.
För många som har följt turerna kring Thomas Quick-målen torde justitierådet Göran Lambertz beteende framstå som obegripligt. Hur kan han stå till synes opåverkad och tala mot bättre vetande mot en så förkrossande bevisning, och inför hela svenska folket?
Men beteendet är helt rationellt - för en psykopat. Kalkylen är att frågorna är så omfattande och omöjliga för vanliga människor att tränga in i, att vilket läger man sätter ned sin fot i decimeras till en förtroendefråga för personen. Kalkylen är att det är bättre att bara vinna de troende än att förlora alla.
Jag är 56 år. Så länge jag kan minnas har framför allt nationalsocialdemokratiska politiker gjort likadant. Och vår utrikesminister, Carl von Ribbentrop, har satt i system att göra likadant.
Den fråga som vi måste ställa oss är inte hur det är ställt med Göran Lambertz. Turerna kring hans famösa utredning 2006 och rockaden mellan honom och Anna Skarhed på justitiekansler- och justitierådsposterna visar, tydligt menar jag, att han fnaskade sig till justitierådsposten. Det han sålde, förutom sin heder, eller vad som eventuellt fanns kvar av den, var en utredning som troligen skyddade någon eller alla de rätta mördarna i Quickfallen och förstås tomtarna som ställde till med dårhuset i Quickutredningarna. Har det inte blivit folk av honom så här långt så inte kommer det att bli det under hans återstående yrkesverksamma liv heller.
Den fråga som vi måste ställa oss är istället om Göran Lambertz är ett enstaka ruttet ägg i Bondeska Palatset eller om han istället kanske är representativ för tingens ordning i Högsta Domstolen?
Vid sidan av advokater, åklagare, domare och extremt aktiva och klumpiga yrkesförbrytare torde det finnas få svenskar som har så mycket erfarenhet som jag av hur våra domstolar arbetar. Och jag kan intyga att frågan inte är helt lätt att besvara. Troligtvis innehåller svaret fler gråtoner än svart och vitt.
Det är lite intressant att jag i denna del tycks ha landat i en annan ståndpunkt än Leif GW Persson. Han säger att detta inte är resultatet av något systemfel utan beror på att några dårar råkat sammanstråla i rättsväsende och psykiatri. Förmodligen förklaras det av att GW haft förmånen att i huvudsak arbeta med polisutredningar bland hederliga poliser på vars dagordning stått att klara upp brott. Jag å min sida har befunnit mig i en tillvaro där brotten till stor del begåtts av, och initierats av, politiker och statliga tjänstemän över gräsrotsnivå. Sådana brott blir sällan utredda i Sverige, de leder ännu mer sällan till åtal och de leder aldrig till fällande dom. Man kan säga att jag och GW befunnit oss i samma rättsväsende, men ändå i helt olika världar. Jag är införstådd med att hans värld kan existera, men jag är inte övertygad om att han, sin höga intelligens och stora erfarenhet till trots, förstår att det finns en helt annan värld inom ramen för samma rättsväsende, inom vilken jag och en del andra företagare som varit intressanta att plundra befinner oss.
Det är helt begripligt det också. Trots att vi långa tider befunnit oss i centrum för de mest fantastiska förtalskampanjer och för riktigt fula och välorganiserade dito i media, kommer vi ofta på oss med att vi måste nypa oss i armen när maffia-pressen skriver om andra. Varför? Jo, för att när de skriver om andra är det väldigt lätt att glömma hur långt det oftast är mellan den organiserade massmediakampanjens verklighet och sanningen.
Stockholm onsdagen den 27 november 2013
Mikael Styrman
.
Högsta Domstolen är en fantastisk inrättning med människor som är riktigt überintelligenta i förhållande till oss vanliga bondläppar. Från sidan har jag haft förmånen att få studera fall där företagare i lägre instanser har blivit dömda för sådant som inte har varit lagbrott utan där domarna uppenbart har stridit mot gällande lag. Deras advokater har då, i tron om att nu ska det väl ändå bli rätt, skickat överklaganden till HD på 10-15 sidor med mycket pedagogiskt upplagda argumenteringar där det ingående har förklarats hur underrätternas domar uppenbart strider mot lagen. Då har Lambertz och hans überintelligenta kumpaner i HD i princip med vändande post och uppenbarligen utan att ens läsa igenom överklagandena skickat tillbaka "Överklagandet avslås" utan att haspla ur sig några godtagbara domskäl. Snacka om att überintelligensen regerar i det Wrangelska Palatset....
SvaraRaderaSvar till Alberth:
SvaraRaderaHögsta Domstolen sitter inne i sin bubbla, på sin institution, där tiden står stilla. Där görs säkert högintressanta juridiska analyser av spännande fall. Där avgörs också mål av prejudicerande intresse. Dessutom är HD en bra saluplats för lönsamma extraknäck. När HD avgjort prejudicerande mål tycker man att rättvisa har skipats och kommer att skipas.
Utanför Högsta Domstolens bubbla avgör de lägre domstolarna rättsprocesserna. Där kringgår man Högsta Domstolens prejudicerande avgörande lite som man vill, av ekonomiska skäl, kollegiala, familjära, politiska osv. Oavsett om man kallar drivkrafterna det ena eller det andra smälter de in i varandra. Rättsprocesser avgörs inte sällan på middagsbjudningar och vid lunchskvaller istället för på basis av rätt och fel. Rätt och fel i sak och moral tror medborgarna att domstolarna sysslar med. Men det gör de inte. De avgår istället målen på hur de presenteras och de talar inte nödvändigtvis om ifall något är för otydligt presenterat. Det mörkar man istället. Sedan står det i domen: målsäganden har inte visat... Man kan jämföra domararbetet i dess nuvarande form i Sverige med domarnas arbete i simhopp och konståkning. Det handlar om konstnärlig poängsättning av advokatyren istället för avgörande om rätt eller fel. Jag associerar till ett kinesiskt ordspråk: ”Pekar man på månen tittar dåren på fingret”.
Medborgarna har ingenstans att vända sig när domare dömer fel på grund av inkompetens eller för egen vinning, vilket sker återkommande och ibland systematiskt. Brottslig verksamhet i domarkåren är straffriförklarad.
Det finns ingen instans och ingen organisation för att ta itu med tjuvaktiga åklagare eller korrumperade domare som inte gör sitt jobb.
Självklart borde vi någon sorts överklagnings- eller revisionsdomstol som man ska kunna vända sig till när domare med vett och vilja dömer fel.
Vi har en lagstiftning med stora brister som inte sällan gör rättsväsendet till korrumperade politikers och tjänstemäns medbrottslingar och hantlangare i deras kriminella värv. Starka ekonomiska intressens roll ska inte heller underskattas.
Det gör att vårt rättsväsende, allas strävanden till trots, och mångas seriösa strävanden till trots, mest är en innehållslös kuliss, en potemkinkuliss, som mest är till för dem som står och håller upp kulissen. Men den är också till för att politiker och högre tjänstemän ska kunna skicka ut sitt budskap till skattebetalarna:
Fortsätt skicka era skattepengar till oss så ger vi Er ett låtsasrättsväsende tillbaka.
Man kan nog säga att vårt rättsväsende, under polityren, fungerar som rättsväsenden gjorde i Antikens Rom eller Anatolien: Störst går först!
För övrigt så skrev jag fel. Det är Svea Hovrätt som sitter Wrangelska Palatset. HD sitter i Bondeska Palatset.