Nu går Carl Bildt till storms mot den motbjudande behandlingen av homosexuella i Ryssland. Klippet nedan från SvD idag. Det förvånar väl ingen, att den tysta diplomatin, som på 13 år inte åstadkommit något i Eritrea, nu söker sig sådana vägar att den alltid så osjälviske Carl Bildt numera lägger sig i inhemska ryska angelägenheter? Oavsett hur behjärtansvärt skälet än är känns det nog som om Carl Bildt har börjat ett nytt liv. Eller är det ett utslag av hur hård konkurrensen är i oljebranschen, på Afrikas Horn, och på andra platser...? Antingen något av de nyssnämnda eller så har Bildt just lagt ut nästa rökridå för att skymma svindlerierna i Vattenfall.
Varför drar Carl Bildt så tungt lass i Vattenfallsfrågan? Är de andra på semester eller har han en egen ko på isen i Vattenfalls affärer?
Övertorneå måndagen den 29 juli 2013
Mikael Styrman
.
Ja inte tror du väl att c.b eller någon annan politiker gör något, om dom inte tjänar något på att uttala sig, eller hora ner sig i någon fråga.Tyvär så finns det ytterst få rakryggade och rejäla politiker, de försvinner liksom på vägen i systemet./jonas
SvaraRaderaNej, vi har ju ett system, som innebär att ingen kommer vidare utan total lojalitet till partiledningen.
SvaraRaderaLedningen bestämmer vem som får vara med på listorna, och de lojala på lägre nivå verkställer. Som i vilken gangsterrörelse som helst.
Så ledningen formar medlemmarnas åsikter istället för att medlemmarna formar partiets åsikter. Och alla som kan tänka själva eller har en åsikt som inte helt överensstämmer med partiledningen gallras bort.
Och partiledningarna i sin tur styrs av den ekonomisk-politiska eliten med banksters i spetsen.
Jag och många med mig trodde fram till årsskiftet 06-07 ungefär, att om vi röstar på högerblocket, så får vi en förändring i sverige, men nu vet vi tyvärr bättre. /jonas
SvaraRaderaSjälv förlorade jag min tro lite tidigare men försökte hålla en låg profil om det, för att inte försämra situationen. Det fanns ju, trodde jag, en möjlighet att de skulle klippa banden med korruptionen från sossetiden, om de väl kom till makten. Att då påtala förhållandet skulle kunna få brottslingarna att sluta leden, tänkte jag. Men det var en fåfäng förhoppning och en onödig oro visade det sig. Demokratin hade inte längre någon chans mot korruptionen och makthungern.
SvaraRadera