.
Mutskandalen gällande det onödiga och uteblivna fängelset i Haparanda gläntade till det vi redan visste.
Att brottslingar i staten inte sällan har ett etablerat samarbete med konsult-, ingenjörs- och arktitektbyråer och att samarbetet går till så att onödiga, eller prismässigt avsiktligt uppskruvade och mer eller mindre onödiga arbeten, ibland rena skenavtal, läggs ut av olika statliga institutioner mot en kickback under bordet till den tjänsteman, oftast chef, som lägger ut uppdraget.
I praktiken innebär det att företagen i fråga är de som möjliggör att skattebetalarna luras på pengar.
Alla chefer är säkert inte berörda. Inte heller alla konsultföretag. Men många statliga chefer har en, ibland flera ”samarbetspartners” som möjliggör plundringen.
I fallet med Haparandafängelset handlade det om flera hundra miljoner på ett bräde.
Det här kan vara så omfattande att alla ekonomiska problem i vården kunde lösas på ett bräde om Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten slutade skydda dessa statliga brottslingar och deras kumpaner.
Vad skulle till exempel en ordentlig genomlysning av Reilers Ingenjörsbyrå ge stadskassan?
Varför skyddas brottsliga statstjänstemän? Ska inte även de utredas och lagföras? Varför gjorde Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten halt efter Haparanda-fängelset?
Vem beordrade det?
Varför har inte Ekobrottsmyndigheten utrett Yvonne Fredriksson, Energimarknadsinspektionen, Johan Gullesjö och Reilers ingenjörsbyrås plundring av Ekfors Kraft AB trots att det utspelar sig för öppen ridå? Ekfors må handla om små pengar ur statens perspektiv men ur Ekfors perspektiv är det fråga om stora pengar.
Och hur stora pengar finns att återvinna i närbesläktade ärenden hos berörda aktörer?
Har inte Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten ambitionen att vara något annat än attrapper som legitimerar fortsatt uttaxering av skatter till bedragare istället för till statlig verksamhet?
Övertorneå den 9 januari 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar