Mario Vargas Llosa (nedan MVL) skrev en märklig text ägnad att förringa Edward Snowden och hans insats för att tala om för oss alla hur den amerikanska administrationen kränker allas personliga integritet. Texten var full av motsägelser. Den gav nästan intrycket av att vara en ”Brask-lapp”. Som om MVL ombetts att skriva, till stöd för NSA och andra kriminella organisationer, av någon som han inte ville, eller tordes, gå emot.
 |
| Edward Snowden |
Låt mig bara i den delen helt kort konstatera att det faktum att man tagit emot nobelpriset i litteratur inte tycks göra en till någon större expert i fråga om att analysera och genomskåda politisk propaganda. Historien rymmer mer än en nobelpristagare som i andra sammanhang än sitt fackområde uppvisat en skrämmande oskuldsfullhet och naivitet. För exemplets skull påminner jag om den norska nobelpristagaren i litteratur, Knut Hamsun, och hans samröre med Vidkun Quislings norska naziregering. Josef Goebbels, propagandaminister i den tyska naziregeringen, skänkte Hamsun sin nobelmedalj till. Och så tycker jag att tingens ordning SKA vara därför att motsatsen skulle vara outhärdlig. Tänk om alla skönlitterära författare skrev analytiska och samhällskritiska dokumentärer. Så tråkig skönlitteraturen skulle vara och så lite verklighetsflykt den skulle bjuda på.
 |
| Adolf Hitler och Knut Hamsun |
MVL tar i sin skrivelse mycket tydligt ställning för det svenska rättsväsendets oantastlighet. Så tydligt faktiskt att man måste fråga sig varför? Vad vet egentligen MVL om det svenska rättsväsendet? Begränsar inte hans kontakter med Sverige sig till att ha uppmärksammats i positiva och berömmande sammanhang för sina böcker? Vilka insikter får man rimligen i hur det svenska rättsväsendet fungerar och inte fungerar av att bli smekt medhårs i en klubb för inbördes beundran, konverserad av idel kultiverade människor som aldrig skulle kunna tänka sig att mygla eller vara egennyttiga, åtminstone inte om de bedömde att det fanns minsta risk för att de skulle komma att beslås med att ha gjort det, eller för att inte pressen finkänsligt skulle tiga om saken. Den uppgiften, som egentligen inte har så mycket med Snowden att göra, förefaller utan tvekan vara planterad i MVL:s skrivelse av svenska intressen. Å andra sidan berömmer MVL den svenska rättsstaten i samma andetag som han berömmer USA:s motsvarighet. Det lär väl knappast finnas någon omdömesgill och seriös person som med nuvarande ordning är beredd att förbehållslöst berömma den amerikanska rättsstaten. En rättsstat som fungerar så illa, att den tillåter att man tjuvlyssnar på nästan hela världens befolkning, att man skjuter ihjäl folk i andra länder, som man inte är i krig med - slumpmässigt - med drönare samt som tillåter att man fängslar människor i mer än tio års tid utan rättegång, har knappast gjort sig förtjänt av något beröm från någon omdömesgill rättsivrare. Att bli omnämnd i samma andetag är knappast meriterande.
Den andra aspekten som tilldrar sig mitt intresse är maktspelet och intrigerna bakom MVL:s skrivelse. Jag kan inte låta bli att roat fundera över:
 |
| Carl "Sickan" Bildt |
- Vem kom på att man via nobelpriset kunde komma åt MVL?
- Har detta skett tidigare? Dvs har Nobelstiftelsen tidigare gjort sig till den amerikanska administrationens redskap?
- Vem var amerikanernas kontaktperson i Sverige för att verkligen nå framgång i frågan?
- Vem kontaktade Carl Bildt i sin tur i Nobelstiftelsen (?) för att budskapet skulle nå MVL?
- Vem tog den direkta kontakten med MVL?
Det ligger ju i sakens natur att sådana här myglare inte är så pigga på att räcka upp handen och säga: det var jag! Men håll med om att det inte saknar underhållningsvärde att fundera över saken. Särskilt när ”myglande klant-koefficienten” når över en viss nivå. Det här är ju bättre än Jönsson-ligan. Rena rama ubåtsjakten skulle man kunna säga.
Övertorneå söndagen den 28 juli 2013
Mikael Styrman
.
Frågan är om Edward Snowden är en äkta "visselpipblåsare" eller en agent? En del säger att eftersom allt elektronisk material misskrediterade i stort sett alla säkerhetstjänster utom den israeliska så är det en "Mossad" operation. Det var väl samma sak med Assange, hans material innehöll väl heller ingenting om Israel?
SvaraRaderaWell, hur det än är med saken så är det viktigt att pröva olika vinklar på situationen.
Svar till Jonnny:
SvaraRaderaJag har svårt att tro på Mossad-teorierna. Staten Israel skulle knappast finnas till utan en strid ström av pengar från USA. Bland annat därför finns en stark intressegemenskap mellan Mossad och västerländska underrättelsetjänster, vilket även historiska erfarenheter tyder på. Skulle Mossad ha andra intressen än de västerländska har Europeiska och Amerikanska underrättelsetjänster stora problem. Genom åren har Mossad ofta varit skickligare än de andra tillsammans.
Det finns förstås agenter, dubbelagenter och trippelagenter. Om Snowden eventuellt skulle vara något annat än han utger sig för att vara finns det, menar jag, anledning att fråga sig om det spelar någon roll. Det är väl vad han röjer som är intressant - inte hans bakgrund.
Det finns en grupp som har ett självklart intresse av att underminera Snowdens (och Assange’s) trovärdighet, nämligen de många ryggradslösa falskspelare, som är förtroendevalda i olika europeiska länder, men som bakom kulisserna helt går i de - tyvärr kriminella - amerikanska underrättelsetjänsternas koppel.
Att det sprids förtal i egoistiskt syfte är inte undantag utan regel. Det sker hela tiden, i stort som smått. Några klassiska svenska exempel är Catrine Da Costa-mordet. Det spreds oerhört mycket detaljerat, fantastiskt och ofördelaktigt skvaller om rättsläkaren och obducenten i journalistkretsar. Av vem? Naturligtvis av den verkliga mördaren som uppenbarligen var i central position. Det fick pressen att okritiskt lägga ärendet åt sidan för att istället åse de fortsatta justitiemorden mot de två anklagade från första parkett.
Tomas Quick är ett annat känt fall. Eller trettiotalet andra kända fall. Även om många journalister även i dessa fall agerade ”husbondens röst” blev inte uppslutningen lika total som i Da Costa-fallet.
Generellt är dock svenska media bättre på att springa med skvaller och förtal från ”husse” än att ägna sig åt grävande journalistik och vara ”den tredje statsmakten”.
Man kanske kan se förekomsten av misskrediterande rykten om Snowden som en bekräftelse på att hans avslöjanden är besvärande för många. Oviljan att ge Snowden en fristad är ännu mer avslöjande. Om inte han är genuin är det naturligtvis problemfritt att ge honom en fristad. Problemet är nog att väldigt många förrädare och mutkolvar röjts av Snowden och att de nu kämpar för sin politiska överlevnad - delvis med stöd av mutkolvar inom pressen som även de har mycket tuggummi i håret.