.
Skyndsamt skulle det som återstod av Northland Resources refinansieras. Varför? Goda framtidsutsikter? För att rädda Pajalas framtid? För att rädda de entreprenörer som lånat riskvilligt kapital på marknaden för att jobba mot anmärkningsvärt höga ersättningar? För att rädda privata investerare?
- Knappast.
Framtidsutsikterna är usla med en världsekonomi som fortsatt skruvar nedåt efter politikers och banksters försök att dopa marknaden med sedelpressen - och det till synes utan begränsningar.
Kina ska dra lasset heter det. Men Kina är redan fullt av spökstäder och den internationella konkurrenskraften börjar redan avta trots slaveriliknande förhållanden för de stora massorna. Se separat inlägg ”Kinas politiker lika kompetenta” som läggs ut inom kort.
Att man i USA har förändrat beräkningsreglerna för att kunna skapa illusion av att det går bättre än det gör kommer knappast att hjälpa. Sådana manipulationer tenderar att fungera enbart som kortvariga självbedrägerier. Det lär inte heller hjälpa att man återkommande skapar mera ”monopolpengar” för att köpa sina egna skulder.
Malmpriserna skruvar fortsatt nedåt. Trovärdiga uppgifter saknas om vid vilken nivå lönsamhetsgränsen för täkten går. Antingen vet inte bolaget eller så vill man inte tala om det. Ingetdera är särskilt bra. Bara om andra företag i Sverige körs i sank för att omfördela resurser till Pajala torde Northland få transportkostnader som blir konkurrenskraftiga. Men även om så sker är det inte säkert att gruvan blir konkurrenskraftig eftersom många andra faktorer påverkar konkurrenskraften.
Pajalas framtid är vad Northland anbelangar närmast att hitta i backspegeln. Någon arbetsför befolkning att tala om finns inte kvar i Pajala. Pensionärer jobbar väldigt lite i gruvor. Och inpendlad befolkning lämnar mycket måttliga ekonomiska spår bakom sig i Pajala. Om gruvan ska drivas av regionalpolitiska skäl blir det vid en strikt nationalekonomisk analys fördelaktigare att de fåtal Pajalabor som är arbetsföra pendlar till riktiga, osubventionerade jobb på annat håll. Eventuellt skulle det vara att föredra att statens skickar pengar till dem för att de ska stanna hemma och inte göra någonting. Självklart måste det i så fall vara förenat med en obegränsad rätt, för dem som är tillräckligt pigga, att i obegränsad omfattning jaga, fiska och köra skoter.
I ett lite vidare perspektiv än det man finner från spetsen av en normallång näsa är det knappast någon lösning för Pajalas framtid att ödelägga en fin myr under i bästa fall 10-15 år. Pajalas ”framtid” är lika hotad före som efter Northland. Delar av kommunen har blivit lite fulare vilket knappast är någon fördel i det långa loppet.
Rädda entreprenörer kan man naturligtvis göra även om de tagit en mycket kalkylerad risk i Pajala. Men det har hittills aldrig avgjort sådana här frågor. Politiker, i Pajala såväl som på annat håll, brukar aldrig ha några problem med att vända på klacken och gå, lämnande entreprenörerna åt sitt öde. Att omsorg om entreprenörerna avgjort refinansieringsfrågan i Northland faller därför på sin egen orimlighet.
Privata investerare, åtminstone sådana som inte är bidragsfinansierade, har aldrig räddats i Norrbotten.
Nej, anledning till den pågående refinansieringen av Northland finns snarare att hämta i finansiella mellanhavanden som skett tidigare och som inte tål dagens ljus. Vems pengar, och hur mycket, har olagligt satts på spel och som kräver mörkläggning av äventyret?
Ska den numera ihopsydda refinansieringen tolkas så, att mörkläggningen nu är fullbordad och vid en ytlig bekräftelse ser oantastlig ut?
Om det är så har det huvudsakliga motivet för rekonstruktionen bortfallit och nedläggning med åtföljande slakt eller malpåse närmar sig med stormsteg.
Det är en sak, att ett Sverige som intalar sig att det har högkonjunktur, medan resten av världen har lågkonjunktur eller depression, tror sig kunna ha råd att driva både den ena och den andra förlustverksamheten. Men ett Sverige som har långkonjunktur eller depression, samtidigt som resten av världen har det, kommer knappast att anse sig ha råd med det.
Övertorneå torsdagen den 1 augusti 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar