människor med partiboken på rätta stället, med förmåga att uttrycka sig politiskt korrekt och strömlinjeformat. Man kan säga att arbetsgrupperna är garanterat homogena, likriktade och i huvudsak befriade från jordnära erfarenhet. De gör mer eller mindre vetenskapliga utredningar genom statistiska antaganden om hur många liv som ska sparas och hur viktigt det är att stängslen blir rätt uppsatta och så vidare. Sen har man ännu mer konferenser där man utformar vetenskapliga anvisningar om hur det ska gå till.

Högt i tak och stundtals hårda motsättningar i offentliga sektorns arbetsgrupper

Trevar i dimman

Det uppkommer lätt någon fråga om erfarenheter från verksamheten, eller från verkligheten om man så vill. Då kan ingen svara. De flesta praktiska och jordnära frågor som man ska reglera döljer sig i en tjock, närmast ogenomtränglig dimma. Alltid finns det någon i sällskapet som känner någon som är bra i sin organisation och som man skulle kunna fråga. Då ajourneras den frågan så att vederbörande ska kunna ringa och göra efterforskningar. För att inte de viktiga överläggningarna ska störas i onödan överenskoms om att man ska ringa på nästa kaffepaus och fråga. Men för att tiden verkligen ska räcka till beslutar man om en längre kaffepaus för alla.

Nya viktiga konferenser

Efter kaffepausen har man i bästa fall fått svar. I sämre fall visste inte den som blivit uppringd heller vad som gäller men kände som regel i sin tur någon entreprenör som utför det praktiska arbetet och som han skulle kunna fråga. Ofta slutar det med att någon fråga blir obesvarad och då överenskommer man om att samlas till någon ny jätteviktig konferens på något annat hotell i någon annan stad så att den frågan också ska kunna beaktas i den viktiga utredningen.

Konferenser i regionerna

Efter slutförda konferenser och färdigställande av anvisningar till regionerna efter alla konstens regler
sätts nya arbetsgrupper samman som konferensar i regionerna. De åker runt och tittar på de olika tänkbara ställena, tar bilder, ritar upp och analyserar, vägar effekten av om det ena eller det andra stängslet börjar eller slutar 10 eller 20 meter tidigare eller senare.

Inget behov = totalt behov

En eller annan kanske lite oförsiktigt kan undslippa sig att ”vi i vårt område nog inte har så många ställen där de här stängslen skulle göra så särskilt mycket nytta”. Han blir då snabbt rättad av sina mer ansvarskännande kollegor som inte heller har något behov av sådana här stängsel i sitt område, men som är mycket medvetna om hur många liv de kommer att spara och att stängslen nu är inköpta och måste sättas upp för att göra nytta. Om det är så att man inte kan peka ut något ställe på vilket stängslen kommer att göra mer nytta på än på något annat ställe, måste det naturligtvis bero på att det är lika illa överallt och följaktligen behövs stängsel överallt.

Ytterligare medel rekvireras för att täcka ”behoven”

Då får man försöka ta sitt ansvar och prioritera för att sätta upp stängsel på de viktigaste ställen. Sedan får man ropa av centralt att det behövs mer pengar och stängsel. De här stängslen som man nu blivit tilldelad kommer inte alls att räcka till alla viktiga och eftersatta ställen som man har i sitt distrikt. Sannolikt kommer man att tvingas att med skärpa begära extra anslag för att klara av alla angelägna och eftersatta sidostängselprojekt.

Slumpen styr...

I någon annans ögon kan det förstås se ut som om stängslen blivit slumpmässigt utplacerade, på platser som de inte alls behövs på. Vidare att de gör mer skada än nytta. Men det beror förstås bara på att vi inte är införstådda med vilket noggrant, viktigt och kompetent arbete som den offentliga sektorn gjort med dessa viktiga sidostängsel. Vi tror att de kommer att orsaka massor av småolyckor som blir mycket kostsamma att reparera, att de kommer att ta ihjäl och lemlästa trafikanter, göra vägarna näst intill omöjliga att ploga och att avleda vägunderhållspengar som skulle göra bättre nytta på annan plats.

...eller kompetensen?

De som deltagit i den offentliga sektorns arbete vet naturligtvis bättre och äskar och erhåller mer pengar till sin lekstuga. Pengar som tas från vård, skola och omsorg. Särskild nöjda är de med att arbetet kunnat bedrivas så effektivt och att man kunnat ha så högt i tak. Det borgar, menar man, för att man har kommit fram till kloka och kostnadseffektiva beslut.

Övertorneå den 31 december 2011
Mikael Styrman
.

Sidostängslen dödsfällor

2011-12-31T11:02:00.000+01:00

..
.

På Aftonbladets websida finns en film som på ett bra sätt illustrerar vad man åstadkommer med hjälp av sidostängsel på våra vägar.

Man kan inte väja undan, ut på vägrenen, när något är på väg att hända.

När Aftonbladet lade upp detta hade klippet setts av nära fyrahundratusen tittare. När jag hämtade klippet var siffran 2.877.393.

Se hela klippet genom att klicka här.

Övertorneå den 31 december 2011
Mikael Styrman
.

Den politiska(?) censuren

2011-12-29T18:06:00.002+01:00

Tog den svenska censuren de finska elavbrotten?

Samtidigt som vi har haft stora elavbrott i Sverige har även Finland begåvats med sådana.
Det beror möjligen, åtminstone delvis, på att Vattenfall, Eon och Fortum är verksamma i Finland.

På annandagen var över 300.000 hushåll strömlösa.
Som mest hade Fortum 175.000 hushåll strömlösa och Vattenfall 100.000.
Fortfarande är ca 50.000 hushåll strömlösa - på fjärde dygnet.

Det här har inte svenska media märkt?
Men SVT har i alla fall märkt att Eon och Holmen ska bygga vindkraftverk...
Vilket är minst sagt märkligt i sammanhanget.

Nog luktar det här censur lång väg?
Är det politisk censur?
Eller är det ekonomisk censur?
Mutor, med andra ord.
Är Svensk media till salu?
Till vem som helst som betalar?

Vad har hänt med den journalistiska etiken?
Ser vi nu verkan av utnämnandet av Pär-Arne Jigenius till professor i journalistik?

Jag är nog benägen att tro, att det finns ett samband mellan censuren av de tre spindelgökarnas äventyr i Finland och den samtidigt pågående stölden av Ekfors Kraft AB, med statliga myndigheter som huvudaktörer.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Dödsolycka i nätstation

2011-12-29T17:46:00.000+01:00

En montör omkom i en nätstation.

- Var?

I Värmland, se länken.

- Var någonstans var Elsäkerhetsverket?

Vet inte, kanske i Ekfors och hittade på sattyg?
Är månntro Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö i Värmland och härjar?
Finns det något privat elverk där som man kan trakassera?

Här har de i alla inte upptäckt att deras montörer tänt även liggande vägbelysningsarmaturer.
Det verkar inte som om någon i ligan prioriterar elsäkerheten.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Kabelfanatikerna ödelägger Finland också?

2011-12-29T16:05:00.005+01:00

..
.

En av Ekfors helikoptrar på naturväg vid kraftledning i skogssträckning.

I kölvattnet på, framför allt, spindelgökarnas klanterier vädrar kabelfanatikerna morgonluft i Finland också. Det är säkert ett elände som de importerat från Sverige - kabelhetsen menar jag. Precis som de långa elavbrotten kom från Sverige, i kölvattnet på en misslyckad omreglering av elmarknaden, för att tillgodose producentintressena, på alla andras bekostnad.

Vi brukar skoja om det här:

Allt som sker i USA, det sker i Sverige också, tio år senare.
Och allt som sker i Sverige, det sker i Finland också, ytterligare tio år senare,
men inte förrän man kunnat konstatera att det fungerade inte i Sverige heller!

Dyrt att kabla - och inte särskilt bra

Så nu ska jordkabel-eländet lobbas igenom i Finland också - till stora samhällsekonomiska förluster, och till stort förfång för eldistributionsverksamheten och nationalhushållet. Kablifieringen är ju ett dyrt sätt att inte lösa problemen på, men att skapa nya problem under resans gång.

Sköt ledningsgatorna

Det kloka alternativet till att missköta ett luftledningsnät är inte att kabla nätet. Det är att sköta luftledningsnätet ordentligt. Då fungerar elnätet med måttliga störningar och är ekonomisk vida mer tilltalande än en kablifiering.

Luftledningsdrift i förfall kan bli kabeldrift i förfall

Kan man inte sköta ett luftledningsnät så inte kan man sköta ett jordkabelnät heller. Det som händer om man kablar blir att felen ändrar karaktär, uppträder delvis vid andra förutsättningar och kostar en förmögenhet. Men alltid gör det ju någon kabeltillverkare lycklig...

Tillsynsväg invid kraftledning i svårframkomlig skogsterräng.

Rätt om vägar och ledningar

Däremot är ju näringsminister Jyri Häkämies helt rätt ute när han vill främja möjligheterna att flytta fram ledningsnätet till väg. Av detta finns goda erfarenheter. Med dagens teknik kan man även, där så är lämpligt, bygga väg i ledningsgatan till fullt försvarbara kostnader och med omfattande spin off effekter som ger markägarna ett mervärde. Det ger väg även invid nyare ledningar som inte är aktuella för ombyggnad. Det tillämpas redan med goda erfarenheter av Ekfors Kraft AB i Övertorneå. Tyvärr är Sverige så politiserat och korrumperat att det har resulterat i omfattande förföljelser från myndighetssverige, på spindelgökarnas uppdrag, mot Ekfors Kraft.

Tillsynsväg vid ledningar i skogssträckning.

Men det torde inte behöva ske i Finland som är känt för att vara avsevärt mindre korrumperat och som även i övrigt är känt för att tillämpa kostnadseffektiva lösningar till gagn för folkhushållet - något som man inte kan anklaga den svenska byråkratin för ens med bästa vilja i världen.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Att köra tåg eller att inte köra tåg

2011-12-29T09:57:00.001+01:00

.
det är frågan. I bloggen ”Det är ett helvete med jul och nyår” skrev jag om hur cheferna inom järnvägen och eldistributionsföretagen drar iväg som en avlöning inför jul och nyår och sedan håller sig undan. Och så är det ju faktiskt. Det är närmast komiskt hur de lyckas gå och gömma sig.

