Återvinn demokratin!

.
För att återvinna demokratin måste vi sätta stopp för partiledardiktaturen som ju faktiskt är brottslig enligt svensk lag. I det vidare perspektivet handlar det om partisekretariatsdiktaturen och innebär att personer som inte valts av väljarna utövar makten. Ett annat oskick är när både politiken och byråkratin styrs av utomstående krafter, som exempelvis när mäktiga finansintressen tillåts utforma lagstiftningen på finansområdet och andra områden, för att gynna sig själva, på andras bekostnad. Men det är en separat fråga som jag ska ta upp en annan gång.

En riksdagsman är vald av folket och får inte skrämmas, hotas, mutas eller på annat sätt otillbörligt påverkas inför röstning av fascister som eftersträvar partiledardiktatur.

Fenomenet, som det går till i verkligheten, är beskrivet på ett utmärkt sätt av riksdagskvinnan Ann-Marie Påhlsson i sin bok ”Knapptryckarkompaniet”. Innebörden är att politiska brottslingar idag sätter sig över lagarna vi har till skydd för demokratin.

Dessa politiska brottslingar förvandlar landet till en fasciststat. Agerande är i strid inte bara med grundlagen utan även med Brottsbalken som säger så här i 17 kap:


8 § Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller annars otillbörligen inverka på omröstningen, döms för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller inte rösta, döms, om det inte är tagande av muta, för tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2012:301).


Ett tillämpande av gällande lag skulle således, enligt vad som är känt, innebära att stora delar av den sittande regeringen egentligen skulle sitta i fängelse, möjligen dömda till fyraåriga straff.

För att återvinna demokratin är det naturligtvis nödvändigt att straffsatsen verklighetsanpassas. Ett straff, i värsta fall och i praktiken, uppgående till några månaders fängelse, när det finns miljoner kronor, kanske tiotals miljoner, att tjäna bara i ett enskilt fall, är naturligtvis inget annat än löjligt. Det är närmast liktydigt med att uppmana ledande politiker att begå brott. Självfallet bör straffskalan sträcka sig åtminstone upp till en 10-12 år. Den som på det beskrivna sättet kränker demokratin bör skiljas från sitt uppdrag för så lång tid att möjligheterna att hota demokratin elimineras. Åtminstone om avsikten är att slå vakt om demokratin. Detta är mycket viktigare att ändra än att göra livstid till normalstraff vid mord. Särskilt som det senare nu främst ändras för att försöka skydda maffians hantlangare i politiker- och tjänstemannakåren. Mer om det senare en annan gång.

Sen är det en annan sak att någon av ynkryggarna i riksdagsmannakåren måste våga stå upp för sin rätt att rösta efter eget förstånd och därmed även stå upp för demokratin. Och så måste vi gräva fram en så pass okorrumperad åklagare att han också vågar väcka åtal. I förlängningen kan frågan även kräva åtgärder bland de politiska brottslingarna som leker domare, nämndemännen, men det är just nu en separat fråga.

Kommer detta att ske och i så fall när?

Jag tror att det kommer att ske den dag en dugande person smyger sig in bland mähäna som partiledningar utser att vara med på listorna och som fårskocken sedan röstar på, eller tror sig rösta på, eftersom det är partifolket som räknar rösterna. Alternativt kan det ske när en eller flera riksdagsmän hamnar i en situation som innebär att alternativet är så mycket värre än att stå på upp mot führern.

Mutholm söndagen den 2 februari 2014
Mikael Styrman
.