.
Missuppfattning av marknadsfunktioner.
En del debattörer påstår att Skräpbankskrisen är ett tecken på att marknaden inte fungerar och att det är anledning för ett antal okunniga, men inbilska, politiker att gå in och fingra på marknadsfunktionerna. Ingenting kan vara mera fel.
Marknaden korrigerar sig.
Skräpbankskrisen är själva beviset för att marknaden och marknadsekonomin fungerar. När ett antal skurkar lurat ett antal placerare, dels av egna, men framförallt av andras pengar, att placera dem fel, övervärdera tillgångar o.s.v. svarar marknaden med att värdera ned företag och banker som investerat oklokt. Samma gäller med hederliga aktörer som möter minskad efterfrågan och vars företags värden därför dalar. Så ska det vara. Det är så marknaden korrigerar sig.
Socialistiska system är ”rättvisa” och rättar sig inte.
Det är bara i ett socialistiskt eller kommunistiskt system som marknaden bara får stiga. Det gör den också – ända fram till kollapsen!
Inbilska politiker ska inte leka Gud.
När nu världens politiker, i inbilskt nit, går in och leker Gud med skattebetalarnas pengar, hindrar man marknaden att fungera och tar bort viktiga incitament. De må vara aldrig så populistiskt att gå in och trygga än det ena och än det andra. Det kommer bara att leda till att bedrägerierna mot spararna och skattebetalarna fortsätter och förvärras. Om spararna ”befrias” från sin rättighet och skyldighet att se om sina egna tillgångar förlamas marknadens viktigaste renhållningskrafter. Det som ser ut som en räddningsaktion kommer med största sannolikhet istället att sluta med en katastrof.
Förlamad marknad leder till nationalekonomiska sammanbrott.
Om spararnas incitament att ”rösta med fötterna” berövas dem, riskerar vi istället för en ganska snabbt övergående kris, som slår ut ett antal misskötta banker mm, att istället drabbas av en djup och långvarig global depression. Följden blir nämligen att missförhållandena inte saneras. Ett antal, därtill illa skickade tjänstemän, ska istället sitta, mutade eller omutade, och försöka göra marknadens arbete. Då kommer inte missförhållandena i ekonomin att rättas till förrän även nationerna körs i konkurs. Det i sin tur leder till social misär i en omfattning som får allt vad Skräpbankskrisen kan ställa till med att likna en västanfläkt.
Att våra politiker är bättre skickade än marknaden, att avgöra vad som är felinvesteringar eller inte, är ungefär lika sannolikt som att en människa är bättre skickad än naturen, att avgöra vilka genetiska egenskaper som är viktiga hos våra grödor, för att säkra människosläktets långsiktiga överlevnad.
Tre-fyra år på högskola ställs mot naturens hundratusentals år av trial and error.
.
Att pumpa in miljarder har ju inte fungerat, marknaden reagerar negativt. Kommer vi att se en rusande inflation när marknaden bottnat?
SvaraRaderaNej, inte av att marknaden bottnar.
SvaraRaderaOm däremot staten ikläder sig så stora åtaganden att omvärlden förlorar förtroendet för att staten ska klara sina åtaganden kan det hända.
Island är möjligen i den situationen. USA är nära att hamna där. Med nuvarande kurs är det nog bara en tidsfråga.
Det har inte saknats miljarder på marknaden. Det har funnits för mycket herrelösa pengar på marknaden som ingen tagit ansvar för och som placerats vårdslöst och/eller överoptimistiskt.
Man kan väl säga att hela "raset" är något påhittat? För om alla bestämde sig för att nu ska det inte rasa längre så skulle det inte heller göra det. Vad jag menar är(precis som du antar jag) att det är ju ett mänskligt påhitt och inte en naturkraft som påverkat något. Slutsatts: det måste alltså finnas de som njuter av detta?
SvaraRaderaJag tror att det är så här med raset:
SvaraRaderaUnder högkonjunkturen har priser, vinster och förväntningar stigit hejdlöst.
Den som inkasserat kursvinster en längre tid och som sett nedgångar följas av nya uppgångar, har mycket svårt att kliva av pyramidspelet. Det finns alltid ännu en kursstegring som man bara ska hämta in, sen ska man kliva av.
Så småningom börjar en insikt sprida sig om, att kursen börjar vara så hög, att man inte längre kan vara säker på att hitta en idiot till, som är beredd att betala ännu mer.
Just det har hänt med stora fastighetsprojekt och företagsförvärv, som har hamnat i en hejdlös uppåtspiral, med helt orealistiska förväntningar. Till dessa projekt har de bonusbelönade krutuppfinnarna på våra banker, strött spararnas medel omkring sig som gödselspridare.
En del av dessa var redan under högkonjunkturen så övervärderade, att en chimpans med förbundna ögon som kastar pil på en roterande Darttavla skulle fatta klokare kreditbeslut än många av våra bankchefer.
Åtminstone skulle skojarna ha mycket svårare att muta chimpansen.
Allting blir bara så mycket tydligare när högkonjunkturen övergår i lågkonjunktur. Då går det inte längre att intala sig att dagens värderingar är realistiska.