Om skam och skuld

.
Svar på Håkan Wikströms debattartikel ”Skam och Skuld” i NSD måndagen den 1 november 2010, och nu även på NSD:s hemsida på internet.

Skam och skuld ska vi känna när vi beter oss etiskt och moraliskt förkastligt. Det är inget vapen som vi ska kasta mot dem vi önskar förfölja eller plundra. Därvid lag har Du fel Håkan Wikström.

Det finns alltid människor som är beredda att utifrån bergfast övertygelse uttala sig initierat om ärenden som de i bästa fall har en massmedial vrångbild av. Ofta en populistisk och propagandistisk bild, som är medvetet uppbyggd, i de delar av media som står till förfogande och låter sig utnyttjas för ändamålet. I sämre fall vet de ingenting. Ibland verkar det som om viljan att uttala sig står i omvänt beroende till kunskap inom ärendet som man uttalar sig om.

Många lever, vilseförda och utnyttjade, i en idealiserad verklighetsföreställning. För dessa kan det vara nödvändigt att hålla borta den grymma verkligheten som skulle kunna skapa en livskris för den berörde eller utnyttjade.

Mobben skriver aktivt, med en förenklad problembild, på vilken de har en minst lika förenklad lösning. Det får man nog leva med. Åtminstone om man förstår den mekanism som driver mobben: rädslan för att bli mobbad. Behovet av att mobba för att inte själv riskera att bli mobbad.

Jag menar att mobbning är ett tråkigt inslag i samhällsdebatten. Särskilt i de fall den utövas av ett fåtal proffsmobbare. Funktionärer som på mer eller mindre heltid, under ett flertal pseudonymer, kontrollerar och påverkar massorna. Med den metod som Göran Persson & Co en gång gjorde till en accepterad metod inom SAP. Det som nu fullständigt exploderat i den anonymiserade pseudodebatten på våra dagstidningars hemsidor.

Det finns säkert många som överlämnar sitt eget tänkande och låter sig styras på detta sätt. Men lika säkert är att de flesta som kan tänka själva, åtminstone de med lite mer livserfarenhet, ser igenom dessa manipulationer.

Betydligt allvarligare är då Håkan Wikströms kampanjmetod som ger mobbningen ett intellektuellt kamouflage. Metoden syftar till att lugna även den kloke betraktaren. Den erbjuder en metod att acceptera och rättfärdiga förtryck och förföljelse. Syftet är att möjliggöra att med välmående fortsätta att titta på fötterna eller att titta bort. Försåtligt planteras budskapet att det visst inte är brottslingar som har tagit över, eller är på väg att ta över, samhällsstyret.

Vägen fram till alla diktaturer har kantats av pseudovetenskapliga och samvetslösa medlöpare som ställt sina tjänster till den framväxande diktaturens och rättsrötans förfogande.

Om de når framgång leder det till ett samhälle där folk hämtas under natten i hemmet och skjutes med nackskott. Så gjorde socialdemokratin i Sovjetunionen inte längre bort i tiden än att de äldsta av oss ännu kan ha det i mannaminne.

Många tror sig veta mycket om nazismens framväxt i Tyskland. Men för de flesta är bilden både gravt felaktig och förenklad. Massor av koncentrationsläger och gasade judar m.m. - punkt slut. Riktigt så var det ju inte. I ett tidigare skede förföljdes folkgrupper, först försiktigt, senare allt mer godtyckligt. Misshagliga personer fick plundras och gjordes egendomslösa. Saknade man den politiska maktens beskydd blev man fredslös och hade man till exempel butik fick den plundras av maktens medlöpare utan att rättsstaten gjorde en ansats till att ingripa. Jämför gärna med krafttjuvarnas, tillika skattebrottslingarnas framfart i Siekasjärvi eller med Bengt Toolanens och Haparanda kommuns framfart.

Hela tiden fattades ”lagliga” beslut och stiftades lagar som stödde förfarandet. Skenbart lagligt - precis som nu i Sverige - men helt omoraliskt. Att någonting är lagligt är ju numera ingen garanti för att det också är hederligt. Särskilt inte hederligt i betydelsen moraliskt. Det torde vara uppenbart för var och en som gitter tänka efter att det som regeringen genom Energimarknadsinspektionen och tvångsförvaltaren Gullesjö nu gör mot oss inte är lagligt om man med det menar att lagen också ska vara moralisk. Och vad ska vi med lagar till om de inte också är moraliska?

Vi ser många tecken på ett oönskat och okontrollerat samhälle växa fram. Förföljelsen av mig, min familj och våra företag är bara ett exempel.

Få torde väl med tillförsikt kunna hälsa ett samhälle välkommet där maskerade poliser utan förvarning slår in dörren till människors hem och sedan grovt beväpnade rusar in. Inte brottsliga människors hem utan misstänktas hem. Misstänkta människor är enligt västerländsk rättstradition oskyldiga människor. Samhällets på detta sätt manifesterade övervåld orsakar sår hos människor, både barn och vuxna. Sår som aldrig läker. Än så länge berör det främst ”tillåtna” grupper: invandrare, företrädesvis mörkhyade, ofta muslimer. Men om vi låter det här pågå omfattar det snart alla, möjligen med undantag för makteliten, eller den del av makteliten som ännu inte är i onåd. Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan för att stoppa psykopaternas övertagande av statsapparaten och diktaturens framväxt. Vare sig de klär sig i pseudovetenskaplig skrud eller ej.

Bättre att stämma i bäcken än i ån!

Övertorneå tisdagen den 2 november 2010
Mikael Styrman
.