Fel fokus hos polisen

.

Såg en intervju med en polis i TV4:s nyheter nyss. I kölvattnet på den sociala oro, eller kravallerna om man så vill, som började i Husby utanför Stockholm och spred sig över landet, söker polisen efter de personer som organiserade kravallerna.

Upprinnelsen var, att polisen belägrade en lägenhet för att den 68-åring som bodde där var orolig och slängde käft med polisen. När han drog sig tillbaka till sin bostad bröt polisen sönder dörren, därefter kastade man in distraktionsgranater i personens hem - som om man anföll en tungt beväpnad armégrupp. När den boende rusade ut (på grund av distraktionsgranaterna?) sköt man denne med flera skott till döds – bland annat med skott i huvudet.

Vem skulle inte bli urförbannad om en grupp piketpoliser bryter sönder dörren till ens bostad och kastar in distraktionsgranater i hemmet? Och vem tycker dessutom att det är ok att polisen fullföljer med att skjuta en till döds? Skulle någon känna sig korrekt behandlad om han eller hon visste att åklagaren i polismål, Eva Finné, sedan skulle kröna verket genom att utreda om EN polis gjort sig skyldig till vållande till annans död?

Hur många i Lidingö, Djursholm, Danderyd och på Östermalm hälsar med tillfredsställelse polisens nya giv att bryta upp deras dörrar, kasta in distraktionsgranater och skjuta husfolket i huvudet?

Polisen uppgav efteråt att mannen var beväpnad med machete. Kanske var han det – jag vet inte. Men var det i så fall anledning att kasta in distraktionsgranater och skjuta honom till döds? Och kan man lita på polisens uppgifter? De påstod också att mannen dog på lasarettet. Fast det framkom senare att mannen med bred marginal var stendöd innan han lämnade bostaden.

Det är ett återkommande problem att poliser i känsliga frågor ljuger som en häst travar. Hur är det möjligt att vi inte har nolltolerans mot ljugande poliser? Så gott som alltid förlorar den enskilde medborgaren när ord står mot ord och motparten är polis. Den enda rimliga konsekvensen av det är att poliser som beslås med att ha ljugit i tjänsten undantagslöst avskedas. Risken är förstås, med beaktande av nuläget, att det inte blir så många poliser kvar i tjänst.

Jag är av den bestämda uppfattningen, att när bakgrunden är som den är, har polisen fel fokus när den prioriterar att söka efter den som organiserat kravallerna. Det är, menar jag, inte fel att göra gällande att det är polisen som organiserat kravallerna genom oskicklig tjänsteutövning och kriminellt beteende.

Och åklagaren gör sitt bästa för att få till fler kravaller genom att inleda förundersökning om misstänkt vållande till annans död. Mot bakgrund av de uppgifter som framkommit i media förfaller det rimligare att brottsrubriceringen vore tjänstefel + skadegörelse + hemfridsbrott + vållande till annans död alternativt mord samt osant intygande och eventuellt även något anstiftansbrott. Sedan blir det den fortsatta utredningen och i slutändan domstolen som tar ställning till vad åtal väcks för respektive vad som avdöms. Allt annat än att inblandade poliser tas ur tjänst tills utredningen föranleder annat är en rättsskandal.

Jag menar, att åklagaren har förbrukat allmänhetens förtroende och att hela åklagarmyndigheten äventyrar sitt förtroende hos allmänheten genom att gå på i känd Thomas Quick-stil.

Om det inte är polisens och åklagarmyndighetens absoluta avsikt att få till ytterligare kravaller förefaller det av nöden påkallat att byta ut åklagaren i målet och se över brottsrubriceringen.

Det finns naturligtvis länder där ett agerande som det ovan beskrivna från polis och åklagare är helt ok. Låt inte Sverige bli ett sådant land.

Övertorneå tisdagen den 4 juni 2013

Mikael Styrman

.