.
Vi har en stat – Sverige.
Staten har en huvudstad – Stockholm.
Allt är inte lämpligt att sköta från Stockholm – därför har vi län/landsting.
Allt är inte lämpligt att sköta från residensstäderna heller – därför har vi kommuner.
För att skaffa sig total makt i riket slog en maktgalen socialdemokrati samman kommuner under 1960-talet. Därför har vi kommundelsnämnder i vissa kommuner, som blev för stora.
För att skydda sig själva från väljarnas dom, vill vissa odugliga landstingspolitiker införa storregioner. Den yttersta konsekvensen av denna styggelse blir, att driften av vatten- och avloppsledningsnätet i Kuivakangas kommer att skötas ifrån Stockholm, sedan, när detta spritt sig bland våra politiker, på alla nivåer.
Det bästa botemedlet är obegränsade personval. Då kan väljarna hjälpa politiker till jobb som de klarar av att sköta istället för ett politiskt uppdrag som de inte kan hantera. Då kan vi få dugande politiker. Det måste vara ett rättvisekrav för alla dugande och hederliga politiker att slippa vara uppblandade med en massa odugligt skräp som inte väljarna vill ha.
Man kan lämpligen kopiera och anta det finska systemet som fungerat bra i många år. Man behöver inte nödvändigtvis åka till Nya Zeeland, även om där kan finnas något intressant, i någon by, som någon tomte har googlat fram på arbetstid.
.
Alldelese utmärkt inlägg i region-tok-debatten.
SvaraRaderaArgumenten för storkommuner är lika dåliga som vi kommunsammanslageningen på 60- och 70-talen.
Det verkar som man aldrig kunnat ens tänka sig att samarbeta mellan kommuner för ar att finansiera dyrare tjänster som t.ex. sjukvård
Här i Västernorrland har man dessutom kunnat märka en klar mygelkaraktär i beslutsprocessen, där Sundsvall. Ånge och jämtlänningarna tyck mena att det är rationellt att sundsvallsförorten Timrå skall höra till en jättestor Norrlandskommun Timrå-Treriksröset med hittils okänt adminisatrativt centrum.
Klokt av regeringen att slå till nödbromsen!