Synd om etablissemanget?

.
Leif GW Persson är alltid rolig att både titta och lyssna på. Han är som regel mycket väl förankrad när han gör sina många gånger lite uppseendeväckande osvenska uttalanden.

Den som såg debatten om Quick-fallen i SVT:s Veckans Brott sistlidna vecka noterade kanske att GW sa, apropå Margit Norell, att Quick-fallen inte var de enda som hon ”doppat svepningen i. Det sitter tiotals oskyldigt dömda till långa fängelsestraff i våra fängelser” på grund av hennes irrläror (min tolkning).

Det blir mycket intressant att se, hur rättsväsendet kommer att gå vidare med frågorna. Hur kommer man att bestämma omfattningen av dessa justitiemord? Kommer även de att beviljas resning? Kommer det att gälla även dem som blivit oskyldigt dömda, liksom Quick, i huvudsak genom Norells indirekta inverkan?

Våra idag ganska ängsliga skurkar i den högsta politiska ledningen har lyckats samla sig till en undersökningskommission som ska titta på Quickfallen. Utan att leta syndabockar, utan att leta efter de riktiga mördarna och utan att utmäta ansvar - naturligtvis - vad annars?

För den som utifrån betraktar denna kollektiva hjärnblödning, som vårt rättsväsende har förvandlats till, framstår det som en gåta att våra kriminella höga politiker och dito höga politiska tjänstemän förefaller ha varit i tron, att domare får nyttjas till allehanda justitiemord, politiska skurkstreck, grova stölder och för att få dissidenter inlåsta i fängelse. Men de ska ändå förbli hederliga, liksom det övriga rättsväsendet. Det är för mig obegripligt hur man har kunnat få den logiska kullerbyttan att gå ihop. Egentligen är det på sätt och vis synd om dem, om de gör sitt bästa och det inte blir bättre än så här. Det ger onekligen talesättet fel man på fel plats en ny och djupare innebörd.

Övertorneå måndagen den 2 december 2013
Mikael Styrman
.