.
Som brukligt vid jul och nyår översköljs vi av ångestdämpande feelgoodreportage i våra ”kritiskt granskande” media. Ett ämne ur den stora valiumfloden är dagens rapportering i flera media om att SAS ”räddades” i sista stund.
Av den framgår att en konkursadvokat satt med vid förhandlingarna i styrelserummet de sista dagarna innan ”fristen” löpte ut. Fattas bara! Någonting måste man väl få för andras pengar. Har man köpt stora delar av politiken och rättsväsendet vore det väl fan om inte man kan få in en konkursadvokat i styrelserummet utan att ännu vara i konkurs.
Vidare får vi veta att 15.000 människor skulle ha förlorat sina arbeten om SAS hade gått i konkurs. Det är naturligtvis inget annat än BS som en engelskspråkig skulle uttrycka det - trams, som vi säger på svenska.
Säkert hade många förlorat sina arbeten. Andra hade fått justerad lön - vilket de får i alla fall. Men att göra gällande att alla 15.000 skulle förlorat sina arbeten är i bästa fall kvalificerat svammel, i sämre fall direkt oärligt. Är i så fall alla dessa 15.000 onyttiga, obehövliga och övertaliga? Det är nämligen bara om så är fallet som de skulle ha förlorat sina arbeten.
Om det är så, att det är onödiga, kommer de i alla fall att förlora sina arbeten. Den hittillsvarande SAS-processen har i så fall bara förlängt, och fördyrat, plågan.
Nej, det som skulle ha skett om SAS hade gått i konkurs, och det som till varje pris skulle kamoufleras, är att det på ett obönhörligt sätt skulle ha avslöjats att enorma summor av skattebetalarnas och pensionsspararnas pengar har lekts och lallats bort på inkompetent flygbolagsdrift och dito placeringsverksamhet.
Nu kan pyramidspelet snurra ett tag till. Danskt och Norskt inflytande kan minska så att svenskt kan öka. Det är viktigt eftersom man uppenbarligen inte hanterar skattemedel tillräckligt ansvarslöst i Danmark och Norge för att kunna vara till nytta i pyramidspelet runt SAS.
Övertorneå lördagen den 29 december 2012
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar