.
Fredrik Reinfeldt får på pälsen i media för att han har sagt att försvaret är ett särintresse. Och därmed har han sagt vad de flesta av oss vet och tänker. Men det retar ju säkert en och annan mutkolv som är van att dansa efter försvarsindustrins pipa.
Men försvaret borde inte behöva vara ett särintresse. Det borde vara en angelägenhet för oss alla. En fråga om hur vi ska kunna försvara oss om någon galning angriper oss. Men försvarsindustrin har tyvärr sjanghajat frågan tack vare de förhållandevis många mutkolvarna i politiken och administrationen.
Erfarenheterna runt om i världen visar, att om man ska försvara landet är det ett folkförsvar som gäller. Lite påminnande om det hemvärn vi en gång hade. Det har vi kunnat se i Vietnam, Somalia, Irak, Afghanistan med flera länder där de välutrustade högteknologiska arméerna varit och lallat och bränt upp pengar - utan att åstadkomma något av värde. Som dessa små länder borde vi också organisera vårt försvar - om vi ska försvara landet.
Men istället har mutorna fördunklat omdömet på våra politiker som i långa tider fyllt landet med mobiliseringsförråd med oanvändbara grejor - till ingen nytta, men till astronomiska kostnader. En kapitalförstöring av episka dimensioner. Försvarsindustrin har lyckats så väl, att de har förvandlat sig själva till de kanske bäst avlönade och bland de mest hycklande socialfallen i det här landet. För socialfall är det ju, som mutvägen själva bestämmer vad de ska få betalt för sina produkter.
Om det är det som Fredrik Reinfeldt försöker ändra på har han åtminstone vårt stöd. Men det är ju inte så lätt att förstå av det politiska spel som bedrivs. Och det är nog inte så lätt att ändra på när han har den minst pålitliga men samtidigt mest förutsägbara gratisätaren av alla i det egna boet och på armlängds avstånd, nämligen USA:s sändebud i Sverige, tillika lobbyist i Turkietfrågor. Och turerna kring ÖB:s deltagande i försvarsgeschäftets almedalsvecka, rikskonferensen Folk och Försvar, har ju inte precis gjort det mer lättbegripligt för en utomstående betraktare - men desto mer underhållande.
Mikael Styrman, Övertorneå
Anders Mansten, Nyköping
.
Lite grann får vi nog vässa hemvärnet från nivån krutgubbar...... men helt rätt tänkt är det med gerillaförsvar. Mot dagens högteknologiska vapen går det inget annat än små grupper som snabbt slår till där det är känsligt och lika snabbt försvinner. JAS kan vi glömma eftersom vårt flygvapen sannolikt kommer att utplånas under första halvtimmen i en krigssituation, helt bortkastade pengar!
SvaraRaderaStyrman du håller igång som vanligt!
SvaraRaderaMan kan inte kalla något av de länder som du beskriver som försvarsstarka, som särskilt framgångsrika. Möjligtvis Vietnam. Men det gick åt några miljoner bönder även om kriget, eller snarare de fyra krigen på raken medförde att Vietnam kan stoltsera med en av de mest erfarna arméerna i världen. Det är alltså ingen barfota armé i Vietnams fall utan en väldigt professionell armé, som dock inte kunde hindra att landets infrastruktur förstördes totalt under kriget mot USA.
Vad gäller oanvändbara saker i mobilersingsförråd så är det en modern myt och handlar främst om gamla prylar från sextiotalet typ pbv-302, Centurion etc. vilka systematiskt saboterades för att inköp av ny materiell skulle genomföras.
I övrigt så handlar en del om dåliga prylar helt enkelt om att man var rädd för krav på offensiva operationer under ww2, tex. ett behov av att annektera Norge, Danmark, Finland. Därför försågs strv m42 http://sv.wikipedia.org/wiki/Stridsvagn_m/42 med en växellåda som bara klarade 15mil samt att man försåg samma tank med en kortpipig m41 istället för den långpipiga 75:an som monterades i strv-74 och kunde panga allt fram till T-90 och senare modeller av M1 Abrams.
Vidare var svensk vapenindustri ofta misstänkliggjord efter ww2. Hade vapenindustrin varit Tyskland, USA och England extremt behjälpliga utöver offentliga avtal? - allt tyder på det. Hursomhelst innehåller nästan allt som tillskrivs svensk vapenindustri viktiga komponenter från England och USA efter ww2... dels beroende på att svensk vapenindustri blev mycket framstående genom samarbete med Tyskland, England, USA och Ryssland men kan även misstänkas handla om ett kontrollbehov av NATO gentemot tex. Warshawapakten.
Vad gäller särintresse så menar nog vår statschef en kombination av JAS och officerskåren. I sammanhanget kan man betänka observera betänka att officerskåren tjänar många särintressen medan JAS:en bara tjänar ett särintresse. Man kan även betänka att resten av särintressena redan har utvecklat teknologi som gör flygplan som JAS helt redundanta och onödiga i rollerna som J.A.S. det är bara att "fiendetalibanerna" inte har den teknologin och att teknologin inte ännu beställts eftersom fienden saknar motsvarigheter. Tex. IR, Radar, stealth teknik, laserkanoner som i praktiken gör flygplan till det moderna slagfältets slagpåsar i alla andra avseende än som snabbrörliga vapenplattformar för missiler av olika slag.
Så Styrman, håll dig till energin och transporterna!
Se mitt svar i egen blogg "Mer om särintresset".
SvaraRadera