Mobbens härjningar i riksdagen

.
(Svar till Anonym kommentar till bloggen ”Den organiserade brottsligheten behåller greppet”.)

Under långa tider har såväl tjänstemän som tidigare borgerliga oppositionspolitiker lärt sig, och vant sig, att det är accepterat att, i likhet med dåvarande regeringspartiets alla småpåvar, ge tillvaron guldkant. Bara man låtsas driva lite oppositionspolitik, då och då, fast inte för mycket - för då får man inte vara med och dela.

Nackdelen med det visar sig när man får makten.

Eftersom väldigt många är korrumperade finns det också väldigt många hållhakar på folk, och därmed på partier. Så många faktiskt, att konsekvenserna av att låta en del av dem brisera blir svåröverskådliga.

Det här är, det som lite felaktigt kallas för ”Göteborgsmodellen”, men som nog borde kallas för den ”Svenska modellen”. Dess styrka är också dess svaghet.

Styrkan är nämligen att nästan alla är inblandade. Därför har alla anledning att hålla käften. Se på Obol-utredningen till exempel som gjorde halt för flera år sedan för att ”bägge sidor” var inblandade i fallet. Livrädda åklagare och poliser, som ville ha jobbet kvar, gick och gömde sig.

Nackdelen med ett så tätt och finmaskigt korruptionsnät förstår alla som har vana av att köra på en väg med leriga massor i vägkroppen. Så länge den är torr är den stenhård. När den blir blöt, eller överbelastas, händer följande: Första överfarten händer i stort sett ingenting. Andra överfarten sjunker fordonet märkbart. Tredje överfarten försvinner bärigheten helt och vägkroppen "flyter" iväg. Det blir rena Trosa-, Vagnhärad- eller Tuveraset.

I politiken inträder en sorts rädda-sig-den-som-kan-situation när systemet bryter samman. Då går de flesta hittillsvarande lojaliteter förlorade och ryggsticken blir legio.

Eftersom konsekvenserna är så svåröverskådliga påverkar det alla - okorrumperade såväl som korrumperade. Många har skott sig riktigt ordentligt. När de blir avslöjade väntar fattigdom och vanära. Åtminstone fylls inte kassan på längre. Deras drivkraft för att bita sig kvar är därför stark och de kan därför vara farliga. Samtidigt är paniken nära. Då ökar risken för att man gör misstag.

Det är därför systemet leder till att man under allt löjligare former och allt skamlösare försöker hålla ihop det. Det är också anledningen till att det slutar med ett ras - rena förlossningen skulle man kunna säga.

Vi är förmodligen nära den situation då systemet bryter samman. Därför är jag säker på att vi står inför en spännande och händelserik tid.

Jag har ännu inte hunnit ta del av mobbens härjningar i riksdagen igår. Men, jag ska göra det och återkommer med kommentar.

Övertorneå onsdagen den 1 december 2010
Mikael Styrman
.