Sydafrika-baksmällan

.
Morgonens inslag i SVT om Sydafrika, och antydningsvis om vad brottslingarna i ANC ställt till med, puttar svenska media ett litet steg närmare verkligheten.

Länge har de präktigaste av alla präktiga hyllat den utveckling i Sydafrika som de själva i viss mån skapat, men framför allt påskyndat. Vi har blundat för det moraliska och kompetensmässiga sammanbrottet på hemmaplan och för maffians härjningar här, för att istället ondgöra oss över hur de vita ”sugit ut” Sydafrika.

Det blir allt svårare att blunda för att de vita i långt högre grad än de svarta var ansvarstagande samhällsbyggare, må vara med en syn på den svarte mannens moral och förmåga som inte stod i paritet med vår idealiserade människosyn. Åtminstone förtrycker de ANC-ledare som fick makten med vår präktiga självutnämnda media- och kulturelits hjälp de svarta, minst lika ordentligt som de vita makthavarna gjorde. Men dessutom mördar och förtrycker de en allt större andel vita, allt medan de roffat åt sig mångmiljardförmögenheter för egen del, i ett land där majoriteten(?) lever invid, eller under, svältgränsen, allt fler lever i kåkstäder och helt exponerade för mycket grov brottslighet.

Alltihop för att vår ”elit” inte sysselsatt sig med verkligheten utan för att de sett världen genom ett kalejdoskop. Inte sådan den är utan sådan den borde vara. Underblåst av våra maffiakontrollerade media som sett nyttan för maffians egen del av att befolkningens intresse riktats mot något på andra sidan av jordklotet.

Att ANC-ledarna mördar och plundrar behöver i och för sig inte betyda att den svarte mannen är särskilt olik den vita, i grunden. Men det är nog ganska självklart att den som i tusentals år levt i Afrika, i ett gynnsamt klimat, där man inte behöver bygga upp något, inte utvecklas på samma sätt som den som i norden fryser ihjäl nästa höst, om han inte senast våren innan huggit och torkat nästa års ved. Och den som inte skapar sitt välstånd genom att producera något har förstås lättare att fastna i uråldriga traditioner där överlevnadsförutsättningarna bestämdes av vad man lyckades roffa åt sig av varandra. Förr något beskedligare i form boskaps- och hustrustölder med hjälp av spjut, pil och båge. Nu mindre diskret med den vite mannens hjälpmedel som maskingevär, handgranater och raketgevär. Men i grunden samma beteende. Ett slags mänsklighetens ursprungliga "sköt dig själv och skit i andra" eller annorlunda uttryckt "survival of the fittest".

Men att tro att man kunde skapa ett idealsamhälle genom att ge makten till människor som med hundratals års nedärvd tradition byggt ett system som ÄR korruptionen förefaller ju inte bara idealistiskt utan med råge överskridande gränsen för vad som är urbota dumt och korkat. Och Sydafrikanerna lever nu med resultatet. Ett mindre antal av den gamla sortens afrikanska stamhövdingar roffar åt sig alla tillgångar samtidigt som det samhälle som boerna och engelsmännen byggde upp raseras och försjunker i fattigdom, våld och kriminalitet.

Det smärtade vår kultur- och mediaelit att de vita behandlade de svarta som andra klassens medborgare. Nu, efter de präktigaste av alla präktigas inblandning, lider nästan ALLA och behandlas som tredje eller kanske fjärde klassens medborgare. Medan våra präktiga funderar över hur de ska förhålla sig till den egna skulden och den moraliska baksmällan funderar sydafrikanen på hur han ska kunna överleva och skydda sin familj mot grov kriminalitet.

Dödens Väntrum onsdagen den 7 maj 2014
Mikael Styrman
.