Spritkriget, Vietnamkriget och Knarkkriget

.

USA har, såvitt jag rätt upp och ned i min delvis isolerade tillvaro här i Gulag kan erinra mig, förlorat åtminstone sju krig. Några förluster har varit mer kännbara än andra.

Den första stora förlusten var spritkriget på 1920-talet. Förmodligen var det förlorat innan det hade inletts. Det borde ha avslutats mycket tidigare än som skedde. Förlusten blev ytterst kännbar. Den möjliggjorde nämligen för maffian att ta ett grepp om landet som det sedan aldrig lyckats vrida sig ur. USA:s politiska liv och rättsväsende har aldrig ens kommit i närheten av att få bukt med korruptionen efter det.

Nästa förlust var Vietnamkriget. Det var kriget som förvandlade USA till en fasciststat styrd av underrättelsegalningar som ingen efter det lyckats kontrollera. Kriget som gjorde att USA kunde göra Sovjetunionen rangen stridig som ondskans imperium i världen. Kriget som knarkade ned en desillusionerad armé i ett avlövat och genomkorrumperat Sydvietnam. Vietnamkriget blev startpunkten för en okontrollerad flod av narkotika som vällde in i USA med hjälp av försvarets transportplan, från Vietnam till Florida, helt fritt från tull och utan insyn. Så förutom att det amerikanska militärindustriella komplexet tog livet av amerikaner och vietnameser genom krigshandlingarna i Vietnam startade man nedknarkning i stor skala av USA genom försvarets försorg. Den mänskliga inkörsporten var genom försvarets försorg nedknarkade soldater – nedknarkade för att kunna gå ut och skjuta barn och gamla. Vietnamkriget förlorades slutgiltigt när nedknarkade soldaters framfart i Song My och andra moraliska katastrofer kom in i de amerikanska vardagsrummen genom TV-apparaterna och Amerikas mödrar kunde se vad deras söner utsattes för och vad de i sin tur utsatte Vietnams mödrar för.

Den tredje förlusten var Gulfkriget i början av 1990-talet som förlorades, åtminstone moraliskt, genom att George Bush uppmanade kurder och träskaraber att resa sig mot Saddam Hussein. Sedan avråddes Bush av sina generaler från att ockupera landet och lämnade då både kurder och träskaraber i Saddam Husseins händer, med sedermera känt resultat i form av giftgasangrepp mot civilbefolkningen, och andra övergrepp.

Den fjärde förlusten var Bush låtsaskrig i Somalia. Inlett för att skyla över amerikanska politiska oegentligheter. Mest känt för den famösa landstigningen där marinens landstigningsbåtar möttes av filmande TV-journalister som backade upp på land med ryggen mot ”fienden” som inte fanns. Även detta ”krig” förlorades när det tog sig in i de amerikanska vardagsrummen. När några amerikanska soldater släpades nakna efter somaliska bilar och de amerikanska mödrarna fick se det i TV var det färdigkrigat.

Den femte förlusten var George Walker Bush Irak-krig, del 2, vilket inleddes för att reparera faderns eftermäle på grund av sveket mot kurder och träskaraber och baserades på uppenbara lögner om Iraks vapenkapacitet. Kriget ledde till total ödeläggelse i Irak, total avveckling av lag och ordning, amerikansk tortyr och förnedrande behandling av fångar i Abu Ghurayb-fängelset samt så omfattande svindlerier, utförd av de egna, mot en amerikansk statskassa utan någon som helst kontroll, att USA mer eller mindre gick i konkurs. Det ekonomiska sammanbrottet fick USA att lämna Irak hals över huvud.

Den sjätte förlusten är Afghanistankriget som är på väg att sluta på samma sätt som alla ockupationskrig i Afghanistan slutat. Åtminstone efter Djingis Khan. Ett förmodligen helt onödigt krig. Åtminstone för alla utom det militärindustriella komplexet och Carl Bildt. Förlusten administreras just nu.

Den sjunde förlusten – om inte något nytt krig tränger sig emellan – är kriget mot knarket. Det är förlorat från start för det kunde aldrig vinnas. Trots decennier av krig, och åratal av intensivt krig, mot knarket kan man var som helst i världen få tag i vilken knarksort som helst inom en timma. Mexiko håller på att gå under som nation på grund av knarkstrider, i förlängningen även USA. Ett flertal länder i Sydamerika håller likaledes på att duka under på grund av knarkrelaterad korruption. USA:s delstater trängs hårt på grund av att fängelserna är fulla av brottslingar som avtjänar knarkrelaterade domar. Varför? Jo, för att kriget mot knarket endast har tjänat syftet att pressa upp priset på knark, vilket genererar en omfattande brottslighet för att få tag i pengar till knark. De har också skapat en lukrativ marknad för mutade politiker, domare och poliser. Miljoner människor deltar inte något nyttigt arbete därför att de istället deltar i ett krig mot knarket som vilat på en intellektuell analys värdig en efterbliven. Hela västvärldens, och kanske även andra länders, rättsväsende håller på att gå under för att rättsväsendena brutits ned av knarkrelaterad korruption. Korruption som slår rot i rättsväsendena och gör dessa oförmögna att utföra sina uppgifter på ett hederligt sätt även på andra rättsområden. Enorma resurser läggs ned världen över på ”knarkbekämpning” som bara genererar kriminalitet. Det här kriget är sedan länge förlorat. Man har bara inte räknat in förlusterna än. Först ska ett antal tusen, eller tiotusentals, eller hundratusentals människor mördas i knarkrelaterade brott, för att ryggradslösa politiker och anställda inom rättsväsendet ska kunna sko sig. Det ser tyvärr ut som om det måste bli ännu sämre innan det så småningom blir slut på svamlet. Men det kommer att ske. Det kan nämligen bara sluta på ett sätt.

Knark kan säljas i godishyllorna på ICA, till självkostnadspris, fast kanske inte på de lägsta hyllorna. Åtminstone om man ställer saker och ting på sin spets. Med en klok narkotikapolitik kostar knarket inte mer än andra grödor. Tillgången har man aldrig lyckats begränsa trots allt lallande som politiker, domare, åklagare och poliser ägnat sig åt. Man har bara pressat upp priserna och ökat knarkhandelns lönsamhet och de brott som den genererat.

Det är inte vare sig tillgång eller pris som bestämmer om folk knarkar eller inte. Det är vad man får lära sig i hemmet som bestämmer. Utan hem och utan föräldrar som tar ansvar för sin avkomma hjälper ingenting. Det gäller för människan lika väl som för allt annat i naturen. Lägg ned det svamliga knarkkriget så att vi slipper den kriminalitet som den genererar. Lås istället in de politiker, justitiedepartementsanställda, domare, åklagare och poliser som skor sig på knarket.

Legalisera all narkotika – nu!

Gulag-Kolmården den 16 april 2012

Mikael Styrman

.