Tant Sveas hundar

.

Tant Sveas hundar

För att man ska kunna förstå situationen i den svenska statsförvaltningen kan det vara bra med en metafor:

Alla känner vi tant Svea. Inte den tant Svea utan en tant Svea vilken som helst. En vänlig och timid tant Svea som har några hundar som sällskap.

Eftersom Svea är väldigt snäll har hon väldigt svårt att säga till sina hundar på skarpen eller vidta någon annan sorts åtgärder när de äter upp vardagsrumsmattan.

Sånt där känner hundar på sig. Och de söker gränser. De blir närmast olyckliga om de inte finner gränser.

Efter ett tag räcker det inte med att de äter upp mattan. När Svea sitter och äter kommer de, speciellt en av hundarna som är något av en ledarhund, och ställer sig på stolen och äter från Sveas tallrik när hon går för att svara i telefon. Lite senare kommer den och ställer sig på stolen bredvid och äter från Sveas tallrik när hon sitter och äter. Och Svea kan ändå inte förmå sig att säga till på skarpen.

Och när hon lite senare försöker samla sig till att säga till på skarpen då morrar hunden åt henne och visar tänderna. Svea törs inte annat än att sitta still och låta hunden äta färdigt.

Och från början sov hundarna i en korg i ena hörnet i sovrummet, något senare låg de i fotändan i hennes säng. Det tyckte Svea var ganska trevligt. När de efter ett tag började ligga bredvid henne och i huvudändan samt ligga på hennes kuddar tycke Svea efter att tag att det blev lite jobbigt.

En kväll försökte hon verkligen att köra bort dem ur sängen. Då var faktiskt alla hundarna ganska otrevliga och ledarhunden nöjde sig inte med att visa tänderna och morra utan den nafsade faktiskt Svea i handen ganska ordentligt.

Den natten sov Svea på soffan, och de följande nätterna också. När Svea efter några dagar vågade sig till sovrummet hade hundarna skadat det så illa att Svea flyttade in i gästrummet.

Vi kan stanna där. Om inte Svea får hjälp av någon som kan fostra hennes hundar blir nästa steg att de tar över hela huset och de kan också bli farliga för Svea.

Antingen får Svea hjälp mot sina hundar av någon förståndig eller resolut granne eller släkting eller så kommer hennes hundar så småningom att bli så förvildade att det finns två alternativ. Antingen överger Svea huset och flyttar eller så kontaktar hon en veterinär, hundfångare, jägare eller liknande och får hundarna avlivade.

Så där ungefär är det. Fast huset är egentligen Sverige och Svea symboliserar Sveriges regering. Och hundarna är förstås de allt mer egennyttiga tjänstemän i centrala positioner som fått sitta för länge, bygga sina nätverk för starka och expandera sina revir långt utöver det tillåtliga.

Var på skalan vi befinner oss idag, det är en sanning som finns i betraktarens öga. För min del menar jag att det inte är lika illa överallt - än. Men det går fort utför.

Här är en stor del av förklaringen till att det håller på att gå åt helvete i Sverige på område efter område.

Det här är vad Fredrik Reinfeldt och hans regering har att kämpa med. vare sig de inser det eller inte. Och där finns säkert också hela skalan. Säkert inser vissa medan andra tror att de är de själva som bestämmer. I själva verket bestämmer de inte mer än Jim Hacker i BBC:s insiktsfulla och underhållande TV-serie ”Javisst. Herr Minister”.

För husets skull, för Sveas skull men faktiskt även för hundarnas skull, vore det bästa om Svea faktiskt kan få hjälp med sina hundar, för det vore väl synd om de ska måsta avlivas, bara för att de haft en inkompetent matte.

Övertorneå den 5 januari 2012
Mikael Styrman

.