Två kinesiska bilfabriker och en depression

.

Bruksortens förbannelse

På en bruksort är bruket helt dominerande. Så länge bruket finns brukar det innebära att i stort sett alla näringar som inte betjänar bruket faktiskt upplevs som en konkurrent och ett hot mot bruket och därför motarbetas. Därför blir näringslivet väldigt ensidigt, företagsnybildningen uteblir och kreativiteten söker sig någon annanstans.

Bruksnedläggning ofta nyttigt

Man kan nog anta, att det skulle gälla för SAAB också, typiskt sett. Om man, under i övrigt något så när gynnsamma förhållanden, skulle kunna lägga ned SAAB skulle det sannolikt resultera i att nya näringar skulle blomma upp och helt eller delvis ersätta ”bruket”. Erfarenheten lär oss, att det brukar gå så, men att det inte alltid går så. Ibland uteblir företagsnybildningen och orten dör eller näst intill dör. Människorna söker sitt uppehälle någon annanstans. Även när det går bra tar det ofta en betydande tid.

Övertaktiserande

Något så när gynnsamma var möjligen förhållandena efter den senaste finanskrisen. Förmodligen sköt sig regeringen i foten genom övertaktiserande. Genom viljan att flytta SAAB-nedläggningen till efter valet 2010, av taktiska skäl, verkar det som om regeringen förflyttat sig själv, landet och Västsverige ur askan i elden.

Orosmolnen tornar upp sig

Vi är nu, av allt att döma, på väg in i en förmodligen djup och lång depression. Långa tider med bilder av leende, poserande och pengatryckande politiker bäddar för att det nu kommer att gå åt helvete med musik. Kanske har världen aldrig tidigare ställts inför en situation där förtroendet för det monetära systemet så fullständigt och metodiskt undergrävts av omdömeslösa och/eller skrupelfria politiker, hela tiden med nästa kortsiktiga fördel för ögonen, oberoende av vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Till det kommer ett bankväsende som skolats i att de får göra vilka dumheter som helst, utan krav på samhällsnytta, och de kommer ändå att räddas av staten/staterna. Det är bara den komplikationen att nu är bankernas egenförvållade svårigheter så mycket större i förhållande till ett antal staters resurser och staternas utsikter är så mycket sämre.

Nu riskerar vi att hamna i en situation där vi således inte har välordnade ekonomiska förhållanden. Vi möter en trolig global depression. Ett USA – största marknaden för våra bilar - i fritt fall och som ännu inte vidtagit några andra åtgärder för att möta sina växande ekonomiska problem än substanslöst pladder som tar sikte på framtiden.

Åderlåtning att vänta

Om nu det sker, som ser ut att ske, i vilken situation hamnar då den svenska bilindustrin? I tider av kraftigt vikande bilförsäljning – hur går det då med Volvo, som redan är kinesiskt, och SAAB, som av allt att döma snart är kinesiskt? Kommer de kinesiska ägarna glatt att fortsätta att betala överavlönade svenskar för att INTE tillverka bilar eller kommer de att utnyttja nedgången på marknaden till att flytta fabrikerna till Kina där det finns gott om billig arbetskraft? Nog ligger det i farans riktning att fabriker packas ned och hamnar i Kina. Vi står i så fall inför en ännu mycket svårare åderlåtning än den industrislakt som kronförsvarets räddning av bankerna innebar i början av 1990-talet.

Vi riskerar i så fall att förlora mängder av arbetstillfällen, snabbt och under oordnade former. Det stora antalet arbetstillfällen försvinner sannolikt i andra och tredje led. I företag som levererar varor och tjänster till bilindustrin och företag som levererar till sådana som i sin tur levererar till bilindustrin.  Det är inte på något sätt självklart att hundratusen arbetstillfällen i så fall räcker utan det kan handla om hundratusental arbetstillfällen. Det är inte säkert att Sverige någonsin återfår sin förlorade levnadsstandard efter en sådan företagsslakt.

Återverkningar på statsfinanser och banker

Hur går det då med statens finanser och statens möjligheter att hålla kompisarna inom bankväsendet under armarna? Vilka blir konsekvenserna för landet om staten överanstränger sig i det heliga gullandet med ansvarsbefriade och asociala bankledningar – den politiska ledningen närstående?

Det behöver väl knappast nämnas, att i tider av sjunkande efterfrågan och i övrigt bristande framtidstro går det inte vare sig lätt eller snabbt att ersätta arbetstillfällena inom bilindustrin.

Visioner utan verklighetsförankring

Det här är inte det enda som har klantats till. Men det här har klantats till ordentligt. Och det här löser man inte med några käcka floskler om att industri är passé och att vi ska bli tjänsteproducerande. En outbildad och överavlönad sopgubbe blir inte en välavlönad konsult för att en regeringsrepresentant kläcker ur sig en käck floskel i ett trängt läge.

För det krävs kunskaper som två generationer av politiker har intalat honom att han inte behöver. Kunskaper som istället finns att hämta utanför universiteten i bland annat Indien och Kina, hos människor som inte har förväntningar om att jobba endast fyra timmar om dagen, ev jobba resten av dagen, men då svart. Mycket talar för, att den blivande välavlönade tjänsteproducerande svensken som regeringen pratar om, istället visar sig vara sur och grinig, arbetslös, förhållandevis okunnig, före detta välavlönad och sedermera fattiglapp.

Från I-land till U-land?

Att vara I-land är inget självklart och statiskt förhållande. Blir Sverige det första landet i världen som bryter trenden och går från att vara I-land till att bli U-land?

Övertorneå den 3 augusti 2011

Mikael Styrman

.