Den långa marschen

.

Från oktober 1934 till oktober 1935 genomförde kinesiska röda armén en serie reträtter under svåra umbäranden, för att komma undan nationalistkinas armés försök att ringa in röda armén. Som åtminstone de äldre vet lyckades reträtten och Chiang Kai-sheks armé drevs så småningom i intern landsflykt. Till det som vi tidigare kallade Formosa, numera Taiwan. Jag vill inte göra några liknelser i övrigt till kommunistkina annat än att peka på att det ibland krävs svåra umbäranden för att komma undan besvärliga hot och missförhållanden.

Nu i tisdags beslutade Högsta Domstolen, enhälligt och i plenum, med alla justitieråden närvarande, att ändra sitt ohållbara tidigare ställningstagande i frågan om den i EU otillåtna dubbla bestraffningen. Det blev genast första-nyhet på medias websidor men städades ganska snart undan till förmån för mer obetydliga nyheter.

I åratal, decennier, har den organiserade statsbrottsligheten godtyckligt plundrat företrädesvis svenska småföretagare med hjälp av skattetilläggen. De har kunnat överklagas, till namnet åtminstone, men i många fall, förmodligen de flesta, har överprövningen bara varit en chimär. Flertalet domare i förvaltningsdomstolarna har lydigt och snällt accepterat att de bara varit deltagare, statister, i djupt politiserade skendomstolar, vilka har haft till syfte att åstadkomma ett falskt alibi för svenska staten. Allt för att inte alla skatteprocesser med de näst intill nazistiska skattetilläggen skulle hamna i Europadomstolen. Det hade naturligtvis inte varit någon hedrande uppvisning.

Det låter sig inte bedömas än, huruvida Högsta Domstolens beslut är ett samförståndsbeslut mellan Högsta Domstolen och regeringskansliet. En slags eftergift ägnad att söka återvinna rättsväsendets förtroende efter de många avslöjande rättsskandaler som kommit i dagen på senare tid. Skandalerna kring Thomas Quick, rättsläkaren och obducenten samt Catrine da Costa, med flera, har visat att den vackra fina gräddtårtan som det svenska rättsväsendet gärna vill visa upp i själva verket var en tunna surströmming nödtorftigt nedkletad med gammalsovjetisk industrigrädde.

Alternativet är förstås att det vi bevittnar är ”den långa marschen” i den svenska Högsta Domstolens tappning. Ett sätt för rättsväsendet att samla sig för att vrida sig ur maffians grepp om rättsväsendet - den ekonomisk-politiska maffian: politiken och den ekonomiska maffian i förening, där det inte är så lätt att säga var den ena slutar och den andra tar vid.

Jag befarar att det är det föregående alternativet som gäller. Men jag hoppas att det är det senare. I vilket fall som helst kommer det att bli en lång marsch, med för en del svåra umbäranden, innan vi har ett fungerande rättsväsende i Sverige, som kan frigöra sig från maffians korrumperande frestelser och hot, för att skipa rätt och värna rättssäkerheten istället för att som nu springa maffians ärenden. Annars blir följden svåra umbäranden för alla.

Sverige kan inte leva på att plundra sina företagare in på bara benen och omöjliggöra deras företagsdrift och deras entreprenörsskap. Sverige kan inte heller leva på att låta en inkompetent och idélös, men välorganiserad, maffia vara taket för entreprenörsskapet i landet. Nedläggningarna och utförsäljningarna som en inkompetent bankmaffia lämnat efter sig står nu tätt som ett spjälstaket i landet samtidigt som staten allt fräckare mjölkas till den ena efter den andra ”nyttigheten” som vi inte behöver. Om någonsin liknelsen med kon som mjölkas så hårt att den riskerar att dö äger tillämpning så är det väl i dagens Sverige.

Oslo fredagen den 14 juni 2013

Mikael Styrman

.