46 mil i Norsk ambulans, enligt DN.

.

I dagens DN, på sidan 7, i samband med rapporterandet om flygkaoset som uppstått på grund av det Isländska askmolnet, finner vi en blänkare med rubriken: Norsk man tvingades åka 46 mil i ambulans.


46 norska mil är fler än 60 svenska?

Skribenten, och dennes källa, förfasar sig över den 46 mil långa norska transporten och vilka medicinska konsekvenser den kan få. Det är symptomatiskt att DN inte kan rapportera om den svenska ambulanstransport, från Kiruna till Umeå, med omlastning i Sunderbyn, som blev över 60 mil lång. Det skulle, gubevars, kunna tolkas som samhällskritik och det ska gudarna veta att det ägnar inte DN sig åt. Sådant kan DN bara behandla i metaforens form. Det går bra att se grandet i det norska ögat men det går inte att se bjälken i det svenska.


De 46 norska milen motsvarar 116 mil i Sjukvårds-Sverige.

Den man som blev sjuk i Kiruna, i DN:s hemland, blev transporterad till Universitetssjukhuset i Umeå 60 mil. Den rubricerade norska transporten gick till Rikshospitalet i Oslo. Om Kiruna-patienten hade behövt motsvarande vård blev det vackert att ta plats i ambulansen igen för att transporteras ytterligare 58 mil, till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Sammanlagt 116 mil, eller mer, blir det svenska alternativet.

Om patienten bor väster, norr eller öster om Kiruna kan transporten bli märkbart längre. I jämförelse med det Svenska alternativet ter sig det Norska alternativt ganska överkomligt.


När ska DN-björnen vakna?

Decennier som den av nationalsozialdemokratin uppbyggda byråkratins propagandaorgan, har skapat en speciell form av politrukimpregnerad journalistik i DN – inte olik den som fanns i Östeuropa - före murens fall. Det finns därför mycket för en dugande journalist att uträtta på DN. Få se när DN-björnen ska vakna och komma ut ur idet och upptäcka vad som hänt i omvärlden?


Hög centralisering ger hög sårbarhet.

Det som nu utspelar sig, med askmolnet, må ha varit oväntat och svårförutsägbart. Men vår sårbarhet för omvärldshändelser och naturfenomen torde inte längre gå att blunda för.

Sjukvården måste, om den ska kunna fungera med rimlig tillförlitlighet, präglas av en hög grad av decentralisering. Så mycket vård som möjligt måste förmedlas så nära hemorten som möjligt.


Centralisering av elnäten drabbar försörjningssäkerheten.

I decennier har alla stormar som drabbat elnäten i Sverige åtföljts av statliga utredningar och artiklar i branschpressen vilka förfäktat att det behövs större driftledningscentraler. Konsekvenserna av detta kunde alla iaktta i januari 2005 när stormen Gudrun slog till och över 3.000 utgående ledningars brytare löste ut ungefär samtidigt på Sydkrafts driftcentral.

Med en enda stor driftledningscentral, med ett fåtal funktionärer, blev den oundvikliga följden sammanbrott i alla Sydkrafts driftsledningsfunktioner och en handlingsförlamning som varade i flera dagar.


Askmoln + obetydligt snöfall => samhällsviktiga funktioners sammanbrott.

Om det nu även hade snöat 5 cm (!) skulle även tågen stannat, märkt som järnvägen är, av decenniers utnämnande av politruker istället för yrkesmän till chefer.


”Skicklig” vägpolitik stänger vägarna.

Med ytterligare 20 cm blötsnö hade även vägarna korkats igen, märkta som de i sin tur är av vägpolitruker och mutkolvars förstörande av vägarna med mitträcken och sidoräcken, vilka gör att vägarna inte kan hållas öppna när det snöar.
Hur mycket återstår då av samhällsuppehållande funktioner?


Även rättsväsendet under pågående sammanbrott.

Även andra samhällsviktiga funktioner fungerar illa. De flesta ouppklarade morden i landet har Christer van der Kwasts liga tillsammans med sex odugliga kinesiska folkdomstolar börjat döma en ”lämplig” person för. Så här långt har sex enhälliga domstolar dömt Quick för åtta mord som han förmodligen inte haft någonting alls med att skaffa. Som en följd av detta eftersöks inte de riktiga mördarna.


Domstolsväsendet under nedläggning.

Domstolsväsendet har ”reformerats”. Istället för att stänga de politiserade tingsrätterna som genom nämndemannasystemet förvandlats till kinesiska folkdomstolar har våra styrande istället stängt de mer juridiskt kunniga hovrätterna.

Istället för EN juridisk nivå bestående av drönare, som inte har skyldighet att rätta fel utan kan begränsa sig till att ta upp frågor som de tycker är intressanta, eller som är personligen nyttiga eller lönsamma att ta upp, har vi numera TVÅ nivåer med juridiska drönare som man måste söka prövningstillstånd till.


Byastämmor nästa?

Vad återstår att förstöra inom rättsväsendets område? Kommer vi att få söka prövningstillstånd även till tingsrätterna? Blir det som förr? Kommer de flesta rättsärenden att avgöras på byastämmor och kanske av en allt mer ålderstigen ordförande för arbetarekommunen som domare? Ja, med den skillnaden förstås, att vi kommer att betala skatter för ett helt, men för medborgarna otillgängligt, rättsväsende, som framlever sina dagar som juridiska drönare, försjunkna i självsmekeri och intressanta analyser av spännande juridiska teknikaliteter, planerande nästa middag med andra juridiska och/eller politiska drönare?


Politiska chefer måste ge plats för dugande yrkesmän.

Samhällsviktiga funktioner får inte organiseras så att de bara fungerar när det är vindstilla och solen skiner. Förr fungerade de vid alla väderlekar. Så måste det bli igen. Men då måste vi sluta tillsätta politruker som chefer och istället tillsätta yrkeskunniga chefer.

Politiker är något som man ska vara en tid och få en skälig ersättning för. När man inte längre är politiker ska man inte få ett statligt chefsjobb som man inte klarar av att sköta. Då ska man gå tillbaka till sitt gamla arbete, som man ofta inte heller klarar av att sköta, men där man gör mindre skada. Om man över huvud taget haft något riktigt arbete tidigare? Det gäller alla verksamheter som man vill att ska fungera, men det märks naturligtvis extra tydligt på vissa samhällsviktiga funktioner.

.