Syftet är sabotage

.
När 10-15 maffiastyrda politruker slog till mot Ekfors kontor onsdagen den 30 november d.å. var syftena flera. Den gemensamma nämnaren var att sabotera företagsdriften. Det handlade om att koppla in vägbelysningen utan att kommunen betalat. Att komma över kraftverken för att vi inte ska få några intäkter från dessa samt att komma över nätdriften. Av för mig outgrundliga skäl tror den svenska regeringen och Energimarknadsinspektionen att någon som aldrig skött elnät och som inte heller duger till att vara advokat, vare sig i Stockholm eller Skellefteå, skulle vara en baddare på att sköta elnät. Kanske gläntar detta till en förklaring till varför elnät, elmarknad, järnvägar, sjuk- och åldringsvård fungerar allt sämre i landet?

Johan Gullesjö, Ei:s tvångsförvaltare av Ekfors nät, som av Yvonne Fredriksson lovats att få roffa åt sig elabonnenternas pengar efter bästa förmåga, utan att någon myndighet kommer att lägga sig i det, slår sig för bröstet och säger sig ha tagit kontrollen över driftcentralen och kontrollen över anläggningarna, se uttalanden i lokalpressen och meddelande till kunderna.

Gullesjö har tagit kontrollen över driftcentralen om det innebär att ta kontrollen över Stockholms Lokaltrafiks driftcentral om man stjäl en parkeringsautomat. Det man tagit är en enklare utrustning för styrning av ett antal fjärrmanövrerade frånskiljare. Det är ingen driftcentral. Men det får den effekten att vi inte längre kan sektionera eller korta av elavbrott med den utrustningen och det kan förmodligen inte de heller.

Vi kan inte heller på något annat sätt avhjälpa driftstörningar efter att Gullesjö & Fredriksson använt, enligt uppgift sexhundratusen kronor av elabonnenternas pengar, till att byta alla lås. Ekfors personal har således inte längre tillträde till anläggningarna och är även förbjudna att arbeta på dessa. Detta måste vi respektera. Så länge den organiserade brottsligheten har kontrollen över den svenska staten och det svenska rättsväsendet kan vi inte göra något åt den saken.

Den nämnda fjärrmanövern är såvitt vi vet numera obrukbar och ligger och skräpar i ett kontor på brandstationen i Övertorneå. Mot bakgrund av vilka resurser som finns i Gullesjös organisation får man av hänsyn till kundernas bästa hoppas att de aldrig får den att fungera. I det här sammanhanget är det faktiskt viss skillnad på att vara driftledare och analysera, dra slutsatser och samordna insatser jämfört med att utföra enklare sysslor på någon annans uppdrag. För att man kan tanka och köra en bil är det ju inte säkert att man kan konstruera en bilmotor eller analysera vad det eventuellt är för fel på den. Enligt ännu obekräftade uppgifter är våra tidigare anställda numera i Vattenfalls tjänst.

Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö har lyckats med det tvivelaktiga konststycket att placera det här en gång så tillförlitliga nätet i en Moment 22-liknande situation. Så många okunniga kockar, så många organisationer, så många personer som ingen kan överblicka är numera inblandade att ingen längre kan arbeta på anläggningen även om det skulle framföras en vädjan. När tillräckligt många och okunniga personer får tillgång till avtryckaren går det inte att veta vad de kommer att ställa till med. Någon kan tänkas skjuta sig i foten, en annan skjuter någon annan i foten och en tredje skjuter sig i pannan. Ingen kan längre arbeta på anläggningarna. Åtminstone inte om man inte tycker att det är kul att bränna linjemontörer till döds eller som det tycks vara numera - vem som helst som tycker att det kan vara kul att vara ute och leka montör.  Det här kommer nog att ta en ände med förskräckelse. Det är inte så lite "fullast kör" över den här organisationen som begåvningsreserven har byggt upp.

Driftledningen utövas, enligt vad som hittills är känt, av Vattenfalls Driftcentral i Trollhättan, utan tillgång till vare sig driftstyrningsutrustning eller lokalkännedom.

Hur detta ska utvecklas känner vi naturligtvis stark oro inför. Ekfors nät är känt för att aldrig drabbas av de långa elavbrott som många andra eldistributörer med eljuntan i spetsen ständigt är utsatta för. Nu senast manifesterades eljuntans förmåga genom att ca 20.000 kunder utsattes för långa elavbrott i dagarna, efter ett mindre snöfall före helgen. Ännu i skrivande stund, efter fyra dygn, är hundratals elabonnemang strömlösa.

Det har varit en hederssak för oss att bygga ett bra nät som människor ska kunna lita på. Ingen har heller behövt evakueras på grund av elavbrott inom Ekfors område. Men inget nät kan göras så bra att det kan sättas i händerna på vem som helst och ändå med säkerhet fungera. Även ett bra nät kräver en fungerande driftorganisation. Gullesjö använder sig av Vattenfall Service Nord. Det låter betryggande. Eller gör det verkligen det? I Ekfors nät har vi så långt tillbaka som jag kan minnas, snart femtio år, aldrig hittat sönderruttnade älg- och björnkadaver hängande i linorna.

En av Vattenfalls kunder, bosatt inom ett till oss angränsande nät, hörde av sig till mig i helgen. Han är bosatt i ett område som har elektrifierats av Vattenfall och som de har, och har haft, hand om driften i allt sedan dess. De har således fullt utbyggd driftledning för området och så god lokalkännedom som man kan ha i ett egenägt Vattenfallnät.

Här är den senaste tidens driftstörningsstatitik:

Vattenfallkunden vill betona att listan inte på något sätt är komplett utan innehåller de avbrott som han kunna iaktta medan han varit hemma och haft tid att göra noteringar:


Och så här har han utrustat sin värmepanna för att kunna bo inom Vattenfalls område:

Yvonne Fredriksson och Johan Gullesjö, av allt att döma med regeringens stöd och uppdrag, har lejt Vattenfall att sköta driften. På papperet har man en stor organisation. Man har också ett stort nät att sköta. Alla erfarenheter hittills har visat att när det behövs folk inom Ekfors område har det redan länge behövts folk inom Vattenfalls område. Därför finns inga överskottsresurser att tillgå. Ska Ekfors nät tillföras resurser måste Vattenfalls kunder stå tillbaka och drabbas av ännu längre avbrott. Men kommer det att ske?

Skulle, mot förmodan och beprövad erfarenhet, resurser kunna tillföras bör de, för att det ska vara meningsfullt användas till ändamålsenliga åtgärder. Det kan inte den driftorganisation som Gullesjö & Fredriksson sjösatt garantera. 

Snarare är det en beställning på allvarligare elolycksfall eller rent av dödsfall. Ekfors har aldrig drabbats av dödsfall bland linjepersonalen medan linjemontörerna dött som flugor i omkringliggande Vattenfallnät. Allt medan ett korrumperat elsäkerhetsverk och en dito åklagarmydighet effektivt ombesörjt att ingen ansvarig kunnat ställas till svars. Vattenfall-anställda har fungerat som kanonmat åt okunniga chefer och en dysfunktionell driftorganisation med överdriven centralisering som ledstjärna.

Nu vill jag inte med detta ha sagt att det med nödvändighet kommer att gå åt helvete. Det kan naturligtvis gå bra också. Om man har tur. För mig som i trettio år har svarat för att det inte har gått åt helvete i Tornedalen känns det naturligtvis lite klent att den förmodligen viktigaste nyttigheten för att man ska kunna leva i Tornedalen nu är överlåten till Fru Fortuna att garantera. Det är sorgligt att se, att en så viktig verksamhet med lagens hjälp kan hamna i händerna på dessa kriminella galenpannor. Samtidigt måste jag vidgå att jag känner en betydande lättnad över att jag inte behöver vara inblandad i dessa tokerier. Och jag avundas inte någon som vill eller tvingas vara det.

Det är ju samtidigt så att skulle man inte ha tur är inte förutsättningarna de bästa. Vi har för inte särskilt länge sedan haft -50 grader i en veckas tid här. Då tar det inte många timmar innan husen börjar frysa sönder och människor behöver evakueras i ett samhälle som inte alls är förberett på några evakueringar i sträng kyla. Den tidsmarginal som finns behövs för strukturerat och analytiskt arbete och får inte slösas bort på planlöst lek och lallande. Det är nu även länge sedan vi haft en riktig storm varför det av statistiska skäl finns anledning att befara att nästa inte är så långt borta.

Jag ska snart skriva om vilka metoder staten använde sig av onsdagen den 30 november. Min gissning är att Du som läser detta kommer - om inte att förvånas - så åtminstone att finna det läsvärt.

Övertorneå den 12 december 2011

Mikael Styrman

.