Den svenska kungen

.
Ofta när man läser tidningar eller följer med i media, och särskilt när det blir tydliga ”drev”, finns det anledning att fråga sig: Varför står det här? Varför står det nu? Vem drar nytta av det här?

Många gånger används media, ibland sig själva ovetande men ofta med medias goda minne, till att lägga ut rökridåer ägnade att skymma andra känsligare eller viktigare frågor. Det är inte utan att det senaste drevet mot kungen är en sådan ickefråga som media sysselsätter sig med för att slippa hålla på med något riktigt. Så det vi bör fråga oss är vad som händer i bakgrunden och som spindoktorerna får media att tiga om? Vad är det egentligen som pågår i politiken just nu?

Trots allt är ju inte kungafrågan varken särskilt viktig eller brådskande. Sveriges Riksdag har sedan länge förvandlat kungen till en attrapp med ceremoniella och representativa sysslor. Det kan vara svårt för en vanlig medborgare att bedöma nyttan av dessa sysslor men det omfattande koppel av mutande affärsmän som åtföljer kungen på alla utlandsresor tycks värdera kungasymbolens insatser.

Att media lägger ned så mycket krut på att hålla på och snuska sig i kungens privatliv är både oförskämt mot kungen och mot folket. Det kan säkert finnas pikanta detaljer i en uttråkad monarks privatliv som man kan vältra sig i men det är normalt ingenting som angår oss. Det är en privat fråga, en fråga mellan man och hustru och inom familjen.

Oavsett vad kungen uträttar och vad han eventuellt har kapacitet för tycks hans eller kungasymbolens existens uppskattas av breda folklager. Och en sak är viktig att komma ihåg. Låtsasmonarki eller ej - om inte vi hade monarki skulle vi välja president med några års mellanrum. Skulle det bli bättre? Jag är inte övertygad om det. Spåren förskräcker.

”Vi” har tidigare lyckats välja Pol Pot-kramaren Birgitta Dahl till riksdagens talman. Talmannen har övertagit många viktigare sysslor av kungasymbolen. Och vi har haft en talman som lämnat Pol Pot sitt oreserverade stöd i utrotandet av minst 2,2 miljoner Kambodjaner. Och ingen, inte s-partiet, och inte heller andra har fördömt eller förskjutit henne för det.

Ett annat exempel är katastrofparasiten och förre folkpartiledaren tillika socialministern(!) Bengt Westerberg, som framlevt sina äldre dagar på världens nödlidandes bekostnad och som nu försörjs av regeringen med välavlönade nonsensuppgifter, beslutade av sina kompisar men bekostade av skattebetalarna. Inte heller han har således belönats på ett hedervärt sätt för sina bedrifter i Röda Korset.

Om vi inte hade kungen skulle säkert Birgitta Dahl- och Bengt Westerberg-typerna gå över lik med några års mellanrum för att komma fram till presidentämbetets köttgrytor. Den nyttan gör faktiskt kungen. Han håller borta det värsta avskrapet. I övrigt är det med kungen som med idrotten - svansen är värst!

Så kungen, sluta spela media i händerna genom att lämna illa övertänkta mediaintervjuer i privata angelägenheter och håll ut! Heja kungen!

Och media - skriv nu om det som spindoktorerna bett Er att inte skriva om, era geléhallonsryggar.

Övertorneå den 1 juni 2011
Mikael Styrman
.