.
Fångade av en allt påtagligare ångest, över att det inte hjälper att låta maffiafamiljerna trycka pengar okontrollerat, få allmännyttan till skänks, köpa hela landets bostadsbestånd och upplåta det åt över öronen förslavade svenskar, ser sig vällustingarna om efter en syndabock. Och se där! Där finns den ju. - Riksbanken, med sin skandalöst höga ränta (1 %).
Följaktligen utsätts Riksbanken för ett formligt bombardemang. Den ena fantasifullare uppskattningen efter den andra visar hur Riksbankens höga ränta kostar landet 60.000 arbetstillfällen, eller fler. Och Riksbanken pressas att idag sänka räntan till 0,75%
Det är ju en betydande förändring, en fjärdedel, eller en sänkning med 25%
Ändå är det bara 0,25 procentenheter. Praktiskt taget ingenting.
Och just däri ligger problemet. Redan 1% är så låg ränta, praktiskt taget noll, att det inte spelar någon roll om man sänker ytterligare. Den investering som inte tål 1% ränta bör inte utföras alls. Räntan bör vara väsentligt högre för att förhindra de värsta dumheterna i investeringssammanhang. Man kan ju inte gärna räkna med att få betalt för att låna. Och de investeringar som blir av för att räntan sänks från 1% till 0,75% kan man säga att med till visshet gränsande sannolikhet alla är felinvesteringar. De är nämligen så långsiktiga att mycket lite talar för att räntan kommer att ligga nära noll tillräckligt länge för att investeringen ska bli en framgång.
Det bästa med att ha Riksbankens ränta på 1% var att man hade någon att skylla haveriet på. Nu kan stollarna inte ens skylla på Riksbanken.
Det blir nog till att söka någon annan förklaring än riksbankens ränta till att ekonomin inte fungerar i ett samhälle där entreprenörer och innovatörer plundras av maffian i samarbete med kriminella och partipolitiskt aktiva kompisar och en offentlig förvaltning och ett rättsväsende på dekis.
Stockholm tisdagen den 17 december 2013
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar