.
(Svar till ”Martins” kommentar till ”Fingret i vädret”.)
Jag tror att man ofta tenderar att överskatta värdet av informationsövertag. Många gånger är det avgörande att istället kunna bedöma budbäraren och informationen. Att vara väl informerad är ju inte nödvändigtvis detsamma som att vara mycket informerad. Då är man istället en manipulerad sladdertacka. Det finns förmodligen flera gånger mer felaktig information, eller avsiktlig desinformation ute och åker som man måste kunna gallra bort, än det finns riktig information.
Visst finns det enstaka situationer där informationsövertag är helt avgörande och utnyttjas. Men det är mycket svårt att komma åt, i de flesta fall. Det förutsätter också att det finns en vilja att komma åt det.
Den viljan är tyvärr selektiv. Man vill komma åt vissa, men låter andra komma undan. Det är en annan sida av korruptionen.
Det kommer alltid att finnas situationer där andra har informationsövertag. Vi får leva med det. Man får kompensera informationsunderskottet med skarpare analys och bättre verklighetsförankring. De som sitter där uppe i sina bubblor av inbördes beundran, och förakt för allmänheten, tenderar att tappa verklighetsförankringen från tid till annan.
Ett större problem för en god samhällsutveckling är att ”eliten” gör lagar och regler åt oss alla. Vi måste följa dem. Men själva struntar de i både lagar och regler utan att riskera någon påföljd. Sverige har nämligen aldrig övergått från att vara en korrumperad feodalstat, med egennyttiga fogdar och rättslös befolkning, till att bli en demokrati och rättsstat.
Troligen hänger det samman med att vi är en ”europeisk randstat” som har mer gemensamt med Sibiriens ödemarker än Centraleuropas kulturbygder. När kulturen blomstrat i tusentals år i Syd- och Centraleuropa bodde svenskarna ännu i jordkulor och levde i hög grad på att stjäla av Syd- och Centraleuropeer (jmfr Vikingar) och av varandra. Kom det någon välmående förbi i ödemarken slog man helt sonika ihjäl dem och plundrade dem.
Detta något burleska skådespel är svenskar, som ännu är skitiga på ryggen och har jord i öronen, efter att ha krupit ur jordkulan, mycket stolta över. Det imponerar inte lika mycket på människor i Centraleuropa vars anfädrar blev bestulna och ihjälslagna av våra bankirer och statstjänstemäns förfäder. SAS Jan Carlsson var en av få svenskar som begrep det och tog bort vikingaskeppen från SAS flygplan. Det är ju informativt att exempelvis Wallenberg tyckte att vikingaskeppen var en bra symbol för SAS, Wallenberg och Sverige. :-)
Det har säkert större betydelse än man tror, att de som i historisk synvinkel ganska nyligt har krupit ut ur sina jordkulor numera sitter på banker, verk o departement och känner sig väldigt pissviktiga.
Där har vi det stora problemet i Sverige. Att eliten gör lagar men tycker sig själva stå över dem. Det kommer att ta en ände med förskräckelse. Så småningom kommer de att upptäcka att alla inte delade deras förtjusning över att de kunde strunta i lagarna själva.
Men först måste det därför bli sämre.
Sen kan det bli bättre.
Övertorneå tisdagen den 2 juli 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar