Brand-fiasko vänds till framgång i "Hollywood-produktion"

.
Nu når svamlet i de västmanländska skogarna hittills oanade höjder och man måste nypa sig i armen och fråga sig om det verkligen är sant.

För den oinvigde kan det te sig konstigt att regeringen valde en amerikansk konsult för brandbekämpningen. Vi har ju en lång tradition av framgångsrik bekämpning av skogsbränder så det saknas inte kunniga experter i Sverige, som dessutom behärskar brandbekämpning med utgångspunkt i den svenska biotopen.

USA däremot har en lång tradition av fiaskoartad brandbekämpning med stora skador, många döda och mängder av nedbrunna hus. Det verkar ju fullständigt befängt att ta hit en expert från USA som inte kan hantera sina egna bränder.

Bara under senare år - och listan gör inte anspråk på att vara komplett - har det sett ut så här i USA:

Kalifornien oktober 2007: minst 1.500 hem nedbrunna, 14 döda.
Kalifornien maj-sept 2008: minst 21 hem nedbrunna, 32 döda.
Texas, flera bränder, 2011: ca 7.000 hem nedbrunna.
Texas, Blastrop, 2011: mer än 1.000 hem nedbrunna, 2 döda.

Den svenska regeringen får älska USA hur mycket den vill. Men den här inkompetensen är inget att importera till Sverige.

För den som hänger med är det dock inte så konstigt att man försöker, eftersom Sverige numera uppenbart är en amerikansk satellitstat och regeringen en amerikansk lydregim, som i allt försöker efterlikna USA. Det är väl knappast troligt att regeringen ens fått välja konsult själv. Det har nog jänkarna gjort.

Och effekten av det amerikanska tänkandet syns genast. Enligt Aftonbladet och andra media ska man bygga ett 25-50 m brett och fem mil långt dike.  Jag associerar till avlövningen av Vietnams skogar. Det är verkligen att använda resurserna till fel sak, men jag förstår att situationen är den att man får hur mycket resurser som helst och känner ett tryck att använda dem till något, så i brist på bättre blir det till svammel. Det kan vara en jättebra lösning på ett problem som vi inte har i Sverige. Det kan vara bra till att leda bort lavaströmmar med eller något liknande absurt. Här har polisen flugit helikopter över mina enkla skogsdiken, och fotograferat dem, för att sätta fast mig för miljöbrott på den politiska maffians uppdrag. Varenda skogsägare som behöver skyddsdika sina marker, med ytterst anspråkslösa dimensioner, måste söka tillstånd som ska tröskas av flera byråkratiska instanser. Men själv ska staten göra något så opåkallat, så absurt och så stick i stäv med alla naturvårdssträvanden, så fort det kommer en amerikan och pekar. Var bor vi? Panama? Paraguay? Costa Rica?

Det här med 25-50 m breda vattenfyllda diken är ju helsvamligt - för att ringa in ett redan brunnet område. Det är inte så det går till. Det man behöver göra är bränna av en brandgata. Därefter finns det inget som kan brinna nära branden och den kan inte heller föras vidare till obrunna områden.

350 personer uppges hålla på med att vattenbegjuta glödhärdar. Med risk för personskador klampar man omkring och ska ”säkra” brandområdet genom plaskande med vatten. Till att börja med är det onödigt. Därutöver är det kostsamt och farligt. Och för att lägga lök på dårskapens lax är det kontraproduktivt. Skogsbränder och glödhärdar bekämpas inte genom att hålla på och plaska med vatten. Det förlänger bara plågan. Istället ska man låta det brinna färdigt. Vatten använder man i huvudsak i två situationer: om elden hoppat över brandgatan eller om en moteld tenderar att gå åt fel håll.

Vändpunkten i Västmanlandsbranden kom när vinden mojnade för snart en vecka sedan. När vinden mojnat vet man med säkerhet att man kan hantera elden. Då kan man i lugn och ro bränna brandgator och/eller starta moteldar. Hade organisationen fungerat eller haft en kompetent ledning skulle det ha varit klart senast för någon dag sedan.

Ändå skickar exempelvis F21 ned brandbilar så sent som härom dagen. Det blir bara ett exempel av flera på svårigheterna att använda resurserna på ett strukturerat sätt.

Skräcken för att misslyckas igen är av allt att döma enorm. Och den förlorade prestigen måste läkas till varje pris. Skattebetalarna står för fiolerna. Inga kostnadsspärrar finns därför. Prestigen återupprättas genom en massiv och förljugen mediakampanj som hyllar den ”heroiska” kampen mot den mer eller mindre självslocknade branden. Det blir en storslagen ”produktion” i bästa Hollywoodstil med amerikanska rådgivare. Den som har sett filmen ”Wag The Dog” vet vad som väntar och hur den allmänna opinionen manipuleras.

Kronan på verket tycks bli ”Femmila-diket”. Den blir alla konstnärliga installationers moder. Ett slags den svenska fascistkonstens ”Mona Lisa” och ett minne över hur det kan bli när makt och monumental dumhet förenas. För att manifestera detta unika samarbete mellan en härskare och en bananrepubliksregering förväntar jag mig inget mindre än att man installerar en monolit, i huggen amerikansk granit, minst lika stor som Bengt Lindströms ”Y” vid Sundsvall-Härnösands flygplats. Naturligtvis med en kopparplatta, förslagsvis med inskriptionen:

Detta Femmila-dike uppfördes på Amerikanskt initiativ, och på svensk bekostnad, under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister och Carl Bildts tid som utrikesminister i Sverige. Må detta dike hindra branden att sprida sig så länge som vänskapen mellan de Amerikanska hemlighetsfulla organisationerna och de Svenska regeringarna består.

Naturligtvis kan och bör monumentet målas med "stars and stripes".

Södertälje måndagen den 11 augusti 2014
Mikael Styrman
.