På julafton hade Norrbottens-Kurien en artikel (sid 5 i papperstidningen) med rubriken ”Övertorneås elkunder betalar mest i landet”. Artikeln är kraftigt missvisande och tendensiös samt väcker många frågor.
En källa
Kurirens enda källa tycks vara en ”undersökning” utförd av Villaägarnas Riksförbund. En enklare intervju synes ha gjorts med en person vid Övertorneå kommun – dock inte beträffande ”sakuppgifterna” som presenteras i artikeln. Redan att undersökningen kommer från Villaägarnas Riksförbund ger anledning till misstänksamhet. Föreningen har tidigare dokumenterat sin oförmåga till saklighet – särskilt när Ekfors är berört.
Oklart innehåll
Det förefaller som om jämförelsen avser nätavgifter men detta kan inte utläsas med säkerhet. Utan att presentera hur undersökningen gått till dras i artikeln långt gående slutsatser.
Negativ nätavgift?
Ett stort nummer görs av att Övertorneåborna påstås betala 6.672 kr mer för elen än invånarna i Ragunda som påstås vara billigast i landet. Det nyss nämnda är något som är svårt att förstå eftersom Ekfors fasta avgift (inkl kostnaderna för den politiska tvångsförvaltningen) är 5.719 kr per år, således betydligt mindre än det belopp som Ekfors påstås vara dyrare. Härtill kommer att Ekfors har, såvitt bekant, landets lägsta rörliga nätavgift, 6 öre/kWh exkl moms, så inte heller den rörliga avgiften synes kunna förklara Kurirens slutsatser. Vanligt är rörliga nätavgifter varierande mellan 16 och 84 öre/kWh.
Ragunda eller Skövde?
Ännu svårare att förstå blir det när man studerar de fina tabellerna som utgör artikelns kärna. Enligt artikeltexten är Ragunda landets billigaste elkommun. Enligt tabellerna däremot är det Skövde. Helt obegripligt.
Ensidigt
Ingen som helst kontakt har tagits med oss trots den centrala roll vi fått i artikeln – ett mycket underligt beteende av en tidning. Jämförelse görs mellan Ekfors, som påstås vara dyrast i landet, och någon annan som påstås vara billigast, utan att det på något som helst sätt framkommer vilken relevans det har.
Ingen källkritik?
Inte heller framkommer hur uträkningen gått till. Landets elverk har inbördes mycket olika tariffstrukturer. För att kunna bedöma undersökningens värde är det nödvändigt att känna till vilken eller vilka typkunder undersökningen gjorts för. Har tidningen över huvud taget satt sig in i detta? Vilken källkritik har tidningen utövat?
Om man känner till Ekfors tariffer och studerar de skenbart vetenskapliga tabellerna som presenteras i artikeln är Ekfors inte dyrast utan billigast i landet.
Julafton - ljugafton
Det är känt att villaägarföreningens länsombudsman Nedergaard-Hansen på partiets uppdrag gärna ger Ekfors en spark när helst tillfälle bjuds och att han inte heller skyr några medel i denna kamp. Men att Kuriren på detta sätt – på självaste julafton - gör sig till hans redskap antyder ingen större respekt för, eller omvårdnad om, tidningens trovärdighet.
Tvångsförvaltning förbigås med tystnad
Artikelförfattaren bor i vårt område och är kund till oss. Den 33%-iga höjningen och orsakerna till den är annonserade bland annat i Kuriren och torde inte vara obekanta. Tvångsförvaltningen har varit mycket uppmärksammad och är unik i landet, men har ändå förbigåtts med tystnad i artikeln.
Kostnadernas fördelning och artikelns syfte
Upplysningsvis fördelar sig en elvärmd kunds kostnader på följande sätt:
Energi 40% (Kan i princip inte påverkas av oss. Bestäms av en marknad med bara tre aktörer.)
Nät 22%
Skatter 38%
Det kostar mellan 8 och 15 öre/kWh att producera el, men den politik som har bedrivits av staten har snart gett oss ett energipris över en krona. Nätet är den minsta av de ovan redovisade och den enda som vi egentligen i någon mån kan påverka. Nätet är också den viktigaste. Det är förekomsten av ett bra nät som avgör om människorna kan bo kvar i sina hem eller måste evakuera sina bostäder när vädret blir besvärligt. Ett högt energipris kan man värja sig mot genom att spara energi eller byta energislag. Ett icke-fungerande elnät kan man som kund inte värja sig mot. Fortfarande finns det elkunder i södra Sverige som är utan ström efter stormen ”Gudrun” den 8 januari 2005.
Om man bortser från den 33%-iga höjningen föranledd av tvångsförvaltningen har Ekfors, såvitt bekant, bara höjt sina tariffer en gång efter den 1 januari 1996 - på 12 år. Denna höjning har blivit underkänd av en politiserad myndighet. Det känns som att Villaägarföreningen och artikelförfattaren är nog så mycket ute och cyklar. Vi ser med intresse fram mot Kurirens vidare meddelanden i ärendet.
Är artikeln tillkommen för att ta bort fokus från Vattenfalls förestående tariffhöjning?
torsdag 27 december 2007
onsdag 26 december 2007
Ny premiär i Hallywood.
Efter ryska revolutionen bedrevs en formlig klappjakt på religionen i Ryssland. Kyrkor förvandlades till fähus. När de två vapenbröderna Hitler och Stalin blev osams 20-talet år senare togs kyrkorna åter till heder och befolkningen uppmanades att gå i kyrkan.
I Sverige har NationalSocialdemokratin successivt tagit över och tömt kyrkorna. Sosseriets värderingar har påtvingats kyrkorna och fått de religiösa att överge kyrkorna till förmån för olika frireligiösa samfund.
Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat de teatraliska effekter som nationalsocialdemokratins propagandaorgan hänger sig åt i Haparanda. Nu har den eventuella nedläggningen av sågen inspirerat Sven-Erich Bucht att imitera Stalins gamla knep.
Följaktligen in med Seskarös befolkning i kyrkan, där många av dem säkert inte varit efter Ryska revolutionen. Sedan förbön för sågen, nattvarden och hela programmet. Allt under sakkunnig ledning av nationalsocialdemokratiska ledare, kommunalråd, arbetarekommunens ordförande osv. Till och med gamla Olle Innala har man skrämt igång igen – Välkommen ut på isen igen, Olle!
Och alltihop utspelar sig - i kyrkan naturligtvis – som dramaturgin bjuder.
I Sverige har NationalSocialdemokratin successivt tagit över och tömt kyrkorna. Sosseriets värderingar har påtvingats kyrkorna och fått de religiösa att överge kyrkorna till förmån för olika frireligiösa samfund.
Jag har tidigare på bloggen uppmärksammat de teatraliska effekter som nationalsocialdemokratins propagandaorgan hänger sig åt i Haparanda. Nu har den eventuella nedläggningen av sågen inspirerat Sven-Erich Bucht att imitera Stalins gamla knep.
Följaktligen in med Seskarös befolkning i kyrkan, där många av dem säkert inte varit efter Ryska revolutionen. Sedan förbön för sågen, nattvarden och hela programmet. Allt under sakkunnig ledning av nationalsocialdemokratiska ledare, kommunalråd, arbetarekommunens ordförande osv. Till och med gamla Olle Innala har man skrämt igång igen – Välkommen ut på isen igen, Olle!
Och alltihop utspelar sig - i kyrkan naturligtvis – som dramaturgin bjuder.
Turistentreprenör - eller vad?
.
Den sista tiden före jul körde nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper i vanlig ordning en propagandakampanj mot Ekfors och mig. I år var temat för kampanjen att ”turistentreprenörerna” i nedre Tornedalen riskerar drabbas av att de potentiella tyska turisterna kan komma att tro att befolkningen i Tornedalen är nazister och därför utebli. Kampanjen är snubblande nära det verkliga problemet samtidigt som den förtiger det.
Att veta är inte att tro
Det verkliga problemet är nog att tyskarna, med sin historiska erfarenhet av nazismen, har genomskådat att problemet i Tornedalen faktiskt är att en stor del av befolkningen är nazister och att en process snarlik den som skedde i Tyskland på 1930-talet pågår i Tornedalen och Sverige. Parallellerna är många; myndigheternas politisering; politikers straffrihet; partiet viktigare än staten, för att bara nämna några exempel. Det är lätt att förstå att tyskarna som fått lida mycket för sitt aktiva och/eller passiva stöd åt nazismen kan finna det olustigt att turista i ett område där en så tydlig nazifiering pågår.
Hur är det med entreprenörskapet?
Jag ska inte nu uppehålla mig mer vid politiseringen av samhället i allmänhet och staten i synnerhet. Låt mig istället berätta lite om vilken typ av ”turistentreprenörer” som det politiserade samhället givit oss. Eftersom de används som slagträ mot mig är det ofrånkomligt att förutsättningarna för deras företagande måste belysas.
De turistentreprenörer som just nu intrigerar mot mig är i huvudsak tre grupperingar i nära samarbete. En i Haparanda kommun, två i Övertorneå, varav en mer synligt aktiv och den andra vanligtvis i det fördolda.
Utan samhällsnytta
Deras affärsidé är att mjölka den nationalsocialdemokratiska enfalden och odugligheten; att ständigt finnas till hands för att starta upp och driva helt bidragsberoende låtsasföretag en kortare tid under förbrukande av avsevärda skattemedel utan att skapa några samhällsnyttiga värden.
Till dessa politikens gunstlingars meritförteckning får blanda annat räknas:
Bidragssågverk
Uppbyggnad av ett för sin överlevnad helt bidragsberoende sågverk. Såglinjen, vars konstruktion endast lämpade sig för klentimmersågning användes till grovtimmersågning med avsevärda förluster som följd. Förlusterna kompenserades med riktade bidrag. En hyvlare utbildades till sågare för att nästa år utbildas till hyvlare igen osv. Sågens uppbyggnad kom att likna en rallybana för traktorer. Mellan varje steg i produktionen fick varan stannas upp och bäras ett halvt varv runt sågområdet med traktor. Varför? Jo, för att sågägaren ägde traktorbolaget separat. Därför kom det som var dåligt för sågen och den långivande banken att samtidigt vara bra för sågägaren.
Dödfödd limfogfabrik
Innan sågverkets konkurs med 60 (?) miljoner i skulder hann man även med ett annat storstilat bidragsprojekt. En limfogfabrik uppfördes i Övertorneå. Istället för att uppföra den intill sågverket byggdes den flera kilometer bort. Detta trots att allt logistiskt kunnande lär oss att när vi väl lagt oss till med kostnader för utlastning från lager till bil och lossning från bil till lager/fabrik – då spelar det mindre roll hur långt virket åker på bilen. Att sedan limfogfabriken inte planerades för hög produktivitet utan stort antal sysselsatta; att den nödvändiga råvaran inte fanns att få här och att hela projektet därför var dödfött är naturligtvis petitesser som man inte behöver bry sig om när sosseriet ska måla framgångens färggranna Potemkinkulisser på väggarna med våra skattemedel.
Kommunen köper alla biljetter
Uppbyggnad av ett av politikens allmosor helt beroende bussåkeri. I Övertorneå köper nationalsocialdemokratiska partipampar sina röster genom att låta övriga väljare subventionera den hyllade gratisbussen, skräddarsydd för att gynna s-väljare. Bussåkeriets affärsidé är att det inte behöver sälja några biljetter när kommunen köper alla biljetter.
Kommunens ögonsten till skänks
Haparanda kommun gav bort Kukkolaforsens Turistanläggning i det närmaste gratis. Bakgrunden är att pappa superentreprenören företrätt den lokala centern i fullmäktige. Farbrodern, före detta superentreprenör, har på motsvarande sätt företrätt moderaterna i fullmäktige, landstingsfullmäktige och länsstyrelsens styrelse. I själva verket har de hela tiden företrätt sosseriet och därför belönats olika väl synligt. Till de mer synliga sätten hörde väl när landstinget under många år höll moderaten med tjänstebil (privatbil) och när brorsan, centerpartisten, fick hemkommunens Kukkolaforsanläggning i det närmaste till skänks. Till de mer osynliga hör att sosseriet saboterade polisutredningen när en av de nuvarande turistentreprenörerna brände ned vår släktgård på holmen Toivolansaari. Polisen gjorde en utmärkt insats när gården brann. När spåren ledde till den i lokala och regionala media ständigt hyllade superentreprenören havererade polisutredningen. Tack vare ett tidigare avgörande i HD lyckades vi styrka skadeståndsansvaret men det myglande brödraskapets inflytande över den kinesiska folkdomstolen gjorde skadeståndsprocessen till ett hån mot rättssäkerheten.
Fel attityd hos entreprenörerna
Om de tyska turisterna flyr Tornedalen får det i stor utsträckning tillskrivas andra faktorer än mina skyltar. Jag har själv deltagit i diskussioner med dessa entreprenörer och kan därför redogöra för hur diskussionerna förts bakom kulisserna. Vid ett tillfälle yttrade till exempel en av de som före jul angrep mig i press och TV i samband med att ett researrangemang diskuterades: ”sedan behöver de få något att äta. Det gör detsamma vad, bara de får något att stoppa i krävan.” Jag menar, att resonerar man så behöver man inte vara förvånad om kunderna inte kommer tillbaka. Själv har jag lärt mig att det är precis tvärtom. Om maten är bra eller inte, är helt avgörande för om kunderna kommer tillbaka eller rekommenderar arrangemanget. Däremot torde det sakna betydelse för bidragsflödet. När bidragsflödet blir huvudsaken och turistarrangemanget blir en bisak så återverkar det på arrangemangens kvalitet.
Sålt utan att kunna leverera
En annan betydelsefull omständighet torde vara att man flera gånger sålt arrangemang som man sedan inte förmått leverera. Att det blivit så beror i vart fall delvis på klimatförändringarna och har säkert inte varit så lätt, eller ens möjligt, att till alla delar förutse. Icke desto mindre kommer det att påverka reseföretagens vilja att satsa på en arrangör som sällan kan leverera det han lovar. Några exempel är när man sålt vinter med sträng kyla och turister kommit hit till antingen barmark eller snöskoterkörning i duggregn. Inte så lätt att veta men inte heller Mikael Styrmans och Ekfors fel. Ett annat exempel är så kallat dubbelt nyårsfirande på Torneälvens is. Inte heller lätt att veta i förväg att turisterna sedan måste utrustas med grodmansdräkt eftersom isen inte lagt sig på älven men knappast heller mitt fel.
Liknande saker har man råkat ut för på fler ställen. Förra året fick world cup tävlingar i slalom ställas in för att det inte fanns snö i alperna. De flyttades istället till finska Levi. I Levi drog man på och marknadsförde sig som det snösäkra alternativet, onödigt riskabelt tyckte många redan då. I år fick Levi ställa in för att det inte fanns snö och tävlingarna flyttades till alperna. Därmed blev Levi istället med pukor och trumpeter känt som det icke snösäkra alternativet.
Alltid rekryteringsstöd
Det är allmänt bekant att framför allt den ena av entreprenörerna efter ideligt ifyllande av arbetsförmedlingschefen ständigt fick nya lönebidragsanställda chaufförer och ombyggnationerna av de egna lokalerna garanterades högsta bidrag. Samma mönster följdes alltid. De nyanställda chaufförerna var mäkta populära. När rekryteringsstödet upphört var de inte vatten värda. De tråkades då att säga upp sig varefter en ny anställd anlände med nytt rekryteringsstöd.
Konkurrenter trakasseras
Ett annat adelsmärke är systematiskt anmälande av konkurrenterna till länstrafiken, varvid konkurrenterna tvingats erlägga kontrakterade skadestånd, för att inte ha nyttjat bussar som fyllde länstrafikens krav. Samtidigt fyllde ofta inte heller de egna bussarna länstrafikens krav men några skadestånd behövde man sällan, kanske aldrig, betala.
Omfattande export
Ideligt basunerande på byn om hur man aldrig själv fått några bidrag och om hur viktigt det är att betala sina skatter. Samtidigt pågår en omfattande och systematisk handel med begagnade bussar som säljs till Ryssland. Handel som aldrig ger några vinster men ändå expanderar.
Underbordshandel
Frekvent köpande av bussar m.m. till specialvillkor från konkursbon handlagda av en advokat på den tornedalska nationalsocialdemokratins husadvokatbyrå.
Beställningstrafik – en familjär angelägenhet
Beställningstrafik, med en enda passagerare dagarna i ända, en anförvant med syfte att åka fram och tillbaka och utgöra den debiteringsgrundande ”beställningstrafiken”.
Skulle lura Ekfors
När Hälsan Centrum blivit Wildmarken kom anläggningen, i linje med vad som tidigare åstadkommits med den, av Sven Kostenius och andra, på fallrepet. Då skulle de två superentreprenörerna överta den gratis. Man beslutade sig för att erbjuda ett offentligt ackord om 25%. I förberedelserna ingick att betala alla lokala leverantörer utom Ekfors – populärt hos sosseriet men säkert något man ångrat numera.
Tillsammans låtsades de genomföra en seriös företagsrekonstruktion men inget riskvilligt kapital sköts till och så småningom sökte anläggningen sig i konkurs.
Mygelcentralen organiserar
Ackordscentralen i Norrland, Mygelcentralen som jag döpt om dem till, inbjöds att tjäna några hundratusen på bedrägeriet och samtidigt hjälpa till att rädda någon miljon åt den största av alla stora bidragsföretagare, som hade pengar att fordra. Senare kom mygelcentralen med anledning av att detta upplägg misslyckades att bli sosseriets tvångsförvaltare av Ekfors. Genom tvångsförvaltaruppdraget stal mygelcentralen 750.000 kr av Ekfors med hjälp av sosseriet och utan att ha utfört en enda förvaltningsåtgärd.
Vandaliserade stängsel med traktor – kusinen utreder
Våra lokala raiders in spe, turistentreprenörerna, gav sig då på stängslet till vår industrifastighet som de delvis körde sönder med traktor. ”Rallytraktorägaren” körde och vår granne bussentreprenören pekade och sade sig ”ta på sig hela ansvaret”. Saken polisanmäldes. Som förhållandena är, eller i bästa fall var, vid polisen i Övertorneå och Norrbotten, fick alltihop utredas av bussentreprenörens kusin, den politiske polisen Murvelberg. Behöver jag nämna att utredningen lades ned?
Pigg på att anmäla andra
Senare blev vi polisanmäld av bussentreprenören för att ha fått hans industrigolv att spricka när vi använde tjälspett för att göra ett stolpförråd hundratalet meter från hans fastighet. Han trodde däremot inte att hans fastighet hade skadats av att han låtit lägga svart asfalt ända fram till husväggen med användande av stora vibratorvältar… Han anmälde oss för att, som han tyckte, olagligt lagra impregnerade stolpar (obefogat naturligtvis) och att det störde hans hyresgäst. Däremot tycktes det inte störa honom att han hyrde ut sitt kontor till bostad på ett industriområde.
100 miljoners hotell gratis
Övertorneå kommun lade på slutet av 1980-talet ned ca 100 miljoner kr, omräknat till dagens penningvärde, på att bygga ett hotell. Helt nyligt i princip skänkte man bort hotellet till de två turistentreprenörerna (för ca en miljon).
Om man tar i beaktande vad jag ovan berättat framtonar en bild av några företagare specialiserade på, att utan att tillföra någonting av värde för folkhushållet, mjölka sosseriet på skattemedel. Företagare som åtnjuter sosseriets beskydd och för vilka därför inga regler gäller. Av detta har de, som mången bidragstagande företagare, blivit så fördärvade att de fått för sig, att alla i deras omgivning är till för att mata dem med sked. De behöver bara åka omkring och slå sig på bröstet och kalla sig för entreprenörer.
Svart katt – vit katt
De kallar sig gärna entreprenörer. Låt gå för det då, om det som Dadan och de andra i den Serbiska filmen ”Svart katt – vit katt” utövar är entreprenörskap.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Med sådana turistentreprenörer kan vi lika gärna stå vid kommungränsen och dela ut tusenlappar åt alla turister som korsar kommungränsen – det skulle göra mer nytta.
Tugga maten själv
Men snälla turistentreprenör, har du ingen heder i kroppen när du springer och grinar i press och TV, på sosseriets uppdrag? Du skäller på oss och utmålar dig själv som motarbetad och misshandlad, fast ni är så gynnade på allt sätt.
- Om nu vi andra och samhället matar er med sked, nog måste ni väl ändå tugga maten själva?
.
Den sista tiden före jul körde nationalsocialdemokraterna och deras stödtrupper i vanlig ordning en propagandakampanj mot Ekfors och mig. I år var temat för kampanjen att ”turistentreprenörerna” i nedre Tornedalen riskerar drabbas av att de potentiella tyska turisterna kan komma att tro att befolkningen i Tornedalen är nazister och därför utebli. Kampanjen är snubblande nära det verkliga problemet samtidigt som den förtiger det.
Att veta är inte att tro
Det verkliga problemet är nog att tyskarna, med sin historiska erfarenhet av nazismen, har genomskådat att problemet i Tornedalen faktiskt är att en stor del av befolkningen är nazister och att en process snarlik den som skedde i Tyskland på 1930-talet pågår i Tornedalen och Sverige. Parallellerna är många; myndigheternas politisering; politikers straffrihet; partiet viktigare än staten, för att bara nämna några exempel. Det är lätt att förstå att tyskarna som fått lida mycket för sitt aktiva och/eller passiva stöd åt nazismen kan finna det olustigt att turista i ett område där en så tydlig nazifiering pågår.
Hur är det med entreprenörskapet?
Jag ska inte nu uppehålla mig mer vid politiseringen av samhället i allmänhet och staten i synnerhet. Låt mig istället berätta lite om vilken typ av ”turistentreprenörer” som det politiserade samhället givit oss. Eftersom de används som slagträ mot mig är det ofrånkomligt att förutsättningarna för deras företagande måste belysas.
De turistentreprenörer som just nu intrigerar mot mig är i huvudsak tre grupperingar i nära samarbete. En i Haparanda kommun, två i Övertorneå, varav en mer synligt aktiv och den andra vanligtvis i det fördolda.
Utan samhällsnytta
Deras affärsidé är att mjölka den nationalsocialdemokratiska enfalden och odugligheten; att ständigt finnas till hands för att starta upp och driva helt bidragsberoende låtsasföretag en kortare tid under förbrukande av avsevärda skattemedel utan att skapa några samhällsnyttiga värden.
Till dessa politikens gunstlingars meritförteckning får blanda annat räknas:
Bidragssågverk
Uppbyggnad av ett för sin överlevnad helt bidragsberoende sågverk. Såglinjen, vars konstruktion endast lämpade sig för klentimmersågning användes till grovtimmersågning med avsevärda förluster som följd. Förlusterna kompenserades med riktade bidrag. En hyvlare utbildades till sågare för att nästa år utbildas till hyvlare igen osv. Sågens uppbyggnad kom att likna en rallybana för traktorer. Mellan varje steg i produktionen fick varan stannas upp och bäras ett halvt varv runt sågområdet med traktor. Varför? Jo, för att sågägaren ägde traktorbolaget separat. Därför kom det som var dåligt för sågen och den långivande banken att samtidigt vara bra för sågägaren.
Dödfödd limfogfabrik
Innan sågverkets konkurs med 60 (?) miljoner i skulder hann man även med ett annat storstilat bidragsprojekt. En limfogfabrik uppfördes i Övertorneå. Istället för att uppföra den intill sågverket byggdes den flera kilometer bort. Detta trots att allt logistiskt kunnande lär oss att när vi väl lagt oss till med kostnader för utlastning från lager till bil och lossning från bil till lager/fabrik – då spelar det mindre roll hur långt virket åker på bilen. Att sedan limfogfabriken inte planerades för hög produktivitet utan stort antal sysselsatta; att den nödvändiga råvaran inte fanns att få här och att hela projektet därför var dödfött är naturligtvis petitesser som man inte behöver bry sig om när sosseriet ska måla framgångens färggranna Potemkinkulisser på väggarna med våra skattemedel.
Kommunen köper alla biljetter
Uppbyggnad av ett av politikens allmosor helt beroende bussåkeri. I Övertorneå köper nationalsocialdemokratiska partipampar sina röster genom att låta övriga väljare subventionera den hyllade gratisbussen, skräddarsydd för att gynna s-väljare. Bussåkeriets affärsidé är att det inte behöver sälja några biljetter när kommunen köper alla biljetter.
Kommunens ögonsten till skänks
Haparanda kommun gav bort Kukkolaforsens Turistanläggning i det närmaste gratis. Bakgrunden är att pappa superentreprenören företrätt den lokala centern i fullmäktige. Farbrodern, före detta superentreprenör, har på motsvarande sätt företrätt moderaterna i fullmäktige, landstingsfullmäktige och länsstyrelsens styrelse. I själva verket har de hela tiden företrätt sosseriet och därför belönats olika väl synligt. Till de mer synliga sätten hörde väl när landstinget under många år höll moderaten med tjänstebil (privatbil) och när brorsan, centerpartisten, fick hemkommunens Kukkolaforsanläggning i det närmaste till skänks. Till de mer osynliga hör att sosseriet saboterade polisutredningen när en av de nuvarande turistentreprenörerna brände ned vår släktgård på holmen Toivolansaari. Polisen gjorde en utmärkt insats när gården brann. När spåren ledde till den i lokala och regionala media ständigt hyllade superentreprenören havererade polisutredningen. Tack vare ett tidigare avgörande i HD lyckades vi styrka skadeståndsansvaret men det myglande brödraskapets inflytande över den kinesiska folkdomstolen gjorde skadeståndsprocessen till ett hån mot rättssäkerheten.
Fel attityd hos entreprenörerna
Om de tyska turisterna flyr Tornedalen får det i stor utsträckning tillskrivas andra faktorer än mina skyltar. Jag har själv deltagit i diskussioner med dessa entreprenörer och kan därför redogöra för hur diskussionerna förts bakom kulisserna. Vid ett tillfälle yttrade till exempel en av de som före jul angrep mig i press och TV i samband med att ett researrangemang diskuterades: ”sedan behöver de få något att äta. Det gör detsamma vad, bara de får något att stoppa i krävan.” Jag menar, att resonerar man så behöver man inte vara förvånad om kunderna inte kommer tillbaka. Själv har jag lärt mig att det är precis tvärtom. Om maten är bra eller inte, är helt avgörande för om kunderna kommer tillbaka eller rekommenderar arrangemanget. Däremot torde det sakna betydelse för bidragsflödet. När bidragsflödet blir huvudsaken och turistarrangemanget blir en bisak så återverkar det på arrangemangens kvalitet.
Sålt utan att kunna leverera
En annan betydelsefull omständighet torde vara att man flera gånger sålt arrangemang som man sedan inte förmått leverera. Att det blivit så beror i vart fall delvis på klimatförändringarna och har säkert inte varit så lätt, eller ens möjligt, att till alla delar förutse. Icke desto mindre kommer det att påverka reseföretagens vilja att satsa på en arrangör som sällan kan leverera det han lovar. Några exempel är när man sålt vinter med sträng kyla och turister kommit hit till antingen barmark eller snöskoterkörning i duggregn. Inte så lätt att veta men inte heller Mikael Styrmans och Ekfors fel. Ett annat exempel är så kallat dubbelt nyårsfirande på Torneälvens is. Inte heller lätt att veta i förväg att turisterna sedan måste utrustas med grodmansdräkt eftersom isen inte lagt sig på älven men knappast heller mitt fel.
Liknande saker har man råkat ut för på fler ställen. Förra året fick world cup tävlingar i slalom ställas in för att det inte fanns snö i alperna. De flyttades istället till finska Levi. I Levi drog man på och marknadsförde sig som det snösäkra alternativet, onödigt riskabelt tyckte många redan då. I år fick Levi ställa in för att det inte fanns snö och tävlingarna flyttades till alperna. Därmed blev Levi istället med pukor och trumpeter känt som det icke snösäkra alternativet.
Alltid rekryteringsstöd
Det är allmänt bekant att framför allt den ena av entreprenörerna efter ideligt ifyllande av arbetsförmedlingschefen ständigt fick nya lönebidragsanställda chaufförer och ombyggnationerna av de egna lokalerna garanterades högsta bidrag. Samma mönster följdes alltid. De nyanställda chaufförerna var mäkta populära. När rekryteringsstödet upphört var de inte vatten värda. De tråkades då att säga upp sig varefter en ny anställd anlände med nytt rekryteringsstöd.
Konkurrenter trakasseras
Ett annat adelsmärke är systematiskt anmälande av konkurrenterna till länstrafiken, varvid konkurrenterna tvingats erlägga kontrakterade skadestånd, för att inte ha nyttjat bussar som fyllde länstrafikens krav. Samtidigt fyllde ofta inte heller de egna bussarna länstrafikens krav men några skadestånd behövde man sällan, kanske aldrig, betala.
Omfattande export
Ideligt basunerande på byn om hur man aldrig själv fått några bidrag och om hur viktigt det är att betala sina skatter. Samtidigt pågår en omfattande och systematisk handel med begagnade bussar som säljs till Ryssland. Handel som aldrig ger några vinster men ändå expanderar.
Underbordshandel
Frekvent köpande av bussar m.m. till specialvillkor från konkursbon handlagda av en advokat på den tornedalska nationalsocialdemokratins husadvokatbyrå.
Beställningstrafik – en familjär angelägenhet
Beställningstrafik, med en enda passagerare dagarna i ända, en anförvant med syfte att åka fram och tillbaka och utgöra den debiteringsgrundande ”beställningstrafiken”.
Skulle lura Ekfors
När Hälsan Centrum blivit Wildmarken kom anläggningen, i linje med vad som tidigare åstadkommits med den, av Sven Kostenius och andra, på fallrepet. Då skulle de två superentreprenörerna överta den gratis. Man beslutade sig för att erbjuda ett offentligt ackord om 25%. I förberedelserna ingick att betala alla lokala leverantörer utom Ekfors – populärt hos sosseriet men säkert något man ångrat numera.
Tillsammans låtsades de genomföra en seriös företagsrekonstruktion men inget riskvilligt kapital sköts till och så småningom sökte anläggningen sig i konkurs.
Mygelcentralen organiserar
Ackordscentralen i Norrland, Mygelcentralen som jag döpt om dem till, inbjöds att tjäna några hundratusen på bedrägeriet och samtidigt hjälpa till att rädda någon miljon åt den största av alla stora bidragsföretagare, som hade pengar att fordra. Senare kom mygelcentralen med anledning av att detta upplägg misslyckades att bli sosseriets tvångsförvaltare av Ekfors. Genom tvångsförvaltaruppdraget stal mygelcentralen 750.000 kr av Ekfors med hjälp av sosseriet och utan att ha utfört en enda förvaltningsåtgärd.
Vandaliserade stängsel med traktor – kusinen utreder
Våra lokala raiders in spe, turistentreprenörerna, gav sig då på stängslet till vår industrifastighet som de delvis körde sönder med traktor. ”Rallytraktorägaren” körde och vår granne bussentreprenören pekade och sade sig ”ta på sig hela ansvaret”. Saken polisanmäldes. Som förhållandena är, eller i bästa fall var, vid polisen i Övertorneå och Norrbotten, fick alltihop utredas av bussentreprenörens kusin, den politiske polisen Murvelberg. Behöver jag nämna att utredningen lades ned?
Pigg på att anmäla andra
Senare blev vi polisanmäld av bussentreprenören för att ha fått hans industrigolv att spricka när vi använde tjälspett för att göra ett stolpförråd hundratalet meter från hans fastighet. Han trodde däremot inte att hans fastighet hade skadats av att han låtit lägga svart asfalt ända fram till husväggen med användande av stora vibratorvältar… Han anmälde oss för att, som han tyckte, olagligt lagra impregnerade stolpar (obefogat naturligtvis) och att det störde hans hyresgäst. Däremot tycktes det inte störa honom att han hyrde ut sitt kontor till bostad på ett industriområde.
100 miljoners hotell gratis
Övertorneå kommun lade på slutet av 1980-talet ned ca 100 miljoner kr, omräknat till dagens penningvärde, på att bygga ett hotell. Helt nyligt i princip skänkte man bort hotellet till de två turistentreprenörerna (för ca en miljon).
Om man tar i beaktande vad jag ovan berättat framtonar en bild av några företagare specialiserade på, att utan att tillföra någonting av värde för folkhushållet, mjölka sosseriet på skattemedel. Företagare som åtnjuter sosseriets beskydd och för vilka därför inga regler gäller. Av detta har de, som mången bidragstagande företagare, blivit så fördärvade att de fått för sig, att alla i deras omgivning är till för att mata dem med sked. De behöver bara åka omkring och slå sig på bröstet och kalla sig för entreprenörer.
Svart katt – vit katt
De kallar sig gärna entreprenörer. Låt gå för det då, om det som Dadan och de andra i den Serbiska filmen ”Svart katt – vit katt” utövar är entreprenörskap.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: Med sådana turistentreprenörer kan vi lika gärna stå vid kommungränsen och dela ut tusenlappar åt alla turister som korsar kommungränsen – det skulle göra mer nytta.
Tugga maten själv
Men snälla turistentreprenör, har du ingen heder i kroppen när du springer och grinar i press och TV, på sosseriets uppdrag? Du skäller på oss och utmålar dig själv som motarbetad och misshandlad, fast ni är så gynnade på allt sätt.
- Om nu vi andra och samhället matar er med sked, nog måste ni väl ändå tugga maten själva?
.
tisdag 18 december 2007
Dagsaktuellt 18 dec 2007
.
Seskarö Sågverk och Tullens aviserade förändringar i Haparanda
Det är gott att inte de nu aviserade strukturförändringarna drabbar någon kriskommun. Istället tycks det vara en välkommen avsvalkning av den överhettade arbetsmarknaden i en kommun som, enligt kommunalrådet, ”de börsnoterade företagen står i kö för att etablera sig i.”
De sågverksanställda kan lämna sina dammiga och bullriga industrijobb för att istället ta framtidsjobben i form av 60% tjänster inom handels avtalsområde.
Bengt-Olov Innala kan gå över till att vara kommunalråd på heltid.
Tullens inskränkningar är också följdriktiga. Vem behöver tullare när det finns så mycket olaglig och integritetskränkande utrustning som man snart får använda helt okontrollerat; buggning, telefonavlyssning, loggning med hemliga GPS-sändare osv. En hel del av dem redan utprovade i praktisk drift.
Allting ordnar sig till det bästa.
EU-domstolens dom mellan Byggnads och Laval un Partneri
Ännu en spik i den svenska maffians kista. - Heja EU! - Sakta och plågat vrider sig Sverige ur nationalsocialdemokratins kvävande grepp.
Seskarö Sågverk och Tullens aviserade förändringar i Haparanda
Det är gott att inte de nu aviserade strukturförändringarna drabbar någon kriskommun. Istället tycks det vara en välkommen avsvalkning av den överhettade arbetsmarknaden i en kommun som, enligt kommunalrådet, ”de börsnoterade företagen står i kö för att etablera sig i.”
De sågverksanställda kan lämna sina dammiga och bullriga industrijobb för att istället ta framtidsjobben i form av 60% tjänster inom handels avtalsområde.
Bengt-Olov Innala kan gå över till att vara kommunalråd på heltid.
Tullens inskränkningar är också följdriktiga. Vem behöver tullare när det finns så mycket olaglig och integritetskränkande utrustning som man snart får använda helt okontrollerat; buggning, telefonavlyssning, loggning med hemliga GPS-sändare osv. En hel del av dem redan utprovade i praktisk drift.
Allting ordnar sig till det bästa.
EU-domstolens dom mellan Byggnads och Laval un Partneri
Ännu en spik i den svenska maffians kista. - Heja EU! - Sakta och plågat vrider sig Sverige ur nationalsocialdemokratins kvävande grepp.
måndag 17 december 2007
Nånannismen vann på Bali
.
Kineser, Indier och övriga asiater har hux flux lagt sig till med samma destruktiva livsstil som framför allt amerikaner, men även européer. Det var nu aldrig meningen, men nu gör de det i alla fall. Följden har blivit en accelererande uppvärmning av jordklotet, till följd av växthusgasernas begränsning av utstrålningen av värme från jorden.
Smogmoln skylldes på fattiga svedjebrukare
För några år sedan, när det blev omöjligt att blunda för det smogmoln som låg över Asien, skyllde man gärna på svedjebönder i Indonesien. En fattig och svag grupp, utan möjlighet att försvara sig i mediestormen. Att smogen skulle ha något att göra med industrisamhället var naturligtvis inte tänkbart.
Asiatisk smog över Sverige
Ännu för något år sedan, såg man bara smogmoln när man såg ut från flygplansfönstret över mer tättbefolkade och kraftigt industrialiserade områden. Nu ser man inte så sällan smogens brunröd-gul-gröna moln mot horisonten över det glesbefolkade Sverige när man flyger. Det är svårt att med någon trovärdighet skylla det på Indonesiska svedjebönder.
Sinande naturresurser
Den nya asiatiska livsstilen med accelererande oljeförbrukning leder till att ändliga oljetillgångar sinar i rasande takt. Nu tycks det som att det inte spelar någon större roll. Den industrialiserade världens och den ökande befolkningens livsstil åstadkommer en accelererande upphettning av jorden, som hotar mänskligheten långt innan oljan tar slut.
Stadsbeduiners verklighetsuppfattning
Hittills har forskarna i lugnande ordalag talat om 2-5 graders upphettning på 100 år. Något som, om det inte redan inträffat, torde inträffa bara inom något år och som tycks fortsätta uppåt närmast logaritmiskt. Resonemanget om glaciärisarnas avsmältning har förefallit tämligen idealiskt. I princip har det inneburit att glaciärerna ska smälta med ungefär en 100-del per år, ungefär som en ost från vilken man hyvlar av en skiva per år. I övrigt ska glaciärerna vara opåverkade.
I Sverige ska det föranleda varmare klimat, ökad skogsproduktion, lite mer nederbörd men vi ska få ha snön kvar på vintrarna. Vad bra det verkar allting. Alldeles för bra faktiskt. Man upphör som glesbygdsbo aldrig att förvånas över dessa stadsbeduiners verklighetsuppfattning. Undra på att det blir kaos i Stockholm när det snöar 5 cm.
Som glesbygdsbo och tornedaling har jag hela mitt liv sett snön och isen växa till från senhösten, över hela vintern och fram till våren. Det har brukat ackumulera till en meter snö i skogarna och drygt en meter is på sjöarna. Nästan varje vår har det gått till på ungefär samma sätt. Fast hela långa vintern från oktober till april gått åt till att bygga på snölagret, har alltihop smält bort på några få dagar när temperaturen stigit tillräckligt. Snö och is har fram till dess de smält varit ganska stabila. Ändå har det gått väldigt fort när det satt igång.
En jordnära bedömning
Jag har tänkt på det, när jag sett det där idealiserande lugnande pladdret på TV. Varför skulle polarisarna och glaciärerna fungera på något annat sätt än snön och isen i Tornedalen? Finns det inte all anledning att förmoda, att även inom glaciärerna sker temperaturutjämning, som innebär att de är hyggligt stabila tills temperaturen i dem närmar sig vad man kan kalla en kritisk gräns. När den temperaturen uppnås försvinner hela glaciären, inte bara på kort tid, utan på mycket kort tid.
Om man följt med den senaste tidens bevakning av frågan i TV så tycks det onekligen som att det är det som sker nu.
Havsnivåns inverkan på förutsättningarna för mänskligt liv
Stämmer antagandena som hittills gjorts, om vad temperaturhöjningen ska innebära för havsnivåerna så innebär det att mänskligheten står inför en katastrof, inte om hundra år, inte ens om tjugo år, utan snarare nu eller inom kort. Det är nog inte fel att påstå att den pågår men att vi inte ser alla konsekvenserna än. Med tanke på hur stor del av befolkningen som bor i låglänta havsnära områden, kan minst 50-60% av hela mänsklighetens överlevnad vara akut hotad redan inom något år, möjligen betydligt större andel. Minst samma andel av vårt industri- och fastighetskapital samt stora delar av infrastrukturen likaså. Vad skulle till exempel översvämmade kustnära kärnkraftverk kunna ställa till med och hur skulle man kunna hantera sådana problem?
Den atmosfäriska temperaturens inverkan
Uppvärmningen av jorden hotar att göra stora delar av jorden obeboelig och kanske omöjlig att odla på. De förestående förändringarna kommer av allt att döma att ske så snabbt, att djur och växtliv inte kommer att hinna anpassa sig utan att mycket kännbara nedgångar i vår förmåga att producera livsmedel kommer att drabba oss. Ökad temperatur bör leda till ökad sjukdomsexponering. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att föroreningen av våra viktigaste grödor med genmanipulerade dylika riskerar att visa sig ödesdiger.
För stora beslut för våra politiska system?
Summa summarum måste bli att i bästa fall, står en massdöd som aldrig skådats i mänsklighetens historia om hörnet. I sämre fall, kan hela mänsklighetens fortlevnad vara hotad – inte om 20 år utan inom något år! Det kan redan vara försent att vidta åtgärder, det vet vi inte. Men man kan nog säga med hög grad av säkerhet, att om de 10-20 år som världssamfundet är inne på att kanske göra något, är det definitivt för sent.
Kanske är det så, att dessa problem är så monumentala att mänskligheten och dess politiska system är oförmögna att möta dem. Kanske blir det så, att besluten i dessa frågar fattar sig själv, efter hand som alternativen bortfaller. I så fall kommer det att bli mycket synd om mänskligheten.
Irak på far och son Bush plussida?
Jag har tänkt någon gång, att George Bush senior och junior, kommer att bli ihågkomna för de katastrofer de ställde till med i Irak, var och en på sitt sätt. Mot bakgrund av hur USA hanterar de mycket viktigare klimatfrågorna så kanske Irak istället kommer att hamna på plussidan när deras respektive presidenttider ska bedömas i efterhand. Om det nu kommer att finnas kvar några människor över huvud taget som kan bedöma något. När allt kommer omkring är det ingen som vet hur mycket temperaturen kan komma att stiga, på grund av växthusgaserna. Ingen vet heller hur varaktig den kvardröjande effekten av redan gjorda utsläpp är. Forskarnas lugnande besked ska man nog inte tro så mycket på. Framtiden ska man nog möta förberedd på att det kan bli mycket värre än vad man i lugnande syfte förespeglar oss.
