.
Några decennier har vi levt med varorna exponerade i hyllor från vilka kunderna själva plockar sina varor, i allt större affärer. Som i så mycket annat är det USA som visat vägen.
Metoden att visa varorna används för att den sänker kostnaderna och stimulerar försäljningen. Eller annorlunda uttryckt: den får kunderna att köpa även sådant de inte hade för avsikt att köpa eller ens behöver. Så effektiv är den att den får många att ”köpa för ingenting”, vilket naturligtvis är ett problem för handeln.
För att komma till rätta med dessa biverkningar har man inom detaljhandeln låst in dyrare varor och särskilt attraktiva, men ganska billiga, varor som exempelvis cigaretter. Det innebär ett steg tillbaka i riktning mot den traditionella handeln som fanns före varuhus och supermarkets.
I butiker som säljer lite dyrare varor har man gått längre. Flera affärer som jag har besökt under senare tid är till förväxling lik barndomens lanthandlar. Varorna är exponerade i glashyllor längs väggarna och i inglasade montrar i vilka kunderna kan se dem, men inte röra. När kunden vill köpa sker det via expediten bakom disken som försvinner in i rummet bakom, för att strax återvända med den efterfrågade varan.
Det är intressant, tycker jag, att lite drygt fem, eller nästan sex, decennier av impulser från efterkrigstidens USA tycks leda oss i riktning mot den handel vi hade innan alltihop började förändras.
I min barndom hade man redan hunnit gå ifrån systemet med mjölkflaskor av glas som återanvändes, till förmån för engångsförpackningarna som numera ödelägger jorden.
Jordbruket har förändrats, från små varierade åkerstycken till stora monokulturer som vi måste befara att leder till att för jordbruket nödvändiga pollinatörer som bin och humlor förlorar sin motståndskraft mot sjukdomar och äventyrar deras egen existens och därmed även människans förutsättningar för att bedriva jordbruk. Jag skulle inte bli hemskt förvånad om framtida forskningsrön och beprövad erfarenhet resulterar i att stora monokulturer inom en ganska snar framtid blir förbjudna under skyndsamma former. Naturen låter sig inte organiseras som ett stålverk eller någon annan sorts fabrik.
Nästan all livsmedelsproduktion har centraliserats med långa energiförbrukande transporter som följd.
Doften av färskt bröd kunde vi känna varje morgon i min barn- och ungdom. Många, de flesta(?), bakade dessutom sitt eget bröd och hade tid att göra det, trots ofta stora barnaskaror. Vi kunde även hämta färskt bröd från bageriet på morgonen. Det är ingen naturlag att man inte ska kunna göra det. I Syd- och Mellaneuropa kan man det alltjämt. Men i Sverige är det sällsynt.
När man gick till jobbet eller skolan kunde man känna doften från kafferosteriet uppfylla näsborrarna - så inte längre. Men en del verkar övergå till att rosta sitt kaffe själva, som man gjorde förr. Men jag kan inte uttala mig om huruvida det är en trend?
I min ungdom hade en arbetare råd med bil och hemmafru som finansierades med en lön. Idag förslår för många inte två löner.
I min barndom beställde vi livsmedel från affären. Springpojken körde hem varorna. Idag kämpar dubbelarbetande barnföräldrar för att få tiden att räcka till. Barnen ska hämtas och föras från dagis och resorna dit och till jobbet sker ofta i tidsödande bilköer. Inte så konstigt att nygamla lösningar som exempelvis ”Linas matkasse” ser dagens ljus.
Vi fick lära oss att laga mat hemma och i skolans hemkunskap. Dagens unga verkar bara få lära sig hur man handlar i gatuköket eller pizzerian, där de mjölkas av skräpmatindustrin. Det är den nya hjälplösheten.
Vi beställde läsk, öl och andra bryggeriprodukter från det lokala bryggeriet som arbetade med returglas. Drickabilen körde hem och bar in, tog med sig returglasen tillbaka. Idag släpar konsumenten hem tunga kassar även innehållande bryggeriprodukter, förpackade i plastflaskor som gör ett kort stopp i hemmet, på sin väg till plastöknen i Stilla Havet, eller något annat hav.
Om människan ska överleva måste vi ändra livsstil till ett mer naturnära sådant. Den destruktiva resursförbrukande amerikaniserade livsstilen måste sannolikt överges. Det känns som om det är på gång. Men kommer det att ske i tid? Och kommer människan att klara omställningen trots motstånd från industrin och en politik och byråkrati i symbios med industrin?
Södertälje söndagen den 27 juli 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar