Det pågår stora förändringar

.
Det pågår stora förändringar runt om i landet – helt underbart att se.


Fostervattnet har gått

Mycket tyder på att Janne Josefsson och hans kollegor och medarbetare i Uppdrag Granskning-redaktionen med sina pålästa och skickligt genomförda antikorruptionsprogram har fått fostervattnet att gå i den svenska korruptionsdebatten.  Nu ska de korrumperade parasiterna ut ur den offentliga förvaltningen. De som gör att vi trots världens i särklass högsta skatter låser in åldringarna ensamma på nätterna och inte skickar någon ambulans när folk ligger och dör med bröstsmärtor.
- Nu jävlar ska här födas! Varsko barnbördscentralerna och distriktssköterskorna – det fåtal som finns kvar!


Naivitet ersatt av medvetenhet

Ännu för bara ett par år sedan rynkade många människor på näsan om man talade om korruption i Sverige. Det var framför allt sådana som tycker sig vara finare än andra människor. Eller som försöker hålla upp ett sken av att de är finare än andra människor.

När man nu ser sig omkring kan man se att korruptionen tycks ha ökat exponentiellt under de senaste åren, vilket man också har kunnat förvänta sig. Samtidigt har insikten om korruptionens utbredning och dess skadliga inverkan på både samhällsekonomin och rättsväsendet spridit sig påtagligt. Liksom insikten om vad ett korrumperat rättsväsende gör med människors liv. Då talade ingen om korruption. Många visste naturligtvis men få vågade tala högt om det. Idag är korruptionen på allas läppar verkar det som.


Även Rödträsk anar att korruption inte är bra

Till och med de korrumperade socialdemokraterna i Tornedalen har påverkats. Eller Rödträsk som de säger nedåt landet. De skulle aldrig förr sagt ett ord om korruption högt. Idag har spärrarna släppt och även de utgjuter osande eder om korruption när de blir bortmyglade av de ännu mer korrumperade fyrkantssossarna runt Luleå.


Sista journalistikprofessorn utan etik?

Verkligheten har kommit ikapp socialdemokratin. Nu när man går in i sin andra period utan makt – eller åtminstone med mycket mindre makt – blir det allt svårare att smörja maskineriet. Det ena efter det andra mutade kräket får titta på en tom handflata efter att ha tryckt den vanligtvis generösa socialdemokratiska näven. Och belöningstjänstetillsättningarna torde vara ransonerade. Kanske har vi sett vår sista Pär-Arne Jigenius bli professor i journalistik? Vi kanske i framtiden kan få opolitiserade professorer i journalistik, med inbyggd etisk kompass?


Slöddret tänkte offra Mona

Partitoppen – yrkesparasiterna – är i dallring, än så länge dock bara i (S). Först har de tvingat Mona Sahlin att köra den gamla häftiga skattelinjen. Den om hur folket ska saliggöras genom att man gör dem fattiga, beskattar dem fattiga. Den linje som ett allt mer upplyst folk inte längre accepterar. Ett folk som har insett att det blir plundrat och inte får något tillbaka för pengarna köper inte längre de gamla socialistiska sagorna. Väl varseblivna om det tänker parasiterna i partitoppen skicka iväg Mona Sahlin och sitta kvar själva – business as usual ska det vara.

Men en slagfärdig och framåt Jytte Guteland begrep vad klockan var slagen. Hon har förstått att åldringsvården inte alls är anpassad till att de egennyttiga utsugarna ska flytta in på ålderdomshemmet och skapa framtidens politik där. De, vilkas enda politiska vision är egen makt och att berika sig själva, oavsett hur det går för alla andra.

Och Mona Sahlin lurade dem. När de skulle sparka henne i vanlig ordning sparkade hon dem istället. Hon satte dem i en situation i vilken det blir mycket svårt att sitta kvar. Om man vill ha någon chans alls att bli omvald på partikongressen vill säga.


Räddas vad som räddas kan

Nu försöker många av yrkesparasiterna att rädda vad som räddas kan. Genom att snabbt som tusan göra en skendemokratisk brandkårsutryckning ska de ställa de socialdemokratiska gräsrötterna och förnyarna inför fullbordat faktum genom att välja om sig själva och försöka skicka Jytte Guteland till ålderdomshemmet istället.


Bitterheten grasserar

Allt det här rör upp hemskt mycket känslor av alla sorter. Landet är fullt av socialdemokrater som låtit lura sig hela livet och är bittra för det. Andra har vetat hela tiden hur det går till. De är bara sura och förbannade för att det går åt helvete.

Själv känner jag av att många förment borgerliga låtsaspolitiker, åklagare, domare, tidningsmän som försörjt sig och levt oförskämt gott hela livet genom att slicka den socialdemokratiska jättepempan är utomordentligt störda över att jag kallat dem mutkolvar. Fast de ser ut som tio små negerpojkar i ansiktet.


Civilkurage korruptionens värsta fiende

Jag känner att det går bra ute i landet. Att vi är på rätt väg. Att korruptionen närmar sig vägs ände. Att det har blivit opportunt att avslöja dem och att stå för det. Det blir korruptionens undergång. Den kan bara finnas kvar och blomstra om folket är fegt och människorna strykrädda. Men vi har ännu låg väg att vandra innan den korruption som sjuttio års socialism har begåvat oss med är utrensad.


Faller (S) faller alla

Om nu Jytte Guttelands initiativ startar det nödvändiga reningsbadet inom (S) så är det mycket bra för svensk demokrati. Det kommer i så fall sannolikt att tvinga igång en motsvarande process även inom övriga partier så att socialdemokratins mutkolvar inom övriga partier också rensas bort. Antingen det eller så kommer övriga partier att bli svårt skadeskjutna om de i framtiden får möta en sanerad och hederligare socialdemokrati. Det blir i så fall senast år 2014 men det kan bli mycket tidigare för efter sjuttio års socialism finns det mycket som kan gå åt helvete. Och att förfölja mig och Ekfors är inte nödvändigtvis den bästa formen av damage control. Det behöver man inte vänta på valresultatet för att inse.

Bäst vore nog om man började dumpa mutkolvar ungefär som ett flygplan dumpar bränsle när det är på väg in för nödlandning eller som en luftballong släpper ballast när den börjar bli för tung.

Den offentliga administrationen blir nog ganska hederlig av sig själv. De största skurkarna är väl kända av våra politiker. Tacka för det – vapenbröder som de är. När de väl förlorar sina vapendragare är det troligt att många av dem drar iväg utan anfordran. Resten försvinner eller blir hederliga efter några få strategiska avskedanden.


Hur ersätta korrumperade domare och åklagare?

En svårare nöt blir hur man bär sig åt för att ställa om ett nästan helt korrumperat rättsväsende till ett hederligt sådant? Kan till exempel en korrumperad domare bli en hederlig domare och åtnjuta folkets respekt? Det är väl inte mycket som talar för det.  Kanske är det så att en korrumperad domare måste få den belöning som en korrumperad domare typiskt sett har rätt att förvänta sig? Emellertid måste vi bygga upp ett hederligt rättsväsende och det kan inte gärna byggas upp av någon som varit en del av det korrumperade systemet. Riktigt hur det ska gå till vet jag inte nu. Någon kommer att måsta ägna mycket tankemöda åt det här, så att inte vårt samhälle går under i kölvattnet på allt detta mygel.


Bitterheten ofta välförtjänt

Det är inte att ta miste på, att det är på väg åt rätt håll. Inte minst märks det på bitterheten i de anonyma äcklens skriverier. Det som inte gick att publicera tidigare gör det ännu mindre nu. Det märks att de är medvetna om att deras sötebrödsdagar och deras tid som översittare börjar vara räknade. Men det känns onödigt att de kanaliserar sin ilska och sin bitterhet mot mig när orsaken till deras problem är deras egen girighet, ondskefullhet och hänsynslöshet.

Övertorneå söndagen den 14 november 2010
Mikael Styrman
.