söndag 27 november 2011

Trafikverket och de 125 bortslarvade miljonerna

.
Media har i veckan rapporterat om en skandal på Trafikverket.

Om vi hade bott i England, USA eller Finland hade vi med största sannolikhet snart ha fått reda på hur det gick till när skattebetalarna blev av med 125 miljoner kronor. Men nu bor vi i Sverige. Så nu kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Åtminstone inte den officiella vägen.

Möjligen kommer vi att få oss till livs en förskönad version var syfte är att göra det möjligt för oss alla att gå vidare med våra liv. För den grova organiserade statsbrottsligheten möjliggörande att fortsätta lura till sig de pengar som är avsedda för vård, skola och omsorg samt plogning av järnvägar. För oss andra möjliggörande att streta på och leverera in mer pengar som den grova statsbrottsligheten kan lägga vantarna på.

Därför är förmodligen den enda förklaring vi kommer att få den som vi själva kan analysera oss fram till.

Så här tror jag att det har gått till.

Jag tror inte - även om det inte kan uteslutas - att avsikten från början varit att plundra statskassan på 125 miljoner kronor. Med ett fungerande rättsväsende skulle detta naturligtvis ha klarlagts. Däremot tror jag att man, i vanlig ordning, genomfört en utomordentligt inkompetent upphandling av plogningstjänster.

Den entreprenör som man anlitat har varit skrupelfri men framför allt inte lika inkompetent som upphandlarna och ledningen på Trafikverket. De har därför genomskådat bristerna i upphandlingen och vilka möjligheter de ger den skrupelfrie samt bestämt sig för att utnyttja dessa möjligheter.

När krav har ställts på det ena efter det andra som inte framgår av upphandlingen att ska ingå har Trafikverkets personal klappat igenom och sprungit med ärendet till den högsta politiska ledningen, som drivit privatiseringen och följaktligen greps av panik över att deras ”baby” var på väg att gå åt helvete.

Varifrån initiativet kommit att betala ut 125 miljoner kronor till entreprenören för att inte utföra sitt arbete är inte helt lätt att veta med ett trilskande och korrumperat rättsväsende. Här klyvs min analys i två alternativa linjer. Vilken man väljer att tro på är nog mycket en fråga om vilka erfarenheter och insikter man själv har sedan tidigare.

Det ena spåret innebär att entreprenören erbjudit Trafikverket en utväg innebärande att staten betalar 125 miljoner kronor till entreprenören. Entreprenören betalar sedan eventuellt, under bordet, ett mindre antal miljoner till en utvald skara personer med insikt i upphandlingen. Alla är därefter nöjda och glada efter att ha löst problemet på ett så konstruktivt och kreativt sätt. Skattebetalarna har visserligen blivit av med 125 miljoner kronor men de kommer inte att få reda på det, så de kommer inte att sakna dem.

Det andra alternativet innebär att initiativet till att köpa sig fri från upphandlingen kommit från regeringskansliet. I så fall vore det inte första gången som regeringskansliet strör skattepengar omkring sig för att dölja politiska skandaler. Anmärkas kan, att även detta andra alternativ medger att svarta pengar kan ha runnit ned i fickorna på inblandade tjänstemän och funktionärer, även högre sådana.

Många ägnar sig åt självbedrägerier och vill inte inse hur korrumperat Sverige är, och länge har varit. Ett förfarande som det i föregående stycke beskrivna är praxis i många europeiska länder. Kanske den som är hemfallen åt självbedrägerier har lättare att erkänna korruptionen om man kan intala sig att den är en ”europeisk smitta”? Produkten av mångåriga kotterier runt middagsborden i Bryssel och Strasbourg.

När allianspartierna valkampanjade inför valet 2006 red man på en våg av episka nationalsocialdemokratiska klanterier trots att man gärna hade omnämnt sig själva som regeringsdugliga. Alliansen har tagit till sig argumentationen om regeringsduglighet. Nu är det dags att leverera. Om regeringen och dess tjänstemän åter igen väljer att mörklägga hur detta gått till och de inblandade undgår straff är i det korta perspektivet svårt för oss skattebetalare att göra något åt. Men det ger oss en hygglig förståelse för, och insikt i, hur långt förfallet har gått i statsapparaten och politiken.

När de ännu helt outredda grova bedrägerierna mot LKAB var på tapeten blev inte regeringens svar att se till att den härvan utreddes. Istället sattes propagandaministeriet in. Efter några dagar kom ett inslag i TV-nyheterna om att LKAB skulle betala flyttningen av staden och att det fanns pengar i kassan. Nu hade ju ingen ifrågasatt att det fanns pengar i kassan. Frågan gällde hur mycket mer pengar det hade funnits i kassan, till vård, skola och omsorg, om inte tjuvarna hade tagit stora summor. Den frågan är ännu obesvarad.

Det kan förefalla mer än lovligt djärvt att den här gången försöka mörklägga skandalen med ett hjältereportage om den effektiva snöbekämpningen längs våra järnvägar, i TV:s ”nyheter”. Varför skulle man ta en sådan, till synes våghalsig, risk? Varför skulle man inte, är det naturliga svaret. Människor ägnar sig åt Bungyjump helt frivilligt. Och då står inte en karriär, ett renommé, en förmögenhet och släkt och vänner på spel.

Övertorneå den 27 november 2011
Mikael Styrman
.

3 kommentarer:

  1. Att vi fick veta om de 125 miljonerna var naturligtvis en miss av censuren, Nu läggs locket på och vi kommer inte få veta något mer.
    SD

    SvaraRadera
  2. Nog måste vi hålla med Sahlin om att det känns häftigt att betala skatt !!! SD

    SvaraRadera
  3. Hålla med Anders Borg om att det känns häftigt att betala skatt, menar du väl SD?

    SvaraRadera