När politiken korrumperas

.
(Svar till signaturen Rickard’s kommentar till bloggen ”Statsterrorismens kostnader”.)

Jo, jag ska förklara.

Efter, eller i samband med, ”avregleringen” konstruerade man ett riktigt byråkratiskt monster för att ”granska” tariffer med - nätnyttomodellen. Det bottnade i en, förmodligen god, tro på att man skulle kunna jämföra tariffer sakligt genom att noggrant spalta upp allas anläggningar. Man skulle få ett slags facit. Det visade sig senare vara en övertro. Frågan var betydligt mer komplex än så.

Det som blev början till slutet för nätnyttomodellen var att den tidigt under sin framväxt visade att de stora var ineffektiva och de mindre var effektiva. Då räknade myndigheten baklänges sju gånger, tillsammans med de stora, och ändrade parametrarna tills de stora blev effektivare.

Så småningom blev det som man ville ha det och som det alltid har varit. Godtyckligt tyckande som gynnnar de stora och missgynnar de små och som gav möjlighet att tycka mer eller mindre vad som helst beroende på den politiska viljan.

Vi gick aldrig med i det systemet.

I alla fall så fungerade myndighetsutövningen i vårt fall så att man hade sitt teoretiska underlag i form av årsrapporten som bibel och struntade i hur utfallet blev i verkligheten. Utifrån det ålade man oss godtyckligt att sänka våra tariffer. Då hade vi ändå inga höga tariffer vid en jämförelse med andra. Syftet var naturligtvis att tvinga igenom en sänkning till en nivå som vi inte skulle kunna klara oss på.

På grund av nationalsocialdemokratins försök att ta över företaget ”inifrån”, i samband med att vi var i blockad, blev det så turbulent att vi förlorade nästan all vår administrativa personal och bland annat därför hann vi inte ge in årsrapporterna. Det visade sig då att det förlamade det politiserade tillsynsarbetet. Från energimyndighetens sida brydde man sig inte om att tariffgranskningen skedde på ett ohederligt sätt - men det skulle SE hederligt ut. Tjänstemännen skulle kunna komma till föräldramöten mm som hederliga tjänstemän som andra skulle se upp till och inte som tjuvaktigt slödder.

Rätt eller fel att inte ha fyllt i dem?

Det har väl köpt oss några års respit. Under den tiden kunde, särskilt mot bakgrund av att det blev politiskt maktskifte 2006, systemet ha tillfrisknat. Åtminstone trodde jag då inte att korruptionen skulle ha gått så långt att det inte skulle gå att få ordning på.

Vad man tycker i fråga om att ge in rapporterna beror väl på vad man skulle tyckt om en judisk butiksägare i Tyskland 1936 som stänger sin butik när han ser nazisterna komma för att handla utan att betala. Situationen är ungefär densamma.

Den som har makten tycker naturligtvis att den som han har makt över är skyldig att i alla lägen lyda lagen blint. Det är sådan blind auktoritetstro och avsaknad av moral som leder till att man så småningom kan stå och kasta in folk som man inte tycker om i ugnar och samtidigt intala sig att det är lagligt och att man gör rätt.

Den som blir utsatt för uppenbart maktmissbruk och möter en allt mer korrumperad statsapparat och dito rättsväsende är av naturliga skäl inte lika imponerad av lagligheten.

Så länge den alltmer korrumperade byråkratin lyckas tygla och trycka ner de som den utnyttjar och plundrar fortsätter och förvärras missbruket. Byråkratin växer och politiken förlorar kontrollen över den. Allt fler ska ha förmåner utan att göra något. Därför måste allt fler plundras. Där någonstans är vi nu i Sverige.

En generation politiker, domare mm som blivit tillräckligt korrumperade kan förmodligen aldrig resa sig och sanera systemet inifrån. Det finns ingen förmåga till självsanering i ett sådant system.

Så småningom skinnar man allt för många, allt för mycket, och då gör folket rent hus med korrumperade politiker, statstjänstemän, skattetjänstemän, fogdar, åklagare och domare. Sen börjar vi på ny kula med en liten byråkrati som sätter skattebetalarnas bästa i centrum och använder skattemedlen klokt. Så småningom kommer den också att börja växa mot sin undergång. Hur fort det går beror på om vi lyckas välja hederligt folk eller väljer tjuvaktigt slödder till politiker.

Sånt är livet - sån är människan - bakom polityren och alla vackra floskler!

Övertorneå den 30 december 2010
Mikael Styrman
.