Verklighetsfrånvarande politik

Men i sanningens namn ska sägas, att cheferna inom järnvägen knappast kan göra särskilt mycket åt situationen. Deras handlingsutrymme är kraftigt beskuret genom politiska beslut som många gånger tycks ha mycket dålig verklighetsförankring. Vare sig de fattats, eller beretts, av äldre, ”erfarna”, regeringstjänstemän eller av unga politiska broilers så har de skapats av människor som inte varit ute i verkligheten särskilt mycket.

Osynliga politiker och tjänstemän

Det gamla ineffektiva järnvägsbolaget borde ha effektiviserats. Istället slogs organisationen sönder intill obegriplighet. Det oorganiserade kaos till järnvägsorganisation som nu försöker köra tåg är följden av politiska beslut. Och om man tycker att cheferna inom järnvägen är osynliga så är det ju bara förnamnet i en ansats att beskriva vad som gäller för de politiker och tjänstemän som utformat järnvägens arbetsförutsättningar.

Stillastående tåg

I år har man valt att låta tågen stå stilla på stationerna när det vankas dåligt väder. Under alla normala omständigheter och för ett välskött, eller åtminstone inte misskött, järnvägsbolag skulle det anses vara helt absurt. Men givet dagens förutsättningar, oavsett vad som lett fram till dagens situation, är det ett ganska klokt beslut - men bara tillfälligt.

Järnväg under sammanbrott

Om järnvägen genom felaktig projektering och eftersatt underhåll och dito investeringar är i så dåligt skick att man inte själv tror att kontaktledningarna ska kunna hålla sig uppe eller spår och växlar kunna hållas tillräckligt fria från snö och is,

om ledningsgatorna är skötta som de stora kraftbolagens, det vill säga som de sköttes för hundra år sedan när behovet av fungerande elförsörjning var försumbart samt,

om organisationen är sönderslagen så att man inte klarar av att undsätta passagerare i stillastående tåg längs banan - vad ska man då där ute att göra med sina tåg?

Ingen framtidslösning

Men det måste vara en akut nödåtgärd. Det kan inte vara ett substitut för en klokt organiserad järnväg, fri från ideologiska låsningar och teoretiska verklighetsantaganden, att låta tågen stå stilla. För det är väl ändå inte så man har tänkt sig att det ska fungera? Att man bara ställer in tågen när det blir dåligt väder?

Dyrbar politisk prestige

Politisk prestige är dyrbar. Åtminstone om man ska döma av tidigare erfarenheter gör man nog klokt i att förvänta sig att mötas av stillastående tåg åtminstone en lång tid framöver.

Det svenska storhetsvansinnet

Allt det här är ett av flera utslag av det svenska storhetsvansinnet. Felet är tron på att vi är så bra i Sverige i förhållande till resten av världen att vi kan fatta hur tokiga och hur ineffektiviserande beslut som helst utan att det nämnvärt påverkar våra kostnader och vår konkurrenskraft. Denna vanföreställning tycks tyvärr ha bitit sig fast i politiken och i byråkratin i våra verk och departement.

Ineffektivitet summerar till höga kostnader och tomma tallrikar

Men verkligheten talar ett annat språk. Visserligen finns det människor som är ute och lallar på vägarna utan att vara på väg någonstans. Men väldigt många har ett syfte med sin resa - och en tidtabell. Kommer de inte fram stannar eller försenas verksamheter och det i sin tur genererar kostnader som måste tas ut någonstans. I slutändan kommer de att hamna på prislapparna på våra produkter - inhemskt såväl som på export. Situationen är inte längre som den var i tjugo år efter andra världskriget. Omvärlden är inte längre tvungen att köpa ”svensk kvalitet” därför att det inte finns något annat att köpa. Fel pris på våra svenska produkter genererar tomma tallrikar på svenska bord. Det här gäller även om det blir aldrig så mycket mutor till några funktionärer när mitt- och sidoräcken som får trafiken att stå still ska monteras.

På motsvarande sätt är det med järnvägen. Det är inte bara trist när tågen står. Det är en samhällsekonomisk katastrof i växande.

Och när en överbefordrad tjänsteman vid något skrivbord, kanske med de bästa av avsikter, får för sig att han ska träda i befälhavarens ställe och bestämma om flygplan ska flyga eller inte, när det blir vulkanutbrott på Island, så genererar det också stora förluster. Samtidigt kryssar flygplanen runt om i världen mellan hundratals aktiva vulkaner.

Ineffektivitet välfärdens ödeläggare

Särskilt länge kan man inte hålla på så här. Alla ineffektiviserande åtgärder ackumulerar till något som leder till ett ekonomiskt sammanbrott. Så småningom når vi en situation där normaltillståndet är stillastående trafik och undantaget är att trafiken flyter. Då är också nationens ekonomi så påverkad av det att det inte längre finns några pengar till investeringar i vare sig järnvägar eller landsvägar, knappt ens pengar till att riva bort räckena från vägarna. Stängda flygplatser har vi redan. Vad det innebär för ”välfärden” som alla säger sig omhulda, det kan vem som helst räkna ut.

Men löser problemen sig av att de som skapat dem går och gömmer sig för att sedan titta fram och leende posera inställsamt när något för ovanlighetens skull går bra? Det känns inte särskilt sannolikt, tycker jag.

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Det är ett helvete med jul och nyår

2011-12-29T02:35:00.000+01:00

Ja, så är det faktiskt. Det är ett helvete med jul och nyår.

Varför?

Jo, för då sitter folk vanligtvis i mörklagda stugor och väntar på att de lallande spindelgökarna ska få ordning på sina nät. Så var det förstås förr om åren också men det hjälper föga för den som ska hitta på undanflykter och säga någonting positivt idag.

Och så går inte tågen. Det brukar de inte heller göra. Om det bara luktar aldrig så lite jul så lägger statens (!) järnvägar av. Så har det ju också varit tidigare. Men nog är det som att det blir sämre hela tiden.

Och vet Ni vad det värsta är?

Det är att alla chefer har skingrats över världen och har gått och gömt sig - var de än är. Chefer och övriga oansvariga är i Thailand, Afrika, Australien - You name it! De är spridda över världen och de är inte så osvenska att de kommer fram bara för att verksamheterna som de borde svara för har skitit sig i vanlig ordning.

Näpp, så är det. Bara oerfarna praktikanter och stand-ins finns till hands och får ta skiten. Sådana som knappast har ställt till det. Som inte har några befogenheter. Som inte vet vad som behöver göras och som vare sig de vet eller inte har svårt att få det gjort eller att nå fram till oss andra med besked om att de har gjort det.

Om man som utomstående betraktare tycker att det verkar lite kaotiskt så är det förmodligen ingenting mot hur det ser ut bakom kulisserna.

Men cheferna är och vilar upp sig och kommer inte fram - hur det än skälls och piskas på respektive företag.

Månntro det finns ett samband mellan hur de frånvarande cheferna klarar av att sköta sina arbeten och deras till synes omättliga behov av vila under jul- och nyårshelgen, medan vi andra får tillfälle att syna kvaliteten i deras arbetsinsats övernattande på järnvägsstationer och i mörklagda stugor?

Övertorneå den 29 december 2011
Mikael Styrman
.

Kinesiska Folkdomstolarnas Nämndemän

2011-12-28T19:22:00.000+01:00

.
Sveriges domare värjer sig mot nämndemannasystemet.
Det kan man gott förstå.

Politiska tvångströjor

Under, kanske man kan säga modern tid, har det politiska systemet utrustat våra domstolar med dessa politiska tvångströjor.
Varför?
För att skipa rättvisa?
Knappast. För att utöva makt. Bara för att utöva makt.
Och det innebär ofta något helt annat än att skipa rättvisa.

Utbildade domare med mobbens förmyndare

Först utbildas domare till lagkunniga yrkesmän, duktiga lyssnare och goda människokännare.
Sedan plockas löst folk upp från gatan, ofta okunnigt och lika ofta omoraliskt folk.
Men ofta goda politruker.
Deras uppgift i domstolarna är att se till att den politiska linjen följs.
Det är nog inte helt fel att påstå att det närmast kan beskrivas som att obstruera rättvisan.
Rena Stalinmetoderna för att tala klarspråk.

Mobben i majoritet

Dessutom har man sett till att de politiska nämndemännen blir i majoritet i förhållande till domaren.
Och på så sätt förvandlas våra domstolar till kinesiska folkdomstolar.
Och sedan - i missriktad sparnit - förvandlas överklagningsrätten till ett spektakel.
Nästan till skenrättegångar.

Stora krav på domarkåren

Och denna depraverade miljö har således våra domare haft att arbeta i och att värna sin hederlighet i.
Inte lätt. Därför inte så konstigt att alla inte klarat denna balansgång.

Vi är skyldiga våra domare - och oss själva - att avskaffa detta korrumperade och rent av ondskefulla system.

Boskillnad mellan politik och dömande

Våra politiker ska hålla sina fingrar borta från dömandet.
De har inte att skaffa med dömandet.
Endast i diktaturer har politikerna med dömandet att göra.
Det är all rättssäkerhets grundbult.

Bäddat för politiskt maktmissbruk

Erfarna och maktberusade politiker missbrukar nämndemannasystemet för andra syften än vårt rättsväsende är avsett för.
Och de inser inte nödvändigtvis att det är vad de ägnar sig åt.
Missbruket har oftast växt fram gradvis.
Med de små stegens tyranneri blir en politiker maktfullkomlig, kanske utan att förstå det själv.
När man struntat i moral och hederlighet ett antal gånger anser man sig ha rätt att göra det.

Märk väl, alla erfarna politiker gör det inte.
Alla blir inte korrumperade eller maktfullkomliga.
Men man brukar säga att all makt korrumperar.
Och absolut makt korrumperar absolut.

Politiska slamkrypare

Redan hörs förslag från politikerhåll som syftar till att sabotera en uppbyggnad av rättssäkerheten.
Allehanda flummiga mellanvarianter föreslås på politikervis.
Som man gjorde när man saboterade kärnkraftsomröstningen.
Det finns bara en värdig hantering för sådana förslag - slutarkivering - i runda arkivet.

Ett stort steg mot införande av rättssäkerhet

Nämndemannasystemet, som det har tillämpats, har varit ett hån mot våra domare och mot vår rättssäkerhet.
Det här är inte det enda våra politiker har förstört inom rättsväsendet.
Men att avskaffa nämndemannasystemet innebär att ta ett stort steg mot att införa rättssäkerhet i Sverige.
Därför måste vi alla hjälpa till för att få det genomfört.

Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
.

De Nordiska Spindelgökarna

2011-12-28T14:22:00.005+01:00

.
Det är vinter. Åtminstone den sorts vinter-light som tycks bli vanligare i framtiden. Och som, om den blir vanligare, förmodligen också kommer att bli värre, med allt vad det för med sig.

I vanlig ordning kämpar de tre Nordiska Spindelgökarna (se egen blogg: Spindelgöken) med att lappa ihop sina vanskötta eldistributionsnät. I Sverige återstår efter problemen, som började på juldagen, ännu ca 15.000 strömlösa hushåll. I Finland återstår enligt uppgift i Yle och Helsingin Sanomat åtminstone 170.000 mörklagda hushåll.

Vattenfalls finska websida med störningsinformation har periodvis varit överbelastad de senaste dagarna. Inte så konstigt kanske. Mer anmärkningsvärt är då att, av en händelse(?), såväl Fortum:s som Eon:s respektive informationssidor varit utslagna så gott som hela tiden, från annandagen och framåt. Det undandrar sig min bedömning huruvida de har varit överbelastade eller man helt sonika har stängt av dem. Störningarna har av allt att döma varit så omfattande och generande att det nog har varit ganska skönt för respektive Spindelgök att de inte har fungerat.


Tsar Alexander I av Ryssland.

Sådär har det hållit på i Finland, allt sedan Vattenfall i avregleringens kölvatten förvärvade nät i Finland. Jag minns, att jag sa åt en finsk kollega när det var på tapeten: ”Jaha, då har Ni snart långa elavbrott i Finland också”. Han trodde mig inte utan svarade lätt skeptiskt: ”Njaa, vi brukar inte ha sådana i Finland. Vi har inte den traditionen.”
Något år senare träffades vi igen. Då hade Finland haft sina största elavbrott i modern tid och Vattenfall hade haft de i särklass längsta. Min kollega hade då ändrat uppfattning och vidgick att jag hade gjort rätt bedömning.

Sedan dess har Finland, och framför allt Spindelgökarna, eller rättare sagt deras kunder, återkommande varit hemsökta av långa elavbrott. Det har faktiskt förvånat mig hur snabbt Vattenfalls destruktiva gift, med politikernas benägna bistånd, spridit sig till de övriga Spindelgökarna och även numera återverkar på andra företags drift.

Elektricitet är en utomordentligt viktig nyttighet i ett modernt samhälle. Det är inte rimligt, att den förmodligen viktigaste nyttigheten inte kan tillhandahållas befolkningen därför att politikerna är mer intresserade av Spindelgökarnas mutor, samt av att delta i Spindelgökarnas flashiga arrangemang; lyxresor och dito ackomodering, god mat, fyllefester och fritt kopulerande med damer från det östra grannlandets lätta garde.

Om det är möjligt, att som nu sker, låta kriminella psykopater som Energimarknadsinspektionens Yvonne Fredriksson, med stöd av likaledes kriminella element inom de politiska kamporganisationerna Skattemyndigheten och Kronofogdemyndigheten, stjäla ett välskött elverk som aldrig förekommer i dessa sammanhang, då måste det vara möjligt att göra något åt Spindelgökarna - om folket kräver det.

Förre Generalguvernören Nicolaj Bobrikov

För folk i allmänhet kan det vara svårt att veta att de påfrestningar de är utsatta för är helt onödiga. Att de är följden av metodisk och uppsåtlig misskötsel av elnäten. Allt i egennyttigt syfte. Och att det till mycket liten del är fråga om vädrets makter. Bara om ledningsnät som inte verklighetsanpassats. Och som inte anpassats därför att berörda koryféer hellre kanaliserar pengarna till de egna fickorna än till ändamålsenliga investeringar och en adekvat driftorganisation.

Men när det blir känt - och det kommer det att bli när folk ledsnar på vanskötseln och tar reda på vad som verkligen gäller - då kommer frågan varför dessa vanskötta elföretag inte helt sonika löses in, delas upp och säljs ut till lokalbefolkningen vilka är de som är beroende av nätens driftsäkerhet.

Eldistribution är en verksamhet som har mycket lite att vinna på stordrift.
Förhållandet är snarast det omvända.
Eldistribution mår bäst i små organisationer med lokalkännedom och lokalt kontaktnät.
Och det fungerar bäst när elverkschefen och beslutsfattarna bor bland kunderna.

Svenskarna är ju ett hopplöst kuvat och efterblivet folk som utkämpat alla sina krig till den sista finnen. Den ryske tsaren Alexander I hade goda kunskapare och genomskådade detta förhållande. Efter 1808-1809 års krig tog han helt sonika Finland av de svenske och gjorde Finland till ett ryskt Storfurstendöme, vars förste Storfurste han även blev från 1809. Därmed var det färdigkrigat för de svenske och Sverige blev världens "fredligaste" land.

Så hoppet om att svenskarna ska duga till att göra något åt saken är väl inte så stort. Däremot kan man väl med visst fog fråga sig, hur länge Matti Meikäläinen tänker finna sig i att sitta i mörker och frysa, förlora intäkter och drabbas av skador, för att det tilltalar finska politiker mer att supa skallen av sig och sätta på grannlandets damer på Spindelgökarnas bekostnad, än att sköta sitt jobb. Ja, egentligen är det på Matti Meikäläinens bekostnad allt sker.

Marskalk Gustav Mannerheim.

Sedan skilsmässan från Sverige har man i Finland hunnit skjuta en rysk generalguvernör, Nikolaj Bobrikov, förklara sig självständigt i samband med ryska Revolutionen, utkämpa ett inbördeskrig, samt utkämpa två krig mot Sovjetunionen under Mannerheims ledning, för att hindra Sovjetisk plundring av Finland. Så även om dagens Matti säkert också är mer försoffad än gårdagens dito, är jag förhoppningsfull om att Finland finner ett sätt att hantera Spindelgökarna och den finska korruptionen. Däremot är jag av naturliga skäl mindre hoppfull om Sverige. Här är det mer politiskt korrekt att sitta i mörkret och huttra och vara rädd.

Hur mycket tänker man ta emot innan man tar sig till Helsingfors och talar allvar med Spindelgökarnas mutkolvar? Om man inte vill gå till direkta handgripligheter kan man ju åtminstone se till att de folkvalda blir kemiskt kastrerade och får antabus inopererat i kroppen. Då kanske finnarnas elförsörjning kan prioriteras upp av Spindelgökarnas mutkolvar.

Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
Elverkschef och ägare till ett fungerade elnät, numera stulet av Spindelgökarnas charlataner och av offentligt anställda, men av Spindelgökarna belönade psykopater.
.

En in - En ut

2011-12-28T11:03:00.001+01:00

.
(Svar till signaturen SD:s kommentar till bloggen ”Några tecken på det svenska förfallet”.)

Jag tycker att det där är en intressant dystopi.
Den kan mycket väl visa sig bli sann på sikt.
Men beträffande Sveriges nuvarande problem
missar den åtminstone delvis sitt mål.

Vi har stora problem av det slag som betraktelsen beskriver.
Det är oavvisligt så.
Men de är, åtminstone ännu så länge,
endast i ringa omfattning skapade av invandring.

De är istället skapade av svenska drönare,
vana att matas av de som arbetar,
vana att sko sig med hjälp av partibok,
medlemskap i organisationer och släktskap.

Vore det bara så att de parasiterar skulle man kunna fördra det.
Men de tar sig dessutom för att stjäla av,
och motarbeta, de som föder dem.

Vi kan se dem i tusental i överorganiserade,
eller rättare sagt överadministrerade,
offentligt ägda och styrda organisationer,
på väg från en onyttig konferens,
till en annan lika onyttig konferens,
på vilka man bara umgås på betald arbetstid
med kostnaderna täckta och utan att göra något samhällsnyttigt.

Så överorganiserade och belamrade med drönare
är många av dessa organisationer
att de förlorat förmågan att upprätthålla en samhällsnyttig verksamhet.
När något som ingår i kärnverksamheten behöver utföras
kallas den moderna tidens slavar in,
de hunsade och trakasserade entreprenörerna.

I bästa fall gör drönarna ingen skada annat än att parasitera.
Men ofta utför de även ett kontraproduktivt arbete som är till skada för folkhushållet.

De gömmer sig gärna bakom invandrarhat
och underblåser gärna invandrarhat,
för att själva kunna fortsätta sin drönartillvaro.

Men många av de invandrare som kommer hit
är mycket flitigare och samhällsnyttigare
än det svenska slödder vi föder,
vårt eget ”white trash”.

Många invandrande är dugande människor
som kan och vill skapa sig en bättre framtid
och samtidigt tillföra det svenska samhället nytta.

Sverige kan inte husera världens alla flyktingar
och alla kommer inte heller att ta sig hit.

Det kommer inte att gå att hindra människor
som vill skapa sig en bättre tillvaro
från att ta sig hit.
Inte ens om vi låter psykopaterna
bygga ut ett kontrollsamhälle
som sedan ingen vill bo i kommer det att lyckas.
Det kommer i så fall bara att förstöra för oss själva.

Kanske, kanske, kan vi påverka vilka som kommer hit,
främja arbetskraftsinvandring av dugande människor,
på bekostnad av andra som inte skulle tillföra något.
Men även det är svårt,
utan att bygga upp en till improduktiv drönarsekt
som bildligt talat står vid gränsen
och kräver mutor för att släppa in folk.

Det tenderar nog att bli så,
att den som får ihop till mutorna blir insläppt,
och övriga nekas.
Kanske är det också en form av utgallring?
Det är i så fall inte säkert att önskvärda egenskaper premieras.
Kanske bara förmågan att roffa åt sig medel till mutorna
på vilket sätt som helst.
Men människan är vad människan är
och det är inte nödvändigtvis vad vi skulle vilja att människan är.

Skillnaden mellan svensk och amerikansk invandringspolitik är,
att till USA söker sig få som inte vill prestera.
I Sverige vill våra psykopater, våra egna drönare,
hålla oss kvar i livslögnen att vi ännu är ett av jordens rikaste länder
och att vi därför kan ta emot vem som helst utan att de behöver prestera något.
Men det är lögn naturligtvis.
Vi har numera svårt att både föda våra egna kontraproduktiva drönare
och samtidigt hålla samhället fungerande.

Härvid lag vore det bra med en attitydförändring.
Det vore bra om Sverige hade en internationell image
som mer påminner om USA:s.
En bild av Sverige som ett land som man kommer till för att prestera.

Kanske kunde vi byta vid gränsen?
En in mot en ut - som på krogen när det blir för fullt?
En svensk drönare,
som utnyttjar systemet eller bara trakasserar flitiga svenskar,
ut ur landet för varje flitig afrikan som kommer in.
Det kunde bli ganska bra för Sverige,
men hur fan ska det gå för Afrika om de måste ta emot vårt slödder?

Övertorneå den 28 december 2011
Mikael Styrman
.

Spindelgöken

2011-12-27T20:04:00.004+01:00

Från naturen känner vi göken.
Göken lägger sina ägg i andra fåglars reden.
När gökungen kläcks knuffar den ut de rätta ungarna ur redet.
De går då en säker död till mötes.
Fåglarna som redet tillhör luras att istället mata gökungen.

I naturen har vi även spindeln.
Spindeln har ett nät.
Den lever på det som fastnar i nätet.
Den suger ut innehållet ur bytet.
Emellanåt sköter den sitt nät.

I ”näringslivet”, eller i det skyddade näringslivet,
det som inga regler eller lagar gäller för,
finns en paradox.

Där finns nämligen Spindelgöken Vattenfall.
Den som också har nät, men som inte sköter dem.
Som åker runt i Europa och förvärvar nät,
kör dem i botten,
fixar bonusar åt cheferna genom att göra sig av med personalen,
låter ledningsgatorna växa igen,
suger ut näten och bytena,
tillgodogör sig bytet i form av bonusar och förmåner,
lämnar de som är beroende av nätet åt sitt öde,
för att därefter dra vidare och förvärva nya nät att suga ut och fördärva.

Även spindelgöken lägger sina ägg i andras reden,
som gökungarna Alf Capone och Judas-Roope,
som Spindelgöken lade i Ekfors rede.

Och just nu har Spindelgöken och dess två halvsyskon
~~trettiotusen~~ sextontusen hushåll utan ström igen,
för tredje dygnet - så här långt.

I Finland har Spindelgöken och Company ca ~~200.000~~ 250.000 hushåll utan ström.

Hur mycket spindelgökar orkar vi med?

Övertorneå den 27 december 2011
Mikael Styrman

Uppdaterad 27/12 kl 23:05

Några tecken på det svenska förfallet

2011-12-27T11:41:00.002+01:00

.
Sitter och läser morgonnyheterna den första mellandagen efter julhelgen. TV-nyheterna var ganska sparsamma. Det är naturligtvis inte så många som jobbar mellandagarna så det blir en sorts ”morgonnyheterna light”.

Tågen står och tiotusentals utan ström

Nätet fungerar i alla fall så jag kan läsa tidningarna. Tågen står för tredje dagen, som vanligt skulle man kunna säga. Och femtiotusen hushåll är ännu utan ström efter stormen på annandagens morgon. Inte så unikt det heller. Det blir intressant att se hur länge lallandet ska hålla på den här gången.

Plogning och hyvling av vägarna

Klockan är elva på förmiddagen. Det har kommit ca 10 cm lätt snö under natten och morgonen i kombination med lite vind så snödjupet varierar. I tätorten Övertorneå har i alla fall vägarna plogats på morgonen och tidningarna distribuerats. Det är bra. Då kan man ploga gårdarna utan att plogbilen kommer efter och trycker igen infarterna.

Det slår mig att under vinterns snöfall har plogningen dröjt på riks- och länsvägarna. Uppenbarligen har det skett någon budgetåtstramning även på det området. Eller så har för mycket pengar bränts upp på de av mutor drivna stängselmontagen, både mitt och sidostängsel. Det är numera allt vanligare att man inte kan ta sig åt sidan om man möter en bil i sladd eller på fel sida av vägen. Helt omotiverat finns numera ofta ett sidostängsel som hindrar detta.

Vägarna har även varit ohyvlade efter snöfall den här vintern. A modell sibiriska tvättbrädor.

Snart som i Kenya

Snart är det väl i Sverige som det var i Kenya när jag var där. Långa rader av välmående lastbilar overksamma på vägverksstationerna. Staten har inte råd med diesel och löner eftersom politiker och andra banditer plundrar staten. På väg från Nairobi till Masai Mara, 40 mils körning, passerade vi flera overksamma eller övergivna vägverksstationer. Vägarna såg ut som om första världskriget dragit fram där. Så många och så djupa kratrar att trafiken tog sig fram längs vägrenarna. Det enda tecknet på vägunderhåll var en ensam gubbe med spade och skottkärra som stod och fyllde igen gropar en bit utanför Narok. Vid återresan någon dag senare hade han flyttat sig några hundra meter och fyllde igen några gropar där istället.

Vi kunde även se vissa andra tecken på vad som sker i ett land som förröds av korruption och som snart nog finns här också, men låt mig återkomma till dessa saker.

Snart får man ploga själv trots världens högsta skatter

För något år sedan skojade jag med en bekant från Jänkisjärvi om att byborna snart själva får ploga vägen från Jänkisjärvi till Korpilombolovägen, ca 5 km, om de vill ta sig ut. Nu är vi snart där. På grund av de allt sämre vägarna och den allt sämre plogningen köper allt fler fyrhjulsdrivna bilar för att kunna ta sig fram och det utan att förstöra bilarna. Det leder naturligtvis inte till att vägar och plogning sköts bättre. Istället drar vägfolket slutsatsen att ”nu behöver Ni inte så bra vägar och så tät plogning, när alla kör fyrhjulsdrivet” så vägunderhållet försämras ytterligare.

I förlängningen leder det väl till att posten för hela byn lämnas i en säck, hängande i en stolpe, vid Korpilombolovägen.

Helgtidningen på måndag

I år var julafton på en lördag och juldagen inföll följaktligen på söndag, så idag kom bara tisdagens tidningar. Vanligtvis efter helgen slår det ned en ordentlig bibba med tidningar. Söndagens extra stora tidning med helgbilagor kommer samtidigt med måndagens tidningar. Så där har det varit sedan helgutdelningen avskaffades. Det är psykologiskt nedbrytande och leder nog till att många slutar med tidningen. Först har man gått och vankat under helgen utan läsning och sen kommer hela bibban på måndag när man inte har tid att läsa. När nästa helg närmar sig är tidningarna en vecka gamla och då känns de inte läsvärda längre. Dagens nyheter är dagens nyheter och imorgon slår vi in fisk i dem.

Det är märkligt att man envisas med att distribuera helgläsningen med söndagstidningen mot bakgrund av att många inte får den. Materialet i den är ju ofta sådant som är producerat i förväg. Kanske är den också tryckt i förväg? Den skulle gott kunna distribueras på fredag istället så att även vi som bor på landsbygden kunde få den till helgen. Men ett sådant beslut tycks vara väldigt svårt att komma fram till på tidningarna. Det kräver kanske slopad helgutdelning i städerna också? Nåja, det kommer nog snart, att döma av den allmänna färdriktningen i vårt samhälle.

Detta bara några små betraktelser men i all sin enkelhet exempel på ett samhälle i fortgående sönderfall.

Övertorneå den 27 december 2011
Mikael Styrman
.

Ingen tvångsförvaltning av odugliga elverk

2011-12-27T09:46:00.000+01:00

.
Svar till signaturen SD:s kommentar till bloggen Staten ./. Ekfors:

Nä, det känns inte troligt med någon tvångsförvaltning av de tre stora elverken, som nu är ute och missionerar i vanlig ordning.

Efter stormen Gudrun den 8 januari 2005 var fyrahundratusen hushåll utan ström. Sedan droppade det av. Så mycket som tiotusentals abonnemang var utan ström ännu åtta månader efter Gudrun. Det är ju närmast extrema U-landsförhållanden.

Sydkraft visade sig vara så klyftigt organiserat att 1.200 larm om utlösta linjebrytare drabbade Sydkrafts enda (!) driftcentral och det under en mycket kort tid. Helt omöjligt att hantera naturligtvis, resulterande i en förlamad driftsledning och ett företag som organisatoriskt och säkerhetsmässigt löpte amok, i den mån de över huvud taget fick något uträttat. Detta kom att kosta ett antal dödsfall. Att tele- och radionäten skulle slås ut var naturligtvis mycket lätt att inse men gjorde naturligtvis inte situationen lättare när det väl inträffade.

Det något märkliga har inträffat, att efter ”Gudrun” har branschens driftcentraler centraliserats ytterligare. Det gör dem helt odugliga för sitt viktigaste syfte - att hantera stora störningar. Det får driftcentralerna att se proffsiga ut. Med alla sina skärmar påminner de om Cape Canaveral och det imponerar ju på idioter som inte kan sitt jobb.

Representanter för montörer såväl som allmänhet dog på grund av det oorganiserade reparationsarbetet och södra Sverige fylldes av kablar som slängdes ut mer eller mindre på måfå, oskyddade och omärkta, på backen, där de sedan fick ligga flera år.

Allt det här ledde till oplanerade och ostrukturerade ombyggnader av näten konserverande otidsenlig struktur på distributionsnäten. Det resulterade i stora företags- såväl som samhällsekonomiska förluster.

”Gudrun” ledde inte till någon tvångsförvaltning av de drabbade företagen. Den stormen ledde istället till att tvångsförvaltning inleddes mot Ekfors, i oktober 2005, trots att Ekfors inte drabbats av några störningar.

Med en travestering till många finnars syn på ryssar kan jag säga att

en kriminell statstjänsteman
är en kriminell statstjänsteman
om man så steker honom i smör.

Övertorneå den 27 december 2011
Mikael Styrman
.

Ropen skalla - en klocka åt alla!

2011-12-25T02:44:00.002+01:00

I Svenskan kan vi idag läsa om att försvaret som tidigare, åt sina piloter, köpt klockor för 1.450 kr/st numera flyttat upp pretentionerna och köpt klockor för 10.000 kr/st. Modellen heter upplysningsvis UTC Skydiver. I Danmark har man som en jämförelse köpt klockor för under 1.000 kr/st.

Det innebär en fördyring av det svenska försvarets klockor med 690 procent - inte illa.

Varför?

Jo, piloterna vill ha klockor som är vattentäta ned till 100 m djup. Det framgår inte av artikeln hur ofta piloterna flyger på det djupet men en representant för försvaret som varit inblandad i upphandlingen säger så här:

”Det är klart att skulle man hamna hundra meter under vattnet överlever man inte ändå, men det handlar om robusthet. Får man en klocka som klarar ett dyk på hundra meter får man något på köpet, då klarar den stötar bättre, till exempel.....klockan måste stå pall i en situation där en pilot hamnat på fientligt territorium, skild från sitt förband, och ska räddas.”

Det är tryggt att se att regeringen har landets ledning i fast hand och att man lyckats dämpa ned försvarets önskemål till klockor för enbart 10.000 kr/st, särskilt som den svenska tigerekonomin inte har råd att skicka en ambulans när folk håller på att dö.

Ett sådant kostnadsmedvetande fortplantar sig naturligtvis som en präriebrand i den offentliga förvaltningen.

Ropen skalla - tiotusenkronorsklockor åt alla!

Nog andas det åter igen att någon fått betalt under bordet för att göra en idiotaffär för skattebetalarnas pengar. Och nog lär det vara riskfritt i vanlig ordning.

Det är dags att höja skatten igen - för att finansiera vården, skolan och omsorgen.

Övertorneå den 25 december 2011
Mikael Styrman
.

Pissblöjorna och Luleå-Ambulansen väntar

2011-12-23T23:38:00.002+01:00

Ett klick på bilden visar en förstoring med läsbara texter.

.
Svar till signaturen Jouluhullu's kommentar till bloggen ”Ibland har alla otur...även Sveriges KCTV”:

Intressant att Du gör kopplingen att staten varit in i min dator och raderat inspelade Nordnyttinslag.
Den kopplingen har inte jag gjort.
Jag tror att Du har fel.
Mina inslag har nog raderats av misstag eller på grund av ett mindre program- eller hårdvaruvarufel i datorn.
Däremot har nog SVT tagit bort sina från SVT Play med beräkning och eftertanke, för att slippa bli uthängda på bloggen för sina skamlösa och korrumperade manipulationer.

Men att Du gör den kopplingen tyder nog på lite dåligt samvete och behov av att gå i försvar.
Du verkar veta en del om hur staten har farit fram genom åren och alltjämt far fram - alltid när någon pamp, partikoryfé eller maffiapåve känner sig hotad.

Jag ska snart blogga om hur staten bar sig åt när de köpte mina killar för elkundernas pengar som staten stulit av oss och hur skatteverket kommer att gå igenom stora svårigheter för att INTE se de svarta pengarna när de förbrukas. Som de lyckades med att INTE se de grova skattebedrägerierna i Siekasjärvi trots att de serverades på silverfat framför näsan på skattemyndigheterna och det enda som återstod var att trycka ned näsan i pengarna.

Skynda Dig iväg nu.
De avlövade sjukhusen, de övergivna och låsta ålderdomshemmen, pissblöjorna och Luleå-Ambulansen väntar på Dig.
Och det bästa med det är att det inte drabbar någon oskyldig.
Du har själv varit med om att bygga upp och försvara det korrumperade systemet,
så det är bara rättvist att Du drabbas av dess avigsidor.
Snart kanske det blir samordning av ambulanstransporter
för att spara pengar, så att maffian kan fortsätta att plundra det offentliga.
Den första som blir sjuk får vänta med transporten tills någon mer blir sjuk.
Och är Du skröplig så kan ambulansen sänka farten
så att Du hinner dö innan man kommer fram.
Lever Du ändå vid ankomsten kan man ta ett extravarv på stan.
Så sparar landstinget ännu mer pengar som maffian kan lura till sig och slösa bort.
Helt i linje med nuvarande ambulansransonering och enligt nu rådande spardirektiv.
Bara nästa steg på skalan...

Inget är omöjligt bara man sätter makt i händerna på psykopater.
Verkligheten överträffar alltid dikten,
kom ihåg det
sen när Du eller någon nära anhörig
ligger i ambulansen.

Övertorneå den 23 december 2011
Mikael Styrman
.

Staten . / . Ekfors

2011-12-22T03:38:00.000+01:00

Vad är det egentligen staten, politiken och svansen håller på med?

Vad gör dom?

Och varför tar de till sådant övervåld mot ett litet kraftbolag som motsvarar 1/3 promille av landets energiförsörjning?

Det ganska enkla och minst lika underhållande svaret är att många är livrädda.

Varför, och vad det tar sig för uttryck ska jag utveckla här på bloggen inom kort.

Övertorneå den 22 december 2011
Mikael Styrman
.

”Avregleringen” av Elmarknaden

2011-12-21T21:12:00.002+01:00

(Svar på kommentar från signaturen ”Stoppa smot och heja HV” till bloggen "Börsmanipulationer inget nytt".)

Jag märker att Du gör Ditt bästa för att vi ska bli lite osams. Men tyvärr, det lyckades inte den här gången heller :-) Vi uttrycker oss kanske inte identiskt lika. Men vi är nog ganska nära varandra i uppfattning ändå, tror jag.

Enkel räkning blir uppsats

Låt mig bara först påminna om att före ”avregleringen” bestod en preliminär räkning från Ekfors Kraft AB av tre rader (på 1960-talet två rader). En av dessa tre avsåg moms. När politiken och byråkratin nu svamlat med elbranschen femton år uppvisar en preliminär räkning större släktskap med en mindre pocketbok eller åtminstone en liten uppsats än med den ursprungliga räkningen.

Ohelig allians

Naturligtvis var det politikernas fel men det är inte riktigt hela sanningen. Avregleringen, eller 1995 års omreglering som det väl snarare handlade om blev följden av att ett antal oheliga intressen samverkade. De hade delvis gemensamma intressen varför de var i position att gemensamt lura andra men försökte även efter bästa förmåga lura varandra.

Demokratiskt alibi

Jag tycker att det är lite missvisande att använda termen ”politikerna”. Byråkratin eller byråkraterna beskriver bättre den partens sammansättning. Politikerna är ju bara en samling vanliga människor invalda med hjälp av partiernas listor - ett demokratiskt alibi. De är i de flesta sammanhang okunniga, oerfarna, extremt överavlönade personer vars enda uppgift är att trycka på voteringsknappens av partitoppen i förväg bestämda alternativ på kommando. De flesta är dessutom för lata eller saknar eljest förutsättningar för att sätta sig in i de ärenden de ska besluta om. För övrigt ställer det bara till problem om de sätter sig in i frågorna. De ska besluta som byråkratin föreslagit - vare sig mer eller mindre. Har de missförstått sin uppgift äventyrar de sina förmåner. Och då blir det tillbaka till ekorrhjulet och de vill de inte - tro mig.

Kamouflerad skattehöjning

För att återvända till sakfrågan var byråkratins intresse att pressa ned kraftbolagens marginaler och komma i åtnjutande av dem. Men inte för att folket skulle få billigare el - tok heller! Det var för att man skulle kunna öka skattetrycket utan att det skulle påverka konsumenternas totalkostnader. Inbyggt i systemet var därmed försämrade förutsättningar för en pålitlig elförsörjning men med byråkratens självklara logik var inte det byråkratins problem.

Meningslösa leverantörsbyten döljer försämringarna

Elproducenterna ville komma åt mellanhändernas marginal genom att få direktkontakt med kunderna. Med kunderna menas i det här sammanhanget större industrikunder. Inbyggt i systemet var naturligtvis att små hushållskunder skulle komma att betala mer respektive mycket mer. Men naturligtvis skulle de luras att tro att reformen var till för deras fromma. Och för att de inte skulle inse vad som hänt skulle de sysselsättas med meningslöst och krångligt bytande av leverantörer. I den delen var reformen en makalös ineffektivisering av elbranschen. Summan av kardemumman blev att tre-fyra man kom att utföra det arbete som tidigare utfördes av en man. Och ”samhällsnyttan” eller kundernas belöning blev ökade elkostnader.

Fullföljande av 1960-talets socialiseringsbeslut

En effekt, uppskattad av bägge parter, var att man med hjälp av ”avregleringen”, som man i ett utbrott av svart byråkrathumor kallade reformen, skulle skrämma ihjäl ett antal mindre elverk. Allt för att fullfölja socialdemokratins beslut från början av 1960-talet om att slå ihjäl alla elverk utom Vattenfall. Detta beslut lever än och är politikens grundpelare trots att den politiska majoriteten skiftat flera gånger sedan dess.

Detta beslutades för övrigt ungefär samtidigt som apoteken socialiserades - en annan reform som man under senare tid låtsades backa men istället klantade till, eller möjligen saboterade avsiktligt och slutgiltigt. Varför? Mutor naturligtvis. Mer om detta en annan gång.

Konsekvenserna de önskade

När man någon gång konfronterar en ledande politiker med avregleringens konsekvenser svarar de undfallande att allt inte blev helt lyckat eller att ”avregleringen” fick en del oönskade effekter. Och då vet Du att de inte är ärliga mot Dig. Omregleringen fick precis de effekter som den var tänkt att få. Byråkratin fick mer pengar att slösa bort eller förskingra, skattebetalarna fick högre kostnader utan att förstå att det var politikens och byråkratins fel och hela elbranschen fick skulden.

Du hoppas att det ska bli bättre. Det hoppas jag också men tyvärr blir nog det mesta ännu sämre. Det finns inte så ineffektiv verksamhet att inte en svensk byråkrat kan göra den ännu ineffektivare. Men låt oss inte nedslås av det utan istället försöka hålla oss undan så att vi inte nås av byråkraters och politikers omsorger. Någon uttryckte det helt nyligen mycket bra. När bara vargarna finns kvar så äter de upp varandra.
Så låt oss önska våra politiker och byråkrater - Good Hunting!

God Jul till Dig också ifall vi inte hörs av!

Övertorneå den 21 december 2011
Mikael Styrman
.

Ibland har alla otur...även Sveriges KCTV

2011-12-20T17:52:00.000+01:00

.
Och ibland har nästan alla otur samtidigt. Så gick det åtminstone för mig och Sveriges Television idag.

Jag skulle så stort gå igenom några Nordnytt-inslag från dagarna efter ”Luca Brasi” och de andra krutuppfinnarna på Elsäkerhetsverkets tilltag att opåkallat bryta strömmen mellan Mattila och Risudden fredagskvällen den 21 oktober i år.

För säkerhets skull bandade jag inslagen dagarna efter och det som inte gick att kopiera filmade jag av från skärmen. Tänkte att det var bäst att göra så. Man vet ju aldrig om de finns kvar sedan, när man behöver dem...

Sen hade jag en dialog med Micke Nyberg om inslagen. En medarbetare till mig hade, mig ovetande, skrivit till SVT om inslagen och jag kom att, honom ovetande, prata med Micke Nyberg på Nordnytt om dem. Han förklarade inslagen med att någon hade fått typ hjärnsläpp och sagt en del saker i påannonseringen som inte stämde och som Micke Nyberg var mycket väl medveten om att var fel. Men jag ville nog minnas att de även upprepades inne i inslagen. Med det sagt så fick saken vila i avvaktan på bättre tider.

Det var egentligen två saker som jag retade upp mig på. I ett av inslagen säger nyhetsuppläsaren ”i fredags bröts strömmen inom Ekfors område ännu en gång”. - Vilket märkligt yttrande! Hur kunde han säga så? Vilken annan, eller snarare vilka andra gånger hade det skett? Jag upplevde nog det så, att det uttalandet hade varit i säck innan det kommit i påse. Det där måste någon ha beställt, för att inför människor bosatta utanför området måla upp en bild av att elavbrott är något som förekommer frekvent i Ekfors område. Underförstått att det skulle vara därför tvångsförvaltning sker och inte på grund av politiska och andra skurkstreck.

I det andra inslaget säger uppläsaren att strömmen kunde vara påslagen trots att vakterna hade kallats bort därför att "man på måndagen hade reparerat två stolpar". Och det var ju också lögn och förbannad dikt. Det reparerades aldrig några stolpar för det fanns inga fel på några stolpar. Även i det här fallet menar jag att ett sådant här uttalande inte kan komma till av en händelse, av en slump, av dumhet eller vad som helst av de saker som Micke Nyberg ville bortförklara dem med när vi talades vid. Man kan inte av misstag komma på att säga att två stolpar hade reparerats. Det måste man ha blivit tubbad till att säga eller helt sonika ha hittat på själv.

Men när jag nu skulle göra inslaget till bloggen för att visa hur propaganda-TV-kanalen KCTV - förlåt, den svenska motsvarigheten till den nordkoreanska propagandakanalen KCTV, dvs Sveriges Television, arbetar så hade det hänt något med mina kopior av inslagen. De fanns nämligen inte kvar på datorns hårddisk.

Och som sagt, ibland har alla otur samtidigt, för när jag gick in på SVT Play för att hämta inslagen därifrån hade de försvunnit därifrån också, trots att jag hade diskuterat inslagen med Micke Nyberg.

Så kan det gå ibland - i den sista sovjetstaten.

Övertorneå den 20 december 2011
Mikael Styrman
.

Lån eller Gåva?

2011-12-20T10:24:00.002+01:00

.
Sverige kan tänkas bidra med 100 miljarder i lån till IMF, uppger media att Anders Borg sagt. Det handlar om den senaste fåfänga expeditionen för att rädda euroländernas politiker. Det är möjligt att kollegialiteten kräver att Sveriges politiker är solidariska med dessa europeiska politiker. Det kan också argumenteras för att det finns skäl för ett exportberoende land som Sverige att vårda relationerna till kundmarknader. I slutändan bestäms dock Sveriges exportmöjligheter av om omvärlden behöver våra varor - inte av om våra politiker är kompisar med europeiska politiker på väg mot sin sorti.

Man bör vara klar över, om man också ska delta i kommande expeditioner? Och hur hög kommer slutnotan i så fall att bli? Eller ska man säga nej senare? Blir inte i så fall dessa hundratusenmiljoner kastade i sjön? Europolitikernas konkurshot är ju inte undanröjt i och med denna expedition. Hittills har vi inte sett någon lösning på euroländernas kris. Bara fortsatt upplåning och substanslöst pladder som syftar till att det ska sparas...någon gång...i framtiden... av våra barn...förhoppningsvis. Och i den europeiska bottenlösa brunnen kommer pengarna att hamna - oavsett vilka kringgående manövrer man genomför för att paketera upplägget smakligt.

En annan fråga som är intressant för bedömningen av om det potentiellt rör sig om ett lån eller en gåva, är frågan om vi pratar euro eller kronor. Om vi pratar euro och den europeiska politiken fortsätter som hittills är de kanske inte värda särskilt många kronor när de eventuellt ska betalas tillbaka.

Hela frågan borde vara känslig, tycker jag. Kan det finnas noll kronor till en rekonstruktion av SAAB men hundratusenmiljoner kronor att - mot bättre vetande - slänga i den europeiska bottenlösa brunnen?

Vilken är svenska skattebetalares uppsida i att slänga hundratusenmiljoner åt europeiska egennyttiga, ansvarslösa och inkompetenta politiker? Är inte det bästa för svenska skattebetalare istället att dessa politiker så snart som möjligt befrias från sina uppdrag? Och är inte i så fall det bidrag som nu föreslagits från svensk sida direkt kontraproduktivt?

Övertorneå den 20 december 2011
Mikael Styrman
.

Avlyssningsfårskocken bekänner färg

2011-12-19T22:34:00.002+01:00

Säpo ska få beställa avlyssning och FRA ska utföra den. Det har den överavlönade fårskocken i riksdagen bestämt.

Så där ja. Nu kom den. Den sedan länge - inte efterlängtade - men väl förutsedda, lagändringen som gör det möjligt att ge ett legalt skimmer över avlyssningen. Att avsikten hela tiden varit att avlyssna folket visste alla som har något innanför pannbenet.

Nedmonteringen av den svenska demokratin och rättssäkerheten går på i ullstrumporna och marschen mot den organiserade och allomfattande förtryckarstaten har tagit ännu ett kliv framåt.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Börsmanipulationer inget nytt

2011-12-19T22:26:00.001+01:00

Robothandeln på börsen och dess manipulativa effekter har uppmärksammats i media i dagarna. Och det är naturligtvis bra, den behöver uppmärksammas. Helst innan den ställer till med en katastrof.

Men börsmanipulationer i sig är ju inget nytt. De har funnits lika länge som det funnits börser.

I Sverige är handeln sedan länge organiserad på ett sätt som gör att det är rena skämtet att prata om en börshandel i egentlig mening. Allt större del av omsättningen kommer från institutionaliserade medel. Indirekt från sparare som frånhänt sig kontrollen och besluten över sina investeringar. Effekterna av denna struktur blir flera. En effekt är att den som kan kanalisera spararna till fonder som han/hon kontrollerar kan utöva ägarinflytande utan att egentligen äga någonting. En annan effekt är att allt fler som fattar investeringsbeslut inte gör det för egen del utan gör det för andras räkning. Ofta, och särskilt i osäkra tider, överensstämmer inte ägarens intressen med intressena hos de som är verksamma inom handel, fonder och investeringsbyråkrati.

De som är verksamma inom fonder, banker m.m. har intresse av att hålla handeln igång och priserna uppe. Det måste vara väldigt frestande att se nyttan av att använda en del av andras pengar till att stötta vacklande kurser och hålla cirkusen igång.

Man kan säkert bli ganska bra på det också, i liten skala. Efter ett tag kan man tro att man kan det. Att man kan kontrollera prisbildningen. Ungefär som våra politiker trott sig kunna kontrollera konjunktursvängningar så att det aldrig skulle bli lågkonjunktur. Och det är riskfritt också eftersom ingen har insikt i, eller bryr sig om, de enskilda affärerna. Även med insikt är det svårt att visa att en viss affär initierats av otillåtna motiv. Med tiden blir man allt mer fartblind. Följden blir att börsen pumpas upp till en bubbla. Att det blir långt mellan de verkliga ägarnas riktiga värdering av tillgångarna på börsen och den uppblåsta och skenbara värdering som är följden av de små stegens manipulativa tyranneri. Tills det så småningom spricker och faller fritt.

Börsmanipulationer är inget nytt som kommit in via robotarna. Det är heller ingenting som man kan bil av med utan vidare. Men det skulle kännas bra att veta att någon verkligen försökte tygla manipulationerna.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Läsvärt

2011-12-19T15:05:00.002+01:00

.
Staffan Heimerson skriver bra i Aftonbladet om den europeiska krisen:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article14097891.ab

Tänkte lägga in en kommentar men det gick inte för oss som är så gammaldags att vi inte är övertygade om att Facebook nödvändigtvis är en välsignelse som drabbat mänskligheten. Så jag skriver väl kommentaren här istället:

Mycket bra Staffan Heimerson. Till den långa raden med elände kanske man även kan foga ett pensionssystem som också havererar. Och så har jag en liten invändning. Vi har nog redan teknokrater istället för folkvalda, eller möjligen psykopater. De genom sina partilistor ”folkvalda” är nog bara en kuliss som psykopaterna håller sig med för att det är bekvämt. Återstår således att se om vi även ska begåvas med ”en stark ledare med mustasch” som kan organisera psykopaterna. Men hans värv utför de redan, fast med Jönssonligans organisation och samhällsnytta.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Václav Havel ur tiden

2011-12-19T11:04:00.001+01:00

.
Tjeckoslovakiens sista och Tjeckiens första president, den för sin kamp mot fördummande korruption, rättsröta och diktatur världsberömde Václav Havel gick ur tiden i går.

Det är nog ingen slump att Tjeckien, även under senare tid, inte varit så pigga på att hoppa med på vagnen och ratificera alla möjliga dumheter som EU:s ledare hittat på. Under senare tid har förslagen allt mer kommit att präglas av att vara paniklösningar.

Jag tror inte att det är långsökt att anta, att denna nyttigt skeptiska hållning mot farliga förslag, det ena mer odemokratiskt än det andra, är en del av arvet efter Havel. Vi behöver också en Václav Havel som kan städa bland fördummande och moraliskt förödande korruption - här i den sista sovjetstaten.

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Nord-Koreas kung Karl-Gustav död

2011-12-19T11:03:00.000+01:00

.
Media rapporterar idag om att Kim Jong-Il har avlidit. Åtminstone SVT:s morgonnyheter sade att han styrde Nord-Korea med järnhand. Det tror jag inte en sekund på. Uttalandet är nog att betrakta som ”professional bullshit”. Det är nog inte mer korrekt att påstå att han styrde Nord-Korea med järnhand än det är att påstå att kung Karl XVI Gustav styr Sverige med järnhand.

Nord-Korea styrs av dess generaler. Kim Jong-Il var bara en attrapp som de gömde sig bakom. Och nu ska Nord-Koreas generaler se till att en ny ofarlig tronföljare tar plats så att de inte blir arbetslösa. Som pretorianergardet gjorde i det gamla Rom - inget nytt under solen således.

Kanske SVT:s kuvade och censurerade nyhetsredaktioner skulle kunna lyfta sig lite från damtidningsnivån i sin utlandsrapportering?

Övertorneå den 19 december 2011
Mikael Styrman
.

Blev Du lurad?

2011-12-18T22:58:00.004+01:00

.
När Elsäkerhetsverket slog till utan förvarning i Haparanda, en fredag kväll för några veckor sedan, och bröt strömmen i älvdalen, från Mattila till Risudden påstod de, att det var akut nödvändigt av säkerhetsskäl. Man ställde sedan även ut vakter från Vattenfall - åtta man påstås det - hela helgen. Av säkerhetsskäl, sa man.

Men hur farlig var linjen?

Och kan vi lita på medias rapportering eller är den styrd?

Se filmen nedan och döm själv!

Filmen är tagen i samband med rasering av den gamla ledningen - lite drygt en arbetsdag efter Elsäkerhetsverkets äventyr.

Nedanför filmen finns en stillbild av stolproten. Bilden har något bättre upplösning än vad som låter sig visas på filmen. Klicka på bilden för en förstoring.

Övertorneå den 18 december 2011

Mikael Styrman
.

Skurkstatens konkurslek rasar vidare

2011-12-13T07:54:00.000+01:00

.
Så där ja, då var det Lucia och det lackar mot jul och nyårshelg. Just den tid då de politiska trakasserierna brukar kulminera.

Och just idag ska vi samlas igen, en massa vuxna människor och leka konkursleken kring ett kärnfriskt företag, i ett land där snart ingenting fungerar, men där nomenklaturan beviljar sig själv allt större friheter och allt större förmåner, som vi andra ska bära.

Om jag inte hörs av på ett tag så kanske det beror på att skurkstaten häktat mig, så här inför julen, som man brukar göra med politiskt obekväma personer i skurkstater.

I så fall tar det ett tag innan jag kan berätta om de stötande och grova olagligheter som statens funktionärer ägnade sig åt härom veckan i Övertorneå. Men kom ihåg en sak under resans gång. Det är inte staten som är skurken. Det är de olika personerna som bär sig skurkaktigt åt som är skurkarna.

Övertorneå den 13 december 2011
Mikael Styrman
.

Syftet är sabotage

2011-12-12T15:48:00.006+01:00

.
När 10-15 maffiastyrda politruker slog till mot Ekfors kontor onsdagen den 30 november d.å. var syftena flera. Den gemensamma nämnaren var att sabotera företagsdriften. Det handlade om att koppla in vägbelysningen utan att kommunen betalat. Att komma över kraftverken för att vi inte ska få några intäkter från dessa samt att komma över nätdriften. Av för mig outgrundliga skäl tror den svenska regeringen och Energimarknadsinspektionen att någon som aldrig skött elnät och som inte heller duger till att vara advokat, vare sig i Stockholm eller Skellefteå, skulle vara en baddare på att sköta elnät. Kanske gläntar detta till en förklaring till varför elnät, elmarknad, järnvägar, sjuk- och åldringsvård fungerar allt sämre i landet?

Johan Gullesjö, Ei:s tvångsförvaltare av Ekfors nät, som av Yvonne Fredriksson lovats att få roffa åt sig elabonnenternas pengar efter bästa förmåga, utan att någon myndighet kommer att lägga sig i det, slår sig för bröstet och säger sig ha tagit kontrollen över driftcentralen och kontrollen över anläggningarna, se uttalanden i lokalpressen och meddelande till kunderna.

Gullesjö har tagit kontrollen över driftcentralen om det innebär att ta kontrollen över Stockholms Lokaltrafiks driftcentral om man stjäl en parkeringsautomat. Det man tagit är en enklare utrustning för styrning av ett antal fjärrmanövrerade frånskiljare. Det är ingen driftcentral. Men det får den effekten att vi inte längre kan sektionera eller korta av elavbrott med den utrustningen och det kan förmodligen inte de heller.

Vi kan inte heller på något annat sätt avhjälpa driftstörningar efter att Gullesjö & Fredriksson använt, enligt uppgift sexhundratusen kronor av elabonnenternas pengar, till att byta alla lås. Ekfors personal har således inte längre tillträde till anläggningarna och är även förbjudna att arbeta på dessa. Detta måste vi respektera. Så länge den organiserade brottsligheten har kontrollen över den svenska staten och det svenska rättsväsendet kan vi inte göra något åt den saken.

Den nämnda fjärrmanövern är såvitt vi vet numera obrukbar och ligger och skräpar i ett kontor på brandstationen i Övertorneå. Mot bakgrund av vilka resurser som finns i Gullesjös organisation får man av hänsyn till kundernas bästa hoppas att de aldrig får den att fungera. I det här sammanhanget är det faktiskt viss skillnad på att vara driftledare och analysera, dra slutsatser och samordna insatser jämfört med att utföra enklare sysslor på någon annans uppdrag. För att man kan tanka och köra en bil är det ju inte säkert att man kan konstruera en bilmotor eller analysera vad det eventuellt är för fel på den. Enligt ännu obekräftade uppgifter är våra tidigare anställda numera i Vattenfalls tjänst.

Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö har lyckats med det tvivelaktiga konststycket att placera det här en gång så tillförlitliga nätet i en Moment 22-liknande situation. Så många okunniga kockar, så många organisationer, så många personer som ingen kan överblicka är numera inblandade att ingen längre kan arbeta på anläggningen även om det skulle framföras en vädjan. När tillräckligt många och okunniga personer får tillgång till avtryckaren går det inte att veta vad de kommer att ställa till med. Någon kan tänkas skjuta sig i foten, en annan skjuter någon annan i foten och en tredje skjuter sig i pannan. Ingen kan längre arbeta på anläggningarna. Åtminstone inte om man inte tycker att det är kul att bränna linjemontörer till döds eller som det tycks vara numera - vem som helst som tycker att det kan vara kul att vara ute och leka montör. Det här kommer nog att ta en ände med förskräckelse. Det är inte så lite "fullast kör" över den här organisationen som begåvningsreserven har byggt upp.

Driftledningen utövas, enligt vad som hittills är känt, av Vattenfalls Driftcentral i Trollhättan, utan tillgång till vare sig driftstyrningsutrustning eller lokalkännedom.

Hur detta ska utvecklas känner vi naturligtvis stark oro inför. Ekfors nät är känt för att aldrig drabbas av de långa elavbrott som många andra eldistributörer med eljuntan i spetsen ständigt är utsatta för. Nu senast manifesterades eljuntans förmåga genom att ca 20.000 kunder utsattes för långa elavbrott i dagarna, efter ett mindre snöfall före helgen. Ännu i skrivande stund, efter fyra dygn, är hundratals elabonnemang strömlösa.

Det har varit en hederssak för oss att bygga ett bra nät som människor ska kunna lita på. Ingen har heller behövt evakueras på grund av elavbrott inom Ekfors område. Men inget nät kan göras så bra att det kan sättas i händerna på vem som helst och ändå med säkerhet fungera. Även ett bra nät kräver en fungerande driftorganisation. Gullesjö använder sig av Vattenfall Service Nord. Det låter betryggande. Eller gör det verkligen det? I Ekfors nät har vi så långt tillbaka som jag kan minnas, snart femtio år, aldrig hittat sönderruttnade älg- och björnkadaver hängande i linorna.

En av Vattenfalls kunder, bosatt inom ett till oss angränsande nät, hörde av sig till mig i helgen. Han är bosatt i ett område som har elektrifierats av Vattenfall och som de har, och har haft, hand om driften i allt sedan dess. De har således fullt utbyggd driftledning för området och så god lokalkännedom som man kan ha i ett egenägt Vattenfallnät.

Här är den senaste tidens driftstörningsstatitik:

Vattenfallkunden vill betona att listan inte på något sätt är komplett utan innehåller de avbrott som han kunna iaktta medan han varit hemma och haft tid att göra noteringar:

Och så här har han utrustat sin värmepanna för att kunna bo inom Vattenfalls område:

Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö, av allt att döma med regeringens stöd och uppdrag, har lejt Vattenfall att sköta driften. På papperet har man en stor organisation. Man har också ett stort nät att sköta. Alla erfarenheter hittills har visat att när det behövs folk inom Ekfors område har det redan länge behövts folk inom Vattenfalls område. Därför finns inga överskottsresurser att tillgå. Ska Ekfors nät tillföras resurser måste Vattenfalls kunder stå tillbaka och drabbas av ännu längre avbrott. Men kommer det att ske?

Skulle, mot förmodan och beprövad erfarenhet, resurser kunna tillföras bör de, för att det ska vara meningsfullt användas till ändamålsenliga åtgärder. Det kan inte den driftorganisation som Gullesjö & Fredriksson sjösatt garantera.

Snarare är det en beställning på allvarligare elolycksfall eller rent av dödsfall. Ekfors har aldrig drabbats av dödsfall bland linjepersonalen medan linjemontörerna dött som flugor i omkringliggande Vattenfallnät. Allt medan ett korrumperat elsäkerhetsverk och en dito åklagarmydighet effektivt ombesörjt att ingen ansvarig kunnat ställas till svars. Vattenfall-anställda har fungerat som kanonmat åt okunniga chefer och en dysfunktionell driftorganisation med överdriven centralisering som ledstjärna.

Nu vill jag inte med detta ha sagt att det med nödvändighet kommer att gå åt helvete. Det kan naturligtvis gå bra också. Om man har tur. För mig som i trettio år har svarat för att det inte har gått åt helvete i Tornedalen känns det naturligtvis lite klent att den förmodligen viktigaste nyttigheten för att man ska kunna leva i Tornedalen nu är överlåten till Fru Fortuna att garantera. Det är sorgligt att se, att en så viktig verksamhet med lagens hjälp kan hamna i händerna på dessa kriminella galenpannor. Samtidigt måste jag vidgå att jag känner en betydande lättnad över att jag inte behöver vara inblandad i dessa tokerier. Och jag avundas inte någon som vill eller tvingas vara det.

Det är ju samtidigt så att skulle man inte ha tur är inte förutsättningarna de bästa. Vi har för inte särskilt länge sedan haft -50 grader i en veckas tid här. Då tar det inte många timmar innan husen börjar frysa sönder och människor behöver evakueras i ett samhälle som inte alls är förberett på några evakueringar i sträng kyla. Den tidsmarginal som finns behövs för strukturerat och analytiskt arbete och får inte slösas bort på planlöst lek och lallande. Det är nu även länge sedan vi haft en riktig storm varför det av statistiska skäl finns anledning att befara att nästa inte är så långt borta.

Jag ska snart skriva om vilka metoder staten använde sig av onsdagen den 30 november. Min gissning är att Du som läser detta kommer - om inte att förvånas - så åtminstone att finna det läsvärt.

Övertorneå den 12 december 2011 
Mikael Styrman 
.

Maskarna vrider sig

2011-12-12T01:43:00.000+01:00

.

Maskarna vrider sig när kroken närmar sig. Det vet varje fiskare.

Det antyds skamset från de politiska partier som nu känner efter hur isen bär, att det i Stasis arkiv även finns oskyldiga personer som skulle kunna ta skada av ett offentliggörande. Det kan säkert finnas oskyldiga med där. Men det är ju ingen anledning att inte släppa materialet fritt.

Det fanns svenska psykopater som skaffade sig själva fördelar genom att hjälpa de Östtyska förtryckarna. Genom att förstöra andra människors liv således. Inte är det särskilt konstigt att de nu försöker slingra sig undan sitt ansvar. Och det är inte heller att förvånas över, att de försöker göra det genom att fegt gömma sig bakom ryggen på oskyldiga. Så gör psykopater.

Vi vet en del sedan tidigare. Exempelvis vet vi äldre och minnesgoda en del om vilka ledande politiker, i Birgitta Dahl-generationen, som reste frekvent i Östtyskland och slickade bland annat mördaren och förtryckaren Erich Hoenecker & Co i alla tillgängliga kroppsöppningar. Det var ungefär samtidigt som Birgitta Dahl och Jan Myrdal m fl var Pol Pot-kramare och hjälpte till att mörklägga morden på 2 miljoner kambodjaner.

Vi vet det inte för att dessa pampar, dåtida och kanske i viss mån nutida, har gjort offentlig avbön. Vi vet det inte heller för att svenska media skulle ha stått på barrikaderna för att reda ut det här. De har tigit tappert - skamset eller inte - vilketdera kan vi inte veta. Vi vet det inte heller därför att representanter för de svenska storföretag vilka var Östtyska ”hovleverantörer” skulle ha klivit fram och gjort upp räkningen med sitt skamliga förflutna. För det har de inte.

Den som inte har någon egen ko på isen behöver knappast gråta krokodiltårar för att det kan finnas oskyldiga i Stasis rullar. Svenskarna är sannolikt mer vuxna än sina myglande politiker och förstår att det inte handlar om något rättegångsprotokoll från en domstol i en rättsstat utan om brottslingars arbetsmaterial.

Det är nu hög tid att vi får veta. Att Sverige gör upp med sitt skamliga förflutna som samarbetspartner och medhjälpare till folkmördare och folkförtryckare. Anständigheten bjuder, att svensk media tar täten och utsätter det myglande patrasket, som ännu försöker mörklägga sina snuskaffärer, för ett sådant medialt tryck, att allt annat än att Sverige gör upp räkningen med denna vedervärdiga hantering blir en omöjlighet.

Övertorneå den 12 december 2011
Mikael Styrman 
.

Europeiska Thelma & Louise

2011-12-11T11:37:00.000+01:00

En del debattörer synes bekymrade över att Sverige kommer att få betala ett allt för högt politiskt pris genom att bli kvar på perrongen när det europeiska tåget går. För att citera Carl Bildt, som han en gång i tiden uttryckte sig, så riskerar Sverige åter att ”förvandlas till en europeisk randstat”.

Med hänsyn till vart det europeiska tåget är på väg samt med hänsyn till rubriken, är det mera adekvat att tala om den europeiska bilen. Och frågan är om det är så mycket att vara ledsen över om Sverige inte får plats i bilen.

Slutet på det europeiska rofferiet, i den form vi nu känner det, uppvisar allt större likheter med slutscenen i den kända filmen Thelma & Louise, med Susan Sarandon och Geena Davis. Ni vet den där de tar fart och åker rakt ut över stupet.

Om man prompt vill följa med kan man ju sätta sig i den svenska bilen - numera kinesisk - och köra den också över stupet en annan dag. Detta är för övrigt något som kommer att ske, om man inte kan få bucht med den svenska grova kriminalitetens grepp om statsmakten. Det är om man följer med i den europeiska bilen som man inte har någon valmöjlighet. Det går inte att göra ogjort.

Det är svårt att låta bli att fascineras över vilken beroendeframkallande drog det europeiska politiska självsmekeriet är. Det tycks ge ett beroende som är svårare att bryta än det som följer av de flesta tunga droger. Till och med när kursen är utstakad härifrån till evigheten vill många ledande svenskar hellre gå under i det europeiska strålkastarljuset och poliseskorternas glans än ställa sig vid sidan av, i den gråare svenska vardagen, och överleva.

Övertorneå den 11 december 2011 
Mikael Styrman 
.

Ännu en statslögn avslöjad - men mer ska följa

2011-12-11T03:47:00.002+01:00

Forskarna har nu, föga förvånande, konstaterat att det inte alls är den på 1290-talet avlidna Magnus Ladulås som finns begravd i Riddarholmskyrkan.

Det har länge kunnat misstänkas att det förhåller sig på det sättet och att det har varit fråga om ett avsiktligt bedrägeri från statsmakten att påstå att kvarlevorna skulle höra till Magnus Ladulås.

Avslöjandet gläntar dessutom till det mycket grövre bedrägeriet att Magnus Ladulås och hans livsgärning aldrig existerat. Ja, Magnus kan ha existerat, men inte Ladulås.

Varför det förhåller sig på det sättet, vilket syftet varit med bedrägeriet samt vad det innebär för oss nutida svenskar ska jag återkomma till i en blogg som jag redan tidigare flaggat för, nämligen ”Magnus Ladulåsstiftelsen”.

Övertorneå den 11 december 2011 
Mikael Styrman
.

Svensk byråkrati erövrar Kina

2011-12-10T22:26:00.003+01:00

Ibland när man läser tidningen vet man inte om man ska skratta eller gråta. Man tar sig för pannan och tänker: kan detta vara sant? En snabb koll högst upp på tidningen gör dock att man kan utesluta att det rör sig om ett aprilskämt.

För någon vecka sedan rapporterade svenska media om att Energimyndigheten har en man stationerad i Kina som ska lära kineserna tillverka lågenergilampor. Och de är ju ganska klart att med de höga skatter vi betalar i Sverige måste det vara jobbigt att sätta sprätt på allt som regnar in. Det kan därför bli lite lustiga äventyr.

Varför Kina? Vanligen finns det en förklaring när svenska politiker och tjänstemän hamnar så långt bort. Typiskt sett brukar det betyda att man vet för mycket om någon eller någonting. Som när regeringen gömde Ola Alterå i Nairobi för att inte pressen och andra intresserade skulle kunna få tag i honom. Eller att någon annan upplever personen som ett hot. Som när Göran Persson deporterade Margareta Winberg till ambassadörsposten i Brasilien för att få lugn i huset.

När politiker och byråkrater tar sig för att styra och mästra utvecklingen brukar det ofta leda till att utvecklingen hämmas eller styrs i en oönskad riktning. Så tycks det vara även den här gången eftersom lamptypen som våra byråkrater ska förbättra i Kina anses förlegad av de flesta (alla?) sakkunniga bedömare.

Vad kan det då komma ut av Energimyndighetens Kina-äventyr? Jag skulle nog drista mig att tro att Energimyndigheten ganska snart kan fungera som en resebyrå för svenska byråkrater som vill ha en anledning att resa ut i världen på betald semester, under trevliga former, istället för att gå hemma i den grå vardagen och övervaka skottning av järnvägsväxlar och vägning av pissblöjor. Kanske måste Energimyndigheten snart öka antalet anställda i Kina för att kunna ta emot stora delegationer av miljöintresserade kommun- och landstingspolitiker och dito tjänstemän som vill följa det viktiga och framgångsrika svenska miljöarbetet i Kina på ort och ställe - och på skattebetalarnas bekostnad.

Övertorneå den 10 december 2011
Mikael Styrman 
.