Ytterligare synpunkter om ansvarsförsäkring m.m.

.
Efter att ha smält senare dagars händelser tilltar dessvärre vår oro.

Johan Gullesjö har, utan att, såvitt bekant, besitta vare sig utbildning eller kunskaper inom eldistributionsområdet åtagit sig att vara tvångsförvaltare för Ekfors nät. Det har även skett utan att föregås av några som helst diskussioner med oss som de facto byggt upp och drivit det här nätet i tre generationer och besitter en betydande kunskap om förutsättningarna för dess drift.

Sedan har Gullesjö, återigen utan att inhämta någon sakinformation, självsvåldigt, och utan kontakt med driftsledningen, kopplat in ett antal potentiellt livsfarliga anläggningar i Haparanda kommun. Redan en måttligt normalbegåvad förvaltare måste kunna ta in att förvaltarskapet innebär just ett förvaltarskap, inte en operativ befattning, i det här fallet dessutom med stöd av en lag som ännu aldrig fungerat i praktiken.

Förvaltarskapet innebär ju inte att förvaltningsdomstolen tror att Gullesjö plötsligt, som av en ingivelse från högre makter, blivit kvalificerad driftledare för elnät. Förvaltningsdomstolen måste ha utgått från att Gullesjö har förmåga att ta in vad han behärskar och inte behärskar. De här självsvåldigt och panikartat genomförda inkopplingarna indikerar närmast att Gullesjös omdöme måste ifrågasättas.

Att driva elnät är ingen lekstuga som lättvindigt bör anförtros vilken stolle som helst som lever av och/eller i den offentliga sektorn. Om inte elnätet fungerar stannar hela samhället – genast. Inte bara en olaglig och livsfarlig vägbelysning i Karungi utförd av, vad som förefaller vara, ett koppel efterblivna - för bortslösade skattepengar dessutom.

När elnätet upphör att fungera inträder skadeståndsansvar med närmare tusen kronor per kund efter tolv timmar. Efter ytterligare tolv timmar fördubblas skadeståndet. Därefter tickar det på nya skadestånd dagligen.

Man behöver inte kunna särskilt mycket om landsbygdsdistribution för att inse att skadestånden är av en sådan storlek att redan inom ett dygn kan företagets fortlevnad äventyras. Ingen övre gräns finns dessvärre vare sig vad beträffar antal skadeståndspliktiga avbrott eller hur mycket skadestånd de kan generera. Regelverket är ju nämligen skräddarsytt för att små landsbygdsdistributionsföretag ska drabbas av kännbara skadestånd medan skadestånden för de stora företagen ska kunna slås ut på ett större antal mindre avbrottsdrabbade stadskunder.

Hur har Gullesjö tänkt sig att han ska kunna kliva in här och med hjälp av någon odugling från någon skyddad tillvaro på ett offentligägt eldistributionsföretag klara av att sköta det här nätet? Är själva syftet med den här expeditionen att misslyckas och att skada det här företaget?

Havererad elförsörjning på grund av en mutad (?) och inbilsk förvaltare är inte att leka med. Särskilt inte om det, som i det här fallet, berör ett område där kunderna är vana vid att förvaltningen av nätet är i sådana händer att de på goda grunder kan förvänta sig att eldistributionen kommer att fungera. De kunderna är helt oskyddade vid ett, eller flera, större elavbrott orsakade av politiken eller den offentliga sektorns ansvarslösa lekstuga och konsekvenserna blir lätt därefter.

Om man inte har en särskild böjelse för att bli rullad i tjära och fjäder ska man nog akta sig för sådant. Kanske är det ett uppdrag som man inte bör åta sig utan att ha både gravplats utsedd och testamente skrivet.

Övertorneå den 11 oktober 2010
Mikael Styrman
.