.
Tågtrafiken norr om Stockholm dras med stora störningar. Anledningen är att en gräsbrand(!) slagit ut två ställverk. Det är lite oklart om det är högspänningsställverk eller signalställverk som brunnit. Landets samlade journalistiska kunnande tycks i alla fall ha kommit fram till att det är ”elektriska” ställverk. Rapporteringen handlar lite förstrött om vilka störningarna av trafiken som blir följden.
Jag har inte råkat se att någon uppmärksammat kärnfrågan. Den som verkligen bör uppmärksammas när något sådant inträffar.
Varför blir två för tågtrafikens upprätthållande nödvändiga ställverk utslagna av en gräsbrand? Det ska de naturligtvis inte bli. De ska vara byggda så att de inte påverkas av något så trivialt och förutsägbart. Det är det som är normal standard. Har någon fuskat och är intresserad av att mörklägga frågan? Eller är orsaken ett sabotage? Har kraftlösheten, hjälplösheten och fusket numera blivit så utbrett inom järnvägen att varhelst en gräsbrand uppstår slås vitala anläggningar och trafiken ut?
Längs en misskött järnväg, en som i tjugo års tid ägnat sig åt att under politiska idioters ledning använda pengarna till att gräva en onödig tunnel i Hallandsåsen och bygga en enkelspårsjärnväg i bergen längs Norrlandskusten, finns naturligtvis många till bristningsgränsen utslitna kontaktledningar som kan, eller kommer att, starta gräsbränder.
Men varför uppmärksammas inte frågeställningen? Varför ställs inga adekvata frågor? Har landets journalist- och redaktörskår, som så gärna slår sig på bröstet över sin egen förträfflighet, förvandlats till samma odugliga sällskap som de som leker järnväg i Sverige?
Vad säger det oss om framtiden?
Södertälje tisdagen den 3 juni 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar