Det finns saker som är viktiga att ändra på. Somligt är viktigare än annat. Återupprättande av ett fungerande rättsväsende och avveckling av rådande rättsröta och korruption samt rehabilitering av en sjukvård i djupt förfall, är bland de viktigaste uppgifterna att ta itu med. Det är också de områden inom vilka de senaste regeringarna har levererat sina svagaste prestationer. Rättsfrågorna måste hanteras på riksnivå. Sjukvårdsfrågor hanteras i huvudsak på länsnivå.
Vi vill göra något för att hjälpa till att komma till rätta med dessa missförhållanden, som vi båda på olika sätt drabbats av och fått djupa insikter i.
Ingen av oss tror på allvar, att några förbättringar av betydelse kommer att kunna ske inom ramen för de etablerade politiska partierna, som ju faktiskt är de som ställt till med eländet såväl inom rättsväsendet som inom sjukvården. Därför är det nödvändigt att bilda ett nytt parti, med människor som inte är bundna av mygel och korruption på det sätt som ofta är fallet inom de existerande partierna. Det är förmodligen för sent för att hinna göra något åt rättsfrågorna inför det här valet. 1.500 namnunderskrifter krävs för att registrera partibeteckningen inför årets riksdagsval. Skulle vi, den korta återstående tiden till trots, lyckas få in tillräckligt många underskrifter avser vi registrera partibeteckningen och ta oss an rättsrötefrågorna.
Mer rimligt är att vi kan hinna få in de 100 namnunderskrifter som krävs för att registrera partibeteckningen inför valet till Norrbottens läns landsting. Skulle det lyckas, ska vi göra vad vi kan, för att komma till rätta med förfallet inom sjukvården. Men tiden är knapp.
Rädda vården - Avsiktsförklaring
Partiet Rädda vården ska verka för att
- Återföra landstingets fokus på att tillhandahålla vård, med patienternas bästa för ögonen.
- Avveckla vårdköerna. Vård ska tillhandahållas när patienten är i behov av den. På rätt sätt – inte när det behagar byråkratin att förmedla den.
- Minska all överflödig administration, med halverade kostnader i ett första steg, och styra över resurserna från administration till vård.
- Sälja landstingshuset i Luleå.
- Bereda länsinvånarna så mycket vård som möjligt, så nära hemmet som möjligt, och upphöra med ambulansrallyt på länets vägar.
- Verka för att sätta stopp för stafettläkarsystemet och återinföra provinsialläkarsystemet. Länsinvånarna ska kunna lära känna sin läkare, och hon/han sina patienter. Man ska inte behöva mötas av en ny läkare varje gång.
- Behålla minst fyra sjukhus i länet: Kiruna, Gällivare, Luleå och Piteå samt verka för att även Kalix sjukhus ska kunna behållas. Till exempel genom samarbete med Kemi sjukhus och ömsesidig profilering.
- Utveckla jourvården mellan de svenska och finska kommunerna på ömse sidor av Torne- och Muonio älvar.
- Göra länets Sjukhus och Vårdcentraler till självständiga enheter med ett stort mått av lokalt inflytande genom att kommunerna och riktiga lokala företagare/entreprenörer tar plats i enheternas styrelser.
- Resurser som idag åtgår till att muta politiska motståndare och media istället ska användas till att bereda och leverera vård.
- Landstingets resurser inte ska användas till annat än vård, åtminstone inte så länge som uppgiften som vårdförmedlare inte sköts på ett tillfredsställande sätt. All verksamhet utanför sjukvården överlåts därför till andra huvudmän eller läggs ned.
- Avlasta och optimera specialistsjukhusen genom att förmedla enklare vård på hemorten och specialistvård på specialistsjukhusen.
- Samtliga sjukhus återställs till kompletta akutsjukhus utom förlossning/kvinnosjukvård.
Inom sjukvård, liksom inom brandväsende, är ofta de första minuterna avgörande för hur det ska gå. Om inte den pågående avlövningen av den lokala sjukvården, till fördel för koncentration av resurserna till Luleå, kan brytas och den lokala vården istället rustas upp, är det inte fler ambulanser Norrbotten behöver utan fler likbilar.
Mord är mord, även om det utförs långsamt och genom undanhållande av vård.
Låt oss tillsammans vända den rådande utvecklingen och göra Norrbotten till ett län som är tryggt att bo i, oavsett ålder eller hälsotillstånd. Ladda hem den bifogade pdf-filen, fyll i den noggrant och förmedla den till någon av nedanstående adresser så att den når fram senast nu på söndag den 28 februari 2010. Tiden är knapp, ordinarie postgång troligen för långsam.
- Klicka här för att ladda ned pdf-filen.
Anders Mansten
Stigmansgatan 10
952 31 KALIX
Tel 070-60 79 390
Mikael Styrman
Matarengivägen 15
957 31 ÖVERTORNEÅ
Tel 0927-10003
.
Hahaha...nu får Ni väl ge er.
SvaraRaderaVem fan är så dum att han sätter en röst på Pellejönsen Mikael Styrman...den personen kan ju inte vara frisk i huvet.
Kanske någon som inte vill dö i onödiga sjukvårdsköer?
SvaraRaderaEller någon som inte vill dö i en ambulans, på en 20-milaresa genom Norrbotten, på väg till den läkare som borde funnits på hemorten?
Det är väl lika bra, att låta aporna själva sköta djurparken i NLL. De, stötarna är ju sega och går i samma spår. Låt aporna komma fram, det är i alla fall roligare politik, att se dem klia löss på varandra eller plocka. De djurskötarna vet ju inte vad aporna vill och vet de ens hur man skalar en banan. Det här blir spännande att följa, rolig politik. Varför ska det vara så grått och trist. Det är ju viktiga frågor sjukvårdens frågor. Här krävs nya grepp. BH
SvaraRaderaGår ej att skriva in när man tar fram filen, Handen kommer men går inte att skriva.
SvaraRaderaUrsökta fattat fel sänt med post till AM.
SvaraRaderaSpännande att både Kronofogden, Vattenfall, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Kriminalvårdsstyrelsen slåss om en träff med Partiledare Mikael Styrman.......skulle vara intressant att höra hur du tänkte lägga upp valtaktiken om du skall sitta inburad ... hahaha.....
SvaraRaderaAnledningen till att vi har ett stafettläkarsystem är ju för att läkarna inte vill jobba fast anställda i en ort långt ut i den norrbottniska ödemarken. Hur ska ni lösa det? Ska ni tvinga läkarna att jobba i en ort mot deras vilja?
SvaraRaderaEn annan var ju inte med när provinsialläkarna fanns, så det vore ju praktiskt om ni kunde beskriva mer exakt hur systemet, som ni vill ha det, ska se ut.
Svar till Anonym.
SvaraRaderaDet är väl ungefär samma situation som Nelson Mandela och Vaclav Havel var i, strax innan de rensade ut en hel del odugligt skräp ur ledande kretsar, i sina respektive länder.
Sverige, Burma och Iran.
Se där, tre länder som låser in systemkritiker - och som har ungefär samma ekonomiska utveckling. Fast Sveriges sammanbrott är tydligare och från högre höjd:
Tåg som inte går att köra om det snöar eller blir kallt.
Vägverk som korkar igen vägarna med mitträcken.
Kraftledningsnät som bryter samman när det blir -10 grader, i ett land som genomkorsas av norra polcirkeln.
De fåtalet privatägda, och fungerande, kraftnäten konfiskeras med Gestapometoder.
Kraftbolag som stänger av kärnkraften för planerat underhåll mitt i vintern, för att hålla uppe priset på energin.
Numera två nivåer med domstolar förvandlade till sysslolösa drönare, till vilka det krävs prövningstillstånd.
Rättegångar som avhålls utan att den anklagade får närvara och bemöta anklagelserna.
Avsaknad av fysiska bevis används som bevis för att den anklagade varit förslagen.
Sopgubbarna bättre avlönade än högskoleutbildade och skuldsatta lärare.
Betygslösa skolor med elever, som lärarna inte får ta telefonerna av, och som kommer ut från skolan efter nio år - som halvanalfabeter.
Landsting som sprider pengarna omkring sig men lämnar befolkningen utan sjukvård.
Och så har Du mage att skratta också...
- Psykopatkoeffecienten är hög i det samhälle som Sverige-Demokraterna lämnat efter sig efter 70 års vanstyre.
Men skrattar bäst, som skrattar sist.
Trots den imponerande listan över kontrollorgan till Ditt försvar verkar Ditt skratt ganska nervöst, tycker jag.
Svar till Peter.
SvaraRaderaAnledningen till att landstinget är i händerna på bemanningsföretag och stafettläkare är lite mer komplex än att läkarna inte vill arbeta i den norrbottniska ödemarken.
Trots att samhället i stort sett har monopol på arbetstillfällen för läkare och även styr utbildningen av läkare, har man, enligt min uppfattning, till stor del på grund av klantig företagsledning, hamnat i en situation, där man nästan är helt beroende av dyra stafettläkare för sin läkaranskaffning.
Delvis beror det på den förvridna synen på demokrati och kunskap som präglat sosseriet och färgat hela samhället. Demokrati på (s)-vis kan, lite tillspetsat, sammanfattas med: Okunnigast bestämmer. Visserligen är fem outbildade fler än en utbildad men tanken med demokrati är nog ändå, att de fem som i kraft av sitt flertal kan bestämma, ändå ska vara så kloka, att de lyssnar på och respekterar den utbildade eller kompetente. I det närmaste total avsaknad av respekt för både kunskap och kompetens har lett till att välutbildade läkare hunsas av outbildade politiker och politiskt tillsatta landstingstjänstemän.
Förr fick man lära sig att respektera prästen, länsman, provinsialläkaren och elverkschefen. Fast inte nödvändigtvis i nämnd ordning. Provinsialläkaren hade en oerhörd särställning i samhället och härskade över liv och död. Den ville man inte vara osams med.
Ett arbete måste ge mer än bara en lön. Det måste ge egenvärde och yrkesstolthet, en positiv arbetsmiljö och därmed arbetsglädje. Gamla tiders provinsialläkare lärde känna sina patienter och deras släkter, deras krämpor och deras egenheter. Det var sannolikt mycket kostnadseffektivt och gav nog både snabba och träffsäkra diagnoser.
Idag får en patient på fem läkarbesök, för en krämpa, ofta träffa fem olika läkare. För varje ny läkare måste tid avsättas för att läsa in hela journalen och dra hela historien från början. Rent östtysk effektivitet. Sannolikt är alla fem av dagens läkare sämre eller oerfarnare läkare än gamla tiders provinsialläkare. Det ligger nära till hands att anta, att de fem läkarna, av vilka alla saknar helhetsbild, ställer ett flertal olika diagnoser för samma krämpa. Kanske inte alltid träffsäkrare än de som skulle ställas av en chimpans med förbundna ögon som kastar pil på en roterande darttavla.
Förr var landstinget en organisation med arbetsglada, yrkesstolta och trygga yrkesmänniskor som visste att de gjorde ett gott arbete. Idag är det en organisation med kuvade, förtryckta, skamsna och rädda medarbetare, som skäms för att de vet med sig, att deras arbete ofta skulle kunna utföras på ett bättre sätt. De hamnar ofta i samvetsnöd, för att de vet en sak men känner sig tvingade att säga något annat till patienten på grund av påtvingad lojalitet med en dysfunktionell arbetsgivare. Det tror fan det, att det inte går att behålla några läkare idag.
Vi har lite idéer om hur man ska påskynda en förändring av detta. Jag är inte övertygad om att saken gagnas av att vi idag röjer hur vi tycker att det ska gå till. Vissa av metoderna kan bara användas en gång. Röjer vi dem, är risken uppenbar att de glada amatörerna som nu leker storföretagare i landstinget, och de psykopater som de ibland omger sig med, lånar metoden och gör en halvmessyr av den och därmed förbrukar metoden.
Men det viktigaste är ju att hela landstinget måste förändras. Kenta Ölgren och de nickedockor och de psykopater som han omger sig med måste bort. Den anda de skapat och som förgiftar hela landstinget måste vädras ut. Byråkratin och bisysslorna måste skäras ned och fungerande sjukvård sättas i centrum. Sjukhusen måste göras till självständiga enheter med lokalt inflytande och arbetstagande. Makten över vem som ska styra måste flyttas närmare människorna - inte längre bort som Kenta vill med regionprojektet.
Kunnig sjukvårdspersonal ska inte toppridas av politiker, oavsett hur länge de varit med i SSU.
Läkare är som alla andra människor. Av till buds stående val väljer man det minst onda.
Hur går det med namninsamlingen??
SvaraRaderaSnart i mål.
SvaraRaderaDet verkar gå ganska bra trots den korta tid som stod till buds. Ingenting har kommit till mig via posten. Men tidigare erfarenheter av posten talar för att de kommer den 2 mars - öppnade och taffligt återförslutna - när de inte längre kan användas för att registrera partibeteckningen.
Jag har kunnat iaktta, att landstingsanställda över lag tycks vara mycket positiva till vårt initiativ. De vågar dock inte skriva på, övertygade som de är om att de då riskerar att få sparken.
Sedan har jag råkat ut för, att någon inte vågade skriva på som hade en sjuk anhörig. Det berodde på rädsla för att den anhörige inte skulle ordentlig vård ifall den tillfrågade skrev på.
Men över lag skriver folk som blir tillfrågade på. Och de flesta är rejält förbannade över hur landstinget sköts.
Så där ser det ut just nu.
Jag tycker att det är tråkigt att finna, att socialdemokratin har lämnat efter sig ett samhälle för vilket människorna är rädda. Var det meningen att det skulle bli så? Skulle samhället bli en förtryckarorganisation? Folkets fiende? Röstade folket för att skapa en diktatur eller har folkets förtroende missbrukats?
Det är ju också svårt att veta om rädslan är befogad eller inte. Att döma av hur landstinget har behandlat Anders Mansten är kanske rädslan välgrundad. Under alla förhållanden är det inte bra om människor känner rädsla för att uttrycka sin fria vilja - välgrundad eller ej.
Nåja, det där ska vi ändra på. Busarna ska bort ur samhällsapparaten. En del av dem ska vi låsa in på ställen, där vi idag förvarar hederliga men frispråkiga personer, och bland annat låter dem hugga ved, som personalen sedan får sälja svart.
Hej Mikke.
SvaraRaderaLite tips. Landsting, behövs inte kolla våra grannländer har inga landsting.Staten driver dom stora sjukhusen detta gör att det blir lika vård i hela landet, inte beronde på ekonomin i just ditt landsting.Sjukstugor drivs av kommunerna. Landstingen i dag sysslar med mycket annat, som dom inte skall göra, busstrafik ,teatrar övrig skitkultur
Ja, vettiga synpunkter, tack för dem.
SvaraRaderaJag har faktiskt oönskat fått tillfälle att bekanta mig med och jämföra den svenska och den finska vården.
Så jag vet, att det inte alls är någon naturlag som säger att landstingen ska ha ont om pengar eller att vården inte ska fungera. Istället handlar det om ren och skär vanskötsel.
Vid tillfälle ska jag utveckla detta i ett eget inlägg.
Till den där Peter som skrev om stafettläkarana vill jag bara säga att det måste finnas andra orsaker. Här i Haparanda hade vi tidigare minst 10 ordinarie läkare bara för några åt sedan när en läkare var chef där. När NLL valde en sköterska till chef här så har det gått uför och med fart. Nu är det bara 4 ordinarie läkare och t.ex. jag får träffa varje gång jag går dit en ny stafettläkare.
SvaraRaderaBorde man inte fråga av dom 6 läkare som har sagt upp sig där vad orsaken egentligen är. Kommunen är ju den samma.
Pia Fraus