.
Var det en del av slaget om det fria ordet inom SVT som vi bevittnade i Uppdrag Granskning igår torsdagen den 13 september 2012? Programmet var ett extra insatt Uppdrag Granskning ”Special” med anledning av frigivningen av Johan Persson och Martin Schibbye. Av ett sådant program förväntar man sig något extra, åtminstone något bra.
De första 10-15 minuterna lovade gott men fungerade närmast som en ”trailer”, en intresseväckare, inför det som man ”visste” att komma skulle, senare i programmet. Och så kom det inget annat än ett potpurri av bilder, utan sammanhang och utan budskap, men avlöst av ca 10-15 sekunders avslutning som också var ok.
Men, vad var det som hände? Hade inte Uppdrag Granskning mer att komma med? Fick man inte sända det man hade? Eller ville någon använda Uppdrag Granskning till ”tillrättaläggande historieskrivning”? Framtiden får utvisa om vi någonsin får några svar på de frågorna. Kanske var avsikten "bara" att hylla det journalistiska arbete och det pris de två journalisterna och deras familjer betalat för sitt kall och sitt rättvisepatos? Som sådant har programmet visst sitt berättigande, men när det kallas Uppdrag Granskning "Special" har man lätt förväntningar om en annan sorts innehåll. Åtminstone hade jag det.
Själv fick jag en déjà-vu-upplevelse. På 1980-talet hade Nordnytt en hungrig och ambitiös reporter som var alla nordsvenska maktmissbrukares skräck. Han hette Vagerstam och var från Karungi. Just nu kan jag inte dra mig till minnes hans förnamn. Men han var som en ung och hungrig Janne Josefsson, möjligen ännu lite intensivare.
Luleå är ju känt, bland människor som har insyn i hur det politiska och offentliga systemet arbetar, som en offentliga kriminalitetens bastion. Vagerstam hade gjort några inslag om Frimurarna i Luleå vilket säkert inte hade fallit i god jord bland intellektuellt och moraliskt svaga men desto mer skrupelfria myglare, i det offentliga eller nära och mjölkande det offentliga.
Han utlovade sedan under två veckors tid sensationella avslöjanden om Frimurarna vilka skulle avslöjas i det förlängda inslaget ”Fredags-specialen”. Detta trummades ut, och hamrades in, under två veckors tid. Den sista puffen för inslaget sändes på onsdagen eller möjligen så sent som torsdagen. När programmet började stod hela Norrbotten och Västerbotten på tå…och så kom det ingenting. Inslaget hade utgått utan förklaring. Och Vagerstam – var det Gunnar han hette måntro? – jobbade redan på fredagen på miljöredaktionen i Karlstad. Sedan har han inte hörts av. Ibland undrar jag ännu hur det gick för honom.
Det var tråkigt att inte inslaget fick sändas. Det retar ännu min nyfikenhet. Liksom det skulle vara intressant att veta vilka alternativ han fick att välja på, hur de presenterades och av vem.
Torsdagens Uppdrag Granskning Special lämnade mig med ungefär samma tomma och undrande känsla. Vad var det egentligen man ville visa?
Gulag-Kolmården fredagen den 14 september 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar