De informella nätverken undergräver demokrati och rättssäkerhet.

Oår

2006 och 2007 verkar inte vara nationalsocialdemokratins år i Sverige. Man kan, utan att bli anklagad för någon större överdrift säga, att det som kan gå fel också går fel för sosseriet i år. Om det ligger någon sanning i det nyss nämnda och Murphys lag, finns det mycket roligt att se fram emot, för oss alla som ledsnat på den prägel av korruption och maktmissbruk som nationalsocialdemokratin satt på landet.

När jag satte mig ned för att skriva, var det i akt och mening att beskriva det nationalsocialdemokra­tiska pusslet ikring Ekfors Kraft och mig själv. Det gick inte. Det finns ju inget pussel längre. Kvar finns en oorganiserad pusselbitshög, bestående av klantigt tillyxade och illa passande bitar, som lika gärna kan vara tillknackade i den gamla Volgafabriken i Nischny Nowgorod – i en ordentlig, av hemmyglad statlig vodka orsakad, bakfylla.

Nåväl, låt mig beskriva några av pusselbitarna istället:


EMI och den 33%-iga tariffhöjningen

Energimarknadsinkvisitionen har förelagt Ekfors att sänka sina tariffer därför att tarifferna är satta under en tid av tvångsförvaltning. I EMI:s påstående ligger uppenbart väsentliga motsägelser. Om Ekfors nät är satt under tvångsförvaltning, hur kan då Ekfors höja sina tariffer? Den intelligente läsaren inser naturligtvis att om Ekfors kan sätta nättariffer, då kan inte nätet vara under tvångsförvaltning eller, så måste nättarifferna vara satta med tvångsförvaltarens goda minne.

Syftet med tvångsförvaltningslagen är att trygga elkundernas försörjningssäkerhet. Om kostnaderna ökar kraftigt på grund av EMI:s agerande bland annat i form av tvångsförvaltning går pengarna, som är avsedda för nätets drift, åt till tvångsförvaltningskostnader istället. För att inte missköta nätet måste en förvaltare av ett elnät då antingen spara (om det går) eller öka intäkterna, annars sköter han inte sina åligganden. Om förvaltaren – vare sig han är det av tvång eller frivillighet - inte sköter nätet skadar han både elabonnenterna och förvaltningsobjektet. Han gör han sig då skyldig till åtalbart tjänstefel.


Tvångsförvaltning eller frivillig förvaltning?

Enligt Ekfors uppfattning har det inte pågått någon tvångsförvaltning. Alternativt har driften av nätet av tvångsförvaltaren delegerats till Ekfors. Annars kan inte Ekfors sköta något sådant. Det framgår av namnet på hela operationen, smaka på det; t v å n g s f ö r v a l t n i n g. Alltså måste det vara tvångsförvaltaren som har höjt nätavgifterna. För övrigt är frågan bara av ytterst akademiskt intresse eftersom EMI stack svansen mellan benen och drog tillbaka tvångsförvaltningen bara någon vecka efter att Ekfors höjde tarifferna.

Den helt övervägande tiden med de nya tarifferna har således ingenting annat med tvångsförvaltningen att göra än att EMI:s tvångsförvaltning orsakat kostnadsökningarna och att tariffnivån är satt under tvångsförvaltningstiden. Ekfors har ännu inte funnit anledning att frångå den.


Pusseriet

Som bekant har Energimarknadsinkvisitionens chefsjurist i en hast blivit Konkurrensverkets chefsjurist. Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren firar rekryteringsframgången med översvallande lovord på bästa öststatsmanér på KKV:s hemsida. De hade nog på Hoeneckervis och enligt sentida nationalsocialdemokratisk sedvänja pussats, om så Zackari varit en man.

Jag vill inte undanhålla läsaren en del av pärlorna från KKV:s hyllningstal till Zackari då de även avslöjar mycket om hur pusslet var tänkt att bli och varför.

Charlotte Zackari har bland annat tidigare arbetat som

domare,
byråchef vid konkurrensverkets rättssekretariat,
departementsråd och chef för konkurrensenheten på Näringsdepartementet.

Mot denna bakgrund är det inte så konstigt

att det uppstått tvist om vägbelysningen inom Övertorneå och Haparanda kommuner,
att vägbelysningstvisten av kommunerna förts till konkurrensverket,
att vägbelysningstvisten förts till Marknadsdomstolen för att processen ska kosta pengar och dra ut på tiden så att Ekfors får vänta på sina intäkter,
att EMI i Ekfors koncessionsfråga och Övertorneå och Haparanda kommuner i vägbelysningstvisten företräds av samma advokater,
att EMI av Näringsdepartements agerande att döma uppenbart har departementets öra.


Misslyckat intelligenstest

Vägbelysningen har ingenting med nätverksamheten att skaffa. Den är inte koncessionsberoende, den är fri. För leverans krävs att kunden betalar leverantörens räkningar. Frågan är mycket okomplicerad. Belysningstvistens användande i nätkoncessionsfrågan kan närmast liknas vid, att försöka driva in en fyrkantig klots i ett runt hål. Det visste inte EMI:s chefsjurist (!), sin överväldigande kompetens till trots, när vägbelysningsbråket drogs igång.


Skinn på näsan och hårda nypor

Med denna kunskap är det inte så konstigt att Myndighetssverige och det svenska rättsväsendet verkar drabbas av något som närmast kan beskrivas som en kollektiv hjärnblödning så fort Ekfors eller jag kommer på tal. Det krävs av Maud Olofsson att hon har mycket skinn på näsan och hårda nypor om hon ska kunna komma till rätta med detta, under decennier uppbyggda, finmaskiga korrumperande informella nätverk.