Här i Gulag finns mycket spännande tidskrifter av typen
Illustrerad Vetenskap och Populär Historia. Så den som är lite intresserad av
vår omvärld och vår historia behöver inte bli uttråkad här. Men idag föll min
blick på en tidskrift med det lite spännande namnet Skurk. Nr 2 2011 närmare
bestämt. Åh fan, tänkte jag genast. Har Sven-Erik Bucht en egen tidning? Men så
var trots allt inte fallet.
Jag bläddrade lite i den och kom till en artikel om Leif
Axmyr som i november 1982 dömdes till livstids fängelse efter ett
svartsjukedrama, vid vilket han mördade sin före detta flickvän och hennes
dåvarande pojkvän. Den 7 maj 2010 beslöt tingsrätten i Örebro att den 72-årige
Axmyrs livstidsdom skulle omvandlas till ett tidsbestämt straff på 46 år och 6
månader.
Jag drar mig till minnes att jag tidigare någon gång läst,
eller möjligen såg något TV-inslag, om denne Axmyr och att jag då förvånade mig
över hur han kunnat få ett straff, som så totalt avviker från alla andra domar
i Sverige. Men vi har aldrig fått reda på vems släkting han dräpte, så vi vet
fortfarande inte vem som har sådant inflytande över det svenska rättsväsendet.
Men detta var bara en parentes, för det jag egentligen
skulle skriva om var två andra saker. I den aktuella artikeln med rubriken
”Avskaffa livstidsstraffet” står att Sverige-Demokraterna motionerat om att ett
trettiotal brott bör bestraffas med livstid utan möjlighet till benådning.
Bland annat nämns ”anstiftan till myteri,
uppror, högförräderi, trolöshet vid förhandlingar med främmande makt,
egenmäktighet vid förhandling med främmande (i vissa fall)…grovt lydnadsbrott,
grov rymning, undergrävande av stridsviljan, försummande av krigsförberedelse,
obehörig kapitulation, stridsförsumlighet…grov olaglig befattning med minor…våldtäkt,
grov våldtäkt, misshandel…grov misshandel samt grova rån av synnerligen
hänsynslös karaktär.”
Det ger ju vid en första anblick säkert ett intryck av
handlingskraft och beslutsamhet. En tanke som omedelbart slår en är vilket krig
Sverige-Demokraterna tänker leda in landet i när man lägger en motion väl
värdig Benito Mussolini eller Adolf Hitler? En lagstiftning som klippt och
skuren för en galen makthavare som vill kunna kontrollera andra människor och
få dem att göra tokiga saker utan att ifrågasätta sina order.
Den här motionen leder även tankarna till den amerikanska
kriminalvården med sin omänskliga hantering av människor och sin inriktning mot
hat och hämnd. En kriminalvård som hittills inte åstadkommit annat än att leda
nationen mot moraliskt och ekonomiskt sammanbrott. I Kalifornien leder det
snart till att man efter att ha försökt låsa in alla brottslingar på livstid
snart istället släpper alla lösa, för att man inte har råd att hålla dem
fängslade. Och ingendera lösningen är väl någonting att ta efter.
Nä, kriminalvården bör ta sikte på att förvandla
brottslingar till fungerande och samhällsnyttiga individer istället för
kostnadskrävande och sönderinternerade mänskliga vrak som inte kan förväntas
fungera i samhället.
Dessutom är inte problemet i Sverige för mildra straff.
Problemet är istället att straffen i huvudsak inte träffar de grova
brottslingarna. Ett mer eller mindre dysfunktionellt rättsväsende ägnar sig
istället åt att ganska godtyckligt döma folk som det är möjligt att döma vare sig
de är skyldiga eller ej. Där bör stöten sättas in om man ska få ordning på det
här landet. Städa upp i polis-, åklagar- och domarkårerna. Och vi bör sluta
importera brottslighet.
Om vi vill få ordning på rättsrötan i det här landet och få
rättsstaten att fungera måste vi, menar jag, gå i precis motsatt riktning mot
vad den nämnda SD-motionen indikerar. Vi ska inte försvaga medborgarnas
integritet, skydd mot övergrepp och moraliska ansvar för sina egna handlingar.
Vi ska tvärtom stärka både medborgarens rätt och hans ansvar för sina egna
handlingar. Och det bör ske på ett tydligt sätt lagstiftningsvägen.
Medborgare som beordras att göra omoraliska ting av mer
eller mindre hänsynslösa eller rent av galna psykopater till makthavare ska ha
både rätt och skyldighet att vägra lyda order. Den här världen har sett
tillräckligt av ynkliga, ansvarslösa gaskammarinkastare. Vi behöver inte, 67 år
efter andra världskrigets slut, upprepa tidigare generationers misstag.
Sedan kan jag bara som ännu en liten parentes tillägga att i
flera av de i artikeln uppräknade brottens beskrivningar ingick ordet
försummelse. Senast här borde ju alla varningsklockor ha ringt. Det ska inte
kännas ok menar jag, att kombinera begreppen försummelse med livstids straff,
utan möjlighet till benådning.
I samma tidning finns också en artikel om den efter
kungabråken välkända eller ökända personen Mille Markovich. Artikeln handlar
till stor del om Markovich svarta affärer med Tomas Bodström. Det slår mig att
media fokuserat väldigt mycket på hur kungen levt eller inte levt för 20-30 år
sedan utan att bryta mot lagen. Men jag har inte sett att man nämnt Tomas
Bodströms samröre med gangsterkungen Markovich.
Är det så att våra politiker- och tjänstemannapsykopater
använder kungen för att skyla över egna klantigheter och olagligheter? Det
tycks onekligen vara så. Och media spelar med och utför smutsjobbet.
Det känns i så fall väldigt orättvist eftersom kungen, i sin
egenskap som statschef, utför ett viktigt renhållningsarbete. Så länge han
finns håller han ju borta Bengt Westerberg-, Birgitta Dahl- och Carl
Bildt-typerna från statschefsposten, med allt vad det skulle innebära.
Gulag-Kolmården den 26 april 2012
Mikael Styrman
.
Jodå, styvsonen till topp sossen
SvaraRaderaAllan Larsson var det.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Leif_Axmyr
>Men vi har aldrig fått reda på vems >släkting han dräpte, så vi vet >fortfarande inte vem som har sådant >inflytande över det svenska >rättsväsendet.
Svar till Anonym:
SvaraRaderaJa, det var väl det jag trodde. Det råder likhet inför lagen i Sverige. Fast vissa är ganska mycket jämlikare än andra. Som Sigvard Marjasin, Ilmar Repalu, Sven-Erik Bucht, Per-Ola Eriksson och nu aktuelle Allan Larsson.