Meningslöst Bali-jippo?
En sak kan man dock säga med säkerhet: Världssamfundets representanter på Bali åstadkom nedslående resultat. Bättre resultat hade sannolikt uppnåtts, om de istället för att åka till Bali hade stannat hemma. Då hade vi i alla fall bekämpat klimatuppvärmningen med de minskningar av utsläpp som blivit följden av deras uteblivna resa Bali tur- och retur.
Nånannismen vann på Bali
Det betyder att nån annan ska göra det, sänka sin levnadsstandard så att vi själva kan fortsätta att ha det bra. I det här fallet inte ens nån annan, utan till och med nån annans barn, ska göra det. Den här frågan tror i alla fall jag att är så allvarlig och så brådskande, att om vi överlåter den till nån annan, eller nån annans barn, kommer det kanske inte att finnas någon mänsklighet på jorden redan i ett så kort tidsperspektiv som 20-30 år. Naturen har börjat om tidigare. Spåren av människans framfart på jorden förskräckte redan innan klimateffekterna var kända. Kanske har mänskligheten redan förbrukat sitt förtroende så att människans tid på jorden är på väg att rinna ut.
Övertorneå måndagen den 17 december 2007
Mikael Styrman
Kineser, Indier och övriga asiater har hux flux lagt sig till med samma destruktiva livsstil som framför allt amerikaner, men även européer. Det var nu aldrig meningen, men nu gör de det i alla fall. Följden har blivit en accelererande uppvärmning av jordklotet, till följd av växthusgasernas begränsning av utstrålningen av värme från jorden.
Smogmoln skylldes på fattiga svedjebrukare
För några år sedan, när det blev omöjligt att blunda för det smogmoln som låg över Asien, skyllde man gärna på svedjebönder i Indonesien. En fattig och svag grupp, utan möjlighet att försvara sig i mediestormen. Att smogen skulle ha något att göra med industrisamhället var naturligtvis inte tänkbart.
Asiatisk smog över Sverige
Ännu för något år sedan, såg man bara smogmoln när man såg ut från flygplansfönstret över mer tättbefolkade och kraftigt industrialiserade områden. Nu ser man inte så sällan smogens brunröd-gul-gröna moln mot horisonten över det glesbefolkade Sverige när man flyger. Det är svårt att med någon trovärdighet skylla det på Indonesiska svedjebönder.
Sinande naturresurser
Den nya asiatiska livsstilen med accelererande oljeförbrukning leder till att ändliga oljetillgångar sinar i rasande takt. Nu tycks det som att det inte spelar någon större roll. Den industrialiserade världens och den ökande befolkningens livsstil åstadkommer en accelererande upphettning av jorden, som hotar mänskligheten långt innan oljan tar slut.
Stadsbeduiners verklighetsuppfattning
Hittills har forskarna i lugnande ordalag talat om 2-5 graders upphettning på 100 år. Något som, om det inte redan inträffat, torde inträffa bara inom något år och som tycks fortsätta uppåt närmast logaritmiskt. Resonemanget om glaciärisarnas avsmältning har förefallit tämligen idealiskt. I princip har det inneburit att glaciärerna ska smälta med ungefär en 100-del per år, ungefär som en ost från vilken man hyvlar av en skiva per år. I övrigt ska glaciärerna vara opåverkade.
I Sverige ska det föranleda varmare klimat, ökad skogsproduktion, lite mer nederbörd men vi ska få ha snön kvar på vintrarna. Vad bra det verkar allting. Alldeles för bra faktiskt. Man upphör som glesbygdsbo aldrig att förvånas över dessa stadsbeduiners verklighetsuppfattning. Undra på att det blir kaos i Stockholm när det snöar 5 cm.
Som glesbygdsbo och tornedaling har jag hela mitt liv sett snön och isen växa till från senhösten, över hela vintern och fram till våren. Det har brukat ackumulera till en meter snö i skogarna och drygt en meter is på sjöarna. Nästan varje vår har det gått till på ungefär samma sätt. Fast hela långa vintern från oktober till april gått åt till att bygga på snölagret, har alltihop smält bort på några få dagar när temperaturen stigit tillräckligt. Snö och is har fram till dess de smält varit ganska stabila. Ändå har det gått väldigt fort när det satt igång.
En jordnära bedömning
Jag har tänkt på det, när jag sett det där idealiserande lugnande pladdret på TV. Varför skulle polarisarna och glaciärerna fungera på något annat sätt än snön och isen i Tornedalen? Finns det inte all anledning att förmoda, att även inom glaciärerna sker temperaturutjämning, som innebär att de är hyggligt stabila tills temperaturen i dem närmar sig vad man kan kalla en kritisk gräns. När den temperaturen uppnås försvinner hela glaciären, inte bara på kort tid, utan på mycket kort tid.
Om man följt med den senaste tidens bevakning av frågan i TV så tycks det onekligen som att det är det som sker nu.
Havsnivåns inverkan på förutsättningarna för mänskligt liv
Stämmer antagandena som hittills gjorts, om vad temperaturhöjningen ska innebära för havsnivåerna så innebär det att mänskligheten står inför en katastrof, inte om hundra år, inte ens om tjugo år, utan snarare nu eller inom kort. Det är nog inte fel att påstå att den pågår men att vi inte ser alla konsekvenserna än. Med tanke på hur stor del av befolkningen som bor i låglänta havsnära områden, kan minst 50-60% av hela mänsklighetens överlevnad vara akut hotad redan inom något år, möjligen betydligt större andel. Minst samma andel av vårt industri- och fastighetskapital samt stora delar av infrastrukturen likaså. Vad skulle till exempel översvämmade kustnära kärnkraftverk kunna ställa till med och hur skulle man kunna hantera sådana problem?
Den atmosfäriska temperaturens inverkan
Uppvärmningen av jorden hotar att göra stora delar av jorden obeboelig och kanske omöjlig att odla på. De förestående förändringarna kommer av allt att döma att ske så snabbt, att djur och växtliv inte kommer att hinna anpassa sig utan att mycket kännbara nedgångar i vår förmåga att producera livsmedel kommer att drabba oss. Ökad temperatur bör leda till ökad sjukdomsexponering. Man behöver inte vara någon större Einstein för att räkna ut att föroreningen av våra viktigaste grödor med genmanipulerade dylika riskerar att visa sig ödesdiger.
För stora beslut för våra politiska system?
Summa summarum måste bli att i bästa fall, står en massdöd som aldrig skådats i mänsklighetens historia om hörnet. I sämre fall, kan hela mänsklighetens fortlevnad vara hotad – inte om 20 år utan inom något år! Det kan redan vara försent att vidta åtgärder, det vet vi inte. Men man kan nog säga med hög grad av säkerhet, att om de 10-20 år som världssamfundet är inne på att kanske göra något, är det definitivt för sent.
Kanske är det så, att dessa problem är så monumentala att mänskligheten och dess politiska system är oförmögna att möta dem. Kanske blir det så, att besluten i dessa frågar fattar sig själv, efter hand som alternativen bortfaller. I så fall kommer det att bli mycket synd om mänskligheten.
Irak på far och son Bush plussida?
Jag har tänkt någon gång, att George Bush senior och junior, kommer att bli ihågkomna för de katastrofer de ställde till med i Irak, var och en på sitt sätt. Mot bakgrund av hur USA hanterar de mycket viktigare klimatfrågorna så kanske Irak istället kommer att hamna på plussidan när deras respektive presidenttider ska bedömas i efterhand. Om det nu kommer att finnas kvar några människor över huvud taget som kan bedöma något. När allt kommer omkring är det ingen som vet hur mycket temperaturen kan komma att stiga, på grund av växthusgaserna. Ingen vet heller hur varaktig den kvardröjande effekten av redan gjorda utsläpp är. Forskarnas lugnande besked ska man nog inte tro så mycket på. Framtiden ska man nog möta förberedd på att det kan bli mycket värre än vad man i lugnande syfte förespeglar oss.
Meningslöst Bali-jippo?
En sak kan man dock säga med säkerhet: Världssamfundets representanter på Bali åstadkom nedslående resultat. Bättre resultat hade sannolikt uppnåtts, om de istället för att åka till Bali hade stannat hemma. Då hade vi i alla fall bekämpat klimatuppvärmningen med de minskningar av utsläpp som blivit följden av deras uteblivna resa Bali tur- och retur.
Nånannismen vann på Bali
Det betyder att nån annan ska göra det, sänka sin levnadsstandard så att vi själva kan fortsätta att ha det bra. I det här fallet inte ens nån annan, utan till och med nån annans barn, ska göra det. Den här frågan tror i alla fall jag att är så allvarlig och så brådskande, att om vi överlåter den till nån annan, eller nån annans barn, kommer det kanske inte att finnas någon mänsklighet på jorden redan i ett så kort tidsperspektiv som 20-30 år. Naturen har börjat om tidigare. Spåren av människans framfart på jorden förskräckte redan innan klimateffekterna var kända. Kanske har mänskligheten redan förbrukat sitt förtroende så att människans tid på jorden är på väg att rinna ut.
Övertorneå måndagen den 17 december 2007
Mikael Styrman
söndag 16 december 2007
Från Hollywood till Hallywood
.
Filmindustrin kännetecknas, liksom politiken enligt somliga, av att den förmår skapa en illusion av att någonting sker, samtidigt som ingenting egentligen händer på riktigt.
Världens filmindustri växte sig tidigt stark i Los Angeles. Hollywood blev ett begrepp förknippat med film och showbusiness. När den Indiska filmindustrin etablerades i Bombay fick vi lära oss att säga Bollywood. Numera har världen genom nationalsozialdemokraterna och Sven-Erich Bucht begåvats med Hallywood, som ödelägger Haparanda samtidigt som det ger troende nationalsozialdemokrater, och utsocknes boende, en bild av att de i Haparanda bygger en framgångsrik framtidskommun.
Nytt nationalsozialdemokratiskt anfall
När den nationalsozialdemokratiska maktapparaten, genom skattemyndigheten, kronofogden och åsiktsregistreringspolisen, tisdagen 11 december slog till mot Ekfors för 3:e gången på fyra år var det startskottet för ett massivt nationalsozialdemokratiskt propagandaanfall, noggrant planerat i förväg.
Domstolar och myndigheter utan integritet
Att Sven-Erich Bucht, genom domstolarnas och skattemyndighetens bristande integritet ges möjlighet att påverka deras arbete och får insides-information om vad som är i görningen är mycket illa.
Att den lösmynte Sven-Erich sprider informationen omkring sig som en gödselspridare är naturligtvis ännu sämre.
Segern tas ut i förväg
Det verkliga bottennappet är att Sven-Erich utan att veta utfallet av expeditionen, tar sig till att informera de troende, att varsla massorna, att i förväg vidtala media om sin förestående triumf, att förbereda segertåget, beställa triumfvagnen och lagerkransen.
Pseudoåtgärd räddar ansiktet på myndigheterna
När nationalsozialdemokraterna hos kronofogden och skattemyndigheten inser att expeditionen drabbats av en allvarlig slagsida, emedan man inte kom över aktierna i Ekfors och därmed inte heller blev kvitt Mikael Styrman, går man ändå ut med information till media, för att rättfärdiga ännu ett politiskt övergrepp mot oss.
Segertåget fullföljs utan vunnen seger
Lite värre blir det för Sven-Erich som inte kan blåsa av klang- och jubelföreställningen utan att förlora ansiktet. Därför får Nationalsozialdemokratiska Haparandabladet (finansierad av skattemedel – inte partimedel) och NSD klartecken att dra på för fullt och berättar till de troende om framgången: Ekfors-problemet är löst – 3 bolag söks i konkurs. Ja, faktiskt kan man få intrycket att konkurserna redan är beslutade och klara.
Lagerkransen anländer från närstående tidskriften Fokus i form av ännu ett nationalsozialdemokratiskt papegojmärke.
Propagandaministeriet drar på för fullt
Ännu en gång telegraferar den nationalsozialdemokratiska propagandaapparaten ut budet om Sven-Erich Buchts framgångar.
Ingenting nämns om
att IKEA-etableringen suger ut det lokala näringslivet så att den lokalt ägda och förankrade centrumhandeln håller på att dö – till stora delar redan har dött,
att IKEA lurats av en hafsig kommunal samhällsplanering att bygga på översvämningsmark och höjd,
att villor av samma skäl byggts så att de kommer att översvämmas,
att IKEA byggts på en sumpmark, mödosamt stulen av en lokal bonde för att användas till fågelskyddsområde,
att Sven-Erich försökte ta över Ekfors och hämnas sitt misslyckande bland annat genom att inte betala kommunens vägbelysningsräkning,
att allmän och enskild rätt snart sagt dagligen kränks i Haparanda under Sven-Erich Buchts ledning,
att älvmynningen byggts igen så att Torne älv fortsättningsvis kommer att översvämma nya bostadsområden m.m. vid högvatten utöver det vanliga,
att sågen på Seskarö stängs. Kanske det inte är något stort problem. Bengt-Olov har ju jobbet som vice kommunalråd att falla tillbaka på.
Ödeläggelsen av Haparanda fullbordad?
Enligt Fokus planerar Sven-Erich Bucht att lämna uppdraget som kommunalråd i Haparanda för att dra vidare mot nya segrar. Det tror jag det, för vad finns det kvar att förstöra i Haparanda?
Tack för julklappen
Jag och min familj får tacka för julklappen från dig och nationalsozialdemokratiska partiet: en ny kränkande husrannsakan och flera års bokföring åter i beslag för att störa verksamheten.
Slaven på vagnen
Sven-Erich, när du tagit på dig dina fina nya kläder och låtit dig krönas med lagerkransen kliver du upp i segervagnen. Då står jag där fjättrad bakom din axel, hånad och bespottad, piskad och iklädd törnekrona, som slaven på din vagn. När du ska inleda triumftåget och emotta massornas jubel, som kejsaren som besegrat barbarerna i Övertorneå, då viskar jag i ditt öra:
- Psst, du är naken Sven-Erich – igen!
Övertorneå söndagen den 16 december 2007
Mikael Styrman
Filmindustrin kännetecknas, liksom politiken enligt somliga, av att den förmår skapa en illusion av att någonting sker, samtidigt som ingenting egentligen händer på riktigt.
Världens filmindustri växte sig tidigt stark i Los Angeles. Hollywood blev ett begrepp förknippat med film och showbusiness. När den Indiska filmindustrin etablerades i Bombay fick vi lära oss att säga Bollywood. Numera har världen genom nationalsozialdemokraterna och Sven-Erich Bucht begåvats med Hallywood, som ödelägger Haparanda samtidigt som det ger troende nationalsozialdemokrater, och utsocknes boende, en bild av att de i Haparanda bygger en framgångsrik framtidskommun.
Nytt nationalsozialdemokratiskt anfall
När den nationalsozialdemokratiska maktapparaten, genom skattemyndigheten, kronofogden och åsiktsregistreringspolisen, tisdagen 11 december slog till mot Ekfors för 3:e gången på fyra år var det startskottet för ett massivt nationalsozialdemokratiskt propagandaanfall, noggrant planerat i förväg.
Domstolar och myndigheter utan integritet
Att Sven-Erich Bucht, genom domstolarnas och skattemyndighetens bristande integritet ges möjlighet att påverka deras arbete och får insides-information om vad som är i görningen är mycket illa.
Att den lösmynte Sven-Erich sprider informationen omkring sig som en gödselspridare är naturligtvis ännu sämre.
Segern tas ut i förväg
Det verkliga bottennappet är att Sven-Erich utan att veta utfallet av expeditionen, tar sig till att informera de troende, att varsla massorna, att i förväg vidtala media om sin förestående triumf, att förbereda segertåget, beställa triumfvagnen och lagerkransen.
Pseudoåtgärd räddar ansiktet på myndigheterna
När nationalsozialdemokraterna hos kronofogden och skattemyndigheten inser att expeditionen drabbats av en allvarlig slagsida, emedan man inte kom över aktierna i Ekfors och därmed inte heller blev kvitt Mikael Styrman, går man ändå ut med information till media, för att rättfärdiga ännu ett politiskt övergrepp mot oss.
Segertåget fullföljs utan vunnen seger
Lite värre blir det för Sven-Erich som inte kan blåsa av klang- och jubelföreställningen utan att förlora ansiktet. Därför får Nationalsozialdemokratiska Haparandabladet (finansierad av skattemedel – inte partimedel) och NSD klartecken att dra på för fullt och berättar till de troende om framgången: Ekfors-problemet är löst – 3 bolag söks i konkurs. Ja, faktiskt kan man få intrycket att konkurserna redan är beslutade och klara.
Lagerkransen anländer från närstående tidskriften Fokus i form av ännu ett nationalsozialdemokratiskt papegojmärke.
Propagandaministeriet drar på för fullt
Ännu en gång telegraferar den nationalsozialdemokratiska propagandaapparaten ut budet om Sven-Erich Buchts framgångar.
