.
Idag meddelar svenska media att regeringen står fast vid köpet av Jas. Men det är ju naturligtvis uppenbar lögn. Beskedet som man skulle stå fast vid, var att det inte blir någon affär om inte Schweiz är med och finansierar affären. Allt annat är ett nytt beslut.
Regeringen är nu ställd inför en svår situation. Man har med till visshet gränsande sannolikhet lovat maffian att ”affären” ska bli av. Väljarna har man lovat att det inte blir någon affär om inte Schweiz är med. Mutorna tickar in på de egna kontona om affären blir av. Det blir mer mutor till den som har regeringsmakten och mindre till den som är i opposition. Socialdemokraterna är med på affären, vana som man har sedan decennier att plundra försvarsanslagen. Men om socialdemokraterna genomför affären blir det mycket mindre pengar till nuvarande regeringen och dess underhuggare. Vänstern och Miljöpartiet är emot affären. Om de inte låter sig köpas av vapenmaffian efter valet finns det risk för att det inte blir någon JAS-affär alls. Det hjälper nämligen inte att alliansen och socialdemokratin är överens. Socialdemokrater tycker naturligtvis också om mutor, men inte så mycket att man riskerar en regeringskris i början av sitt förmodade blivande maktinnehav. I så fall blir det inga mutor till någon.
Så den avgående regeringen lägger ännu ett svek till sin långa rad av misslyckanden. Vad spelar det för roll vad väljarna tycker i jämförelse med friska svarta pengar på utländska konton? Dessutom brukar alltid maffians vapendragare i pressen kunna gjuta olja på vågorna och få svenskarna att tro, att alla andra svenskar tycker att det är bra. Då fixar den svenska fegheten och strävan efter konsensus resten.
Vad sedan gäller 60 Jas-plan behöver inte de pengarna vara bortkastade. Om vi blir anfallna av ett hundratal tiggare från Balkan, som har tiggt ihop till några flygplan från första och andra världskriget så kanske, kanske, att 60 Jas-plan kan göra skillnad. Gentemot alla andra tänkbara anfallare är förstås Jas-pengarna bortkastade. Mot alla andra blir vårt fåtal JAS som kommer alldeles för sent, som är alldeles för få och som vi inte har råd att hålla i luften, att bli utslagna på marken. Men vilka är väl vi att i förväg bestämma vem vi kan komma att måsta försvara oss mot? Att vi inte kan hålla emot alla, exempelvis ett ryskt eller amerikanskt anfall, är ju inte anledning att inte kunna försvara oss mot ett hundratal tiggare från Balkan. Dessutom löper vi väldigt liten risk att bli anfallna av USA eftersom vår Quisling-ministär gör ett sådant anfall onödigt.
Vad sedan gäller den amerikanska hjälpen, för den händelse någon vill ta USA:s plats som ockupationsmakt i Sverige, har vi ju kunnat se i omvärlden vad den är värd. Antingen kommer den inte och då blir vi ockuperade - Jas-plan eller ej. Eller så kommer den och då blir landet ödelagt, svenskar dör en masse och vi blir ändå ockuperade.
Det är verkligen kränkande att man sticker i näsan på oss att vi skulle vara sådana idioter att vi tror att 60 Jas-plan någon gång i framtiden skulle skydda oss mot anfall eller ockupation. Problemet ligger istället på andra plan. Dels går det inte att försvara ett land i vilket medborgarna inte är betrodda att bära en fickkniv eller ens ha en sådan i bilen utan tillfredsställande förklaring. Dels är den svenska staten, politiken, byråkratin och rättsväsendet så höggradigt korrumperat, att nästan vem som helst som anfaller kan hälsas som befriare. Det kan vara en nåd att stilla hoppas på.
Södertälje fredagen den 29 augusti 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar