Det finns många olika sätt att bekämpa bränder eller bevattna marker. Ingen metod är bäst överallt utan förutsättningarna bestämmer vilka som fungerar och vilken som är bäst.
Man kan exempelvis vattna med
- slang, eventuellt med egen pump om så erfordras,
- tank och hydrauldriven pump på lämplig bärmaskin,
- med tillfällig eller permanent bevattningsanläggning, exempelvis för jordbruksändamål,
- helikopter eller flygplan.
Förmodligen är den valda metoden, med helikopter, den i särklass dyraste och ineffektivaste av alla till buds stående metoder. Att det blev den metoden berodde förmodligen på att den tillfrågade rådgivaren inte kände till någon annan metod och inte heller ville skylta med sin inkompetens. Praktiskt taget vilken någotsånär aktiv jord- eller skogsbrukare som helst, som hade blivit tillfrågad, hade kunnat ge bättre svar. Men överlägsenheten är så djupt rotad hos dem som erhåller offentliga tjänster att de utan att skämmas tror sig veta bättre än jord- och skogsbrukare hur deras värv ska utföras - trots att byråkraterna i praktiken inte begriper särskilt mycket.
På Engelsberg råder utomordentligt goda förutsättningar för att snabbt installera en effektiv och storskalig bevattning som även kunde vattenbegjutit byggnaderna om så hade kommit att behövas. Markerna har god framkomlighet och vatten finns nära, se bild. Såväl en jordbruksbevattningsanläggning som en eller flera maskiner med tankar, har överlägsen kapacitet jämfört med helikopter och till en bråkdel av kostnaden. Helikopter är egentligen bara konkurrenskraftig där vattnet är så långt bort och terrängförhållandena så svåra att andra alternativ i praktiken inte existerar. Det blir ju väldigt konstigt om människor fått sina hem nedbrunna därför att resurserna, i form av helikoptrar, som hade kunnat rädda deras hem har använts till att plaska med vatten på gräsmattorna runt Engelsberg trots att det ligger vid en sjö, med en bäck som rinner intill byggnaderna.
Det mesta tyder på att Länsstyrelsens agerande gjort människor hemlösa som inte skulle varit det om Länsstyrelsen skött sitt arbete.
Vidare illustrerar det betydelsen av två sedelärande gamla svenska talesätt som sannolikt båda har sitt ursprung i det agrara samhälle som våra byråkrater har så mycket förakt till övers för: en blind som leder en blind och man ska inte gå över ån efter vatten. Och om det är någonting som mer än något annat präglat brandbekämpningsarbetet i Västmanland så är det just okunnigheten om dessa två talesätt.
Sedan inrymmer ju detta en moralisk aspekt också, om det är så, som det ser ut att vara, att landshövdingen i Västmanland har prioriterat ”världsarvet” Engelsbergs väl och ve framför invånarnas. Jag har problem med att världsliga ägodelar som tagits ur bruk ska värderas högre än människors hem. Engelsberg må vara klassat som världsarv men av alla världsarv vi känner till återstår ändå bara smulor när de börjar bli till åren. Den uppfordrande utmärkelsen får inte klockorna att stanna. Och många världsarv är helt eller delvis restaurerade. Valet att skydda Engelsberg istället för numera hemlösa, och eventuellt ersättningslösa, länsbors bostäder borde innebära ett moraliskt dilemma. Uppgifterna om vem som egentligen gjort vad i samband med Engelsbergs helikopterbruk är minst sagt dunkelt uttryckta. Det dunkelt sagda är ofta det dunkelt gjorda… Betänkas bör även att om Länsstyrelsen hade gjort sitt jobb hade båda delar skyddats. Frågan är, om det rätteligen bör starta en förundersökning mot Länsstyrelsen och Landshövdingen i Västmanland?
Södertälje måndagen den 11 augusti 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar