Det nationalsocialdemokratiska arvet

.
I Sverige lever vi alltjämt med det nationalsocialdemokratiska arvet. Med det kriminella nätverk, den hajbur, som nationalsocialdemokraterna byggde upp för att säkra total makt över människornas liv och egendom.

På mediaområdet har det inneburit att man gynnat mediakoncentrationen kring familjen Bonnier med den ena handen. Med den andra handen har man, inför massorna, skällt på samma mediakoncentration som man själva främjat.  Så har man hållit kontrollen över media och fått rädslan för makten att fastna i tapeterna - allra tydligast på Dagens Nyheters redaktion.

På motsvarande sätt byggde man upp en växelverkan med bankerna. Denna växelverkan främjades av en ökad bankkoncentration. Därför blev det ökad bankkoncentration. Inte på grund av någon naturlig utveckling utan på grund av en vilja att kontrollera folket. Med bankernas hjälp kunde man komma åt människor som inte gick att styra, som kunde tänka själv. Människor med fel åsikter får inte låna pengar eller ens öppna ett bankkonto för att sätta in sina pengar på. Det svarar bankernas samtidigt oetiska, olagliga, hemliga och riskfria svartlistning av människor för. Människor som inte accepterade militanta fackföreningars mjölkande av dem kunde, och kan, man komma åt genom att de med maktapparaten helt allierade bankklientelet helt riskfritt får säga upp deras lån och förvandla dem till ekonomiska fredslösa helt utlämnade åt förtryckarapparatens härjningar.

Tidigare kunde en svensk företagare låna pengar ur sitt företag. Så som man kan göra i andra länder. Det kan man i viss utsträckning göra nu också - men inte utan att bli förföljd. Den maktfullkomliga nationalsocialdemokratins gåva till bankerna, eller bankfamiljerna om man så vill, var 3:12-reglerna enligt vilka småföretagare diskrimineras. Istället för att få disponera sin likviditet själv tvingas småföretagare låna ut (sätta in) sina pengar nästan gratis i den organiserade bankbrottslighetens institutioner för att sedan låna tillbaka samma pengar dyrt - om de har rätt åsikter vill säga. Det innebär i praktiken en exempellös kapitalöverföring från företagarfamiljer till bankerna. Väl i klass med judeförföljelserna i 1930-talets Tyskland.

Om någon detta till trots tycker att han/hon är kapabel att själv bestämma över sina pengar kallas skatteverket in för att tygla revoltören. Den som då inte ger sig riskerar att bli mångårigt inlåst som skattebrottsling och belagd med näringsförbud. Detta som bankerna har gjort, genom utnyttjande av maktgalna nationalsocialdemokrater måste vara den grövsta och fräckaste stöld som världshistorien känner. Att stjäla ett halvt folks besparingar, att få staten att bevaka att de inte tar tillbaka pengarna och allt utan att bli vare sig rannsakad eller straffad.

Sedan är det ju ytterligare en stötande omständighet som inte går att blunda för. Nämligen den att även resterande del av befolkningen plundras när bankerna slarvar bort de stulna pengarna i bubbla efter bubbla och skattebetalarna tvingas hålla dem under armarna därför att deras politiska kollaboratörer påstår att de är systemviktiga.

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att främja nybildning av banker för att bryta det befintliga fåtalet skräpbankers privilegium att först stjäla människornas pengar och sedan slösa bort dem?

Regeringen Reinfeldt har nu suttit fyra och ett halvt år utan att göra något åt saken. Man tycker faktiskt, som företagare, att regeringen borde duga till att göra något åt detta så att vi inte hänvisas till att komma till rätta med det här genom Nordafrikanska metoder.

- Fredrik, när ska vi småföretagare få tillbaka våra besparingar som det kriminella banknätverket stulit av oss med statens hjälp?

- När ska vi få tillbaka våra liv?


Umeå den 7 mars 2011
Mikael Styrman
.