lördag 31 mars 2012

Hur många Thomas Quick i Frankrike?

.
Nu härjar Rainbow Warrior-sprängarna fritt i Frankrike.

Av rapporteringen i svenska media, är inte lätt att bli klok på, om någon muslim verkligen sköt de militärer och barn som dödades i Toulouse, eller om allt i själva verket var iscensatt, för att förbättra Nicolas Sarkozys möjligheter i valet och rättfärdiga ”hårda tag” mot muslimer.

Det enda man kan vara något så när övertygad om är, att Merah inte hade med saken att göra. Hade han haft det, hade det inte varit nödvändigt att skicka in flera hundra psykopater, för att fylla honom med bly – 22 skott närmare bestämt – och dessutom kröna verket med att skjuta skallen av honom.

Med alla medel som idag finns tillgängliga, för att ta en ensam isolerad person levande, finns bara en rimlig förklaring till det som hände. Det var helt nödvändigt att ta ihjäl Merah för att inte hans version skulle bli offentlig. Det nuvarande apspelet kring Merahs bror och vad som möjligen är en småbrottsling, som stulit en skoter, gör inte saken bättre.

Om morden verkligen utfördes av en muslim, har nu Rainbow Warrior-sprängarna bråda dagar. Så fort de i så fall kommer den verkliga gärningsmannen på spåren, måste han också få skallen bortskjuten, så att han inte talar om, att Sarkozys snabba och effektiva insats mot Merah var spel för kulisserna mot en fransk Thomas Quick – ett lämpligt offer utan möjlighet att värja sig.

Och hur många misstänka måste i så fall mördas innan man hittar den rätta gärningsmannen? Hur många oskyldiga fransmän kommer att få sätta livet till, efter blixtinsatser av Sarkozys psykopater för att lägga locket på?

Det är bara i ETT scenario som inte många oskyldiga fransmän kommer att måsta dö – nämligen i det fallet barnet och militärerna inte alls dödades av någon muslim utan av Sarkozys Rainbow Warrior-sprängare för att göra det möjligt för Sarkozy att vinna valet och få stöd för ett korståg mot muslimer. Då behöver man inte leta efter den skyldiga för att lägga locket på.

Gulag-Kolmården den 31 mars 2012
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar