Hot eller skämt? – Icke sa Micke!

.
Svar på signaturen Nickes fråga till bloggen ”Den korrumperade pressen”:

Hur man tar det är kanske en fråga om hur kunnig eller okunnig man är? Är man bara tillräckligt okunnig kan man tro att månen är en grön ost eller att jorden är platt. Uttalandet är nog därför närmast att betrakta, varken som hot eller skämt. Snarare som folkbildning.

Här har vi ett fall med en helt okunnig person – Gullesjö - som utan några som helst insikter i de möjliga konsekvenserna av sitt agerande åker runt och kopplar i elnäten som en apterad blindgångare. Han kan ingenting. Han har inte tagit reda på någonting. Ingen har informerat honom om någonting. Han har ändå av girighet (?) tagit på sig uppdraget och samråder inte med dem som kan bättre. Varför? För att vi har ett systemfel i Sverige.

Ingen som har varit med om att tillsätta honom kan eller vet någonting om eldistributionens förutsättningar i allmänhet och vårt område i synnerhet. Lagstiftaren har inte haft minsta insikt i vad de ställt till med genom sin nazistlagstiftning. Energimarknadsinspektionen kan ingenting. Förvaltningsrätten kan om möjligt ännu mindre. Mot bakgrund av det är det kanske inte så konstigt att Gullesjö åker runt som en klåfingrig treåring och kopplar i elnäten utan att förstå vad han kan ställa till med.

Så här är det med eldistribution på landsbygd, i övre Norrland:

I januari 1999 var det -50 grader i en veckas tid här. Hur kallt det kan bli här på vintern vet vi inte. Men vi vet att det kan bli minst -50. När det blir sträng kyla sätts elnätet på prov. Om det blir elavbrott när det är -50 grader händer följande. Är det sträng kyla är det inte särskilt varmt inomhus ens när avbrottet börjar. Temperaturen inomhus sjunker 2 grader per timma sedan strömmen gått. Man har med andra ord inte så många timmar på sig innan förhållandena inomhus blir farliga för befolkningen.  Ännu färre innan skador börjar uppträda på fastigheterna.

Vid -50 grader startar inte bilar som står utomhus – motorvärmare eller ej. Bilar som står i varmgarage fungerar, tills de blir utkylda och kommer till en korsning eller snäv kurva. Där brister antingen bromservo- eller styrservoslangar.  I och med att slangarna brister kan inte färden fortsätta. Varför? För att våra bilar är utrustade för centraleuropeiska förhållanden. Oljan stelnar strax under 30 grader. Slangar blir stela och spröda vid ungefär samma temperatur. Etylenglykol och vatten börjar frysa vid -40 grader vid idealiska förhållanden. I verkligheten ofta redan vid -34 vid vilken temperatur även Propylenglykol och vatten börjar frysa.

Det innebär, att om man skickar ut folk för att reparera fel med den utrustning som vårt samhälle tillhandahåller, är det inte säkert att de kommer tillbaka levande.

På landsbygden finns många ensamboende men ingen som för bok över dem. Många av dem är äldre och har svårt att klara sig själva redan när strömmen fungerar. De kan ofta inte alls klara sig utan ström i sträng kyla. Förhållandena förändras hela tiden.  Maken eller makan, om det finns någon, kan vara bortrest eller sjuk och inlagd. Barn kan vara ensamma hemma.  Eller den ena föräldern kan ligga borta och jobba på veckorna eller lång tid.

När det har gått några timmar och strömmen inte kommit tillbaka har temperaturen sjunkit så lågt att man inser att man måste vidta åtgärder för att hjälpa eller rädda människor. Vid den tidpunkten är det redan försent att rädda en del av dem. Inte ens om man då visste vilka som behöver hjälp skulle tiden räcka till.

Ett enda betydande linjefel, omfattande en eller två kraftledningsstolpar, kan med felsökning, transporter, reparationsarbeten, redan vid sommartemperatur, lätt ta 11-12 timmar att åtgärda. Då är all personal som ett landsbygdseldistributionsföretag kan uppbringa engagerad. Hur lång tid motsvarande kan ta med snö och 30, 40 eller 50 grader kallt (eller mer?) är omöjligt att uttala sig om. Men fortare går det i alla fall inte.

Det är också väsentligt att känna till att rumstemperaturen inte återvänder för att strömmen återvänder – om den återvänder. I sträng kyla tar det flera dygn innan man har arbetat upp rumstemperaturen igen. Många timmar efter att strömmen kommit tillbaka – återigen om den gör det – fortsätter temperaturen i väggar, trossar, skåp och byggnadsdelar att sjunka därför att kylan har kommit in i väggarna under avbrottet.

Varför är det så här? Därför att det finns fler områden inom vilka den offentliga sektorn är oduglig. Vi skattebetalare avlönar mycket folk – väl avlönade – för att de ska leka beredskapsplanering och förebygga sådant här, men det gör de inte. De gör som resten av den offentliga sektorn. De åker på konferenser och äter, dricker och kopulerar på skattebetalarnas bekostnad. Men beredskapsarbetet tar de inget ansvar för. Och ingen kräver att de ska ta ansvar heller. Systemet bygger på att det aldrig ska hända något. Beredskapsverksamheten är bara ett alibi för att få lön och få åka på konferens.

Därför kan också en på elområdet komplett idiot utses till tvångsförvaltare och släppas lös att ställa till skada och äventyra montörernas och allmänhetens säkerhet.

Och så nu till pudelns kärna. I ett nät som är känt för att i decennier ha varit mycket pålitligt, vilket Ekfors nät är. Där sänker kunderna sin beredskap mot elavbrott och det tar tid att höja beredskapen. Kunderna har därför mycket lågt skydd mot en driftledning som inte klarar att hålla uppe leveranssäkerheten. I ett nät som är känt för att ha avbrott stup i kvarten har kunderna hög beredskap. Ändå talar vi, i Ekfors fall, i motsats till vad den politiska vulgärpropagandan gör gällande, om ett nät med tariffer i nivå med andras, periodvis högre och periodvis lägre. Ibland högre på grund av tvångsförvaltning och andra myndighetsåtgärder. Men till skillnad från de flesta andra alltid fungerande. Aldrig med evakuerad befolkning.

Om vi tillsätter en helt okunnig ledning som då naturligtvis tillsätter okunniga medarbetare. Så gör nämligen okunniga chefer. Dessutom sådana utan lokalkännedom. Så gör alla stora i branschen. Så säger Gullesjö också att han ska göra. Då har man bäddat för en katastrof.

Om det då blir en katastrof - vilket det förmodligen blir - om något händer. Kommer då, när hus fryser sönder i stort antal och måste överges, om föräldrar eller barn fryser ihjäl utan hjälp - i stort eller litet antal. Kommer då allmänheten att sitta stilla och tycka att det var duktigt myndighetsfolk och duktiga förvaltare men att de nog hade otur? Det tror inte jag. Jag tror att ett inte obetydligt antal kommer att ta reda på var förvaltaren bor och komma på besök. Någon kommer kanske att skicka Hells Angels, Bandidos eller en och annan rysk eller postjugoslavisk gentleman. Men de kommer inte att vara tacksamma. Och det är ingenting som tvångsförvaltaren bör ta lätt på.

Det är det jag har försökt att tala om med den omfrågade skrivningen. Jag har med andra ord försökt rädda livet på en skenande Gullesjö. För det är jag värd ett stort antal ursäkter från det samvetslösa journalistslödder som kablat ut över världen att jag istället hotat döda Gullesjö. Men de lär väl utebli om jag känner sällskapet rätt.

Övertorneå den 13 oktober 2010
Mikael Styrman
.