Jag har försökt att titta på en del filmer på TV här i
Gulag. TV-programmet kan beskrivas som i stort sett bara skit i sex dagar.
Sedan sänds 5-7 filmer i lika många kanaler i stort sett samtidigt på lördag
kväll. Hur kunde det bli så dumt?
Det påminner lite om avregleringen av flyget. Förr gick det
flyg utspridda över hela dagen. Det var mycket bra. Nu går de parvis – SAS och
Norwegian. De är åtskilda med några minuter och sedan är det flera timmars uppehåll
till nästa plan.
Att planen konkurrerar om de attraktiva tiderna vid
arbetsdagens början och slut, det kan jag förstå. Men vad är egentligen poängen
med att TV-bolagen lockar kunderna med 7 filmer samtidigt när de ändå bara kan
se en film? Är det någon som försöker sabotera TV-tittandet eller bevisa att
det kapitalistiska systemet inte fungerar? Vill de att vi ska stänga av TV:n?
Marknadsekonomins lagar talar väl ändå för att någon av alla
dessa TV-direktörer, eller åtminstone någon av deras fruar, mammor eller barn,
skulle kunna räkna ut, att om man visar en bra film en dag som inte alla andra
visar bra filmer, så får man fler tittare än de andra?
Och sedan ett bra samhällsprogram som CBS-60 Minutes sänds
bara vid ett tillfälle, på lördag vid 11-tiden i Sjuan. Missar man det är det
kört. Den som inte sitter i politiskt fängelse kan se programmet på nätet, men
missar då den svenska texten. 60 Minutes görs av lite äldre, mer livserfarna
medarbetare som inte går i alla ytliga fällor som TV-folk annars verkar dras
till som flugor till en sockerbit. Ett sådant, allt som oftast bra program,
borde ju sändas åtminstone vid tre olika tillfällen under veckan och på olika
tider. Skräp duger man ju till att sända på alla möjliga tider, så varför inte
ett kvalitetsprogram också?
Dessutom sänds ofta dåliga filmer på bra TV-tid och bra
filmer på omöjliga tider – mycket sent eller långt in på natten. Jag förmodar
att filmen är billigare att köpa in om den sänds på obekväm tid?
Och när den då sänds på natten, den bättre filmen, då har
man dunkat in så mycket reklam i den att en två timmars film blir en fyra-fem
timmars film så att man inte kan se den utan att förstöra nattsömnen och nästa
dag, eller helt sonika somnar och missar filmen. Det väcker ju inte heller
några vackra tankar om TV-kanalen i fråga. Ibland leder det också till att man
väljer bort filmen helt och hållet eftersom den kommer att ta för lång tid i
anspråk. Alla TV-tittare är ju inte undersysselsatta lösdrivare.
Vi som är här representerar nog ett ganska genomsnittligt
tvärsnitt av landets manliga befolkning. Det är egentligen bara
maffiamedlemmarna och/eller politiker som inte finns här. Det verkar vara en
mycket utbredd uppfattning att TV-reklam i högre grad retar upp de potentiella
kunderna än stimulerar deras intresse för produkterna. Alla jag talat med är
urförbannade på mycket av TV-reklamen. Ganska tätt med mycket långa och mycket
bullriga inslag. Högljudda och bullriga. Reklaminslag som man kan se med
intresse en gång, högst två och kanske acceptera några gånger till, hamras
istället in 40-50 gånger och mer. Ofta flera gånger per film. Hur roligt är
det?
Kan det verkligen vara ett framgångsrecept att förstöra
tittarnas TV-tittande? Jag tillåter mig att tvivla. Det verkar snarare vara en
följd av lite för skicklig marknadsföring från TV-kanalernas sida. Det är nog
verkan av fejkade undersökningar, som till övermåttan servila konsulter
tillhandahåller, på TV-kanalernas begäran, och som visar beställarna, att
kunderna vill bli trakasserade med enfaldig reklam som förstör deras
TV-tittande och att de då köper mer produkter…J
Många som jag har talat med här väljer bort bra filmer för
att de inte orkar med TV-reklamen. Själv har jag försökt stå ut men det håller
nu på att glida över till att jag hellre väljer ett sämre program i en
reklamfri kanal än att se på ett bättre program med reklam. Då tycker åtminstone jag att reklamen har misslyckats. Och värst är nog några
bilreklaminslag med utomordentligt enkel och enerverande musik. Jag kommer
aldrig någonsin att köpa en sådan bil. Efter att ha blivit terroriserad av
deras reklaminslag känner jag en stark aversion mot bilen.
Tror bilföretagens företagsledningar att vi är så dumma att
vi kommer att köpa deras bilar för att slippa bli trakasserade av deras
undermåliga reklam?
Jag tycker att TV-reklam ska vara intelligent, kvick, rolig
och intressant och gärna lite förfinat diskret. Under inga förhållanden får den
vara bullrig, påträngande och enfaldig.
Är det så ont om kompetenta yrkesmän i landet att nästan
ingen längre kan göra TV-reklam? Och är det så ont om kompetenta uppköpare att
man inte längre kan upphandla TV-reklam som inte kunderna blir förbannade av?
Det verkar som om policyn på företagen är att hålla nere
kostaderna genom att göra en reklamfilm och sedan visa den så många gånger att
kunderna börjar överväga att skicka mordhot till det säljande företagets VD. J I så fall bör
företagen helt se över sin policy om de vill sälja någonting. Då bör man
istället göra fler olika filmer och visa dem färre gånger.
Jag tror nog att den koppling som de flesta gör är:
Enfaldig reklam = Enfaldig produkt.
Det borde inte vara TV-bolagens avsikt att så tydligt
förmedla det budskapet, men nog tycker då åtminstone jag att jag blir kränkt av
uppläggningen av programtablån och reklam-terrorn. Nog känns det som att
TV-direktörerna där uppe, von oben, betraktar oss alla som tittar på TV som
idioter som man kan behandla hur som helst och som ändå fortsätter att titta på
kanalen i fråga.
Tack gode Gud för Kunskapskanalen.
Gulag-Kolmården tisdag den 10 juli 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar