Människans eviga följeslagare

.
Inbilskheten är människans eviga följeslagare. Tyvärr alltför ofta även människans vägvisare. Hur ska man annars tolka två olika nyheter som media rapporterat om i veckan?


Världsekonomin

Vi är av allt att döma på väg in i en global depression. Varför? Jo, för att inbilska politiker trott sig mäktiga att, och har försökt, i likhet med tidigare generationer av politiker, ”köpa bort” lågkonjunkturen genom att trycka och pumpa in mer pengar i systemet som ”stimulanser”. Men vår historia visar, att människan behöver både hög och låg konjunktur, ungefär som växterna behöver sommar och vinter. Under högkonjunkturen grips människan av hybris och företagsamhet och blir ostoppbar och så småningom utmattad. Då inträder lågkonjunkturen som är ett tillstånd av eftertanke och kontemplation under vilket människan begrundar de stolligheter som hon ställde till med under högkonjunkturen och inser vad hon borde gjort istället. Dessa insikter blir vägledande för aktiviteterna under lågkonjunkturen som sakta segar sig uppåt, tills så småningom cirkusen tar fart igen.

Hittills har inga makthavare lyckats i sin gudslek med att hålla kvar högkonjunkturen och hindra lågkonjunkturen att inträda. Däremot kommer våra nuvarande makthavare, av allt att döma, att lyckas med mästerstycket att undergräva förtroendet för de monetära och finansiella systemen och kasta in världen i en global depression.

Man brukar säga att den som inte tar sig tid att vila kommer så småningom att måsta avsätta tid till att vara sjuk. Ungefär så är det med världsekonomin också. Om världsekonomin förvägras sin välbehövliga lågkonjunktur på grund av ständiga knarkinjektioner (stimulanser) insatta under mogen högkonjunktur kommer den så småningom att utmattad falla in i depression, och det är dit vi är på väg nu.

Men det kommer naturligtvis inte att hindra brett leende psykopater att posera framför mediauppbådets kameror, förklarande att de nu har löst de ekonomiska problemen, genom att trycka ännu mera pengar.


Skyskrapor

En sak som typiskt sett uppträder under högkonjunktur är att människan börjar bygga skyskrapor. Flera media har i dagarna rapporterat om ämnet. e24.se presenterade 20 bilder föreställande byggnader mellan 400 och 1.000 m höga. En sak som slår en är att många, jag tror den absoluta majoriteten av dem, ligger längs ”The Ring of Fire” eller andra zoner där kontinentalsocklarna skaver mot varandra och där man vet att svåra jordbävningar ofta uppstår.

Nu tickar ju jordens klocka långsammare än en människas klocka så det är ju inte säkert att de alla kommer att rasa ihop under vår livstid. Men å andra sidan kan ju ganska många av dem göra det redan idag. Det räcker ju med att några rasar ihop så är det inte många som vill sätta foten i dem som blir kvar.

Höghusen har ju också det problemet, jordbävningar eller ej, att de inte blir långlivade. De är även mycket dyra att bygga och att riva. Om man räknar riktigt på dem kan de ju faktiskt visa sig vara en ganska dålig affär. Och alla skyskrapeägare kan ju inte förvänta sig att det finns ett militärindustriellt komplex till hands, som är berett att svara för rivningen genom att låta några barfotakrigare flyga in flygplan i dem, när det börjar bli dags för rivning.

I vilket fall som helst är det fascinerande, att en skenbart intelligent varelse som människan, enligt egen etablerad uppfattning inget mindre än skapelsens krona, ägnar sig åt något så urbota dumt, enfaldigt och inbilskt som att bygga halvkilometer höga hus i kända jordbävningsområden.

Övertorneå den 4 augusti 2011
Mikael Styrman
.