Igår sände SVT: s Dokument Utifrån ett inslag från Neapel. Vi har alla sett sopbergen inne i Neapel på TV, från gång till annan, och förundrats över hur det kan bli så. En sophantering som inte fungerar, men som många ändå tjänar stora pengar på. Det saknas således inte pengar. Det är inte fattigdom som gör att sophanteringen inte fungerar. Istället för sophantering betalar det allmänna stora pengar för tillfällig deponi av sopor. Så stora pengar att de som tjänar pengar på systemet blockerar sopfrågans lösning. Och det innebär antagligen nästan alla som skulle kunna göra något åt saken.
Alla, eller åtminstone den breda allmänheten, vill att frågan ska lösas och att sophanteringen ska fungera, eftersom det ställer till stora problem med föroreningar när sophanteringen inte fungerar. Alla offentliga funktionärer och politiker är ”oskyldiga” till den uppkomna situationen och officiellt tjänar ingen på det. Frågan rör sig bara inte framåt en millimeter. Den fulländade korruption. Alla pengar går åt, ingen är skyldig och inget fungerar. Som vårt bankväsende…
Även i övrigt var det ett minst sagt skrämmande reportage från en av allt att döma genomkriminaliserad stad. Utbredd narkotikahandel som föreföll vara väl förankrad hos stadens befolkning. För många napolitanare är det säkert den enda möjliga fungerande födkroken. Ganska perfekt symbios mellan maffian som tjänar pengarna på knarket och polisen som åker runt och håller upp priset på knarket för att av och till låsa in kunderna och underhuggarna. Så när polisen agerar störs tillfälligt tillgången på knark varvid priset ökar och med det kriminaliteten, vilket kräver mer polisinsatser osv. Ett mycket lärorikt reportage som förmodligen visar vart vi är på väg, med ett rättsväsende som arbetar i symbios med den grova organiserade brottsligheten.
I Neapel åkte polisen omkring på motorcyklar för att komma fram i de smala gränderna, vilket föreföll mycket funktionellt. Men utan hjälm och civilklädda, samt kända för ”hårda tag”… Som en liten kuriosaanmärkning fick vi veta att i delar av Neapel använder ingen motorcyklist hjälm. Inga andra än yrkesmördare som har hjälm för att inte bli igenkända. Och i delar av Neapel stoppas motorcyklister som använder hjälm av maffian och beordras att ta av hjälmen. Polisens roll tycks oklar – folkets tjänare eller maffians tjänare. ”Staten är maffian” var en åsikt som skymtade fram i reportaget. Med en sophanteringssituation som den i Neapel, som pågår år efter år, är det nog en närliggande slutsats att staten de facto är maffian. Som med vägbelysningen i Tornedalen. Ett "bråk" som inte skulle kunna pågå i åratal och leda till att det allmänna inte fullgjort sina åtaganden om inte staten vore involverad.
En, mitt i all misär, både fascinerande och skrämmande bild tecknades av ett samhälle, en hårsmån ifrån total upplösning. Alla tycks vi ha vårt kors att bära. I Neapel är det sophanteringen som är maffians redskap för att dränera det allmänna. Hos oss är det dels bankerna som hanterar kontanter på samma sätt som Neapel hanterar sopor, men som ändå dränerar skattekassan som kompensation och dels aktieplacering samt skenbar förvaltning av aktier som sker på en riggad kasinobörs. Symbiosen mellan knarkhandlarna och det korrumperade rättsväsendet har vi gemensamt med Neapel. Fast hos oss är det finansbranschen och rättsväsendet som utgör den organiserade brottsligheten.
Se gärna programmet. Fenomenet är detsamma i Neapel och i Sverige även om man kan ha kommit längre i Neapel. När maffians psykopater får makt i samhället går de allmänna medlen åt, dock utan att nyttigheterna tillhandahålls. Är det till framtidens nordiska Neapel vi alla är på väg om vi inte tar itu med vår maffia och vår korruption? Vill vi det? Blir det bättre om man gömmer svansen mellan benen och tiger?
Gulag-Kolmården måndag den 28 maj 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar