Leni Riefenstahl i arbete med dåtidens motsvarighet till TV-nyheterna, 1939 i Polen. |
Ja, det är klart att det är ett pyramidspel.
Det mesta tyder på att det hänger ihop precis som Du beskriver det.
Vi tenderar att hålla på och gulla med journalister och redaktörer.
Behandlar dom som om de vore mindre vetande, lite efterblivna.
Men det är ytterst få journalister som är mindre vetande.
De flesta är maffians medarbetare och flertalet är fullt medvetna om det.
En och annan finkänslig stackare finns säkert, som intalar sig att han/hon är någon sorts journalist.
Men det stora flertalet är maffians medarbetare.
Journalistiken är ett av de ben som den svenska maffian är uppbyggd på.
Amon Goeth |
Goeth var lägerkommendant som godtyckligt sköt ihjäl interner. Leni Riefenstahl var filmregissör och fotograf, som berusade det tyska folket och hjälpte till att föra Hitler till makten samt föra det tyska folket bakom ljuset, i viktiga frågor under kriget. Peter Wolodarski hjälper till att mörklägga plundringen av den svenska statskassan och förhärligar olika politiska pseudohändelser ägnade att möjliggöra för bedrägerierna och rättsrötan att fortgå.
Men vad är det för skillnad mellan dem egentligen? Var Leni Riefenstahl oskyldig till de enorma mängder av övergrepp, grova brott och massmord som kom att utföras och som pågick medan hon gjorde sina propagandafilmer? Är Peter Wolodarski oskyldig till de många brott som begås i sken av att vara politiskt arbete och offentlig förvaltning? Eller är Wolodarski i hög grad medskyldig?
Finns det någon anledning varför det ska gullas just med brottsliga journalister? Varför måste alla andra yrkeskategorier ställas till svars men journalistiska brottslingar alltid komma undan? En sköterska på SOS som gör en felaktig bedömning åtalas. En barnläkare vars patient avlider häktas och åtalas. En bussförare vars buss hamnar i diket åtalas. Men en journalist eller redaktör, som alldeles uppenbart undanhåller sin läsekrets viktiga fakta, för att istället framhäva andra vilseledande, och inte sällan fabricerade, fakta ska alltid komma undan, trots att agerandet sker för att främja grov brottslighet.
Det kan gälla Kurirens redaktörer som i nära samarbete presenterar fejkade prisjämförelser, som ett led i ett nazistiskt drev och som publicerar dem dagen före julafton, för maximal skada för den förföljde. Eller det kan handla om Radio Norrbottens egen ”Leni Riefenstahl”, som alltid intervjuar båda sidor, sänder maffians material, men censurerar och förvränger motbilden - systematiskt. Eller en Peter Wolodarski som åsidosätter journalistens kall, att granska makten, för att istället vara dess megafon - oavsett om makten är rättrådig eller korrumperad.
Peter Wolodarski, Dagens Nyheter. |
Särskilt som det är deras brottslighet som håller maffian kvar vid köttgrytorna,
som möjliggör en fortsatt plundring av allmänna medel
och utsätter folket för havererande sjuk- och åldringsvård, rättsröta, maktmissbruk och ett kollapsande pensionssystem mm?
Ska inte även kriminella journalister och redaktörer ställas till svars för sina brott?
Ska inte även de vara med och ersätta de människor som de hjälpt till, och hjälper till, att plundra?
Hur länge ska journalistkårens falska självbild skydda den från verkligheten?
Övertorneå den 15 februari 2012
Mikael Styrman
.
Mina $0.02
SvaraRaderaSaga vad man vill om USA, har finns i alla fall journalister med spadar, och som vet vad dom ska anvandas till: www.propublica.org
Var finns de svenska journalisterna med ryggrad? Nu har ju jag hallit mej borta fran Svedala en tid, sa jag kan ta fel, men den enda jag kan paminna mig om med integritet nog ar Jan Guillou, ar han fortfarande relevant?. Satt inte ochsa han i politiskt fangelse en tid?
Z. Minor
Om man nu skall läsa och tolka lagboken så är det ju ett medhjälpsbrott som journalistkåren i första hand gör sig skyldiga till, fast ibland så kan det ju rent av vara en frågan om anstiftan till brott.... fast om någon skall kunna fällas för anstiftan eller medhjälp till brott så fordras ju nästan att själva brottet blir beivrat. Men därtill är rättsväsendet alltför flata och mjuka i ryggen mot statsmakten och politrukerna.... de är ju själva statsanställda gudbevars och att bita den hand som föder en brukar sällan vara bra.
SvaraRaderaIstället för att beivra denna brottslighet så initierar rättssystemet förslag till lagändringar så att det brottsliga inte längre ska vara brottsligt.... åtminstone skall ingen kunna ställas till svars för det brottsliga om det fortfarande skulle råka vara brottsligt...
Svar till Anonym:
SvaraRaderaDet blir en väldigt märklig situation när maffian äger domstolarna och rättsväsendet. Då är det inte så konstigt att initiativkraften och kompetensen blir så svag i polis- och åklagarkårerna att uppklarningsprocenten blir nära noll. Det måste naturligtvis vara förödande för arbetsmoralen när alla brottslingar av betydelse är oantastliga och pappren fastnar i chefens skrivbordslåda. Säkert blir det svårt att hålla igång om jobbet begränsas till att ta fast fortkörare och skjutsa hem knarkare medan allt riktigt polisjobb blir ”för känsligt”.
När man läser detta, då undrar man om det inte skulle behövas en slags kartläggning av och hur man inom etablissemanget håller ihop.
SvaraRaderaÄr domare och åklagare med i samma Rotaryklubb eller Od fellow m.m. Liksom journalisterna.Är det där som dom, som Jan Myrdal en gång sade, super sig samman? Då de blir samsupna! Var finns vår tids Vilhelm Moberg som en gång slogs mot rättsrötan?
Inte på Norrbottenskuriren men kanske någon annanstans. Kanske något för Zaremba?
Ja man kan ju fundera över hur det hänger ihop.
SvaraRaderaJag satt en gång på en av länets tingsrätter och väntade på att ett mål skulle komma upp.
Då möttes av en händelse 2 domare i korridoren en bit från där jag satt och jag kunde inte undgå att höra vad de pratade om. Den ene domaren var lagman (chef) vid tingsrätten och den andre var vanlig rådman (underhuggare).
Lagmannen (chefen) ville avsäga sig att vara domare i ett större tvistemål som han hade fått på sin lott eftersom den ena parten i målet (han namngavs i diskussionen) var med i samma ordenssällskap som lagmannen.
Lagmannen (chefen) undrade om Rådmannen (underhuggaren) skulle kunna överta att vara domare i målet så att Lagmannen skulle undvika att hamna i en jävssituation.
Det låter ju allt seriöst och bra från Lagmannens sida. Men samtidigt som han ställde frågan till Rådmannen, där han namngav sin ordensbroder och anledningen till att det skulle föreligga jäv var att de var just ordensbröder, så gav han ju Rådmannen en upplysning om att det var Lagmannens ordensbroder som var part i målet.
I och med detta fick ju Rådmannen en underförstådd vink om hur målet borde sluta. Vad som avhandlas på ordenssällskapens sammankomster kan man ju fundera på men helt klart så håller ju ordensbröderna varandra om ryggen.....