Sosseriets ökenvandring

.
Av sosseriets en gång så kraftfulla maktapparat återstår bara spillror, eller smulor, har det visat sig. Det stora medlemsantalet har sjunkit ihop som en sufflé och var bluff med statliga bidrag, som dessvärre alla bidragssystem genererar. Det som finns kvar av makten är ett stort antal på politisk servilitet tillsatta funktionärer. Förr behövde de inte kunna sitt jobb. Nu stundar säkert en annan verklighet. Successivt kommer säkert många att söka sig till arbeten som de klarar av. Många av dessa ser sig förvirrat omkring i en ny verklighet.

Skrynkliga Vargen

Vad som också finns kvar är ”propagandaministern” mediarussinet ”Skrynkliga Vargen”, för att tala indianspråk, som åker runt och försöker lappa ihop mediaembargot när det krackelerar. Skrynkliga Vargens kännetecken är en kind som efter frekventa besök (hos Landstinget?) är slät som Tutankhamuns begravningsmask men en lekamen i övrigt som får Tutankhamuns mumie att framstå som hade han druckit ur den eviga ungdomens källa.

Mediaembargot krackelerar i Norrbotten

Bonnierpressen är i vanlig ordning inget problem för sosseriet. Deras lojalitet gentemot den svenska nazismen är väl dokumenterad. I Norrbotten har debatten däremot varit fri en tid, bortsett då från den presstödsdrivna Nationalsozialdemokratiska pamfletten Haparandabladet. Uppenbarligen var den journalistiska traditionen och yrkesstoltheten för stark på NSD för att Skrynkliga Vargen i somras skulle få ”rätsida” på den fria debatten i NSD. Istället tog hon till det alternativa greppet att skänka NSD till de tidigare lättköpta kollaboratörerna inom Norrköpings Tidningar, självfallet mot vissa ”motprestationer”. Den tidigare redaktionsledningen inom Norrbottens-Kuriren var uppenbarligen inte med på noterna utan fick bytas ut mot en lagom karriärsugen och skrupelfri kandidat.

Bluffundersökning publiceras

Följden blev bland annat en ”nygammal” Norrbottens-Kuriren som till och med på julafton (årets mest lästa tidning) publicerar helt fabricerade utdrag ur en påstådd ”rikstäckande utredning” som sosseriets kamporganisation Villaägarnas Riksförbund påstås ha genomfört och som innebär ett frontalangrepp mot Ekfors. Redan en lätt skrapning på ytan visade att det inte fanns någon utredning alls. Det fanns bara en journalist vid Kuriren, bosatt inom Ekfors område, som skyller Ekfors för sina egna uteblivna framgångar som verksamhetschef vid hotellet Cape East i ”framtidsstaden”- det allt mer öde Haparanda. Med journalistens egna elräkning som enda underlag publicerar Kuriren på Julaftonen en helt lögnaktig och påhittad artikel som därtill underbyggs med påhittade tabeller som helt saknar beröring med den skrivna texten. Efter att ha fått möjlighet att ställa till rätta vidhåller den nya chefspolitruken Mats Ehnbom lögnen.

Nya tider, nya seder - men friare ord

När NSD och Kuriren skulle fusioneras, fanns oro för att NSD skulle komma att läggas ned. Med den låga journalistiska ambitionsnivå som den ”nygamla” Kuriren uppvisar är det nog snarare Kuriren som blir nedläggningshotad. Det må vara, att det en gång i tiden gick att styra svenskarna med nyhetsembargo, men den metoden fungerar nog bara på ålderdomshemmet numera. Ett folk som fått smak för det fria ordet och tillförts demokratiresurser som internet låter sig inte längre manipuleras som förr. Härvid lag låter sig nog inte tiden vridas tillbaka. Bonniermedia och Norrköpings Tidningar får nog ändå en nazistisk eloge för att de försöker i utbyte mot riklig ersättning i form av direkt och indirekt statlig stödannonsering. Norrköpings Tidningar får påtaglig del i sosseriets förmögenhet i snabb förskingring, i form av tidningen NSD.

Med framtiden bakom sig

Att Skrynkliga Vargen väljer att återgå till metoder som fungerade före järnridåns fall är nog inte så mycket att förundras över. Att kreativiteten inte är på topp förklaras nog av att det egna siktet är inställt på den raskt annalkande framtiden som vanskött patient på den allt sämre fungerande, men allt mer pengar slukande, sjuk- och åldringsvården. Det senare förklaras inte av att sjuk- och åldringsvården kostar utan av att konsekvent rekrytering av chefer på ideologisk grund lett till att sjuk- och åldringsvården tenderar att sluka de medel den tillförs på grund av vanstyre och korruption.