Ingenting nämns om
att IKEA-etableringen suger ut det lokala näringslivet så att den lokalt ägda och förankrade centrumhandeln håller på att dö – till stora delar redan har dött,
att IKEA lurats av en hafsig kommunal samhällsplanering att bygga på översvämningsmark och höjd,
att villor av samma skäl byggts så att de kommer att översvämmas,
att IKEA byggts på en sumpmark, mödosamt stulen av en lokal bonde för att användas till fågelskyddsområde,
att Sven-Erich försökte ta över Ekfors och hämnas sitt misslyckande bland annat genom att inte betala kommunens vägbelysningsräkning,
att allmän och enskild rätt snart sagt dagligen kränks i Haparanda under Sven-Erich Buchts ledning,
att älvmynningen byggts igen så att Torne älv fortsättningsvis kommer att översvämma nya bostadsområden m.m. vid högvatten utöver det vanliga,
att sågen på Seskarö stängs. Kanske det inte är något stort problem. Bengt-Olov har ju jobbet som vice kommunalråd att falla tillbaka på.
Ödeläggelsen av Haparanda fullbordad?
Enligt Fokus planerar Sven-Erich Bucht att lämna uppdraget som kommunalråd i Haparanda för att dra vidare mot nya segrar. Det tror jag det, för vad finns det kvar att förstöra i Haparanda?
Tack för julklappen
Jag och min familj får tacka för julklappen från dig och nationalsozialdemokratiska partiet: en ny kränkande husrannsakan och flera års bokföring åter i beslag för att störa verksamheten.
Slaven på vagnen
Sven-Erich, när du tagit på dig dina fina nya kläder och låtit dig krönas med lagerkransen kliver du upp i segervagnen. Då står jag där fjättrad bakom din axel, hånad och bespottad, piskad och iklädd törnekrona, som slaven på din vagn. När du ska inleda triumftåget och emotta massornas jubel, som kejsaren som besegrat barbarerna i Övertorneå, då viskar jag i ditt öra:
- Psst, du är naken Sven-Erich – igen!
Övertorneå söndagen den 16 december 2007
Mikael Styrman
lördag 15 december 2007
Myndigheter med dold agenda
Att det skulle ske just på tisdag visste inte vi med säkerhet men däremot visste vi att besluten skulle fattas på måndag (av länsrätterna i Norrbotten och Stockholm samtidigt skulle det visa sig). Det hade nämligen läckt till oss på omvägar genom den lösmynte Sven-Erich Bucht. Den uppgiften var därmed allmänt känd. Inte bara visste sossarna, man hade också lyckats sprida det till ”fienden”.
Raka rör mellan myndigheter och sosseriet
Det är ganska fantastiskt att mer än ett år efter regeringsskiftet är nationalsozialdemokraterna vid våra myndigheter och vårt rättsväsende fortfarande så självsäkra och maktfullkomliga att man läcker ut att en sådan här razzia ska ske i förväg och dessutom till en person som inte alls borde ha med det att göra, Sven-Erich Bucht, sosse eller inte sosse.
Banditkulturen sitter i väggarna
Tänk om det inte hade gällt att trakassera mig och Ekfors. Om det istället hade gällt att jaga brottslingar. Vilken utsikt till framgång skulle expeditionen då ha haft? Inte är det så konstigt att vårt rättsväsende inte har klarat upp morden på Carl Fredrik Algernon och Olof Palme. Det är inte heller konstigt att övergreppen (med massmedias hjälp) mot ”Allmänläkaren” och ”Obducenten” inte har kunnat redas ut. En generation har burit på sosseriets övergrepp mot Medanalys. Varför skulle då samhällets toppar ha utretts och lagförts för deras sexuella utnyttjande av småflickor i ”Bordellhärvan”. Nej, det är uppenbart att banditkulturen ännu är allt för påtaglig inom våra myndigheter för att de ska kunna fungera som annat än nationalsozialdemokratiska kamporganisationer.
Bäddat för övergrepp
Under avsevärd tid har skattemyndigheten laddat med ogrundade, ibland helt barocka taxeringsbeslut mot våra bolag. I rask takt har man istället för att försöka driva in pengarna från bolagen – vilket ju skulle lett till syn och rättelse av besluten – istället gått till länsrätten och per automatik – utan annan än symbolisk prövning – hämtat ut beslut om personligt betalningsansvar för mig för bolagens skatter. Ett minst sagt ovanligt beteende och knappast i enlighet med lagens intentioner. Den som följt turerna kring Ekfors vet att vi varit tvungna att dölja i vilka bolag verksamheterna bedrivits då dessa annars skulle ha tvångsförvaltats, tvångsövertagits eller nationaliserats av nazisterna.
Partiarbete i myndighetsskepnad
Systematiskt har samtidigt den nationalsozialdemokratiska rörelsen, i form av skattemyndigheten, försökt få del av Ekfors aktiebok och på annat sätt försökt få bekräftat hur mitt aktieinnehav ser ut. Olika former av bluffundersökningar, maskerade till sakliga myndighetsförfrågningar, har tillställts mig och släktingar till mig, för att ringa in var ägandet till aktierna finns.
Den stora dagen
Tisdagen den 11 december 2007 skulle bli dagen då ”problemet” med Ekfors och Mikael Styrman skulle få sin ”slutgiltiga lösning”. De hade verkligen laddat upp, trots att nationella insatsstyrkan inte kunde komma. Två fogdar ledde expeditionen – trots att de egentligen inte skulle ha något där att göra. Fyra personer representerade skattemyndigheten. Två personer kom från åsiktsregistreringspolisen med uppgift att – som vid tillslaget 2005 – spegla och kopiera våra datorer. Dessa uppgifter läcks sedan till rörelsen, för att de ska kunna hålla kontroll på vem och vilka jag utbyter vilka tankar och åsikter med, i den mån det inte redan framgår av telefonavlyssningen och buggandet.
Luften förtätas
Vi satt i hörnsoffan i mitt rum, jag och den representant för skattemyndigheten som skulle ta del av aktieboken. Av en ”händelse” satt även den kronofogde som officiellt ledde hela expeditionen i samma soffa. Hon plockade runt i en ansenlig bunt förberedda och delvis ifyllda blanketter och låtsades ovetande om vad som utspelade sig runt omkring henne. Atmosfären var laddad. Skulle aktieboken ha visat, som de förmodade, att jag ägde majoriteten av aktierna i Ekfors skulle dessa med största sannolikhet omedelbart ha utmätts av fogden som placerat sig i samma soffa. En snabb komplettering av bunten med de förberedda utmätningsblanketterna och sedan – succé!
Tvångsinlösenproblemets lösning
En lyckad konfiskation av mina aktier skulle ha följts av ett snabbt återkallande eller uppskjutande av hovrättsförhandlingen om tvångsinlösen av Ekfors nät. Detta gissel vilar över nationalsozialdemokratin och visar på såväl deras regeringsoduglighet som deras odemokratiska och ohederliga väsen. Det är nog ingen högoddsare om man gissar på att en snabb exekutiv auktion skulle ha följt vid vilken mina aktier skulle ha sålts till Vattenfall, kommunerna eller i stort sett vem som helst utom jag. Ekfors-problemet skulle ha varit löst; lugnet vid köttgrytorna återställt; Mikael Styrman skulle ha varit utfattig; rörelsen skulle ha segrat igen och återställt ordningen - kollektivavtal åt alla och ingen jävlas med maffian ostraffat! Besvikelsen lade sig som en tjock dimma i rummet men mimiken hos de närvarande röjde inte mycket. Segertåget var redan förberett, massorna varslade, segervagnen och lagerkransen beställd, klang- och jubelföreställningen väntade på att ta sin början – mer om detta i en separat blogg om Hallywood.
Anfallet fullföljs men huvudmålet 1A uppnås inte
Husrannsakan gjordes, i vanlig ordning, från 8 på morgonen till 21-tiden på kvällen, på kontoret, i arkiv, i mitt hem och min bil. Det var bra att det blev färdigt på en dag så att inte störningarna i verksamheten blir onödigt stora. Gestapoattityden som präglade anfallet i oktober 2005 kände man inte mycket av den här gången. Jag blev inte heller paraderad fram och tillbaka utanför polisstationen den här gången.
Alla pärmar i kontoret bläddrades igenom. Alla pappershögar och pappersbuntar söktes igenom. Hemma genomsöktes barnens datorer av ”lagens” långa arm - som sig bör när nationalsozialdemokratin umgås med folket. Ca 10 flyttkartonger med pärmar och handlingar fördes bort. Många pärmar som fördes bort var ännu försedda med diarieetiketterna från förra trakasseribesöket i oktober 2005.
Övertorneå den 15 december 2007
Mikael Styrman