Likheter mellan Sverige och Cambodja.

.

De senaste veckorna har vi åter påmints om likheterna mellan det av nationalsocialdemokratin under lång tid präglade Sverige och det av Pol Pot ödelagda Cambodja. (Demokratiska Kampuchea som nazisterna i Cambodja föredrog att kalla sitt missfoster.)

I Cambodja, när de röda Khmererna fick makten i mitten av 1970-talet, tömde man huvudstaden Phnom Penh på folk på några timmar. Under en kort tid mördades alla intellektuella eller i övrigt dugande personer som inte flytt landet. Sammanlagt lät Pol Pot slakta 2,2 miljoner människor – inte soldater utan vanliga civilpersoner.

Detta skedde under livligt applåderande från den svenska nationalsocialdemokratin, bland annat Birgitta Dahl, som för detta och andra skurkstreck hedrades med att bli riksdagens talman - landets högsta ämbete. Det säger mycket om socialdemokratin och vad den står för.

Pol Pots egen, extrema version av maoism, syftade till att på mycket kort tid införa en agrar utopisk kommunism, utan städer, klasser, kontakt med omvärlden, pengar eller avancerad teknik. Pengar avskaffades, skolor och sjukhus stängdes, etniska minoriteter förbjöds tala sina egna språk och i princip alla stadsbor tvångsförflyttades till landsbygden där de som tredje klassens medborgare kom att bli bland de första att falla offer för det omfattande folkmord Pol Pot initierade. (källa: Wikipedia)

När man ser sig om i Sverige är det väl ungefär det som nationalsocialdemokratin ägnat sig åt, exempelvis nedläggning av sjukvården. Det är väl bara det där med att tömma städerna som inte stämmer?

Birgitta Dahl förtjänar att ihågkommas även för sin insats som tankeförbudslagens skapare som kastat vårt kärnkraftstekniska kunnande minst 25 år tillbaka i tiden och var ägnad att äventyra säkerheten i våra kärnkraftverk.

Redan tidigare har vi många gånger påmints om nationalsocialdemokraternas inställning till utbildning och kompetens. Under sossestyret kunde vilken dilletant som helst få höga chefsbefattningar i staten och andra organisationer. Släktskap och/eller partibok var det allena saliggörande.

Nu påminns vi åter om släktskapen med Cambodja då det visar sig att lärare, som ska fostra våra barn och bidra till att Sverige ska vara konkurrenskraftigt mot resten av världen har påtagligt lägre lön än sopgubbarna i Stockholm.

Inte är det konstigt att skolan fått förfalla när Pol Pots idéer styrt nationalsocialdemokratins syn på kunskap. Vilken lärare som helst har kunnat ersättas av okvalificerade långtidsvikarier. Det kunskapsföraktande sosseriet har förvandlat läraryrket till ett andra eller tredje klassens slaskyrke och det okvalificerade insamlandet av sopor till ett hjältedåd. Några få timmars okvalificerat arbete per dag renderar en högre lön än ett heltidsjobb för vilket krävs nästan ett decennium vigt åt oavlönad utbildningsinsats.

Här har alliansregeringen en stor uppgift i att återupprätta läraryrkets status. Åter igen kan vi lära av Finland som har en helt annan inställning till läraryrket.

.